Les papiers et cartons récupérés sont aujourd’hui recyclés en nouveaux matériaux similaires, en particulier les vieux cartons sont transformés en nouveaux cartons. Riches en matière lignocellulosique, les cartons récupérés pourraient remplacer le bois dans la production de produits de plus haute valeur ajoutée. Ainsi la thèse a exploré le potentiel de procédés existants de délignification, blanchiment et purification, appliqués sur des mélanges fibreux simulant la composition de différents cartons, pour la production de pâte papetière blanchie et de pâte à dissoudre.Le traitement appliqué est composé d’une cuisson Kraft, suivie d’une séquence de blanchiment classique D0-Ep-D1 puis, dans le cas de la production de pâte à dissoudre, d’une purification de type CCE. Les cartons à traiter ayant des compositions fibreuses variables, toute l’étude a été conduite sur des mélanges fibreux modèles, composés de fibres de pâte Kraft écrue et de pâte mécanique. Dans tous les cas, des pâtes blanchies ont été produites, même si leur degré de polymérisation est parfois en deçà des standards. En revanche, les pâtes sont difficiles à purifier. Par ailleurs, il a été montré que la qualité du produit final, les performances des procédés et leur impact environnemental, dépendent de la composition fibreuse du mélange. Enfin le traitement d’un carton industriel a révélé que les charges minérales contenues dans le matériau limitent sa revalorisation.La faible qualité des pâtes blanchies obtenues a conduit à tester une autre voie de valorisation, la production de cellulose oxydée pour MFC. Un nouveau procédé de pré-oxydation pour les pâtes Kraft écrue a été développé : il combine blanchiment et oxydation du substrat dans un stade unique en utilisant le catalyseur TEMPO avec du dioxyde de chlore et de l’hypochlorite de sodium. Des MFC de qualité équivalente à celles produites à partir de pâte blanchie préoxydée par le système TEMPO/NaClO/NaBr ont été obtenues. / Today recovered papers and boards are recycled into similar products; in particular old corrugated boards are transformed into new corrugated boxes. Rich in lignocellulosic material, recovered carton boards might replace wood for the production of hgiher added-value products. The thesis investigated the potential of existing delignification, bleaching and purification processes, applied on fibre mixes simulating the composition of various carton boards, for the production of bleached paper pulp and dissolving pulp grades.The treatment was composed of a Kraft cook, followed by a conventional D0-Ep-D1 bleaching sequence, and in the case of dissolving pulp production, a CCE stage for cellulose purification. Because carton boards exhibit various fiber compositions, all the study has been conducted on model mixes, made of fibres from unbleached Kraft pulp and mechanical pulp. In all cases, bleached pulps have been successfully obtained, although pulp viscosity was sometimes below the standards. However the bleached pulps were found difficult to purify. Moreover, it has been shown that the quality of the final product, the performances of the processes and their environmental impact, depended on the fiber composition of the mix. Finally, the treatment of an industrial carton board revealed that mineral fillers contained in the material limit its upcycling.Because of the low quality of the bleached pulp produced, another valorization way was tested: the production of oxidized cellulose for MFC. A new pre-oxidation process for unbleached Kraft pulp has been developed, combining bleaching and oxidation of the substrate in a single stage combining stage combining the use of TEMPO as a catalyst, chlorine dioxide and sodium hypochlorite. MFC of same quality as those produced from bleached Kraft pulp pre-oxidized by the classical TEMPO/NaClO/NaBr system have been obtained.

