<p>Sammanfattning</p><p>Ända sedan den moderna publiken, gemene man, bjöds in till att beskåda konsten i 1700-talets Sverige har det funnits delade uppfattningar och funderingar över amatören och konstnären. Skulle de båda verkligen få hänga sina alster sida vid sida på en utställning, var frågan. Trots Konstakademiens öppnande och att Konsthögskolorna utbildade konstnärer finns det än i dag ingen tydlig konstnärslegitimation. Hur ska man som elev på det Estetiska programmet; Bild och form, egentligen kunna veta vem som får kalla sig konstnär eller inte? Detta blir ett bildpedagogiskt dilemma för bildlärare att fundera över, dels för egen del och för att hitta argument inför sina elever.</p><p>Undersökningen är gjord utifrån en kvalitativ metod och formen som antagits ligger under benämningen; Fokusgruppsamtal. Huvudfrågeställningen; ”Vem får kalla sig konstnär” besvaras genom samtal med två fokusgrupper, en lärargrupp och en elevgrupp, för att därigenom utröna eventuella åsiktsskillnader dem emellan. I resultatet framkommer skillnader mellan grupperna; lärarna diskuterar utifrån sina erfarenheter och ur ett historiskt perspektiv och anser framför allt att Konsthögskolan är kriteriet. Eleverna pratar utifrån sig själva och hävdar att vem som helt får kalla sig konstnär bara man gör något med en tanke bakom. Konstnärsbegreppet är utan tvekan en bildpedagogisk utmaning.</p> / <p>Since the modern public was invited to view art in Sweden in the 16th century, there have been split opinions about the amateur and the artist. Should they be allowed to hang their paintings side by side at an exhibition? Despite the opening of the Swedish academy of art and the fact that the universities were educating artists you can’t be certified as an artist. How can a student attending upper secondary school know who can call themselves an artist or not? This becomes an educational challenge for teachers to think about, partly for their own sake and partly for finding arguments for their students.</p><p>This survey is made from a qualitative method named focusgroup. The main question “Who can call themselves an artist” is answered by discussing with two focusgroups, one group of teachers and one group of students. The results of the two group’s answers were then compared to find out possible differences. In the results we find differences between the groups; the teachers discuss on the basis of their experience and from a historical perspective and find that the main criteria is to have attended the University of Arts. The students however find that anybody can call themselves an artist as long as there’s a thought behind the work. The concept of an artist is without a doubt an educational challenge.</p>

<p>Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur pedagoger på två förskolor med olika pedagogisk inriktning ser på mötet med barn inom bild- och formskapande. Frågeställningarna behandlar hur pedagoger arbetar och vill arbeta med skapande, om och hur synen på barn och barns utveckling skiljer sig samt hur pedagoger uppfattar att barn upplever skapande.</p><p> </p><p>Intervjuer med sju pedagoger är gjorda på en Montessoriförskola och en Reggio Emilia-inspirerad förskola. Intervjuerna är inspelade på band och samtidigt gjordes även anteckningar. Intervjuerna är sedan transkriberade, tolkade och analyserade. I samband med intervjuerna är även fotografier tagna på förskolornas bild- och formskapande utrymmen.  </p><p> </p><p>Resultatet visade att synen på barn inte skiljer sig nämnvärt mellan Montessoriförskolan och den Reggio Emilia-inspirerade förskolan. Samtliga pedagoger på båda förskolorna ser barn som kompetenta och upplever att barn utvecklas genom, och är positiva, till bild- och formskapande. Den Reggio Emilia-inspirerade förskolan arbetar dock i högre omfattning med planerad bild- och formskapande verksamhet i jämförelse med Montessoriförskolan. På Montessoriförskolan önskar pedagogerna att de hade mer tid och resurser till bild- och formskapande verksamhet, i nuläget arbetar de enbart spontant med skapande.  </p>

