I denna uppsats har vi försökt ta fram de faktorer som har betydelse för själva brottet och vad som behövs för att kunna försvåra och förebygga för de personer som gör sig skyldiga för denna typ av brott. Syftet med denna uppsats är att kunna vara en länk mellan butiker och övriga aktörer som arbetar mot snatterier och försöker komma på ett bra och givande sätt att motverka att butiker blir utsatta för brottet. Denna uppsats avhandlar snatteri och stöld i butiker och varuhus. I avhandlingen förklaras vad lagen säger och innebörden av stöld och snatteribrottet. Undersökningen har tagit sikte på möjliga åtgärder som polis, väktare och butiker kan vidta för att förebygga brottet. Vi presenterar även Brås (Brottsförebyggande rådet) statistik samt statistik från RAR ( Rationell anmälningsrutin) i syftet att belysa brottets omfattning och hur aktörerna (gärningsmännen) ser ut. I avhandlingen presenterar vi ett avsnitt av kriminologiska teorier för att kunna förklara mekanismen bakom själva brottet och vilka faktorer som skapar det brottsalstrande tillfällena.

Det har skett en stor ökning av biltillgreppen i Luleå kommun under åren 1997-2002. De vanligaste gärningsmännen är missbrukare eller tonårspojkar. Denna brottslighet kan vara en stark bidragande orsak för tonårspojkarnas utveckling av framtida grövre kriminalitet. Utifrån dessa fakta har författarna bl a genomförs intervjuer med polis och kommun i staden för att fördjupa sig i ämnet. Tillgreppen har i huvudsak visat sig förekomma i tre av stadens områden. I dessa områden finns ett visst brottsförebyggande arbete som bygger på grannsamverkan. Författarna upptäckte under arbetets gång att det inte fanns något lokalt brottsförebyggande råd i Luleå kommun. Däremot så behandlar arbetet ett projekt som kommunen drev under hösten 2002, ”Tryggare och säkrare kommun”. En av ambitionerna vara att få till stånd ett lokalt brottsförebyggande råd i kommunen. Tillgreppsbrott kan i de flesta fall förklaras utifrån rutinaktivitetsteorin. Något som även författarna i arbetet har haft som grundläggande teori till varför tillgrepp av bilar förekommer i så stor omfattning. Arbetet presenterar även författarnas egna förslag till åtgärder mot biltillgrepp som bilägare kan vidta.

I det brottsförebyggande arbetet betonas alltmer vikten av att alla samverkar mot brott för ökad trygghet i samhället. På kommunal nivå genomförs detta arbete genom lokala brottsförebyggande råd. I Skellefteå kommun utgörs detta av Förebyggande rådet i Skellefteå, FRIS. Organiserat under detta finns de lokala förebyggandegrupperna som utför brottspreventivt arbete inom mindre geografiska områden som till största del utgörs av högstadieskolornas rektorsområden. I detta arbete studeras den lokala förebyggargruppen i Ursviken utifrån ett brottspreventivt perspektiv. Att gruppen utför ett gott arbete och fyller sitt syfte råder der inga tvivel om. Det är dock, som med mycket annat preventivt arbete, svårt att bevisa i siffror.

Medling är en verksamhet som har praktiseras i ett antal kommuner i Sverige sedan några år tillbaka. Det handlar om att sammanföra gärningsmannen med den som blivit utsatt för brott. Mötet sker med hjälp av en opartisk medlare. Medlingen ger gärningsmannen en chans att be om ursäkt för det han/hon har gjort och få en djupare förståelse för brottsoffrets negativa upplevelser. Även brottsoffrets behov kan genom denna verksamhet tillmötesgås vilket utvecklas i arbetet. Vidare handlar arbetet om medlingens idé och hur det fungerar i praktiken. Det handlar också om när man har valt att använda medling och hur man går till väga; det vill säga vilka gärningsmän som skall genomgå medling och vid vilka brott. Vi har sett att det i de flesta medlingsmöten ofta har varit unga gärningsmän, och vi har därför valt att genom hela uppsatsen benämna gärningsmannen som ”den unge”. Medling är en ny företeelse i Sverige och det har pågått en del försöksverksamhet runt om i landet. På grund av att försöksverksamheten inte har utvärderats vet man inte om det har haft någon positiv effekt på den unge gärningsmannen eller brottsoffret. Detta har gjort att vi istället har inriktat oss på att visa hur medling fungerar rent praktiskt. Vi tror att många inte har kännedom om vad medling egentligen är. Vi vill i denna uppsats försöka ge inblick i hur medling fungerar i praktiken. Uppsatsen är uppbyggt på rapporter från BRÅ, samt litteratur som belyser ämnet reparativ rättvisa.