<p>Detta examensarbete genomfördes från begäran av två företag, Pöyry Sweden AB, Karlstad och Kiram AB. Arbetet var uppdelat i två delar, en litteraturstudie samt en experimentell del. I litteraturstudien kartlades olika processer för framställning av dissolvingmassa och olika processer för beredning av viskosfiber. Utöver det sammanställdes även några av de ledande aktörerna av joniska vätskor samt applikationer för cellulosabaserade produkter. Fokus genom hela arbetet har legat på svavelfria processer som t.ex. användandet av joniska vätskor för upplösning av cellulosa. I den experimentella delen undersöktes det om man via en förhydrolys följt av ett soda-AQ kok, en svavelfri process, kunde producera dissolvingmassa. Utöver produktion av dissolvingmassa undersöktes också filtratet som drogs av efter förhydrolysen.</p><p>Under den experimentella delen varierades olika parametrar för att se hur det påverkade kvaliteten av massan. De parametrar som varierades vid förhydrolysförsöken var tid och antrakinon (AQ), för soda-AQ koket varierades tid, AQ och effektiv alkali (EA) halt. För ett förhydrolysförsök varierades även vätske/vedförhållandet. Vilka betingelser som skulle användas samt de mål som skulle uppnås fick man fram under litteraturstudien.</p><p>För att nå målet med ett utbyte på ca 85 % efter förhydrolysen krävdes en temperatur på 160°C och tid på 1 timme för en förhydrolys med enbart vatten. Hypotesen om att en AQ tillsats redan vid förhydrolysen skulle sänka utbytet visades inte stämma, man fick då istället ett ökat utbyte. Målet för massorna efter soda-AQ koket var ett utbyte på ca 40 %, ett kappatal runt 30 och en viskositet > 1000 ml/g. Utförde man en förhydrolys som beskrivits ovan följt av ett soda-AQ kok med dessa betingelser: temperatur 160°C, tid ≥ 2 h, EA sats > 21 % och en AQ halt ≥ 1 kg/ton, fick man en dissolvingmassa som uppfyllde kraven.</p><p>Kolhydratanalysen på filtratet visade att mestadels glukomannan brutits ner och lösts ut under förhydrolysen. Däremot skedde det ingen nedbrytning av cellulosa. Utförde man förhydrolysen på ett sådant sätt som beskrivits ovan bröt man ner en hemicellulosa mängd på ca 72 kg/ton flis. Det får ses som en ganska rejäl mängd eftersom man enbart använder vatten under förhydrolysen.</p> / <p>This project was carried out on a request from two companies, Pöyry Sweden AB, Karlstad and Kiram AB. The work was divided in two parts, one literature study and one experimental part. In the literature study different processes for production of dissolving pulp and different processes for viscose preparation were identified. Besides that, some of the lending companies of ionic liquids and some applications of cellulose based products were compiled. The main focus throughout this work has been on processes without sulfur, for an example the use of ionic liquids for dissolving cellulose. In the experimental part, dissolving pulp production by a prehydrolysis followed by a soda-AQ cooking was investigated. The filtrate gained from the prehydrolysis was also examined.</p><p>In the dissolving pulp production different parameters for the prehydrolysis and cooking stage were alternated. For the prehydrolysis the following parameters were varied: time and concentration of anthraquinone and for the cooking stage the parameters time, EA and concentration of anthraquinone. In one experiment the liquid to wood ratio was varied. The conditions that would be used and the target of the experimental work were received from the literature study.</p><p>To reach the target yield of approximately 85 % after an prehydrolysis, with water, the following conditions were required, a temperature of 160°C and a time of 1 hour. The hypothesis that an AQ additive, already in the prehydrolysis, should lowered the yield proved to be wrong. The target for the dissolving pulps after a soda-AQ cooking were a yield of ~ 40 %, a kappa number around 30 and finally a viscosity > 1000 ml/g. A soda-AQ cooking with these conditions: temperature 160°C, time ≥ 2 h, EA > 21 % and an AQ conc. ≥ 1 kg/ton, after a prehydrolysis, mentioned above, resulted in a pulp which achieved the targets.</p><p>The carbohydrate analysis on the filtrate showed that mostly glucomannan was settled out during the prehydrolysis. It also showed that no cellulose was settled out. A result after a prehydrolysis like the one mentioned above was that the amount of hemicellulose was reduced with ~ 72 kg/ton wood.</p>

Detta examensarbete genomfördes från begäran av två företag, Pöyry Sweden AB, Karlstad och Kiram AB. Arbetet var uppdelat i två delar, en litteraturstudie samt en experimentell del. I litteraturstudien kartlades olika processer för framställning av dissolvingmassa och olika processer för beredning av viskosfiber. Utöver det sammanställdes även några av de ledande aktörerna av joniska vätskor samt applikationer för cellulosabaserade produkter. Fokus genom hela arbetet har legat på svavelfria processer som t.ex. användandet av joniska vätskor för upplösning av cellulosa. I den experimentella delen undersöktes det om man via en förhydrolys följt av ett soda-AQ kok, en svavelfri process, kunde producera dissolvingmassa. Utöver produktion av dissolvingmassa undersöktes också filtratet som drogs av efter förhydrolysen. Under den experimentella delen varierades olika parametrar för att se hur det påverkade kvaliteten av massan. De parametrar som varierades vid förhydrolysförsöken var tid och antrakinon (AQ), för soda-AQ koket varierades tid, AQ och effektiv alkali (EA) halt. För ett förhydrolysförsök varierades även vätske/vedförhållandet. Vilka betingelser som skulle användas samt de mål som skulle uppnås fick man fram under litteraturstudien. För att nå målet med ett utbyte på ca 85 % efter förhydrolysen krävdes en temperatur på 160°C och tid på 1 timme för en förhydrolys med enbart vatten. Hypotesen om att en AQ tillsats redan vid förhydrolysen skulle sänka utbytet visades inte stämma, man fick då istället ett ökat utbyte. Målet för massorna efter soda-AQ koket var ett utbyte på ca 40 %, ett kappatal runt 30 och en viskositet &gt; 1000 ml/g. Utförde man en förhydrolys som beskrivits ovan följt av ett soda-AQ kok med dessa betingelser: temperatur 160°C, tid ≥ 2 h, EA sats &gt; 21 % och en AQ halt ≥ 1 kg/ton, fick man en dissolvingmassa som uppfyllde