Vid riskbedömning av kontaminerade områden i stadsmiljö blir ofta markmiljönbegränsande. Detta beror bland annat på att föroreningarna till stor del är bundna imarken, så risken för utlakning, med skadade grundvatten eller ytvatten som effekt, ärlåg. Risken för skador på markmiljön antas bero på totalhalterna av förorening imarken så för att skydda markmiljön schaktas den förorenade jorden ofta bort ochområdet fylls upp av fyllnadsmaterial. Som fyllnadsmaterial kan diverse restmaterialanvändas om de uppfyller kraven på som ställs på dess lakhalter. Det finns dock ingakrav på kontroll av lakning från naturmaterial varför dessa ofta används somfyllnadsmaterial. Därför har endast ett fåtal undersökningar om lakning från bergkrossgjorts, men dessa visar att metallerna som lakar ut eventuellt skulle kunna påverkamarkmiljön och transporteras till grundvatten eller ytvatten. Därför finns det intresseav att undersöka detta vidare. I denna studie har två bergmaterial, två förorenade jordar och en slagg undersökts.Dessa provmaterial har utsatts för skaktest, uppslutning, sekventiell lakning samtXRF- och XRD-analyser. Fyra stycken skaktest utfördes med en konstant L/S-kvot på10 ml/g men med varierande skaktid. Uppslutningarna utfördes genom att materialetefter tillsats av salpetersyra upphettades i mikrovågsugn. Resultaten visar på i huvudsak förväntade lakhalter från både de förorenade materialetoch bergkrossen. Det som var något oväntat var att det ena bergmaterialet lakade utrelativt höga halter av arsenik och att båda bergmaterialen efter en halvtimmes skaktidvisade fluoridhalter som överstiger Naturvårdsverkets riktvärde för ringa risk ochgränsvärdet för deponering av inert avfall. För totalhalterna uppvisade bergmaterialetgenerellt inte fullt så höga halter som föroreningarna, men ändock tillräckligt höga föratt nå över riktvärdet för ringa risk.

I dagens samhälle krävs stora mängder bergmaterial för att infrastruktur och byggnationer av olika slag ska kunna utföras, samtidigt ses naturgrus som en allt mer värdefull resurs där uttagen måste minska. Det finns alltså ett stort behov av bergkross som är det naturliga ersättningsmaterialet till naturgrus och intresset för att använda reststen från blockstensbrytning har i och med det ökat. Täktverksamheten i Kalmar län har gamla anor och syftet med den här studien var att inventera och dokumentera den reststen som finns i gamla och befintliga täkter. Reststensupplagen har sedan med hjälp av uppsatta kriterier klassats efter deras olika värden. Modellen som utarbetats är också tänkt som ett hjälpmedel vid framtida reststensinventeringar. 23 stycken potentiella reststenstäkter inventerades varav elva stycken visade sig vara exploaterbara. Sju stycken var av mycket stort exploateringsvärde och fyra stycken visade sig vara exploateringsvärda. Materialet i dessa täkter utgör en sammanlagd krosstensreserv i länet om 4 700 000 ton. Resultaten visar att det finns stora mängder exploaterbar reststen i täkterna på fastlandet i Kalmar län. Förutom volymen reststen är transportavståndet till avsättningsställe viktigt för om ett reststensupplag ska bli intressant för en exploatör. Bergmaterial är väldigt tungt att transportera och blir avståndet längre än cirka 50 km så kommer transportkostnaderna att överstiga värdet på materialet.

Ground consultants and pipe manufacturers follow various recommendations, two of which are AMA (General Material and Work Description) and EBR (Powerlines branches guidelines). The project focuses on the AMA references to the installation of pipes and cables. The requirements given by pipe and cable manufacturers, as well as why ground consultants in some cases deviate from AMA´s referrals. The project's main goal is to investigate why ground consultants choose to deviate from AMA Construction with regards to protecting cables and pipes. Usually crushed rock is used with a size around 0/16 mm, although AMA Construction recommendations approves backfilling materials with a particle size up to 31.5 mm.  During the course of the project, several ground consultants and manufacturers have been contacted to gain a deeper insight into what controls the choice of backfilling. The second objective has been to evaluate the fractions ground consultants choose to deviate from. By doing so a comparison and an analysis given by the technical data can be done,  to estimate the materials suitability as backfilling. The project has also investigated the possibility to use other materials as backfilling, in this case recycled asphalt. After interviewing the ground consultants and municipalities, our assessment is that they choose to deviate from AMA and use crushed rock fractions around 0/16 mm. The choice of backfilling is governed by availability and manageability of the material. No recycled materials are used by the interviewed parties. Based on the laboratory results, it’s shown that the fractions 0/31.5 mm in theory are better suited for backfill compared to the lower fractions in terms of chipping characteristics.  The fractions currently used lie around 0/16 mm and show a higher proportion of fine materials and significantly higher chipping. The results from recycled asphalt shows that this would be an exemplary replacement for backfilling material, if it weren’t for the fact that it should be reused for the production of new asphalt. Using this for any other purpose would have a negative impact on the environment, also the extra work needed to crush the asphalt to the right proportions, and its availability makes this a less attractive material compared to crushed rock. Key words: AMA, backfilling, ground consultant, crushed rock, particle size, fractions, chipping.

