SAMMANFATTNING Bakgrund En människa är enligt nuvarande svensk lagstiftning död då hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort. Döendet innebär tiden före döden, då behandling går från att vara aktiv till att vara palliativ. Hos barn som ligger inför döden växer frågorna, farhågorna samt insikterna och behovet av information och tröst är således stort. Barnets insikter om döden avgörs av dess utvecklingsnivå. Sjuksköterskans roll i arbetet med barn som är döende är betydelsefull och i samtalet finns strategier och hjälpmedel för att göra det meningsfullt för båda parter. Det är exempelvis viktigt att lyssna på barnet, att utgå från att barnet alltid har rätt och att anpassa samtalet efter barnets utvecklingsnivå. Det är även viktigt att skapa en god relation till föräldrarna, då de utgör barnets största trygghet. Syfte Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att samtala om döden med barn, i åldrarna 3-12 år, som är döende. Metod Då studiens syfte var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att samtala om döden med barn som är döende valdes en kvalitativ metod med deskriptiv design. Sex sjuksköterskor med minst två års erfarenhet av att arbeta med barn som är döende intervjuades. Resultat Sjuksköterskorna menade att barn som är döende vet om att de ska dö. En del uppgav att de inte fått några frågor om döden från något barn, medan andra ofta fick frågor. De beskrev hur barn ville skydda sina föräldrar vilket kunde resultera i att samtal om döden uteblev. Minskad ångest och oro beskrevs som vinster med samtal. Sjuksköterskorna upplevde att man inför samtal med barn som är döende kunde förbereda sig genom att inhämta kunskap och reflektera över egna föreställningar om döden. De beskrev strategier för att underlätta samtalet och berättade att de i sitt arbete kom nära familjerna och kunde ha svårt att hålla en professionell distans. Sjuksköterskorna belyste även en rad faktorer i omgivningen som kunde påverka samtalet. Samtliga underströk föräldrarnas betydande roll för och i samtalet med barn. Andra faktorer som ansågs inverka var attityder, miljö samt hjälpmedel. Slutsats Författarna till föreliggande studie ser ett behov av forskning som dels kan generera riktlinjer och PM som kan underlätta i samtalet om döden med barn som är döende, och som dels kan vara till stöd då sjuksköterskor vill vägleda föräldrar att skydda sina barn genom att samtala om döden och inte genom ett undvikande av ämnet.

Bakgrund: Varje år dör cirka 95 000 personer i Sverige, de flesta dör efter en längre tids sjukdom och vårdas sin sista tid i livet på särskilt boende eller i det egna hemmet. Sjuksköterskan kommer att stöta på dödsfall i olika situationer under hela sitt yrkesverksamma liv. Sjuksköterskor tillhör en yrkesgrupp som löper stor risk att konfronteras med känsloladdade möten och extrema situationer Kunskap om vad som påverkar sjuksköterskor och hur de förhåller sig till döden och döendet kan främja en mer öppen och medveten attityd i vårdarbetet. Syfte: Att belysa hur sjuksköterskor förhåller sig till döden och döendet i vården, samt vad som påverkar dem i deras förhållningssätt. Metod: Allmän litteraturstudie genom databassökningar. Resultat: Sjuksköterskor förhåller sig till döden som värdig eller ovärdig. Erfarenhet och tid påverkar sjuksköterskors förhållningssätt i vårdarbetet. Känslomässig balans mellan närhet och distans var viktigt för sjuksköterskorna och deras förhållningssätt till döendet och döden påverkades av existentiella frågor och acceptans. Ett empatiskt förhållningssätt eftersträvades. Sjuksköterskor bearbetar händelser och reflekterar framförallt med hjälp av informellt stöd. Konklusion: Sjuksköterskor förhåller sig till döden och döendet olika, de använder sig av medvetna och omedvetna bemästringsstrategier, så kallad problemfokuserad och emotionsfokuserad coping. / Background: Every year, around 95 000 people die in Sweden. Most die after a prolonged illness, and care for their last time in the life in specific residential or in their own home. Nurses will encounter death in various situations throughout their working lives. Nurses pertains a professional group which extend a big risk with emotional confrontation and extreme situations. Knowledge about what effect them and how they approach death and dying, can improve a more open and aware attitude in the nursing care. Aim: To illuminate nurses attitude toward death and dying in care, as well as what affect them in their approach. Method: General literature review by database searches. Result: Nurses approach death as worthy or unworthy. Experience and time affect nurses' attitude in health care work. Emotional balance between proximity and distance was important, the existential questions and acceptance affected nurses in their idea of dying and death. They pursue an emphatic approach. Nurses processes events and reflect mainly using informal support. Conclusion: Nurses has different attitude towards death and dying, they use conscious and unconscious compensation strategies, also known as problem-solving and emotions-solving coping.