kraven. Kolhydratanalysen på filtratet visade att mestadels glukomannan brutits ner och lösts ut under förhydrolysen. Däremot skedde det ingen nedbrytning av cellulosa. Utförde man förhydrolysen på ett sådant sätt som beskrivits ovan bröt man ner en hemicellulosa mängd på ca 72 kg/ton flis. Det får ses som en ganska rejäl mängd eftersom man enbart använder vatten under förhydrolysen. / This project was carried out on a request from two companies, Pöyry Sweden AB, Karlstad and Kiram AB. The work was divided in two parts, one literature study and one experimental part. In the literature study different processes for production of dissolving pulp and different processes for viscose preparation were identified. Besides that, some of the lending companies of ionic liquids and some applications of cellulose based products were compiled. The main focus throughout this work has been on processes without sulfur, for an example the use of ionic liquids for dissolving cellulose. In the experimental part, dissolving pulp production by a prehydrolysis followed by a soda-AQ cooking was investigated. The filtrate gained from the prehydrolysis was also examined. In the dissolving pulp production different parameters for the prehydrolysis and cooking stage were alternated. For the prehydrolysis the following parameters were varied: time and concentration of anthraquinone and for the cooking stage the parameters time, EA and concentration of anthraquinone. In one experiment the liquid to wood ratio was varied. The conditions that would be used and the target of the experimental work were received from the literature study. To reach the target yield of approximately 85 % after an prehydrolysis, with water, the following conditions were required, a temperature of 160°C and a time of 1 hour. The hypothesis that an AQ additive, already in the prehydrolysis, should lowered the yield proved to be wrong. The target for the dissolving pulps after a soda-AQ cooking were a yield of ~ 40 %, a kappa number around 30 and finally a viscosity &gt; 1000 ml/g. A soda-AQ cooking with these conditions: temperature 160°C, time ≥ 2 h, EA &gt; 21 % and an AQ conc. ≥ 1 kg/ton, after a prehydrolysis, mentioned above, resulted in a pulp which achieved the targets. The carbohydrate analysis on the filtrate showed that mostly glucomannan was settled out during the prehydrolysis. It also showed that no cellulose was settled out. A result after a prehydrolysis like the one mentioned above was that the amount of hemicellulose was reduced with ~ 72 kg/ton wood.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Sveriges lantbruksuniv., 2007. / Härtill 5 uppsatser.

Les pâtes à dissoudre, composées à 95% de cellulose, sont la matière première pour la production de fibres cellulosiques régénérées (viscose, Lyocell…) et de dérivés cellulosiques (ester, éther ou nitrate de cellulose). En tant qu’alternative aux matériaux issus de ressources pétrolières, ces produits connaissent actuellement un fort regain d’intérêt. Ainsi, la production de pâte à dissoudre devrait croître fortement au cours de la prochaine décennie. L’objectif de cette thèse est de proposer des procédés de conversion d’une pâte papetière de résineux en pâte à dissoudre. Pour cela les hémicelluloses présentes dans les pâtes kraft papetières doivent être extraites. Trois méthodes d’extraction d’hémicelluloses ont ainsi été étudiées : (1) une extraction alcaline à froid (CCE) dans des conditions non conventionnelles, (2) un procédé se divisant en deux étapes successives : un stade acide à haute température (150°C) suivie d’une extraction alcaline à chaud (AHCE) et (3) une hydrolyse enzymatique par trois enzymes commerciales (une xylanase, une mannanase, une cellulase). Les deux premières méthodes ont permis de produire des pâtes avec des caractéristiques proches des pâtes à dissoudre commerciales. Cependant, dans les trois voies d’extraction étudiées, l’extraction d’hémicelluloses n’a jamais atteint 100%. Des prétraitements des pâtes (raffinage, explosion à la vapeur, oxydation TEMPO) ont alors été testés pour améliorer l’extraction des hémicelluloses. De nouvelles séquences de purification basées sur la combinaison d’une étape de raffinage suivie d’une extraction alcaline à froid (CCE) peuvent être ainsi imaginées. La dernière partie de ces travaux de thèse s’est intéressée au gonflement des pâtes à dissoudre. Les travaux ont abouti à la création d’une nouvelle méthode simple et rapide de caractérisation du gonflement des fibres de pâte cellulosique. Cette méthode de mesure peut être, dans certaines conditions, considérée comme une mesure alternative de la réactivité des pâtes à dissoudre habituellement caractérisée par le test Fock. / Dissolving pulps, which are composed of 95% cellulose, are the raw materials for the production of regenerated cellulose fibres for textile application and for the production of cellulose derivatives. These products are alternatives to oil based materials. A growing demand in such products is expected in the next decades. Therefore, additional capacities in the production of wood dissolving pulp must be created. The purpose of this work is to develop hemicellulose removal processes with the aim to convert a softwood kraft paper pulp into a dissolving pulp. Three extraction methods were tested: (1) A cold caustic extraction process (CCE) performed under conventional and unconventional conditions; (2) A process consisting in an acid stage at high temperature (up to 150°C) followed by a hot caustic extraction (A-HCE); (3) An enzymatic hydrolysis using xylanase, mannanase, and cellulase. Conversion was quite successful with the two first processes. However, 100% of hemicellulose removal was never reached. In order to improve the hemicellulose extraction efficiency, several pre-treatments were tested (refining, steam explosion, TEMPO oxidation). The addition of a refining stage allows a reduction of the NaOH concentration during CCE extraction without affecting the hemicellulose extraction efficiency. The last part of this thesis work focus on the dissolving pulp swelling. A new and rapid test for the characterization of fibre swelling was developed. This method was used as an approach to the assessment of dissolving pulp reactivity in the viscose process in place of the Fock’s method.

