Förhållandet mellan teknik och taktik är svårt att fastställa. Klart är dock att de påverkar varandra. Uppsatsen syftar till att pröva Öhrns teori om förhållandet mellan ny teknik och taktikutvecklingen, som består av tre slutsatser som skall uppfyllas för att gynnsamma förutsättningar för taktikutveckling ska äga rum. Prövandet genomfördes genom att ställa teorin mot införandet av Stridsfordon 90 i svenska armén som slutfördes under 1990-talet. Genom att skapa hypoteser baserat på Öhrns teori har stridsfordonets roll som tekniksystem på kompani- och bataljonsnivå i svenska armén undersökts. Studien resulterade i att Öhrns teori i hög grad var tillämpbar på det valda markfallet. Stridsfordon 90 kunde konstateras vara ett för kompaniet större tekniksystem och hade en taktik som anpassats för sina speciella förmågor, kombinerat med att organisationen, Försvarsmakten, hade förutsättningar att genomföra en medveten taktikutveckling. På bataljonsnivå  kunde inte stridsfordonet klassificeras som ett större tekniksystem i förhållande till bataljonens andra tekniksystem och en märkbar taktikförändring kunde heller inte kopplas till dess införande, vilket är i enlighet med teorins resonemang. Det föreslogs att teorin specificerades i en av sina tre slutsatser för att tydliggöra att större tekniksystem är relativt i förhållande till förbandsnivå. / The connection between technology and tactics is hard to define. Although it is clear that they affect each other. The aim of this stydy is to try Öhrn’s theory about the connection between new technology and tactical development, which consists of three conclusions that must be fulfilled for favourable conditions of tactical development to exist. The trying of the theory was executed by applying it on the introduction of Stridsfordon 90 (Combat Vehicle 90) in the Swedish army that concluded in the 1990’s. By making hypotheses based on Öhrn’s theory the combat vehicle’s role as a technical system at company and battalion level in the Swedish army has been researched. The study resulted in the conclusion that Öhrn’s theory was highly applicable on the chosen case. Stridsfordon 90 was found to be a larger technical system and it used tactics adapted for its special abilities, combined with the fact that the organisation, the Swedish Armed Forces, had prerequisites for conducting an intentional development of tactics. At battalion level the combat vehicle could not be found to be a larger technical system in relation to the battalion’s other technical systems and a noticeable tactical evolvement could not be connected to its introduction, which is in accordance with the theory. It was suggested that the theory was specified in one of its conclusions to clarify that a larger technical system is relative to the unit level.

Theorists in war studies have since the 1940’s debated the issue of the connection between technology and tactical development, and at the end of the 1990’s a technological revolution in warfare was debated. As presented in this thesis the debate is far from completed. Lieutenant Commander Erik Öhrn made an effort to construct a general theory for this connection in 2011 at the Swedish Defense University. Preliminary studies prove that the theory is applicable for naval tactics. The purpose of this thesis is to examine if the theory is valid in mechanized tactics by studying the introduction of the Swedish Combat Vehicle 90. In using a qualitative method, searching for theoretical constructed indicators, this thesis finds shortages in the theory as a general theory for the connection between technology and tactical development. The definition and concept of technology is among these shortages, which is a crucial part of the understanding of the revolution debated in previous research.

