Titel: ”Brottsprevention i Botkyrka kommun – en kvalitativ studie om brottsförebyggande åtgärder och samverkan”.   Författare: Fabiola Guerrero Vasquez.   Handledare: Tove Sohlberg   Institution: Sociologiska institutionen, Södertörns Högskola.   Kurs: Magisteruppsats Sociologi, 30 Högskolepoäng.   Syfte: Det övergripande syftet med studien har varit att belysa vilka brottspreventiva åtgärder som dominerar inom Botkyrka kommun och diskurser bakom dessa. Syftet har också varit att studera hur samverkan kring dessa åtgärder fungerar rent praktiskt och upplevs av aktörerna.   Metod: Datainsamlingen har huvudsakligen skett genom kvalitativ diskursanalys av officiella dokument och sex kvalitativa intervjuer med personer som arbetar och är engagerade med brottspreventiva- och trygghetsskapande frågor inom Botkyrka kommun under hösten 2016.   Resultat: Det huvudsakliga resultatet har visat på att de dominerande brottspreventiva åtgärderna i materialet, tar sin utgångspunkt i de sociala och situationella brottspreventiva modellerna. Diskurserna bakom dessa åtgärder existerar parallellt, där ena diskursen är en tro på att människan kan socialiseras in i samhället som på sikt utvecklar normkomformt beteende och den andra är grunduppfattningen att människan som rationell varelse väljer att begå brott om denne inte hindras ifrån detta. Resultatet visade även på en diskrepans mellan kommunens uppsatta strategi och flera av de insatser som bedrivs inom kommunen. Parterna som samverkar kring dessa frågor, upplevde att en gemensam bild av samverkansgrunden var viktigt för en fungerande samverkan, samt att det finns problem med att bygga upp en samverkan på en ”nyckelperson”.

No description available.

<p>I denna uppsats kombineras diskursteori med olika perspektiv på arkeologi och massmedier för att beskriva hur det arkeologiska arbetet i Botkyrka porträtteras i dagstidningar. Frågor som hur, när och varför artiklarna skrivs eller inte skrivs besvaras. Artiklarna som är utgångspunkt för studien hittades med Internettjänsterna Mediearkivet och Presstext. De visade sig kretsa uteslutande kring fynden som görs, till skillnad från arkeologerna som anser att fynden främst är ett källmaterial. För att artiklarna ska skrivas och publiceras måste emellertid både journalisterna och arkeologerna kunna framställa fynden som sensationella i någon form, men det händer sällan då antalet artiklar är få.</p>

I denna uppsats kombineras diskursteori med olika perspektiv på arkeologi och massmedier för att beskriva hur det arkeologiska arbetet i Botkyrka porträtteras i dagstidningar. Frågor som hur, när och varför artiklarna skrivs eller inte skrivs besvaras. Artiklarna som är utgångspunkt för studien hittades med Internettjänsterna Mediearkivet och Presstext. De visade sig kretsa uteslutande kring fynden som görs, till skillnad från arkeologerna som anser att fynden främst är ett källmaterial. För att artiklarna ska skrivas och publiceras måste emellertid både journalisterna och arkeologerna kunna framställa fynden som sensationella i någon form, men det händer sällan då antalet artiklar är få.