The objective of this study was to evaluate the dissolution of bovine pulp tissue by NaOCl solutions in different concentrations for a similar period to the time of root canal preparation, and chemical and antimicrobial properties of the resulting solution after this dissolution. Fragments of bovine dental pulp were exposed to different solutions (0.5, 1.0, 2.5 and 5.25%) for 10 minutes. Each one minute, the solution was renewed. The reduction of weight of fragment of pulp was measured. The antimicrobial activity of the solutions was evaluated against Enterococcus faecalis by agar diffusion test. Fresh NaOCl solution and the resulting solution of dissolution test were placed into wells prepared agar plates. After the incubation period, the inhibition zones of bacterial growth were measured with the aid of a digital caliper. The concentration of active chlorine initial and final was measured by iodometric titration. The hydrogen potential of the solutions was measured by digital pHmeter. Statistical analysis was performed by ANOVA, test and post hoc Tukey test for paired samples when appropriate (α <0.05). To check the correlation between concentration and rate of dissolution of pulp or percentage of weight reduction of pulp fragments, we employed the Pearson linear correlation. We found a significant association between concentration and dissolution rate of pulp (rPearson=0.9698, p=0.03). There was also a strong correlation between concentration and percentage of weight reduction of the fragments (rPearson=0.9843, p = 0.01). The hypochlorite solution with 5.25% showed the highest inhibition zones, followed by 2.5% NaOCl (p <0.01). There was no statistically significant difference between the concentrations of 0.5% and 1.0%. The inhibition zones reduced after dissolving pulp is not significant for the solution to 1.0% (p=0.1). After dissolving bovine pulp tissue, there was a significant reduction of the pH of the solutions at 0.5%, 1.0% and 5.25%, which kept the concentration of active chlorine dissolution. It is concluded that the higher the concentration of NaOCl, the greater its antimicrobial action against the E.faecalis and its effectiveness in dissolving pulp tissue. Can also be stated that the process of dissolving pulp reduces the antimicrobial effectiveness of sodium hypochlorite, probably due to the consumption of sodium hydroxide during the test. / O objetivo deste estudo foi avaliar a dissolução de tecido pulpar bovino por soluções de NaOCl, em diferentes concentrações, durante período similar ao tempo de preparo do canal radicular; e as propriedades químicas e antimicrobianas da solução resultante após esta dissolução. Fragmentos de polpa dental bovina foram expostos às diferentes soluções de NaOCl (0,5; 1,0; 2,5 e 5,25%) por 10 minutos. A cada 1 minuto, a solução foi renovada. Registrou-se a redução do peso dos fragmentos de polpa. A ação antimicrobiana das soluções foi avaliada frente ao Enterococcus faecalis através do teste de difusão em ágar. Soluções de NaOCl recém manipuladas e as resultantes do teste de dissolução foram colocadas no interior de poços preparados em placas de ágar. Após o período de incubação, os halos de inibição de crescimento bacteriano formados ao redor dos poços foram mensurados com auxílio de paquímetro digital. A concentração de cloro ativo inicial e final foi aferida por titulometria iodométrica. O potencial hidrogeniônico das soluções foi mensurado por pHmetro digital. A análise estatística foi realizada através de ANOVA, teste post hoc de Tukey e teste para amostras pareadas quando apropriado (α<0.05). Para verificação de correlação entre concentração da solução e velocidade de dissolução pulpar ou percentual de redução de peso dos fragmentos pulpares, foi empregado o teste de correlação linear de Pearson. Constatou-se associação significativa entre concentração da solução e velocidade de dissolução pulpar (rPearson=0.9698, p=0,03). Houve, também, forte correlação entre concentração da solução e percentual de redução de peso dos fragmentos (rPearson=0,9843, p=0,01). A solução de hipoclorito a 5,25% apresentou maiores halos de inibição, seguida por NaOCl a 2,5% (p<0,01). Não houve diferença estatisticamente significante entre as concentrações de 0,5% e 1,0%. Os halos reduziram após a dissolução pulpar, não sendo estatisticamente significante para a solução a 1,0% (p=0,1). Após dissolver tecido pulpar bovino, houve redução significativa do pH das soluções a 0,5%; 1,0% e 5,25%, as quais mantiveram a concentração de cloro ativo após dissolução. Conclui-se que, quanto maior a concentração do NaOCl, maior sua ação antimicrobiana frente ao E.faecalis e sua eficácia em dissolver tecido pulpar. Pode-se afirmar também que o processo de dissolução pulpar reduz a eficácia antimicrobiana do hipoclorito de sódio, provavelmente devido ao consumo de hidróxido de sódio durante o período do teste.

