Diss. Univ. Ghent, 2007. / Bibliogr. et index.

Looking back to the thirty years of Baltic musicologists' conferences we can distinguish their two main functions, the fulfilling of which has taken place inseparably from one another. First of all, they have had an unvaluable social importance preserving and reinforching our Baltic identity and solidarity. At the same time they habe been one of the main audience before which we have during tens of years acquainted one another with the best achievements of our musicological thought.

Discourses of danger are a significant part of security and identity politics. They serve well for analysing the construction of both, security through identity politics, and identity through security policy. In this article, the declaration of the Vilnius Group of February 2003 is used as a point of departure. The author discusses the construction of state and national identities in Estonia, Latvia, and Lithuania throughout the 1990s by means of security policy, danger discourse, and mechanisms of exclusion. He argues that the replacement of Russia as a threat to Baltic security (in documents and policy manifestations) is a reflection of a relaxation of Baltic-Russian relations as well as an ingredient of the pre-accession strategy towards NATO. Political-military threats are replaced by cultural ones, while Russia, hitherto frequently represented as a concrete danger, gives way to abstractions such as „international terrorism“.

Uppsatsen omfattar en analys och jämförelse av EU:s och Sveriges målsättningar,strategier och faktiska bistånd för de tre baltiska staterna i tidsperioden 1998/99. Somteoretiskt ramverk har det vidgade säkerhetsbegreppet med Barry Buzans tolkning frånboken People, States and Fear: an agenda for international security in the post- coldwar era. Ur teorin så används de fem sektorerna politiska, ekonomiska, sociala, miljöoch militära detta som ett analytiskt sorteringsverktyg för att sedan överskådligt kunnajämföra och prioritera sektorerna och dess innehåll med varandra. Genom detta så skaett resultat vara möjligheten att se om Sverige koordinerar sitt bistånd med EU:s. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 00-02

Die Magisterarbeit untersucht die verschiedenen Integrationskonzepte gegenüber der russischen bzw. polnischen Bevölkerung in Estland, Lettland und Litauen und vergleicht ihre Wirksamkeit.

Estland kehrte mit der Aufnahme in die Europäische Union im Mai 2004 auch politisch endgültig zurück nach Europa. Nach Jahrzehnten der Fremdherrschaft sind die Esten nun gleichberechtigte Mitglieder in den europäischen Institutionen. Diese Arbeit will eine Antwort auf die Frage geben, welche Optionen die Außenpolitik Estlands nach dem Beitritt zur Europäischen Union (EU) hat. Die Analyse der Außenpolitik erfolgt anhand folgender Leitfragen: • Welche Handlungsoptionen und Gestaltungsmöglichkeiten stehen einem Kleinstaat in der EU trotz seiner beschränkten Ressourcen zur Verfügung? • Werden Kleinstaaten zu Vasallen der großen EU-Staaten oder kommt ihnen eine neue Vermittlerrolle bei Konflikten in der größeren EU zu? • Können Kleinstaaten angesichts ihrer Dynamik und ihres Pragmatismus in der EU durchsetzungsfähiger werden als große Staaten? • Können kleine Mitgliedsländer vielleicht sogar Vorbilder werden? Gibt es für Estland prädestinierte Partner in der EU? Bearbeitungs- und Beobachtungszeitraum waren die Jahre 2004 bis 2006, währenddessen mehrere Forschungsaufenthalte in Estland und Brüssel absolviert wurden, bei denen wichtige außenpolitische Entscheidungsträger interviewt wurden. Diese Gesprächsreihen leisteten neben einer umfangreichen Literaturrecherche einen entscheidenden Beitrag für den Erfolg dieser Dissertation. / Following Estonia’s admission to the European Union in May 2004 the country finally was included into the rest of Europe not only geographically, but also politically. After decades of foreign rule the Estonians have become fully emancipated members of the European Institutions. This doctoral thesis will provide an answer to the question which options there are for an Estonian foreign policy after the accession of Estonia to the European Union. The analysis of Estonia’s foreign policy will be executed along the following key questions: • What are the options and the scope of design for the foreign policy of a small state within the European Union in spite of its limited resources? • Will small states only become vassals of big EU-states or could they develop into negotiators between conflicting parties within the greater European Union? • Could small states become more assertive within the European Union given their dynamics and their pragmatism? • Could small member states even develop into archetypes? Are there any predestined partners for Estonia within the European Union? The processing and monitoring period began in 2004 and was finished in 2006. During this period several research visits to Brussels and Estonia had been done including interviews with important foreign policy makers. Apart from a comprehensive literature research, those interviews contributed results that were critical for the success of this dissertation.

Greifswald, Universität, Thesis (doctoral), 2001. / Includes bibliographical references.