Det är en liten del av befolkningen som står för en stor del av brottsligheten. Denna grupp kallas för ”kroniker”. De har ofta en lång kriminell bana bakom sig och har anammat kriminalitet som en livsstil. En stor del av polisens vardag består av hantering av denna grupp och att avbryta en sådan livsstil har visat sig svårt, trots stora insatser. Att arbeta brottspreventivt/problemorienterat är ingen direkt nyhet för polisen, även om den inte fått den genomslagskraft som det var tänkt från början. Att satsa mot ungdomar som är på väg att skaffa sig en kriminell livsstil kan via sig lönande. All forskning visar att ju tidigare man kan avbryta en pågående kriminell bana, ju större chans är det att det lyckas…

Vi har studerat det brottsförebyggande arbetet i Västerås och Nyköping. Framför allt har vi tittat på hur det bedrivs och utvärderas, samt på vilken forskning man grundar sitt arbete. Vi har funnit att så vitt vi kan se, grundas all brottsförebyggande verksamhet på den forskning som gjorts av Marie Torstensson med flera.

Många av de åtgärder som vidtagits för att komma till rätta med klotterproblemen bygger på för lite kunskap, och har i vissa fall istället t o m bidragit till att klottret ökat. Det viktigaste är att inhämta kunskap om klotterkulturen och om de som utövar det för att kunna ta till rätt åtgärder. Man ska utgå från hur det ser ut hos sig, för en åtgärd som fungerat på ett ställe är inte självklar till att fungera på ett annat. Situationella åtgärder dominerar när det gäller insatser som gjorts runt om i landet. Men om man ser till projektet i Karlstad och det lyckade resultatet där, så ser man att det kan löna sig att även satsa på olika sociala åtgärder…

Narkotikamissbruk idag är ett stort problem och något som poliser dagligen kommer i kontakt med. En undersökning gjord vid Underrättelseroteln vid LKP i Västra Götaland visar på att narkotika ligger bakom många vardagsbrott. Alla som förts upp som skäligen misstänkta för narkotikabrott under åren 1999-2002 kartlades och jämfördes med den vardagsbrottslighet som förekommit under dessa tre år. Det visade sig att i 33% av fallen av vardagsbrottsligheten förekom personer som också varit uppförda som skäligen misstänkta för narkotikabrott. Narkotikamissbruket bland ungdomar i Sverige har ökat i stort sett varje år sedan början av 1990-talet. Ett sätt att försöka komma åt narkotikamissbruket är att hitta idéer för att på lång sikt minska nyrekryteringen av narkotikaanvändare, fördelaktigast genom att koncentrera insatserna kring ungdomar. Vi tycker att det finns behov av en mer kontinuerlig form av narkotikautbildning på landets tre polisutbildningar och ge förslag på hur intresserade studenter kan ges möjlighet till ytterligare engagemang och kunskapsinformation i framtiden. Kursen drogtecken och symptom har använts på polisutbildningen i ca. 5 år och syftar till att under två dagar lära ut de olika drogkategorierna, hur de påverkar kroppen och hur man kan se på en person att han eller hon är påverkad av en viss drog. Idag är den utbildningen utbytt på två av landets polisutbildningar. I diskussionen behandlas Brå:s rapport (1999:1) här beskrivs hur polisen som droginformatör inte tycks utgöra någon avgörande betydelse för elevernas attityder kring droger i allmänhet. Vi tror dock annorlunda. Vi tror det beror mycket på hur informationen förmedlas. Det viktiga är hur informationen förs fram och vad budskapet är. Våra idéer kring skolkontakt tror vi kan förverkligas genom att nyttja studenterna på skolorna i Stockholm, Umeå och Växjö. Målet är inte att varje polisiär individ ska bli duktig på det mesta som handlar om narkotika, målet är att minska nyrekryteringen.

Vi har i det här arbetet valt att fördjupa oss i hur det förebyggande arbetet mot narkotika fungerar på området Backen i Umeå. I detta arbete har vi ställt oss tre frågor: Fungerar det förebyggande arbetet mot narkotikan? Fungerar samverkan mellan de olika aktörerna? Hur kan en handlingsplan över det drogförebyggande arbetet se ut? Vi har i arbetet läst verksamhetsplaner, handlingsplaner och även intervjuat berörda aktörer som alla försöker arbeta mot narkotikan på området Backen. Utifrån dessa fakta har vi arbetat fram en handlingsplan som kan vara en hjälp för dom olika aktörerna på Backen området. Handlingsplanen understryker vikten av samarbetet mellan dom olika aktörerna, samt en tidig upptäckt och konsekvent handlande från dom vuxna gentemot narkotikan…

Under 1990-talet har det skett en markant ökning då det gäller högstadieungdomar som provat narkotika. Sedan 2001 har antalet legat på en konstant nivå enligt CAN (Central förbundet för alkohol- och narkotika upplysning). Ökningen har skett under en tid då informationen och kunskapen om narkotika och dess konsekvenser varit relativt kända. När ungdomar börjar på högstadiet ökar risken att de kommer i kontakt med alkohol, tobak och narkotika. Eftersom ökningen sker under högstadieperioden borde de förebyggande insatserna mot droger vara som starkast då. Syftet med vårt arbete är att undersöka tre högstadieskolors förebyggande arbete. Vi vill ge en bild av skolornas arbete och strategi mot att eleverna ska prova droger. Vår teori om ett förebyggande arbete mot narkotika fungerar som en mall för resultatet och diskussionen…