Varje år produceras ungefär 100 miljoner ton jungfruligt bergmaterial i Sverige.Generellt ligger återvinning i stort fokus idag. Trots detta och högt användande av resurser är återvinningen av bergmaterial i Sverige lägre än i många andra länder.Masshanteringen för bergmaterial är en komplex process eftersom transporterna är tunga och kan vara svåra att hantera enligt den lagstiftning som gäller. Detta leder till att massor hanteras olagligt och riskerar att skada miljö och människors hälsa. En cirkulär ekonomi är ett slutet kretslopp som fokuserar på återanvändning och minska deponi. Byggsektorn står för 60% av de globala utvunna naturresurserna och en stor mängd kan återanvändas om masshanteringen blir mer cirkulär. Cirkulär ekonomi berör hela byggsektorn därav är det svårt för en aktör att genomföra förbättringar på enskilt håll. NCC Industry AB har tagit initiativ till examensarbetet med förhoppning att de ska få en ökad återvinning och bli mer hållbara i sitt arbete. Genom lokal samverkan genomförs intervju och enkätundersökningar för att skapa öppen dialog mellan aktörerna i hanteringskedjan och få en helhetssyn över situationen. Syftet med arbetet är att bidra till ökat värde av cirkulär masshantering och att minska deponerade mängder av mineraliska produkter.Målet är att se om goda arbetssätt och strategi kan hittas genom lokal samverkan för att få en bättre cirkulär masshantering som gynnar miljön och NCC som företag.Rapporten innehåller en litteraturstudie som granskar tidigare forskning och utredningar om återvinning av massor inom bygg- och anläggningsbranschen. För att få en helhetssyn har information samlats in från olika källor. Enkäter och intervjuer har gjorts med företag, kommuner och myndigheter om deras syn på återvinning av mineraliska material.Resultat av enkät och intervju påvisar att majoriteten anser att lösningen för att öka återvinningen av bergmaterial är att samverka mellan aktörer inom regionen. Företagen konkurrerar mellan varandra i upphandlingar där beställarna inte inkluderar återvunnet material, utan det är det lägsta priset som är drivkraften i vem som vinner anbudet. Företagen önskar att beställarna föreslår återvunnet material i anbudet. Företagen försöker återvinna och återanvända överskottsmassor genom att leta strategiska ytor för återvinning. Det saknas ett system för att registrera och dela tillgång till massor mellan företag. NCCs återvinningsgrad inkluderar endast material som gått igenom en återvinningsprocess. Om återanvändning av entreprenadberg som uppstår skulle klassas som återvinning skulle NCC gå från en återvinningsgrad på 3,8 procent till 16 procent. Producenter och leverantörer upplever svårigheter i att ta ansvar för situationen. Det saknas en tydlig väg att gå från jungfruligt till återvunnet material. Frågan måste adresseras till beslutsfattare inom olika sektorer. Det kan vara svårt för enskilda iiaktörer att vidta åtgärder på egen hand men det är möjligt. Genom samverkan och öppen dialog mellan alla parter kan andelen återvunna material öka. Men någon måste våga ta första steget in i ledarrollen mot en grönare byggprocess. / Each year, approximately 100 million tons of virgin rock material is produced in Sweden. In general, recycling is a major focus today. Despite this and the high use of resources, the recycling of rock material in Sweden is lower than in many other countries. The bulk handling of rock materials is a complex process because the transports are heavy and can be difficult to handle according to the applicable legislation. This leads to masses being handled illegally and risks damaging the environment and human health. A circular economy is a closed loop that focuses on reuse and reducing landfill. The construction sector accounts for 60% of global extracted natural resources and a large amount can be reused if mass management becomes more circular. Circular economy affects the entire construction sector, therefore it is difficult for an actor to implement improvements in one place. NCC Industry AB has taken the initiative for the degree project with the hope that they will have increased recycling and become more sustainable in their work. Through local collaboration, interviews and surveys are carried out to create an open dialogue between the actors in the management chain and to get a holistic view of the situation.The purpose of the work is to contribute to increased value of circular mass handling and to reduce deposited amounts of mineral products.The goal is to see if good working methods and strategy can be found through local collaboration to get a better circular mass management that benefits the environment and NCC as a company.The report contains a literature study that examines previous research and investigations on the recycling of masses in the construction industry. In order to get a holistic view, information has been collected from various sources, including surveys and interviews with companies, municipalities and authorities about their views on the recycling of mineral materials.The results of the survey and interview show that the majority believe that the solution to increase the recycling of rock material is to cooperate between actors within the region. The companies compete with each other in procurements where the orders do not include recycled material, but it is the lowest price that is the driving force in who wins the tender. The companies wish that the customers propose recycled material in the tender. The companies try to recover and reuse surplus masses by looking for strategic areas for recycling. There is a lack of a system to register and share access to lots between companies. NCC's recycling rate includes only materials that have gone through a recycling process. If the reuse of contract rock that occurs was classified as recycling, NCC would go from a recycling rate of 3.8 percent to 16 percent.ivProducers and suppliers experience difficulties in taking responsibility for the situation. There is no clear path to go from virgin to recycled material. The issue must be addressed to decision-makers in various sectors. It can be difficult for individual actors to take measures on their own, but it is possible. Through collaboration and open dialogue between all parties, the proportion of recycled materials can increase. But someone must dare to take the first step into the leadership role towards a greener construction process.