Stridsfordon 90 tillsammans med Stridsvagn 122 är i dagsläget stommen i Försvarsmaktens mekaniserade bataljoner. I Försvarsbeslutet 2020 beslutades det att Stridsfordon 90 skall successivt ersättas med ett nytt stridsfordon efter 2030. Enligt en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut skall teknik som är mogen 10 år innan förbanssättande av en ny plattform nyttjas för att ge tillräckligt med tid för upphandling, systemintegrering, driftsättning med mera. Totalförsvaret forskningsinstitut har även identifierat att hybriddrift av stridsfordon anses vara redo att införas efter 2025.  Med bakgrund i ovanstående konstruerades ett koncept för en hybriddrivlina för framtidens stridsfordon för att besvara frågeställningen, hur påverkar seriehybriddrivlinans tekniska ramvillkor framtidens stridsfordon och hur påverkar detta stridsfordon på taktisk nivå? Konceptetes drivlina sattes ihop med tillgänglig teknologi som går att anskaffa på marknaden och valdes efter prestanda som var bättre eller liknande som Stridsfordon 90.  Efter att konceptet hade konstruerats genomfördes två analyser med olika batterivikt. Den första analysen hade en batterivikt på 660kg och den andra 3860kg. Dessa två vikter dimensionerades efter totalvikten på Stridsfordon 90A och Stridsfordon 90C. Resultatet av analysen är att med en seriehybriddrivlina får framtidens stridsfordon en ökad prestanda, förmåga att köra på batteridrift och en högre verkningsgrad.   Med resultatet från analyserna diskuterades förväntade förändringar i förmågorna rörlighet, uthållighet och skydd. Diskussionen ledde fram till slutsatserna att framtidens stridsfordon kan med en seriehybriddrivlina erhålla en bättre teknisk prestanda vilket ökar förmågan rörlighet. Stridsfordonen får även en bättre verkningsgrad vilket gör att stridsfordonen får en bättre uthållighet samt en mindre infraröd signatur och således ett bättre skydd vid strid i mörker. Till sist kan även fordonen drivas helelektriskt vilket skapar möjligheter för den taktiska chefen att välja ett mer dolt uppträdande med stridsfordonen. / Combat Vehicle 90 together with Stridsvagn 122 is currently the backbone of the Swedish Armed Forces mechanized battalions. In the defence decision from 2020, the Swedish parliament decided that Combat Vehicle 90 will be gradually replaced with a new combat vehicle after 2030. According to a report from the Swedish Defence Research Agency, technology that is mature 10 years before deployment of a new platform will be used to provide sufficient time for procurement, system integration, commissioning and more. The Swedish Defence Research Agency has also identified that hybrid propulsion of combat vehicles is considered mature and ready to be introduced after 2025. Based on the above, a concept was constructed for a hybrid driveline for future combat vehicles to answer the question. How do the technical framework conditions of the hybrid series driveline affect the combat vehicles of the future and what will be the consequences on a tactical level? The concept's driveline was put together with existent technology that can be acquired on the market and was chosen according to performance that was better or similar to Combat Vehicle 90. After the concept had been designed, two analyzes were performed with different battery weights for the concept. The first analysis had a battery weight of 660kg and the second 3860kg. These two weights were dimensioned according to the total weight of Combat Vehicle 90A and Combat Vehicle 90C. The result of the analysis is that with a hybrid series driveline, the combat vehicles of the future will have increased performance, the ability to run on battery power and a higher efficiency. With the results, expected changes in mobility, endurance and protection were discussed. The query led to the conclusions that the combat vehicles of the future can, with a hybrid series driveline, obtain a better technical performance, which increases the mobility. The combat vehicles also have a better efficiency, which means that the combat vehicles have a better endurance and a smaller IR-signature and therefore, an enhanced protection on low light warfare. Finally, the vehicles can also be all-electrically driven, which creates opportunities for the tactical commander to choose one with stealth behaviour with the combat vehicles.

Stridsfordon 90 togs fram för att möta en reguljär motståndare på vårt eget territorium. Dagens krav och förutsättningar är annorlunda då striden främst genomförs i konfliktzoner utomlands, men även på vårt eget territorium. Motståndaren vi möter nyttjar andra metoder för att genomföra sin strid och agerar på ett annorlunda sätt än vad vi är övade vid. Syftet med arbetet är att undersöka hur ett förband med stridsfordon 90 lämpar sig i strid på dagens stridsfält mot en irreguljär motståndare. För att ta reda på detta så beskriver jag fjärde generationens krigföring och stridsfordon9040Cför att sedan kunna analysera och jämföra den taktiska nivån utifrån de grundläggande förmågorna. Användningen av strf 90 och mekskytteplutonens taktik mot en 4GW motståndare är lämpliga att användaapligt på den taktiska nivån. Mekskytteplutonens taktik är flexibel och sätter få begränsningar mot taktiken hos en anfallande 4GW motståndare. / Combat vehicle 90 was developed to meet a conventional opponent on our own territory. Today's demands and conditions are different, today’s battles is mainly carried out in foreign conflict zones but also on our own territory. The opponent we face uses other means to carry out their combat, and acts in a different way than we are trained for.    The purpose of this work is to investigate how a unit equipped with combat vehicle 90 is suitable in today's battlefield against an irregular opponent. In order to answer this question, I have described the fourth generation warfare and combat vehicle 9040C, then analyzed and compared the tactical levels from the theory of the basic abilities.               The use of CV90 and the mechanized infantry platoons tactics against a 4GW opponent is appropriate to use at the tactical level. The flexible tactics of the mechanized infantry platoon gives an advantage over a 4GW opponent and the tactics used by such an opponent.