Problemställning: Det finns i dagens lagstiftning inget uttalat stöd för att använda ”upplösande av samägande” som skäl för beslut i klyvningsförrättningar. Användning med avgörande verkan har inte styrkts genom rättspraxis. Ändock används detta skäl av lantmätare. Hur yttrar sig denna osäkerhet kring dess användning i förrättningar?  Syfte: Arbetet syftar till att visa på vilket sätt och i hur stor utsträckning som upplösande av samägande används av lantmätare i klyvningsförrättningar vid prövningen av villkoren för fastighetsbildning i fastighetsbildningslagens 3:e kapitel.   Metod: Studien initierades av att en för oss okänd företeelse upptäcktes inom domänen fastighetsrättslig lagstiftning. Det ledde till att vi ställde upp en modell som förenklat beskriver företeelsen och med vilka samband den existerar inom domänen. Modellen säger att upplösning av samägande används som skäl för beslut vid klyvningsförrättningar. Därefter gjordes en grundlig rättsdogmatisk undersökning som gav modellen en detaljerad teoretisk grund. Det resulterade i fyra distinkta typfall för användningen. Sedan undersöktes rättspraxis och slutligen genomfördes en induktiv undersökning av förrättningsakter. Nedan följer en beskrivning av hur studien genomfördes.   Inledningsvis gjordes en litteraturstudie. Denna litteraturstudie hade till syfte att ge en grundläggande förståelse om dels klyvningen som fastighetsbildningsverktyg men även uppkomsten och intentionerna med den. Litteraturen som användes var Statens Offentliga Utredning (Förarbete SOU 1963:68) som låg till grund för fastighetsbildningslagen samt propositioner till den och dess förändringar. I samband med detta gjordes även en genomgång av utlåtanden till propositioner och kommentarer till den befintliga lagtexten. Övrig litteratur som berör fastighetsbildning användes även i viss mån för att komplettera förståelsen för dagens användning av klyvning. Eftersom denna litteratur är av oerhört stor volym krävdes stor tidsåtgång till att genomföra detta litteraturstadie samt reflektera kring olikheter som kan ses mellan förarbeten och dagens användning. Sista delen av litteraturstudien omfattades av en genomgång av tredje kapitlet i FBL samt lagkommentarer till detta.  Nästa steg i processen var att genomföra en rättsdogmatisk studie av lagstiftning samt tillämplig rättspraxis. Detta innebar att det normativa systemet inledningsvis utgjordes av alla domar som berört klyvning. Angreppsvinkeln vi intog här var i första hand för att dels inte förbise någon typ av information och gallra materialet för hårt för tidigt och även för att lättare kunna avgöra vad som är tillräckligt med information att ha till hands. Under detta stadie gjordes en genomgång av de domar som dels beskrev hur klyvning generellt skall tolkas enligt praxis, samt de som berör sambandet mellan klyvning och lämplighetsprövningen. Här var utgångspunkten att skapa ett så bra urval som möjligt för studien. Tolkning av juridik är på många sätt speciell då den inte är helt fri, vilket innebär att tolkningsfriheten är begränsad av vissa ramar. Tolkningen är även alltid präglad av subjektiva intryck och tankar, vilket i viss mån är oundvikligt. Med hänsyn till detta har ändå en rimlig standard av rationell tolkningsmetod försökt att uppnås.   Tredje steget var att samla information om hur det vi undersökt i litteratur används i praktiken. Detta innebar att vi sökte förrättningsakter som berör klyvning och där uttalad koppling till lämplighet görs. Processen utgjordes av att vi använde oss av Lantmäterimyndigheternas arkiv via sökfunktion Arkivsök. Sökningen genomfördes inom fem olika län - med stor spridning - och filtrerades med kriteriet “åtgärd: klyvning” samt inom en femårsperiod, 2012-2017. Detta gav oss alla förrättningsakter inom det bestämda tidsintervallet som berörde klyvning, även om det skedde fristående eller i samband med andra fastighetsbildningsåtgärder. Eftersom akters längd och detaljmängd beror helt på det unika fallet och förrättningslantmätaren i fråga, har akterna skiljt sig markant från varandra. Detta medförde att mycket tid har gått åt till genomgången av dem, då det finns en stor risk att annars förbise viktig information. Storleken på akterna varierar även från tiotals till hundratals sidor. Det som söktes i akter var de fall där upplösande av samägandeförhållanden nämndes som skäl av förrattningslantmätaren. Detta urval av akter kategoriserades därefter under två användningsområden. Ett där avsteg från lämplighetskraven i FBL 3 kap gjordes med upplösande av samägande som skäl eller att upplösningen användes som skäl vid lämplighetsprövning. Det andra var de fall då upplösande av samägande nämndes som en fördel men inte användes som avgörande skäl i samband med lämplighetsprövning. / Real estate is a form of property that can be owned individually or by several partowners. Partitioning real estate is the most prominent way of dividing the latter type of ownership. What this entails is a fragmentation of ownership which in Sweden has come to be seen as positive for the formation of real estate as a whole.  