Barn ska få möjligheten att växa upp med, och uppleva, vuxna sammanhang samt visuell komplexitet i sin omgivning. Utan dessa utbyten och objekt i sin omgivning utvecklas barns delaktighet i samhället som ansvarsfulla medborgare långsammare. Detta är projektets utgångspunkt. Förskolan Bullerbyn är, precis som namnet tyder på, en liten by med olika verksamheter där förskolan ligger i fokus med en central gård. Barnen kommer i kontakt med vuxna som arbetar i byggnaderna intill: bageriet levererar bröd och fika, restaurangen lagar mat till lunchen, ett snickeri delas med ateljéerna, utställningslokalen drar till sig både vuxna och barn i sin verksamhet och kontorsfolket kommer och går genom uteplatsen. Den samhällskomplexitet som barnen förtjänar och växer av finns genom denna variation.   Den visuella uppbyggnaden av byn bygger på samma idé, att komplexitet är något som barnen behöver för att växa och förtjänar för att må bra. Med hjälp av platsens historiska kontext skapas en by med en basal men även abstraherande ornamentik för att dels fånga barnens intresse och dels skapa lager av ornament som leder till flera tankar och utforskningar. / Children should be given the opportunity to grow up with and experience an adult context and visual complexity in their surroundings. Without these exchanges and objects in their surroundings, the children’s ability to partake in society as responsible citizens is considerably diminished. This is the projects starting point. Kindergarden Bullerbyn is, just as the Swedish name Bullerbyn entails, a little village with different types of occupants and agencies where the kindergadren is the central occupant along with the large central square. The children come in contact with the adults that work in the adjacent buildings: the bakery comes with bread and snacks (fika), the restaurant prepares the food for their lunch, the woodshop is shared with the ateliers, the exhibition space draws in both adults and children to its happenings and the office workers come and go through the central space. It is through this variation that the children are given the societal complexity that they deserve and thrive in.   The visual composition of the village builds upon the same idea, that complexity is something that the children need to grow and deserve so that they can be glad. Through the use of the locations historical context, the village is created with a combination of abstract ornamentation to firstly interest the children and secondly to create several layers of ornamentation that lead to further thoughts and explorations of the space.

Syftet med uppsatsen är att analysera naturskildringarna i Emil i Lönneberga och Alla vi barn i Bullerbyn utifrån ett ekokritiskt perspektiv för att på så sätt se hur natursynen i böckerna påverkar landbygdsidyllen. Det ekokritiska perspektivet innebär att man jämför relationerna mellan det mänskliga och det icke mänskliga i litterära verk. En textanalys av texterna har gjorts för att få fram de små nyanserna i naturbeskrivningarna för att på så sätt kunna få svar på frågeställningarna. Trots att böckerna innehåller en hel del bilder har fokus legat på själva texten. Analysen av texterna visar på en uppmålad bild av en idyll som ständigt hotas av vädrets makter, den vilda naturen eller människan själv. De vuxna personerna i böckerna har en antropocentrisk syn på naturen där den finns till för att tjäna människan, medan barnen oftast lever i symbios med naturen och likställer djur och människor. Även om det inte var författarens intentioner att skriva en naturessä, lever båda böckerna ändå upp till många av kriterierna för att få tillhöra den genren.

The paper presents how the concept of fictional culture environment can be defined on the basis of a Swedish real and fictional cultural heritage. Three studies consisting of "mapping”, “categorization", "detailed study" and "comparison" defines and delimits the concept and presents a graphical comparison model. The study focuses on places taken from the stories of Astrid Lindgren. Their authenticity and historical use is analyzed and discussed. The line between reality and fiction has become more difficult to discern. The paper presents a new concept and a benchmark that can contribute to a clearer definition of our fictional cultural heritage. / Uppsatsen presenterar hur begreppet fiktiv kulturmiljö kan definieras med utgångspunkt från ett svenskt verkligt och fiktivt kulturarv. Tre delstudier bestående av ” kartläggning, kategorisering”, ”närstudie” och ”komparation” definierar och avgränsar begreppet samt presenterar en grafisk jämförelsemodell. Studien fokuserar på platser hämtade från sagor av Astrid Lindgren.  Platsernas autenticitet och historiebruk analyseras och diskuteras. Gränsen mellan verklighet och fiktion har blivit svårare att urskilja. Uppsatsen presenterar ett nytt begrepp och en jämförelsemodell som kan bidra till en tydligare definition av vårt fiktiva kulturarv.

Syftet med den här studien är att utföra en text- och bildanalys av Astrid Lindgrens böckerLotta på Bråkmakargatan (1961) och Alla vi barn i Bullerbyn (1947). I studien undersökshuvudkaraktärerna med inriktning på Lotta och Lisa ur ett genusperspektiv och jämför derasgenuskonstruktion, och hur de framställs i anknytning till de genusnormer som förekommer ibarnlitteratur. I studien undersöks även illustrationerna av karaktärerna ur ett genusperspektivoch avslutningsvis tillämpas begreppet critical literacy och läroplanens värdegrundsuppdrag ianknytning till undervisningen med syftet att uppmärksamma genus i barnlitteraturen.I studien tillämpas en kvalitativ textanalys och en kvantitativ analys, samt en komparativmetod då jag jämför huvudkaraktärerna. För att kunna undersöka huvudkaraktärerna Lottaoch Lisa ur ett genusperspektiv och jämföra deras genuskonstruktion, och hur de framställs isamband med de normer som förekommer i barnlitteratur uppmärksammas, bland annat,litteraturvetaren Maria Nikolajevas sammanställning av de genusnormer som förekommer ibarnlitteratur.Slutsatsen av studien är att Lotta framställs som både normbärande och normbrytande utifrånsin könstillhörighet, och Lisa framställs som normbärande och förmedlar ett traditionelltkönsmönster i anknytning till Nikolajevas sammanställning av genusnormer. Slutsatsen är attAstrid Lindgrens böcker med fördel kan användas i undervisningen för att belysa genus dåböckerna framhåller olika sidor av genuskonstruktioner och detta anser jag är bra för barn attmöta.