<p>Syftet med undersökningen är att se om och hur pedagoger konstruerar genus och traditionella könsroller i skolan. Vi har valt att använda oss av den kvalitativa och halvstukturerade inter-vjun som metod. Vi har intervjuat fyra pedagoger i grundskolans tidigare år för att undersöka hur de talar om traditionella könsroller och genus. Vi vill se om pedagogerna förstärker eller förebygger traditionella könsroller och genus i skolan.</p><p>I läroplanen för det obligatoriska skolväsendet (Lpo 94) står det att personal inom skolan ska arbeta för att främja jämställdheten samt bryta de traditionella könsroller som finns. Vi menar att det är pedagogers skyldighet att arbeta för en jämställd skola. Vi finner läroplanen tydlig i sina anvisningar angående jämställdhet.</p><p>Vi har kommit fram till, utifrån den forskning vi utgått ifrån och genom pedagogernas tal, att alla människor är medkonstruktörer av genus. Detta oavsett om individen vill eller inte. De pedagoger vi intervjuade, menar vi är medvetna om vikten av jämställdhet ändock sker dessa konstruktioner av flickor och pojkar. Dessa konstruktioner kan exempelvis vara att benämna pojkar som busiga och flickor som lugna. Talet som pedagoger använder har stor betydelse för hur elevers identitet formas och bidrar till hur deras jämställdhetssyn kommer att utvecklas.</p>

Syftet med undersökningen är att se om och hur pedagoger konstruerar genus och traditionella könsroller i skolan. Vi har valt att använda oss av den kvalitativa och halvstukturerade inter-vjun som metod. Vi har intervjuat fyra pedagoger i grundskolans tidigare år för att undersöka hur de talar om traditionella könsroller och genus. Vi vill se om pedagogerna förstärker eller förebygger traditionella könsroller och genus i skolan. I läroplanen för det obligatoriska skolväsendet (Lpo 94) står det att personal inom skolan ska arbeta för att främja jämställdheten samt bryta de traditionella könsroller som finns. Vi menar att det är pedagogers skyldighet att arbeta för en jämställd skola. Vi finner läroplanen tydlig i sina anvisningar angående jämställdhet. Vi har kommit fram till, utifrån den forskning vi utgått ifrån och genom pedagogernas tal, att alla människor är medkonstruktörer av genus. Detta oavsett om individen vill eller inte. De pedagoger vi intervjuade, menar vi är medvetna om vikten av jämställdhet ändock sker dessa konstruktioner av flickor och pojkar. Dessa konstruktioner kan exempelvis vara att benämna pojkar som busiga och flickor som lugna. Talet som pedagoger använder har stor betydelse för hur elevers identitet formas och bidrar till hur deras jämställdhetssyn kommer att utvecklas.

Detta arbete är en kvalitativ studie och eftersträvar en fördjupad förståelse kring begreppet genus som har en stor betydelse för jämställdhetsarbete och syftar till att motverka de traditionella könsrollerna. Syftet är att belysa hur genustänkandet tar sig uttryck i det vardagliga arbetet på förskolan samt vilket utrymme det får inom olika etniska grupper. Med utgångspunkten i det socialkonstruktivistiska perspektivet har jag försökt att visa hur uppfattningar om kön/genus konstrueras i olika sociala och kulturella sammanhang. Studien är baserad på intervjuer med förskolepersonal och observationer utförda på två förskolor som ligger i områden med olika etniska sammansättningar. Resultatet har visat att förskolepersonalen har skilda uppfattningar om hur barn av olika kön ska bemötas och använder sig av olika taktiker för att motverka de traditionella könsrollerna. I lekar kan barnen pröva både feminina och maskulina positioner samtidigt som den traditionella förståelsen om vad manligt respektive kvinnligt är verkar förbli oföränderlig. Det traditionella är starkt närvarande, det återfinns i barnens beteende samt personalens uppfattningar och anses knappast vara problematiskt. Men arbetet med genusperspektivet pågår, snarare för att leva upp till lagens bestämmelser än för att någon egentligen tror på det.