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur pedagoger på två förskolor med olika pedagogisk inriktning ser på mötet med barn inom bild- och formskapande. Frågeställningarna behandlar hur pedagoger arbetar och vill arbeta med skapande, om och hur synen på barn och barns utveckling skiljer sig samt hur pedagoger uppfattar att barn upplever skapande.   Intervjuer med sju pedagoger är gjorda på en Montessoriförskola och en Reggio Emilia-inspirerad förskola. Intervjuerna är inspelade på band och samtidigt gjordes även anteckningar. Intervjuerna är sedan transkriberade, tolkade och analyserade. I samband med intervjuerna är även fotografier tagna på förskolornas bild- och formskapande utrymmen.     Resultatet visade att synen på barn inte skiljer sig nämnvärt mellan Montessoriförskolan och den Reggio Emilia-inspirerade förskolan. Samtliga pedagoger på båda förskolorna ser barn som kompetenta och upplever att barn utvecklas genom, och är positiva, till bild- och formskapande. Den Reggio Emilia-inspirerade förskolan arbetar dock i högre omfattning med planerad bild- och formskapande verksamhet i jämförelse med Montessoriförskolan. På Montessoriförskolan önskar pedagogerna att de hade mer tid och resurser till bild- och formskapande verksamhet, i nuläget arbetar de enbart spontant med skapande.

Sammanfattning Ända sedan den moderna publiken, gemene man, bjöds in till att beskåda konsten i 1700-talets Sverige har det funnits delade uppfattningar och funderingar över amatören och konstnären. Skulle de båda verkligen få hänga sina alster sida vid sida på en utställning, var frågan. Trots Konstakademiens öppnande och att Konsthögskolorna utbildade konstnärer finns det än i dag ingen tydlig konstnärslegitimation. Hur ska man som elev på det Estetiska programmet; Bild och form, egentligen kunna veta vem som får kalla sig konstnär eller inte? Detta blir ett bildpedagogiskt dilemma för bildlärare att fundera över, dels för egen del och för att hitta argument inför sina elever. Undersökningen är gjord utifrån en kvalitativ metod och formen som antagits ligger under benämningen; Fokusgruppsamtal. Huvudfrågeställningen; ”Vem får kalla sig konstnär” besvaras genom samtal med två fokusgrupper, en lärargrupp och en elevgrupp, för att därigenom utröna eventuella åsiktsskillnader dem emellan. I resultatet framkommer skillnader mellan grupperna; lärarna diskuterar utifrån sina erfarenheter och ur ett historiskt perspektiv och anser framför allt att Konsthögskolan är kriteriet. Eleverna pratar utifrån sig själva och hävdar att vem som helt får kalla sig konstnär bara man gör något med en tanke bakom. Konstnärsbegreppet är utan tvekan en bildpedagogisk utmaning. / Since the modern public was invited to view art in Sweden in the 16th century, there have been split opinions about the amateur and the artist. Should they be allowed to hang their paintings side by side at an exhibition? Despite the opening of the Swedish academy of art and the fact that the universities were educating artists you can’t be certified as an artist. How can a student attending upper secondary school know who can call themselves an artist or not? This becomes an educational challenge for teachers to think about, partly for their own sake and partly for finding arguments for their students. This survey is made from a qualitative method named focusgroup. The main question “Who can call themselves an artist” is answered by discussing with two focusgroups, one group of teachers and one group of students. The results of the two group’s answers were then compared to find out possible differences. In the results we find differences between the groups; the teachers discuss on the basis of their experience and from a historical perspective and find that the main criteria is to have attended the University of Arts. The students however find that anybody can call themselves an artist as long as there’s a thought behind the work. The concept of an artist is without a doubt an educational challenge.

Syftet med denna studie är att bidra med en ökad kunskap om vilka kvalitetsaspekter på olika nivåer som kan påverka barns möjlighet till kreativ utveckling i förskolans ateljé. Studiens empiri samlades in genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer. Analysen gjordes efter Wallins (2023) modell förskolans pedagogiska miljöer. I resultatet framkom att det finns kvalitetsaspekter i organisation, miljö, material, pedagogers kunskap samt i pedagogers förhållningssätt som påverkar barns möjlighet till kreativ utveckling i förskolans ateljé. Mitt forskningsbidrag är en utveckling av Wallins (2023) modell. / The purpose of this study is to contribute with an increased knowledge of which quality aspects at different levels can affect children's opportunity for creative development in the preschool studio. The study's empirical data was collected through semi-structured qualitative interviews. The analysis was done according to Wallin's (2023) model of preschool educational environments. The results showed that there are quality aspects in organization, environment, materials, pedagogues' knowledge and in pedagogues' approach that affect children's opportunity for creative development in the preschool's studio. My research contribution is a development of Wallin's (2023) model.