Klimatpåverkan i form av koldioxidutsläpp från uppförande av nya byggnader är något som byggsektorn vill minska. En åtgärd som Boverket vidtagit sedan 2022 är att en klimatdeklaration för nya byggnader ska göras. Däremot är inte markanläggningen för byggnader inräknade i deklarationen. I nuläget finns det få studier på vad en markanläggning genererar i koldioxidutsläpp vid uppförande av nya konstruktioner. I detta examensarbete ska två olika markanläggningar jämföras och undersökas med avseende på CO2e för kategorierna schakt och bergkross, borrning och sprängning, plantering samt asfalt. Detta är en efterfrågan från ByggDialog för ett verkligt projekt där de två olika markanläggningarna kommer att benämnas som systemhandling och det faktiska utförandet bygghandling. Studien är baserad på korrekta data erhållna av ByggDialog. Tomten om 50 000 m2 är belägen i Sundsvall där byggnaden omfattar 13 966 m2BTA av dessa. Studien har utförts som en fallstudie där beräkningsverktyg, källor och intervjuer användes för att bidra till resultatet.  Studien rörande vilken mängd CO2e som markanläggningen avger för systemhandling och bygghandling resulterade i att bygghandlingen avger lägst mängd koldioxidutsläpp. Den största skillnaden mellan förslagen var en stor minskning av schaktningen för bygghandlingen. En åtgärd var att schakta 100 mm mindre och därmed höja byggnaden och grundläggningsnivån. De valde även att spränga mindre vänster om byggnaden samt återanvända mer schakt på plats än systemhandlingen. Det finns också en betydande skillnad i mängden plantering, liksom asfalten för de båda förslagen.  Vid jämförelse av koldioxidutsläppet för byggnaden med markanläggningens koldioxidutsläpp syns det tydligt att byggnaden avger mer CO2e än markanläggningen. Produktskedet är en stor bidragande faktor till det stora avtrycket, detta beror främst på den mängd och vilka material som tillverkats. Dock bidrar markanläggningar med en stor mängd koldioxidutsläpp som kan vara värt att ha i beaktning för framtida konstruktioner och projekt. Med det beräknade resultatet kan ByggDialog ta i beaktning vad som varit positivt och negativt med deras valda beslut för markanläggningen. De ger även ByggDialog möjligheten att göra ytterligare åtgärder för framtida markanläggningar, för att på så sätt avge mindre CO2e. / ​​The climate impact regarding carbon dioxide emissions from the construction of new buildings is something the construction sector aims to reduce. One action taken by the Swedish National Board of Housing, Building, and Planning (Boverket) is the implementation of a building climate declaration since 2022. However, the landscaping for buildings is currently not included in the declaration. Currently, there is virtually no data on the carbon dioxide emissions generated by landscaping during the construction of new structures. This thesis aims to compare and examine two different landscaping approaches concerning CO2e emissions, focusing on excavation and rock crushing, drilling and blasting, planting, and asphalt. This study responds to a request from ByggDialog for a real project, where the two different landscaping approaches will be referred to as "systemhandling" and the actual execution as "ByggDialog". The 50,000 m2 site is located in Sundsvall, with the building occupying 13,966  m2 of it. The study will be conducted as a case study, utilizing calculation tools, sources, and interviews to contribute to the results.  The study on the amount of CO2e emitted by the groundwork for the design documents and construction documents concluded that the construction documents approach results in lower carbon dioxide emissions. The most significant difference between the proposals was a substantial reduction in excavation for the construction documents approach. One measure was to excavate 100 mm less and thereby raise the building and foundation level. They also chose to perform less blasting to the left of the building and reuse more excavated material on-site compared to the design documents approach. There was also a notable difference in the amount of planting, as well as in the asphalt used for both proposals. When comparing the carbon dioxide emissions of the building to those of the groundwork, it is evident that the building emits more CO2e than the groundwork. The product stage is a major contributing factor to this significant footprint, primarily due to the quantity and types of materials manufactured. However, groundwork also contributes a considerable amount of carbon dioxide emissions, which is worth considering for future constructions and projects. With the calculated results, ByggDialog can take into account the positive and negative aspects of their chosen decisions for the groundwork. This also provides ByggDialog with the opportunity to implement further measures for future groundwork to reduce CO2e emissions.