Syftet med denna intervjustudie var att undersöka vad förskollärare anser att jämställdhet och genuspedagogik betyder för dem. Dessutom ville vi undersöka om förskollärarna upplevde att de uppnår jämställdhetsmålen i Läroplanen, Lpfö 98 (reviderad 2010). Förutom detta ville vi även ta reda på vem som sågs som ansvarig för fortbildning inom dessa områden. För att ta reda på förskollärarnas åsikter genomfördes sju kvalitativa intervjuer med åtta kvinnliga informanter. Alla informanter hade en förskollärarexamen och var yrkesverksamma på olika förskolor i Mellansverige. De intervjuade förskollärarna beskriver i resultatet att de anser sig vara medvetna om vad jämställdhet betyder för dem samt att de uppfyller jämställdhetsmålen utifrån Läroplanen. Dessutom beskrev förskollärarna vad genuspedagogik betyder för dem genom praktiska exempel, men hade svårare att i korta ord förklara det. Chefen var den som ansågs som ansvarig i bred majoritet för fortbildningen enligt de intervjuade förskollärarna.

Denna studie har haft syftet att undersöka hur pedagoger som arbetar på förskolor med genuspedagogisk inriktning och pedagoger som arbetar på förskolor utan uttalad genusinriktning ser på genuspedagogik, samt på vilka sätt dessa olika verksamheter kunde påverka pedagogernas genuspedagogiska arbete. Tidigare forskning har visat att det under olika omständigheter finns svårigheter att genomföra ett genuspedagogiskt arbete. Ett feministiskt synsätt och feministisk poststrukturalism var studiens teoretiska perspektiv. Grundtanken inom detta perspektiv bygger på ett ifrågasättande av rådande normer och en syn på kön/genus som konstruerat och därmed något föränderligt. Inom feminismen eftersträvas en bredare syn på genusfrågorna, något som den här studien står bakom. Studien genomfördes på två olika typer av förskolor där pedagoger intervjuats om sin syn på genuspedagogiskt arbete. Den ena typen av verksamhet hade en inriktning mot genuspedagogik och den andratypen av verksamhet hade ingen uttalad inriktning mot genusarbete. Däremot valdes samtliga pedagoger utifrån deras genusmedvetenhet. Pedagogerna intervjuades med hjälp av en kvalitativ och halvstrukturerad intervjumetod med syfte att få erfarenhetsbaserade och djupgående svar. I resultatet framkom att pedagogernas arbete med genuspedagogik är beroende av den verksamhet och den situation de befinner sig i. Påverkansfaktorer så som samarbete med föräldrar och tidsbrist framkommer som starka. Vidare visades en gemensam syn på att barn influeras av genuspedagogiskt arbete. Några av de sätt pedagogerna trodde att detta skedde på var genom barnens självkänsla och deras inställning till olikheter. Slutsatser som framkom av studien var att det genuspedagogiska arbetet som undersökts framstår som splittrat och handlingsutrymmet tycks variera och vara bundet till situation och miljö.

Enligt författarna Ingemar Gens och Kajsa Wahlström uppvisar den fria leken i förskolan ett traditionellt könsrollsbeteende hos flickor och pojkar. Enligt Lpfö98 ska vi som pedagoger motverka traditionella könsroller och könsmönster, men den fria leken kan vi inte påverka just för att den är fri, vilket vi anser leder till ett Moment 22. Förskolans inredda miljö är oftast uppdelad i ”dockis” och ”byggis” samt ytterligare rum, dock är det främst dessa två som är traditionellt könsbundna eftersom materialet i rummen främst riktar sig till flickor respektive pojkar. Vi har i vår undersökning använt oss av kvalitativa studier och metoden har varit observatio­ner av barnens fria lek. Åldern på barnen som vi observerade var mellan 2:2 år och 3:7 år, fyra flickor och tre pojkar. Valet av barn styrdes av de barn som befann sig på förskolan vid observationstillfällena. Förskolan vi undersökte hade dessa klassiska rum som kallas ”dockis” och ”byggis” och resultatet visade i stort sett det som Gens och Wahlström menar. Det vill säga att majoriteten av flickorna befann sig i ”dockis” och majoriteten av pojkarna befann sig i ”byggis” under den fria leken.

Syftet med studien är att undersöka hur genuspedagogisk verksamhet bedrivits inom förskolan tidigare och om arbetet fortgår samt utvecklas. Studien har sin bakgrund i ett jämställdhetsprojekt inom förskolan och utgår från intervjuer och observationer inom sex förskolor i Mellansverige. Studiens syfte är att undersöka om arbetet med genuspedagogik har fortskridit inom förskolan, hur arbetet ser ut i dag, i vilken utsträckning en arbetar med genuspedagogik samt vilken kunskap som finns inom verksamheten. Det som framträder är att majoriteten av de förskolor som undersöks i studien inte arbetar med genuspedagogisk verksamhet trots att kravet för detta finns i läroplanen för förskolan. Det framgår också att kunskapen om genuspedagogik inte är utbredd hos personalen på de förskolor som undersöks i studien och att det finns få resurser insatta i arbetet om genus. Studien visar också att de som arbetar med genuspedagogiskt arbete utför arbetet ingående och aktivt. Deras arbete utvecklas fortlöpande och tas upp vid planering av verksamheten samt täcker alla områden inom verksamheten med ett genusperspektiv.