Even though the concept of fragmentation of ownership is recognized as desirable, it is not clear how and to which degree it can be used as a motive to make up for lacking adequacy in real estate formation. The purpose of this report is therefore to study how and to which degree this motive has been used by the land surveying authorities.  Our foundation for the report is based on a study of literature related to partition and sections of the law handling partitioning as well as real estate suitability.  Within this study a total amount of 573 partitions has been reviewed whereas 23 of them use the cited motive in different manners. The findings of this report show that the authorities have been using the motive in a way that is within the leeway of the currently permitted usage, with a few exceptions.

L’éco extraction apparaisse depuis quelques années comme une nouvelle tendance en matière de technique de valorisation des ressources naturelles. Avec une préoccupation de plus en plus importante concernant la sécurité, la santé mais également l’environnement, l’utilisation d’huiles végétales en tant que solvant alternatifs a été envisagée dans ce travail pour réaliser l’extraction de substances naturelles. Divers composés, avec des propriétés plus ou moins polaires ont été extrait à partir d’une sélection très variée d’huiles végétales.Dans un premier temps, la solubilité de composés aromatiques a été étudiée, de manière originale, grâce à une modélisation théorique des paramètres de solubilités de Hansen. Puis, des études expérimentales ont été réalisées afin de conforter cette approche. Des analyses statistiques permirent d’établir un classement selon le pouvoir solvant de ces derniers, ce qui nous a permis de sélectionner la meilleure huile pour l’extraction des composés aromatiques. Nous nous sommes également inspirés de la théorie du paradoxe polaire, pour réaliser l’extraction de composés phénoliques à l’aide d’huiles végétales. A ce stade, l’addition appropriée de tensioactifs; pourrait permettre d’augmenter significativement l’efficacité de l’extraction des composés cibles ce qui a été analysé de manière plus poussée afin de mettre en évidence l’effet des tensioactifs sur la structure supramoléculaire des huiles végétales. Pour terminer ce travail, l’extraction des caroténoïdes a été intensifiée à l’aide des ultrasons, tout en utilisant l’huile de tournesol comme solvant. Ce procédé optimal a été comparé au procédé conventionnel en termes de temps, de rendement mais également d’impacts environnementaux. / The green extraction has arisen as a new trend in the valorisation of natural resources. As the growing concern on thesafety, health and environment, vegetable oils as alternative solvents have drawn great interests in the green extractionof bioactive compounds from nature plants. Apart from lipophilic carotenoids in this work., compounds with more polarproperties have been initially studied.Firstly, the solubility of major volatile aroma compounds in various vegetable oils was originally investigated through atheoretical modelling of their Hansen solubility parameters, followed by real experimental extractions for verification.Multivariate statistical analyses assisted to classify the solvent power of these oil solvents so as to select the optimal oil.Secondly, the revisit of polar paradox theory inspired us to achieve direct extraction of phenolic compounds usingvegetable oils as solvents. The appropriate addition of surfactants could significantly increase the extraction efficiency.The small angle X-ray scatting helped to further study the effect of surfactants on the supramolecular structure of thevegetable oils. Lastly, the extraction of carotenoids was intensified with the integration of ultrasounds and sunflower oilas the substitute to organic solvents, in which the optimized procedure has been compared with the conventional organicsolvent extraction in terms of procedures, kinetics, yields and environmental impacts.,