Bakgrund  Patienter i livets slutskede återfinns inte bara på palliativt inriktade avdelningar, utan även på somatiska avdelningar där verksamheten till stor del är kurativt inriktad, vilket kan resultera ien bristande vård för patienter i livets slutskede.Den palliativa vården i Sverige styrs av WHOs definition med tillhörande fyra hörnstenar.Kring patienten i livets slutskede finns etiska aspekter vilka måste tas i beaktning, bland annat den enskilde patientens önskningar om hur dennes vård ska se ut. En stor del av den palliativa vårdens fokus ligger i lindrandet och omhändertagandet. Genom att implementera de palliativa målen i akutsjukvården, kan eventuella konflikter i omhändertagandet av patienter i livets slutskede på akutmedicinska avdelningar undvikas. Syfte Att belysa sjuksköterskors upplevelser av att ge vård i livets slutskede på en akutkirurgisk avdelning. Metod Metoden som valdes var en kvalitativ intervjustudie, då författarna ansåg det vara den mest lämpliga metoden för att besvara studiens syfte. De intervjuade var sju legitimerade sjuksköterskor verksamma på tre akutkirurgiska avdelningar. Resultat Sjuksköterskorna kände sig trygga i det palliativa omhändertagandet. De upplevde även att de hade tillräckliga kunskaper för att ge god palliativ vård. Vidare beskrevs det hur tidsbristen påverkade kvaliteten på den palliativa vården. En avsaknad av riktlinjer försvårade vården,vilket fick sjuksköterskorna att förlita sig på varandra och erfarna kollegor. Sjuksköterskorna lyfte fram närstående som stundtals påfrestande och hindrande i deras arbete, men även som en stor tillgång. Teamarbetet mellan sjuksköterskor och undersköterskor belystes som en trygghet. Slutsats Sjuksköterskor på akutkirurgiska avdelningar känner sig trygga i vårdandet av patienter i livets slutskede, men upplever tidsbristen som det största hindret för att ge god palliativ vård.

Bakgrund Cancer är den näst främsta orsaken som leder till döden bland människor runt världen. Cancer beräknas vara orsaken till att drygt tio miljoner människor avled världen runt under 2018. Inom palliativ vård är cancer den främsta sjukdomen. Det beror på att det finns över hundratals olika cancertyper. Cancersjukdomen växer ständigt globalt och är ett stort individ, samhälls- och globalt problem. Denna sjukdom belastar individer, närstående, samhället och hälsovården i hög grad fysiskt och psykiskt och det krävs ständiga resurser för att bekämpa cancersjukdomar. SyfteSyftet med studien var att belysa upplevelser av döendeprocessen hos patienter med cancersjukdom i palliativ fas. Metod En litteraturöversikt gjordes genom att söka i databaserna PubMed och CINAHL. Det var 15 vetenskapliga artiklar som granskades och analyserades utifrån vilken kvalitet artiklarna innehar och dokumenteradesi en matris. Dataanalysen för arbetet gjordes med hjälp av Kristenssons analysmodell. Resultat Kategorierna som uppstod var lidandet ur flera olika dimensioner och hanteringsstrategier under döendet och visas som överrubriker, och relaterade subkategorier visas som underrubriker till ovannämnda kategorier. Subkategorierna som uppstod från lidandet ur olika dimensioner var att känna sig som en börda, ensamhet och isolering, osäkerhet kring sjukdomsförloppet, längtan efter att dö, och överväganden om dödshjälp. Subkategorierna som uppstod från hanteringsstrategier under döendet var patientens självbestämmande under döendet, förberedelser inför döden, förändrad livssyn och acceptans inför döden. SlutsatsLidandet var något gemensamt för alla patienter med cancersjukdom som vårdades palliativt, men var det skiljde sig var hur patienterna hanterade det lidandet. Genom en djupare insikt om patientens upplevelser under döendet i en kontext som cancersjukdom, kan sjuksköterskor ge en bättre omvårdnad som är formad efter patientens behov. Den mänskliga upplevelsen är något subjektivt och i konstant förändring till miljön som hen befinner sig i. Genom fortsatt forskning inom ämnet och vidare utbildning kan vårdpersonal möta nya utmaningar som uppstår inom den palliativa vården.