Autonoma markfarkoster är under utveckling och flera länder genomför prov och försök med autonoma stridsfordon, de som först utvecklar förmågan tros ha stora fördelar på stridsfältet. Dagens försörjningskedja inom den tekniska tjänsten är anpassad efter bemannade system och många delar inom kedjan är beroende av personalen.  Arbetet undersöker hur nuvarande försörjningskedja för teknisk tjänst inom Försvarsmakten kring Stridsfordon 90 kan appliceras på autonoma stridsfordon. Genom teori från försvarslogistik och försörjningskedjor identifieras framgångsfaktorer inom den tekniska tjänsten för Stridsfordon 90. Dessa framgångsfaktorer induceras på det autonoma systemet och undersöker hur väl tillämpad försörjningskedjan är för autonoma stridsfordon.  Framgångsfaktorerna som identifierats för teknisk tjänst är handlingsfrihet, närhet och resurstäthet. När de autonoma stridsfordonen undersöks utifrån framgångsfaktorerna framkommer resultatet att dagens försörjningskedja kring teknisk tjänst är dåligt tillämpad med fungerande tendenser för de autonoma stridsfordonen. Resultatet betyder att den tekniska tjänsten behöver förändras vid implementering av systemen för att försörjningskedjan bättre ska kunna omhänderta de nya förmågor och förutsättningar som systemen medför. Om den tekniska tjänsten för autonoma fordon utformas på liknande sätt som i dagens försörjningskedja kommer delar av den tekniska tjänsten försvåras alternativt omöjliggörs om inte anpassningar på systemet eller organisationen görs. De största förändringarna inom försörjningskedjan kan sammanfattas till personalens position i förhållande till systemen samt den tekniska utvecklingens utmaningar och möjligheter. Genom analys och diskussion av resultatet framkommer krav på organisationen och på det tekniska systemet som behöver tas hänsyn till och behandlas vid utvecklingen av de autonoma stridsfordonen. Görs detta kommer en effektiv försörjningskedja möjliggöra god teknisk tillgänglighet på de autonoma stridsfordonen och därmed öka handlingsalternativen för taktisk chef. / Unmanned ground vehicles are developing, and multiple counties are testing robotic combat vehicles. The nation who first can use the vehicles are believed to have great advantage on the battlefield. Today the supply chain regarding technical maintenance is adapted to manned vehicles and is often depending on the personnel within the chain. This essay investigates how the existing supply chain for technical maintenance in the Swedish Armed Forces regarding Combat Vehicle 90 can be applied to autonomous combat vehicles. Through the theory around defense logistics and supply chain management factors for success can be identified within the technical maintenance for Combat Vehicle 90. These factors for success are induced to the autonomous combat vehicles and investigates the effects of the autonomy on the supply chain.  The factors for success that is identified to be choices within the chain, the geographical distance between personnel and technical system, and available resources. When the autonomous combat vehicles are analyzed using these factors the result presents a supply chain that is badly adjusted with working tendencies for the autonomous vehicles. The result means that the technical maintenance needs to be changed when the autonomous vehicles are implemented to be able to handle the new system in a better way. If the technical maintenance remains in its current state the technical maintenance, in some aspects, becomes more difficult or impossible to manage.     The biggest changes on the supply chain can be summed up to the personnels position in relation to the technical system and the technical development and its challenges and possibilities. Analysis and discussion of the result presents demands on the organization and the technical system, which should be taken into consideration when the autonomous combat vehicle is developed. If this is implemented the supply chain will be more efficient and enable technical availability and make the autonomous combat vehicles usable for the tactical commander.