Lignin är en av de vanligaste naturliga råvarorna på jorden och finns mestadels i trä. Nuförtiden är valoriseringen av lignin en av processutvecklingarna för teknologier inom massa- och pappersindustrin. Denna utveckling syftar till att öka värdet av lignin. Traditionellt förbränns genererat lignin, känt som tekniskt lignin, som bränsle i sodapannan som en del av svartlutskomponenter, och denna praxis är används kontinuerligt inom massa- och pappersindustrin. Syftet med detta examensarbete är att undersöka det tekniska ligninet från två specifika träslag, Acacia crassicarpa (Acra) och Eucalyptus Hybrids (Euca), för att öka kunskapen om det tekniska ligninet och hitta lämpliga tillämpningar för dessa råvaror i framtiden. I denna studie isolerades lignin från svartlut som genererats från två olika kokningsmetoder, kraftkokning- och kraftbased dissolvingkokning (KP och DP). Karakteriseringsmetoderna inkluderade molekylviktsfördelning (THF-SEC), analys av ligninets funktionella grupper med fosfor-31 Nuclear Magnetic Resonance (31P-NMR) kvantifiering och ligninets trukturella elementanalys via Two-Dimensional Heteronuclear Single Quantum Correlation NMR (2D-HSQC NMR). Utbytet erhållet från kraftkokning (KP) och kraftbased dissolvingkokning (DP) visade inga skillnader för samtliga prover och resultaten visas inom samma intervall (cirka 0,06-0,08 g/mol svartlut). Molekylviktsfördelningen för KP och DP-kokning ligger fortfarande inom intervallet för kraftlignin Mw (1500-5000 g/mol) och polydispersitetsindex (PDI) för KP hade ett högre värde än DP för båda typerna av undersökta råvaror. För de funktionella grupperna hade Eucalyptus Hybrids högre -OH-halt än Acacia crassicarpa oavsett kokningstyp. 31P-NMR kvantifieringsdata visade tydligt att KP-Euca innehöll den högsta halten av  alifatisk-OH (1,4 mmol/g). DP-Euca hade den högsta halten C5-kondenserad (2,5 mmol/g), medan den högsta mängden Guaiacyl-OH identifierades i DP-Acra (1,2 mmol/g). Fingeravtrycket av kopplingarna som kvantifierades från 2D-NMR HSQC visade att KP hade högre β-O-4', β-5' och β-β' interenhetskopplingar än DP. Dessutom hade Acacia crassicarpa en högre andel interenhetskopplingar än Eucalyptus Hybrids för båda kokmetoderna. De högsta β-O-4'-, β-5'- och β-β'-kopplingarna detekterades i KP-Acra med 3,4 %, 0,5 % respektiv 4,3 %. / Lignin is one of the most abundant natural raw materials on Earth and is mostly found in wood. Nowadays, the valorization of lignin is one of the continual process developments for technologies in the pulp and paper industry. This development is intended to increase the value of lignin. In the traditional approach, generated lignin known as technical lignin is burnt as fuel in the recovery boiler as part of black liquor components, and this practice is still common in the pulp and paper industry. The objective of this thesis work is to explore the technical lignin from specific wood species, Acacia crassicarpa (Acra) and Eucalyptus Hybrids (Euca), to emphasize the knowledge about the technical lignin and finding suitable application for the mentioned raw materials in the future. In this study, lignin was isolated from black liquor generated from two different cooking methods, kraft and kraft dissolving pulp cooking (KP and DP). The Characterization methods included molecular weight distribution by THF-SEC, lignin functional groups analysis via Phosphorus-31 Nuclear Magnetic Resonance (31P-NMR) quantification, and lignin structural elements analysis via Two-Dimensional Heteronuclear Single Quantum Correlation NMR (2D-HSQC NMR). The isolation yield obtained from kraft cooking (KP) and kraft dissolving pulp cooking (DP) did not have drastic differences for all the samples and therefore the results are within the same ranges (around 0.06-0.08 g/mol of black liquor). The molecular weight distribution values of KP and DP cooking are still within the range of kraft lignin Mw (1500-5000 g/mol) and the polydispersity index (PDI) of KP had a higher value than DP for both types of raw material investigated.  For the functional groups, Eucalyptus Hybrids had the higher -OH content than Acacia crassicarpa regardless of the cooking type. The 31P-NMR quantification data showed clearly that KP-Euca was the richest in Aliphatic-OH (1.4 mmol/g). DP-Euca had the greatest amount of C5-Condensed (2.5 mmol/g), while the highest amount of Guaiacyl-OH was identified in DP-Acra (1.2 mmol/g). The fingerprint of the linkages that was quantified from 2D-NMR HSQC showed that KP cooking had a higher β-O-4’, β-5’ and β-β’ interunit linkages than DP cooking. Furthermore, Acacia crassicarpa had a higher interunit linkages percentage than Eucalyptus Hybrids for both cooking methods. The highest β-O-4’, β-5’ and β-β’ linkages were detected in KP-Acra with 3.4 %, 0.5 %, and 4.3 % respectively.