<p>Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur sjuksköterskor kan samtala om döden och döendet med barn som har livshotande sjukdomar. Litteratursökningen genomfördes i databaserna Medline (via PubMed) och Cinahl samt via manuell sökning. Tio artiklar som mötte inklusionskriterierna granskades. Resultatet bearbetades och presenterades utifrån de nio grundelementen i professionell, omvårdnadsorienterad kommunikation. Resultatet visade att en förutsättning för att sjuksköterskor ska kunna samtala om döden och döendet med barn är att de visar <em>empati</em>, har <em>yrkeskunskap</em> samt <em>ett mål</em> för samtalet. Relationen mellan sjuksköterskor och barnet måste bygga på <em>känslor</em>, <em>förnuftigt tänkande</em> samt en <em>etiskt reflekterande </em>vård. Sjuksköterskor måste se på <em>nuet</em> samtidigt som de har barnets <em>förflutna</em> i åtanke och föreställer sig hur barnets <em>framtid</em> kan gestalta sig. Genom att använda teckningar som kommunikationshjälpmedel kan sjuksköterskor åskådliggöra barnets känslor, tankar, drömmar och frågor samt förstå barnets livsupplevelser. Slutsatsen är att det finns stöd för att samtalet om döden och döendet med barn som har livshotande sjukdomar kan bygga på de nio grundelementen i professionell, omvårdnadsorienterad kommunikation.</p> / <p>The aim of the present literature review was to describe how nurses can talk about death and dying with children who have life-threatening diseases. A literature search was conducted in the databases Medline (through PubMed) and Cinahl, and through manual search. Ten articles that met the inclusion criteria were reviewed. The results were processed and presented on the basis of the nine basic elements of professional, caring-oriented communications. The result showed that a condition for nurses to be able to talk about death and dying with children is that they show <em>empathy</em>, have <em>professional knowledge</em> and <em>a target</em> for the conversation. The relationship between nurses and the child must be based on <em>emotions</em>, <em>rational thinking</em> and an <em>ethically reflective</em> care. Nurses must look at the <em>present moment</em>, while they have the child's <em>past</em> in mind and imagine how the child's <em>future</em> can turn out. To use drawings as a communication tool can help nurses to visualize the child's feelings, thoughts, dreams and questions, as well as understand the child's life experiences. The conclusion is that there is evidence for that conversation about death and dying with children who have life-threatening diseases could be based on the nine basic elements of professional, caring-oriented communications.</p>

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur sjuksköterskor kan samtala om döden och döendet med barn som har livshotande sjukdomar. Litteratursökningen genomfördes i databaserna Medline (via PubMed) och Cinahl samt via manuell sökning. Tio artiklar som mötte inklusionskriterierna granskades. Resultatet bearbetades och presenterades utifrån de nio grundelementen i professionell, omvårdnadsorienterad kommunikation. Resultatet visade att en förutsättning för att sjuksköterskor ska kunna samtala om döden och döendet med barn är att de visar empati, har yrkeskunskap samt ett mål för samtalet. Relationen mellan sjuksköterskor och barnet måste bygga på känslor, förnuftigt tänkande samt en etiskt reflekterande vård. Sjuksköterskor måste se på nuet samtidigt som de har barnets förflutna i åtanke och föreställer sig hur barnets framtid kan gestalta sig. Genom att använda teckningar som kommunikationshjälpmedel kan sjuksköterskor åskådliggöra barnets känslor, tankar, drömmar och frågor samt förstå barnets livsupplevelser. Slutsatsen är att det finns stöd för att samtalet om döden och döendet med barn som har livshotande sjukdomar kan bygga på de nio grundelementen i professionell, omvårdnadsorienterad kommunikation. / The aim of the present literature review was to describe how nurses can talk about death and dying with children who have life-threatening diseases. A literature search was conducted in the databases Medline (through PubMed) and Cinahl, and