Habil.-Schr.--Tübingen--Eberhard-Karls-Universität, 1970. / Mention supplémentaire sur la couverture : "Studienbuch" Bibliogr. p. 456-521. Index.

Zugl.: Münster (Westfalen), Univ., Diss., 2008

Stuttgart, FH, Diplomarb., 2002.

Zugl.: Münster (Westfalen), Universiẗat, Diss., 2008.

Zugl.: Mainz, Univ., Diss., 2007

I wanted to challenge myself and write music for an unusual constellation of instruments. I wrote music that had inspiration from different genres like jazz, baroque, folk music and classical music. The instruments I wrote for were cello, recorder, harpsichord and double bass. The instrument basson participates in one of the pieces. In my work I will explore different forms when it comes to composition and ensemble play. I will investigate different approaches and methods with the ensemble. Methods that leave a lot of space for the musician's interpretation of the pieces. Together we shape the music into something that we think is interesting. During this project, I learned a lot about the instruments cello, recorder, harpsichord and double bass and how they work together. The project resulted in a concert at KMH.

Dansformer och deras struktur, rytm och affekt intar en stor plats i barockmusiken. Rhythmopoeia är ett begrepp som har sin ursprung i den grekiska antiken. Det är läran av hur man bygger upp den rytmiska strukturen av ett musikstycke eller en dikt. När konstnärer och vetenskapsmän under renässansen och barocktiden började återupptäcka antikens kulturskatter och idéer fick även konceptet rhythmopoeia nytt liv. Många barocktonsättare kände till det och var väl förtrogna med retorikens och poesins grunder. Grekiska versfötter som grundläggande element i diktkonsten lämpar sig även bra att beskriva rytmiska enheter i musik. Konceptet blev vägledande i min analys av tre satser ur Marin Marais Pièces de viole. Denna analys och undersökningen av olika källor har hjälpt mig att få en djupare förståelse för musiken och hur den skulle spelas. Det har underlättat instuderingsprocessen, hjälpt mig att lösa stråktekniska problem och bidragit till större säkerhet i min interpretation. / <p>Marin Marais: ur Pièces de viole, vol. II</p><p>Nr. 85 Allemande</p><p>Nr. 87 Courante</p><p>Nr. 89 Sarabande</p><p>Anna Lamberti, barockviola</p><p>Mayumi Kamata, cembalo</p>

I detta konstnärliga examensarbete beskrivs arbetet kring att spela och interpretera musik av Johann Sebastian Bach på marimba. Till studien användes Bachs Chaconne, vilket är den sista satsen i hans andra partitia för soloviolin. Syftet med studien var att arbeta fram en personlig interpretation av stycket samt undersöka sätt att spela polyfon musik på marimba. För att få till en personlig version användes egna idéer och tankar för att göra små ändringar i notationen. Även klubbval var en viktig del av arbetet för att sätta en personlig prägel på stycket. Genom en analys av styckets uppbyggnad och tonspråk skapades först en klar bild av musiken och dess struktur. Olika klubbor användes för att försöka finna den rätta karaktären till stycket och hjälpa lyssnaren att urskilja de olika stämmorna i de polyfona passagerna. Studiens resultat visar att det är fullt möjligt att på ett tydligt sätt spela polyfont på en marimba. Detta genom att använda sig av olika hårdheter på klubborna för att kunna skilja en basstämma mot en överstämma trots att de spelar samtidigt. Violinmusik är ofta förekommande i slagverksrepertoaren och skivor med violinmusik på marimba har spelats in av solister som Leigh Howard Stevens och Jean Geoffroy. Denna studie ansågs därför lämplig eftersom en slagverkare förr eller senare mycket troligt kommer att spela musik av Johann Sebastian Bach. Att ha med sig verktyg från denna typ av studie kan hjälpa musikern att interpretera musik av Bach, och såklart även annan musik.

Syftet med uppsatsen var att göra en fördjupning kring barockens stildrag med utgångspunkt i Georg Philipp Telemanns 12 flöjtfantasior. Först har studier bedrivits i de olika genrerna samt om Telemanns liv och om verket. Därefter har en analys gjorts av utvalda delar av samlingen av de 12 fantasiorna ur synvinkeln italienska stildrag, franska stildrag, tyska stildrag samt stildrag från folkmusiken. Studiens resultat påvisar att nationella stildrag från samtliga ovan nämnda genrer är funna. För att nämna kort något från varje genre har vi exempelvis toccatan från det italienska, ouvertyren från det franska, fugan från det tyska och synkoperna från folkmusiken. Studien påvisar att de vanligaste stildragen i Telemanns flöjtfantasior är de tyska stildragen och stildragen från folkmusik, men ofta är stildrag från de olika genrerna blandade med varandra. Ett annat resultat är att barockrepertoaren är krävande och vill man som musiker tolka Telemann väl är kunskap i uppförandepraxis, såväl som den egna prägeln, viktig. / <p>Georg Philipp Telemann - Fantasia 1</p>

No description available.