Bakgrund: Hjärtsvikt är ett folkhälsoproblem som drabbar många personer i Sverige och världen. Behandlingen består av läkemedel, kostvanor samt fysisk aktivitet. Rekommendationer och forskning visar på fysisk aktivitets positiva effekt men efterföljs inte. I ett allt mer stillasittande samhälle blir rörelse och en aktiv vardag viktig för personer med hjärtsvikt.   Syfte: Att beskriva upplevelser av fysisk aktivitet hos personer med hjärtsvikt.   Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ metod samt induktiv ansats har gjorts. Totalt har elva vetenskapliga artiklar granskats och analyserats, enligt Fribergs analys i fem steg. Samtliga artiklar är kvalitetsgranskade.  Resultat: I litteraturöversiktens resultat framkom anpassning till en förändrad vardag samt behov av stöd och underlättande miljö som teman. Personerna med hjärtsvikt upplevde rädsla och oro i relation till fysisk aktivitet samt en känsla av otillräcklig kunskap och information. Det beskrevs hur de dagliga aktiviteterna anpassades efter kroppens förmåga samt vikten av stöd belystes.  Slutsats: Litteraturöversiktens resultat visar att informationen om den fysiska aktivitetens vikt i behandlingen samt att specifika råd förmedlas är betydande. För sjuksköterskan är det viktigt att individens befintliga eller obefintliga stödnätverk uppmärksammas, för att kunna stödja individen till fysisk aktivitet och en fungerande egenvård utifrån Orems egenvårdsteori.

Bakgrund: Demenssjukdom är en global sjukdom. Det finns olika typer av demenssjukdomar, Alzheimers är den vanligaste typen av demens. Demens kan påverka individens kognitiva förmågor vilket leder till svårigheter i det dagliga livet. Aktivitet är utförandet av en handling och kan förklaras som ett samspel mellan individen, subjektet, uppgiften och objektet. Dagliga aktiviteter är de livsnödvändiga aktiviteter som individen bör utföra för att behålla ett hälsosamt liv. Arbetsterapeutiska interventioner kan tillämpas i syfte att bibehålla eller förbättra kognitiv funktion och utförandet av daglig aktivitet. Syfte: Att beskriva kognitiva interventioner samt dess effekt på daglig aktivitet och kognitiv funktion hos äldre med demens. Metod: Litteraturstudien är baserad på 11 vetenskapliga artiklar från tre olika databaser, Cinahl with full text, Pubmed samt Psycinfo. Studien avgränsas genom att endast inkludera artiklar med engelsk text, peer reviewed, ålder 65+ samt mellan årtalen 2013-2023. Det utfördes en kvalitetsgranskning av de utvalda artiklarna utifrån Willmans granskningsmall som sedan analyserades utifrån litteraturstudiens frågeställningar. Resultat: Resultatet presenteras utifrån kognitiv rehabilitering och kognitiv stimulationsterapi. De utfallsmått som studien utgick efter är kognitiv funktion samt daglig aktivitet. Kognitiv rehabilitering och kognitiv stimulationsterapi visade främja kognitiv funktion och möjliggöra utförandet av daglig aktivitet för äldre med demens. Resultatet som framställs i samtliga artiklar visar statistisk signifikans. Slutsats: Kognitiv rehabilitering och kognitiv stimulationsterapi förbättrar utförandet av daglig aktivitet samt kognitiv funktion för äldre individer med demenssjukdom. Förslag till framtida studier inom detta område är att utföra fler kvalitativa studier med fokus på erfarna arbetsterapeuters upplevelser och tankar.

Bakgrund: Med dagens välutbildade vårdpersonal och den evidensbaserade sjukvård som bedrivs, är det anmärkningsvärt att något så basalt som trycksår fortfarande förekommer inom vården. Syfte: Att belysa patienters och vårdtagares erfarenheter av hur trycksår påverkar livskvaliteten. Metod: Litteraturstudie genomförd med visst systematiskt tillvägagångssätt innehållande tio artiklar av kvantitativ och kvalitativ karaktär kvalitetsgranskade efter ett standardprotokoll. Resultat: Ur patienternas upplevelser framkom fyra teman med tillhörande undergrupper baserade på WHOs definition av livskvalitet: fysisk ohälsa, psykisk ohälsa, självständighet och sociala förhållanden. Konklusion: Patienter och vårdtagare med trycksår upplevde en negativ påverkan på sin existens, med en generellt sämre livskvalitet som följd. / Background: With today's highly trained health professionals and the evidence-based healthcare provision, it is remarkable that something as basic as pressure ulcers still occur in health care. Aim: To highlight patients' and care receivers' experiences of how pressure ulcers affect the quality of life. Method: Literature review was conducted with a partly systematic approach containing ten articles of quantitative and qualitative nature peer-reviewed after a standard protocol. Results: From the patients' experiences revealed four themes and related sub-groups based on WHO’s definition of quality of life: physical health, mental health, independence and social relationships. Conclusion: Patients and care receivers with pressure ulcers experienced a negative impact on their existence, with a generally poorer quality of life.