through manual search. Ten articles that met the inclusion criteria were reviewed. The results were processed and presented on the basis of the nine basic elements of professional, caring-oriented communications. The result showed that a condition for nurses to be able to talk about death and dying with children is that they show empathy, have professional knowledge and a target for the conversation. The relationship between nurses and the child must be based on emotions, rational thinking and an ethically reflective care. Nurses must look at the present moment, while they have the child's past in mind and imagine how the child's future can turn out. To use drawings as a communication tool can help nurses to visualize the child's feelings, thoughts, dreams and questions, as well as understand the child's life experiences. The conclusion is that there is evidence for that conversation about death and dying with children who have life-threatening diseases could be based on the nine basic elements of professional, caring-oriented communications.

Bakgrund: I Sverige vårdas döende patienter både på hospice och på allmänna vårdavdelningar. Vissa av dessa patienter uttrycker en önskan om att få påskynda döden. Sjuksköterskor beskriver ibland en osäkerhet i hur de ska bemöta dessa patienter och vad denna önskan består i. Det kan finnas olika bakomliggande orsaker till en förfrågan av den här typen och en del av dessa kanske går att åtgärda. Syfte: Att beskriva bakomliggande faktorer till att vissa svårt sjuka patienter önskar påskynda sitt döende. Metod: En litteraturstudie baserat på 11 vetenskapliga artiklar genomfördes. Resultat: Rädsla inför lidande i framtiden visade sig vara den mest förekommande faktorn till att vissa patienter önskade påskynda döendet. Fler bidragande orsaker var svåra symtom (särskilt smärta), förluster av bland annat identitet och värdighet, samt en känsla av att vara en börda. Kombinationen av flera faktorer orsakade ett svårt lidande för patienten, och väckte en önskan om få avsluta livet innan lidandet blev för stort. Slutsats: Svårt sjuka patienters önskan om en påskyndad död betyder inte alltid att de önskar att dö, utan kan vara en följd av svåra smärtor eller annat lidande. Om dessa faktorer kan kontrolleras finns kanske en möjlighet att patientens lidande minskar. Klinisk betydelse: Denna studie bidrar till en ökad förståelse hos sjuksköterskor om vilka faktorer som påverkar patientens välbefinnande i livets slutskede. Genom att uppmuntra till ökad medvetenhet kring de riktlinjer och åtgärder som finns, framför allt i den allmänna vården utanför hospice, kan bemötandet av dessa patienter förbättras. / Background: In Sweden dying patients are cared for both in hospices and at ordinary wards. Some of these patients wish to hasten their death. Nurses sometimes describe insecurity in how to respond to a patient‟s death wish. There can be different reasons why a patient asks for euthanasia, some may be possible to eliminate. Aim: The aim of this study was to describe why some terminally ill patients wish to hasten their death. Method: A literature review based on 11 scientific papers was made. Findings: Fear of suffering in the future turned out to be the most common contributing reason to why patients wanted to end their lives. Other reasons were severe symptoms (especially pain), loss of identity and dignity, among other things, and feelings of being a burden. A combination of different factors led to a severe suffering for the patient, and a wish of ending life before the suffering grew too severe. Conclusion: Severely ill patient‟s wishes to hasten death do not necessarily mean they want to die, but can be an expression of a difficult pain or suffering. If these factors can be controlled or eliminated, there is a possibility that the patients suffering decreases. Clinical significance: This study contributes to a better understanding among nurses about the factors that influences patient‟s wellbeing at the end of life. By encouraging to a raised awareness of the existing guidelines and interventions, especially in the primary care outside of hospices, the treatment of these patients can improve.