<p>Denna uppsats utgörs av en fallstudie av samverkan för våldsutsatta kvinnor i Botkyrka kommun. Samverkan är en relativt ny arbetsform som växt fram ur en mängd olika förändringar hos den svenska välfärdsstaten. I denna uppsats berörs bland annat decentraliseringen, hetereogeniseringen och diversifieringen av densamma samtidigt som krav på effektivitet i samband med ekonomiska nedskärningar gör sig gällande, men också att ett könsmaktkritiskt perspektiv på våld i nära relation öppnat upp för nya arbetsformer. Syftet med föreliggande uppsats var att studera samverkan i Botkyrka kommun inom området för våldsutsatta kvinnor och därigenom utvärdera denna arbetsform som åtgärd för sociala problem. Detta undersöktes genom fyra frågeställningar: varför samverkan har vuxit fram som åtgärd, hur samverkan har genomförts i Botkyrka kommun, vad man har gjort i Botkyrka, samt hur resultatet av samverkan upplevs i förhållande till de mål man satt upp för samverkan i Botkyrka kommun. Detta tolkades med hjälp av två teoretiska perspektiv; den ny-instititionella organisationsteorin som bland annat utgår från att organisationer aldrig kan studeras utan sin kontext, samt med könsmaktskritiskt perspektiv vilket uppmärksammar det motstånd som finns mot mäns våld mot kvinnor. Botkyrkas samverkansgrupp studerades som ett fall av samverkan och den främsta datainsamlingsmetoden har varit kvalitativa intervjuer med medverkande i denna grupp. Resultatet kan sammanfattas i att samverkan mellan berörda parter anses vara en nödvändighet idag, en lyckad samverkan är dock något som kräver rätt prioritering och resurser från alla instanser. Samverkan öppnar kontaktvägarna mellan organisationerna och myndigheter vilket leder till bättre insatser och kan skapa en långsiktighet i arbetet för våldsutsatta kvinnor. Botkyrkas samverkansgrupps arbete präglas av ett gynnsamt klimat med en medvetenhet kring specifika problem som gäller kvinnofridsfrågor så som motstånd, handlingsutrymme, mandat och motivation. För fortsatt kvinnofridsarbete i samverkan gäller att studera framgångsrika modeller, där Botkyrka kan stå som exempel, men samtidigt att akta sig för att implementering av en samverkansstruktur blir kopierad och därmed oanpassad till den egna organisationen.</p>

Denna uppsats utgörs av en fallstudie av samverkan för våldsutsatta kvinnor i Botkyrka kommun. Samverkan är en relativt ny arbetsform som växt fram ur en mängd olika förändringar hos den svenska välfärdsstaten. I denna uppsats berörs bland annat decentraliseringen, hetereogeniseringen och diversifieringen av densamma samtidigt som krav på effektivitet i samband med ekonomiska nedskärningar gör sig gällande, men också att ett könsmaktkritiskt perspektiv på våld i nära relation öppnat upp för nya arbetsformer. Syftet med föreliggande uppsats var att studera samverkan i Botkyrka kommun inom området för våldsutsatta kvinnor och därigenom utvärdera denna arbetsform som åtgärd för sociala problem. Detta undersöktes genom fyra frågeställningar: varför samverkan har vuxit fram som åtgärd, hur samverkan har genomförts i Botkyrka kommun, vad man har gjort i Botkyrka, samt hur resultatet av samverkan upplevs i förhållande till de mål man satt upp för samverkan i Botkyrka kommun. Detta tolkades med hjälp av två teoretiska perspektiv; den ny-instititionella organisationsteorin som bland annat utgår från att organisationer aldrig kan studeras utan sin kontext, samt med könsmaktskritiskt perspektiv vilket uppmärksammar det motstånd som finns mot mäns våld mot kvinnor. Botkyrkas samverkansgrupp studerades som ett fall av samverkan och den främsta datainsamlingsmetoden har varit kvalitativa intervjuer med medverkande i denna grupp. Resultatet kan sammanfattas i att samverkan mellan berörda parter anses vara en nödvändighet idag, en lyckad samverkan är dock något som kräver rätt prioritering och resurser från alla instanser. Samverkan öppnar kontaktvägarna mellan organisationerna och myndigheter vilket leder till bättre insatser och kan skapa en långsiktighet i arbetet för våldsutsatta kvinnor. Botkyrkas samverkansgrupps arbete präglas av ett gynnsamt klimat med en medvetenhet kring specifika problem som gäller kvinnofridsfrågor så som motstånd, handlingsutrymme, mandat och motivation. För fortsatt kvinnofridsarbete i samverkan gäller att studera framgångsrika modeller, där Botkyrka kan stå som exempel, men samtidigt att akta sig för att implementering av en samverkansstruktur blir kopierad och därmed oanpassad till den egna organisationen.