Uppsatsen beskriver omfattningen av svenska skogsinvesteringar i Estland, Lettland och Litauen. Studien kartlägger även de största aktörerna, investeringsmotiv och signifikanta skillnader i skogliga förutsättningar i de olika länderna. Eftersom vi inte har funnit tidigare studier av svenska skogsinvesteringar i något av dessa länder, har studien baserats på officiell statistik och faktauppgifter, litteraturstudier, intervjuer, e-postkommunikation, samt information från webbplatser. Vi har även genomfört intervjuer i form av en enkät med utvalda skogsägare. Resultat och analys innehåller en beskrivning av de skogliga parametrarna för respektive land, en sammanställning av enkätsvar, samt uppgifter om skogsmarkspriser i Baltikum. Baserat på vår uppskattning omfattar de svenska skogsinvesteringarna i Baltikum ca 300 000 ha, varav 150 - 200 000 ha i Lettland, ca 100 000 ha i Estland och ca 30 000 ha i Litauen. Detta motsvarar ca 4 % av skogsarealen i Baltikum. Bland skogsbolagen är de största aktörerna Bergvik Skog, Södra Skogsägarna, Tornator och Skogssällskapet som totalt äger 115 000 ha. Bland investeringsfonderna är SPP & Storebrand och Europeiska Skogsfonden störst och bland privatpersoner/företag är t.ex. Custos, Realfond, Koberg Gåsevadsholms Godsförvaltning och Bockasjö Skogar stora investerare. Över 1 500 privata svenska skogsägare äger skog i Estland, huvudsakligen av familjemässiga skäl. Investeringsmotiv är framtida värdestegring med en investeringshorisont på ca 10 år. För privata skogsägare i Estland kan även andra faktorer vara viktiga. De skogliga skillnaderna mellan länderna är främst att Lettland har den största skogsarealen och den största avverkningen i förhållande till tillväxt, samt en avsevärt lägre barrskogsandel i privatägda skogar och en medelareal på 10,3 ha per skogsfastighet. Estland har den största andelen privatägd skog, den största andelen mark avsatt för naturskydd och en medelareal på 9,1 ha per skogsfastighet. Litauen har den minsta andelen skogsmark och följaktligen en hög andel åkermark, samt den lägsta avverkningen i förhållande till tillväxt. I jämförelse med Estland och Lettland har Litauen den största andelen statligt ägd skog där ca 260 000 ha skall privatiseras, en mycket liten avverkningsvolym för privata skogsägare och en medelareal på 3,5 ha per skogsfastighet. Lettland svarade 2010 för 39 % av Sveriges virkesimport av skogsråvara, jämfört med 14 % för Estland och 5 % för Litauen. Skogslagstiftningen i Estland har relativt sett minst restriktioner, medan Litauen har de striktaste kraven. Lagstiftningen har likheter med den svenska men den innebär en starkare detaljstyrning med bl.a. anmälningspliktiga eller tillståndspliktiga skogsåtgärder. Lägsta tillåtna slutavverkningsålder är markant högre än i Sverige. I Lettland och Litauen sker utländskt ägande genom inhemska bolag, medan Estland även tillåter utländska privatpersoner att äga skog. / This thesis examines the extent of Swedish forest investments in Estonia, Latvia and Lithuania. The study is also surveying the largest investors, investment motives and forestry differences between the countries. Since we did not find any previous studies of Swedish forest investments in any of the countries, we have based the thesis on official statistics and facts, literature, interviews, e-mail correspondence, and information from web pages. We have also carried out an in-depth study with selected Swedish forest owners in the Baltic countries. The chapter "Result and analysis" includes plotting forestry parameters for each country, a summary of the in-depth study of forest owners and data on forest land prices. Based on our estimates, the Swedish forest investments in the Baltic countries comprise approximately 300 000 ha, whereof 150 – 200 000 ha in Latvia, about 100 000 ha in Estonia and 30 000 ha in Lithuania. This corresponds to about 4% of the forest land in the Baltic countries. Among the forestry companies the largest are Bergvik Skog, Södra, Tornator and Skogssällskapet, jointly with 115 000 ha. Amongst forest investment funds SPP & Storebrand and Europeiska Skogsfonden are the largest, amongst private/company forest owners the largest are Custos, Realfond, Koberg and Gåsevadsholms Godsförvaltning and Bockasjö Skogar. More than 1 500 Swedish private individual owns forest in Estonia, mainly of family reasons. The investment objective is appreciation with a 10 year deadline. Individual forest owners in Estonia, may have further reasons. The forestry differences between the countries are mainly that Latvia has the largest forest area, the largest felling compared to growth, a considerably lower quota of softwood in private forests, and an average forest area of 10.3 ha per forest property. Estonia has the largest share of privately owned forests, the largest share of nature protected forest land, and an average forest property area of 9.1 ha. Lithuania has the smallest share of forest land of all land and the largest share of arable land, the smallest felling compared to growth, the largest share of state owned forests with plans for privatization of 260 000 ha, a minor felling volume for private forest owners and an average forest property area of 3.5 ha. Latvia accounted 2010 for 39 % of the Swedish import of forest raw material, compared to 14 % for Estonia and 5 % for Lithuania. The forest legislation in Estonia has relatively the least restrictions, while Lithuania has the most. The legislation resembles the corresponding in Sweden, but has a stricter and a more detailed control, including notification or licensing for forest actions. The minimum rotation age is considerably higher than in Sweden. In Latvia and Lithuania foreign investments can only be accomplished by domestic companies, while individual foreigners may buy and own forest land in Estonia.

Diss. Göteborg : Univ., 2003.

No description available.