Varför människor väljer att färdas i vissa miljöer är mer komplext än enbart avståndet dit. Miljöns olika aspekter måste därför kartläggas för att sedan jämföras för att tydliggöra vart utvecklingen ska ske, samt hur gestaltningen för den urbana miljön ska formas. Arbetets syfte är att klargöra vilket av de fyra utvecklingspotentiella områden efter resultat från projektet Jämtlandstråket, som bör prioriteras för att främja tågpendligen i Brunflo. Östersunds kommun har döpt dessa fyra områden till luckor. Brunflo ingår i Östersunds kommun som har som mål att växa från 60 000 invånare till 65 000 invånare till år 2040. Att utveckla ett stationssamhälle påverkar inte kringliggande tätorter negativt utan tvärtom. Tillväxten ökar hos befolkningen inom ett stationssamhället som utanför, vilket gör arbetet viktigt för att förstå vilken av de fyra luckorna som bör prioriteras för vidareutveckling. Genom två faser har arbetet analyserats för att bidra med underlag för beslutfattande av lucka och urban utformning. Den utredande fasen ger relevant information om Brunflos historia, Brunflo idag och vad som väntar i framtiden. Hur de olika luckorna relateras till tågstationen och i viss mån även centrumområdet i Brunflo och vad de olika luckorna har för styrkor, svagheter, möjligheter och begränsningar jämförs. För att bidra med en effektiv markanvändning sammanfattas resultatet därefter i påverkandefaktorer och effekter för vidare gestaltning och poängsättning efter planindikatorer. Resultatet blev att lucka 2 har störst utvecklingspotential för att främja tågpendligen, främst för dess färdrutts koppling till aktiviteter, närhet till centrumområdet och effektivitet i tid. Färdrutter har undersökts genom en platsanalys med noteringar av upplevelser i gaturummen mellan tågstationen och luckorna. Litteraturstudien visar att lucka 2 främst bör utgöras av bostäder men även erbjuda varierade funktioner. Genom förtätning av Brunflo kan stationssamhällets hållbarhet ökas socialt, ekonomisk och ekologiskt. Då fler uppmuntras att resa kollektivt eller via tåg, ökar den ekologisk hållbarheten. Fler lokaler erbjuds verksamheter inom Brunflo vilket ger en stärkt ekonomi och närhet till aktiviteter. Detta ökar attraktiviteten och den sociala hållbarheten med bland annat varierade bostadsformer och närhet till hälsoscentral. Den andra fasen är den gestaltande fasen där placeringen av en ny kvarterstruktur har in uerats av referensprojekt som bostäderna på Fiskvägarna, Stationssamhället Västra Roslangs-Näsby och studentbostäder Campus LTU tillsammans med en synlighetsanalys för att stärka orienterbarheten. Nyckelorden för gestaltningen är tillgänglighet och attraktivitet som identiferades som återkommande ledord från den utredande fasen. Resultatet redovisas med visionsbilder, gatusektioner och en upplevelselinje för färdrutten från lucka 2 till tågstationen. Gång- och cykelvägarna förstärks med tydligare kopplingar till kulturrika områden, busshållplatser, landmärken, belysning och er sittplatser.

This paper deals with two women who wore relief brooches from Häste and Brunflo during the Migration period in Jämtland. The purpose of the essay is to investigate similarities and differences in the women’s relief brooches, graves and places in order to understand the women’s relations to each other and their time. The essay has implemented gender theory and a comparative method, complemented by a landscape analysis. The conclusion is that the women from Häste and Brunflo were leaders during their time.

This study examines landscape change in the Province of Jämtland during c. 1000–1750 AD. Settlement and arable cultivation are two of the most important sources in this study. They are therefore treated in depth, particularly farmsteads that were deserted during the late medieval agrarian crisis, so-called ödesbölen, and their fossil field-traces. The dissertation contains four major investigations. In the first investigation 610 possible ödesbölen were identified. The desertion was estimated at 50 per cent. The second investigation had its focus on the geographic location, and the conclusion was that the ödesbölen may have been deserted when the climate turned colder in the 14th century. The third investigation concerned medieval agriculture. Using historical maps and detailed mapping of fossil field traces it was established that the annually cultivated acreage decreased from the High Middle Ages until early modern times. This probably means that the agrarian crisis caused a change in the agrarian regime, from predominant arable farming to predominant stock-raising. The fourth investigation was whether the ownership or the use of the ödesbölen created obstacles to recolonization when the crisis subsided. This turned out not to be so in the case of ownership, but may have been so with regard to communal forest grazing. According to historical maps the ödesbölen in Jämtland were finally recolonized about 200 years later than for example in southern Sweden. The reasons probably were wars and a worse climate. The dissertation is capped off with both a model and a description of landscape change in Jämtland. Characteristic for the development of the landscape has been fluctuations in settlement. The ödesbölen are part of a pattern in which they are colonized, deserted, recolonized and again deserted in a cyclical course of events. The openness of the landscape is not part of this course of events.