Uppsatsen analyserar Jeff Kinneys bok Dagbok för alla mina fans: Gregs bravader (2008), Rachel Renée Russels bok Nikkis dagbok #2: Berättelser om en inte så populär partytjej (2010), Åsa Larsson &amp; Ingela Korsells bok Pax: Nidstången (2014) och A. Audhild Solbergs bok Kampen mot superbitcharna (2014). Syftet med analysen är att undersöka om relationer, de olika könen och huvudkaraktärerna skildras olika beroende på vilken genusgrupp boken riktar sig mot. Uppsatsens teori utgår ifrån bl.a. Janice McCabe, Emily Fairchild, Liz Grauerholz, Bernice A. Pescosolido och Daniel Topes avhandling (2011) om antal kvinnliga respektive manliga huvudkaraktärer och manligt respektive kvinnligt karaktärsnamn i rubriken på böcker. Metoden är baserad på innehållsanalys av de fyra barnböcker som presenterades ovan. Analysen påvisar skillnader i handling och relationer beroende på genus hos huvudkaraktären men med vissa likheter, problem med kroppsuppfattningen finns hos både en bok riktad till flickor och en till pojkar.

I förskolan ska varje barn ges samma möjligheter till utveckling, lärande och lek, oavsett könstillhörighet. Vi har ändå kunnat se att barn ges olika möjligheter på grund av sitt kön, och att detta är som tydligast inom de estetiska ämnena. Vi kan även läsa i Skolinspektionens kvalitetsgranskning och i den senaste delegationen för jämställdhet i förskolan att flera förskolor brister i att arbeta med sitt jämställdhetsuppdrag samt att förskolan haft svårt att fullfölja sitt uppdrag i att motverka traditionella könsmönster. Syftet med denna studie var att undersöka hur pedagoger uppfattar arbetet med genus och jämställdhet, främst inom de estetiska ämnena. Vi valde därför att undersöka hur pedagoger ser på arbetet med genus och jämställdhet inom förskolan. Vi ville även rikta in studien på de estetiska ämnena eftersom vi sett att könsskillnader blir som tydligast där inom förskolans verksamhet. Detta gjordes genom kvalitativa intervjuer och en kvantitativ enkätundersökning. De resultat vi kom fram till var att pedagogerna försöker arbeta jämställt och att de ser det som en viktig del av förskolans arbete. Det var ingen av dem som hade någon speciell utbildning inom genuspedagogik men de ansåg ändå att de hade den kunskap som behövs samt att de får stöd i att arbeta mer jämställt från sin arbetsplats. Pedagogerna kunde dock inte se några stora skillnader mellan könen hos barnen bland de yngsta barnen samt inom de estetiska ämnena. Ändå antydde vissa på att de estetiska ämnena mest ses som feminina samt att de kunde se några skillnader i vad barnen intresserar sig för, till exempel att flickorna var dom som satt längre och ritade och målade.

Detta är en jämförelsestudie mellan två olika förskolor (en kommunal och en kyrklig) i olika regi som behandlar hur förskollärare och förskolechefer resonerar/talar kring arbetet med genus i förskolan. Frågeställningarna som kommer besvaras i detta arbete lyder:•Hur resonerar/talar förskollärare och förskolechefer kring genus?•Hur jobbar förskolorna för att bryta de stereotypiska könsrollerna?•Vilken roll spelar förskolornas olika styrning för hur de arbetar med genus?Med hjälp genusteorier, miljön som den tredje pedagogen och teorier om att bli sig själv har jag analyserat min empiri. Det är genom inspelade intervjuer som empirin samlats in och jag har därefter transkriberat allt material. Resultatet visar på att trots förskolornas olikheter i såväl regi som geografisk lokalisering så är genusarbetet liknande. Skillnaderna ligger till störst del i lokalerna och i pedagogernas tankesätt. Den kommunala förskolan jobbar på ett sätt, som utifrån kan anses politiskt korrekt - att de resonerar/talar kring genus med stöd från forskning och vetenskap, medan den kyrkliga förskolan mer förlitar sig på personliga erfarenheter och kollegiala samtal.