Genom denna studie ämnade vi besvara hur kapitaltillgångar och habitus påverkar ungdomars resonemang, sett till utbildning och karriär, baserat på bostadsområdestillhörighet. Syftet med studien var att undersöka hur uppväxten i segregerade bostadsområden med olika socioekonomisk status påverkar ungdomars handlingsstrategier vad gäller utbildning och karriär. Vår tes var att ungdomars handlingsstrategier skiljer sig baserat på bostadsområdestillhörighet. Vi trodde att ungdomar från bostadsområden med högre socioekonomisk status är mer resursstarka och därigenom enklare kan navigera sig inom utbildningsfältet. Studien utgår från Lidingö och Botkyrka, två boendesegregerade områden i Stockholms län med olika socioekonomisk status, där Lidingö är mer resursstarkt. Vidare utgår denna studie från en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer, där fyra högstadieungdomar i årskurs nio, två av dem är hemmahörande på Lidingö och två i Botkyrka, har intervjuats. Studiens teori grundar sig på Pierre Bourdieus teoretiska begrepp: symboliskt kapital, kulturellt kapital, utbildningskapital, socialt kapital samt habitus. Vi har kunnat urskilja att ungdomarna i denna studie har olika mått av kapitaltillgångar beroende på bostadsområdestillhörighet och att detta i sin tur lett fram till olika habitus. Lidingöungdomarna uppvisade både ett högre mått av socialt och kulturellt kapital än Botkyrkaungdomarna. Detta kan emellertid vara en avgörande faktor till att ungdomarnas resonemang och handlingsstrategier vad gäller utbildning och karriär skiljer sig områdena emellan. Till skillnad från Botkyrkaungdomarna, uppvisade Lidingöungdomarna både klara framtidsmål, sett till utbildning och karriär, samt genomtänkta handlingsstrategier kring hur de ska gå tillväga för att uppnå dessa mål. Genom studiens empiriska material har således vår tes kunnat styrkas.

Projektet innefattar ett samarbete med den svenska cirkusorganisationen Cirkus Cirkör med syfte att rita ett förslag på hur deras nya lokaler för en cirkusskola skulle kunna se ut. Platsen för skolan är i Alby, Botkyrka strax söder om Stockholm. Projektet har behandlat frågor rörande de arkitektoniska kvaliteter som kan uppstå som ett direkt resultat av en byggnads ålder. På platsen idag finns en byggnad och projektet har undersökt och tagit ställning för att bevara vissa delar, riva och återvinna andra.

Detta arbete handlar om att skapa en ny cirkushall till cirkus cirkör som vill sammla sin versamhet i en byggnad. På platsen i alby finns redan en byggnad som cirkus cirkör använder. Jag gör ett tillägg till den befintliga byggnaden genom att addera nya mindre byggnader till den större byggnaden och skapa träningsytor emellan dem.

Stockholm is a vibrant and attractive city. Surveys show that the residents in Stockholm are happy with their lives. It has also been proved that Stockholm is a highly socio-economic segregated city.Suburbs that are well known as segregated precarious residential areas in Stockholm, are Botkyrka, Tensta, Husby, Skärholmen, Rinkeby, and others. These suburbs were built during the 1960s-1970s as a part of Sweden’s Million Programme housing. Most of the residents are immigrants, and these areas are stigmatized as dangerous locations, it has been proved that non-European migrants face higher segregation than the European ones. These peripheries have mutual characteristics: they suffer from segregation, bad reputation, stigmatization, criminality, mistrust, and a high unemployment rate.Unfortunately when immigrant women; who used to live under patriarchal-male dominant oppressing societies, moved to democratic multicultural societies, found themselves in a stage of transition.