Bakgrund: Svårläkta bensår anses idag som ett växande folkhälsoproblem. Det drabbar framför allt personer över 65 år och medför ofta smärta och försämrad livskvalitet eftersom de ofta tar lång tid att läka. Prevention och behandling av dessa sår kräver stora sjukvårdsresurser. Distriktssköterskan/sjuksköterskan inom primärvården behandlar en betydande del av svårläkta bensår. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskan/sjuksköterskans erfarenheter att bedöma svårläkta bensår. Metod: Studien har en kvalitativ induktiv ansats. Fjorton distriktssköterskor/sjuksköterskor i sydöstra Skåne har intervjuats individuellt. Under intervjun har en semistrukturerad intervjuguide använts. Intervjuerna har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Distriktssköterskorna/sjuksköterskorna erfor att de hade tillräcklig kunskap att bedöma svårläkta bensår, och att de hade förmågan att omsätta kunskaperna praktiskt. De använde sig inte av några riktlinjer vid bedömningen utan menade att deras erfarenhet styrde bedömningen och vilka åtgärder som skulle vidtas. De menade att det var betydelsefullt att försöka se patienten ur ett holistiskt perspektiv och att det var en fördel om man hade ett engagemang för bensår då det ofta vara frågan om långvariga tålamodsprövande behandlingar. Distriktssköterskan/sjuksköterskan använde sig i olika omfattning av andras kompetens. Det var en självklarhet att man tillfrågade andra när man var i behov av råd eller hjälp. Slutsats: Bensårssjukdomar utgör en betydande volym inom primärvården och distriktssköterskan behöver rätt förutsättningar för att kunna bedöma dessa. Implementering av riktlinjer och bedömningsmallar skulle vara ett sätt att tillmötesgå detta behov. Det finns även ett behov av att utveckla samarbetet mellan berörda professioner som behandlar patienter med svårläkta bensår. Att ge distriktssköterskan de rätta förutsättningarna att omhänderta svårläkta bensår skulle innebära att hon kan arbeta efter evidensbaserade riktlinjer och dessutom få möjlighet till utveckling inom området. / Background: Chronic leg ulcers are today considered as a growing public health problem. This affects mainly people over 65 years and often results in pain and impaired quality of life because they often take a long time to heal. Prevention and treatment of these wounds require large health-care resources. The district nurse/nurse in primary health care addresses a significant portion of chronic leg ulcers. Aim: The aim of the study was to describe the district nurse/nurse's experiences to assess chronic leg ulcers. Method: A qualitative inductive approach was used. Fourteen district nurses/nurses in Southeast Skåne were interviewed individually. During the interview a semi-structured interview-guide was used. The interviews was analyzed using qualitative content analysis. Results: District nurses/nurses felt that they had sufficient knowledge to assess chronic leg ulcers, and that they had the ability to translate knowledge into practice. They used no guidelines in the assessment but felt that their experience ruled the assessment and  measures to be taken. They said it was important to see the patient from a holistic perspective and that it was an advantage to have a commitment for leg ulcers because treatments are often demaning and extended over a long time. The district nurse used in varying degrees other people's skills. For them it was obvious necessity for them to consult others when they were in need of advice or help. Conclusion: Chronic leg ulcers represent a significant volume of primary care, and the district nurse needs the right conditions to be able to assess these. Implementation of the guidelines and scoring protocols would be a way to go to meet this need. There is also a need to develop cooperation between the concerned professions who treat patients with chronic leg ulcers. To give the district nurse the right conditions to dispose of chronic leg ulcers mean that she can work on guidelines and opportunities for development and training on evidence-based level.

Uppsatsen handlar om hur ett undervisningsmoment i hållbar utveckling kan utformas samt dess för och nackdelar. Vi har utgått från frågeställningarna: Vad bör undervisning i hållbar utveckling innehålla samt hur skulle den kunna bedrivas?Vad anser lärare och elever om det föreslagna undervisningsmomentet? För att besvara frågeställningarna har utvecklat ett undervisningsmoment i hållbar utveckling, för grundskolans senare del, utifrån vår tolkning av teoretiker och tidigare forskning. Detta undervisningsmaterial har elever och lärare på två skolor tagit del av. I intervjuer har vi fått ta del av deras åsikter om undervisningsmomentet. Det är detta möte vi kallar, hur teorier möter verkligheten. Vårt resultat är att styrdokumenten borde preciseras, lärarna borde få mer tid för formativ bedömning samt att undervisning i hållbar utveckling bör bedrivas tematiskt eller ämnesövergripande.