Den förbättrade livsstilen hos människor har stimulerat en ökad efterfrågan på textilier, inklusive användningen av dissolvingmassa. Dissolvingmassa med hög renhet av cellulosainnehåll och unika egenskaper har varit ett attraktivt material inom textilindustrin. Eukalyptusved har i stor utsträckning använts för produktion av dissolvingmassa, särskilt i Indonesien och Brasilien. Eukalyptusved erbjuder flera fördelar såsom högt cellulosainnehåll och snabb tillväxt, vilket gör den till ett idealiskt råmaterial. I den här studien valdes två olika densiteter för eukalyptus, nämligen låg och hög flisbasdensitet, för dissolvingmassanprocessen. En fördjupad kunskap och förståelse av delignifieringsprocessen vid kokning av eukalyptus med dessa två olika densiteter kan användas för att förbättra kokningsegenskaperna, inklusive massautbyte och kvalitet.  Huvudsyftet med denna avhandlingen var att undersöka effekten av flisbasdensiteten hos eukalyptus i dissolvingmassaprocessen. Metoden för dissolvingmassaprocessen följde APRIL företagets process standard. Förhydrolystemperaturen ställdes in på 110°C till 165 °C med en ökning på 2 °C/min, neutraliseringstemperaturen ställdes in på 150 oC och den milda koktemperaturen på 155 oC, medan koncentrationen av kokkemikalien (effektiv alkali 20% och sulfiditet 30%) hölls konstant men H-faktormålen varierades. De fysiska och kemiska egenskaperna hos eukalyptus analyserades och medan den oblekta massan som producerades analyserades vidare för siktat massautbyte, lignininnehåll, pentosan, viskositet och ljusstyrka. Dessutom undersöktes fibermorfologin med SEM och ligninstrukturen undersöktes med 2D-NMR. Resultaten visar att den höga basdensiteten uppvisade överlägsna egenskaper och är en idealisk råvara vid tillverkning av dissolvingmassa. Resultaten av lägre pentosanhalt, associerad med en minskad mängd hemicellulos och en högre S/G-förhållanden, visade sig vara gynnsamma i dissolvingmassaprocessen. Vidare ledde en högre basdensitet hos träflisorna, vilket resulterar i en ökad mängd siktad massautbyte och minskad specifik vedförbrukning, vilket medför betydande positiva ekonomiska effekter och kan även minska logistikkostnaderna. Av den anledningen har eukalyptusträd av hög basdensitet en god potential för framtida utveckling och för storskaliga odlingar. / The improvement in people’s fashion lifestyle has stimulated an increase in textile demand, including the use of dissolving pulp. Dissolving pulp with high purity of cellulose content and unique properties has been an attractive material in the textile industry. Eucalyptus wood has been broadly used in dissolving pulp production, especially in Indonesia and Brazil. Eucalyptus wood offers several advantages such as high cellulose content and rapid growth that make it an ideal raw material. In this study, eucalyptus with low and high basic density, were selected in the dissolving pulp process. Better knowledge and understanding of the cooking delignification process of two different densities of eucalyptus could be used to achieve excellent cooking performance such as pulp yield and quality. The main objective of this thesis was to investigate the impact of chips basic density of eucalyptus in the dissolving pulp process. The dissolving pulp process method followed the APRIL company process standard. The prehydrolysis temperature was set at 110 oC to 165 oC with ramping 2 oC/min, neutralization temperature was set at 150 oC and the mild cooking temperature at 155 oC, while the cooking chemical concentration effective alkali 20% and sulfidity 30% were kept constant but the H-Factor targets were varied. The physical and chemical properties of eucalyptus were analyzed and the unbleached pulp produced was then analyzed for screened pulp yield, lignin content, pentosan, viscosity, and brightness. Furthermore, the fiber morphology was investigated with SEM and the lignin structure was investigated with 2D-NMR. The findings indicate that the high basic density eucalyptus wood exhibited superior behaviors and demonstrated ideal raw material in dissolving pulp production. The results of lower pentosan levels attributed to lower hemicellulose content, and higher S/G ratio were favorable in the dissolving pulp process. Moreover, the higher basic density of the wood chips resulting in higher screened pulp yield and achieved lower specific wood consumption have a huge positive economy. Additionally, it can lower the logistics cost. Hence, high basic density eucalyptus wood has good potential for future development and larger plantations.