Antalet höftfrakturer ökar med en allt åldrande befolkning. För individen kan det medföra psykiska och fysiska konsekvenser med risk för bestående funktionsnedsättning. Återhämtningen och rehabiliteringen är inte avslutad vid utskrivning utan fortsätter under en längre tid. Studiens syfte var att undersöka hur den äldre patienten med höftfraktur efter hemgång upplevde dagliga aktiviteter med fokus fysisk aktivitet. Metoden som användes var en allmän litteraturstudie med inspiration från kvalitativ analys i artikelbearbetningen. Resultatet beskrevs utifrån kategorierna Upplevelsen av begränsningar, Upplevelsen av minskad självständighet och Upplevelsen av att anpassning krävs. De äldre upplevde begränsningar efter höftfrakturer som nedsatt rörelseförmåga och fallrädsla vilket kunde resultera i en isolerad tillvaro med minskad självständighet i daglig- och fysisk aktivitet. Det psykiska måendet påverkades negativt till följd av begränsningar med känslor av frustration och nedstämdhet. Information om tiden efter höftfrakturen ansågs bristande. Ett behov av anpassning infann sig med tillämpning av olika strategier för att klara aktiviteterna. Litteraturstudiens resultat synliggör att återhämtningen var en lång process, präglad av begränsningar i utförandet av aktiviteter. / The number of hip fractures increases with an aging population. For the individual, it can have psychological and physical consequences with the risk of permanent disability. The recovery and rehabilitation is not completed at discharge but continues for a longer time. The aim of the study was to investigate how the elderly patient with hip fracture after returning home experienced daily activities focusing on physical activity. The method used was a general literature study with inspiration from qualitative analysis in the article processing. The result was described based on the categories The experience of perceived limitations, The experience of reduced independence and The experience of required adaptation. The elderly experienced limitations on hip fractures such as reduced mobility and fear of falling, which could result in an isolated existence with reduced independence in daily- and physical activity. The mental attitude was adversely affected by limitations with feelings of frustration and depression. Information about the time after the hip fracture was considered lacking. A need to adapt occurred with the application of different strategies to cope with activities. The results of the literature study shows that the recovery was a long process, characterized by the limitations in the performance of activities.

Bakgrund: Bensår är ett tillstånd som blir allt vanligare i Sverige, ökar i takt med hög ålder och definieras som sår som inte läkt inom sex veckor. Att leva med en kronisk hudsjukdom innebär att anpassningar i det dagliga livet måste ske. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att beskriva hur personer med bensår upplever sin vardag samt att beskriva vilka undersökningsgrupper som ingick i de inkluderade artiklarna. Metod: En beskrivande litteraturstudie som inkluderade tio stycken vetenskapliga artiklar som söktes fram i databaserna Cinahl och PubMed. Huvudresultat: Bensår påverkade personernas liv fysiskt, psykiskt och socialt. Stora faktorer som bidrog till begränsningar i det dagliga livet var förekomsten av smärta, depression samt rädsla för att utöva fysisk aktivitet. Kontakten med vården var en stor del av vardagen, där personerna upplevde att vården tog upp mycket tid och personerna upplevde även att sjuksköterskorna hade för lite kunskap avseende deras sjukdom och lidande. I artiklarna som utgör resultatet var det mellan 5-1824 deltagare, de flesta deltagarna var kvinnor, åldersspannet var mellan 18 - 104 år, det var främst venösa bensår som förekom och deltagarna hade haft sina bensår mellan 6 veckor - 43 år. Slutsatser: Att leva med ett bensår skapade begränsningar i det dagliga livet och smärta, depression samt rädsla för att utöva fysiskt aktivitet förekom. Det är viktigt som sjuksköterska att uppmärksamma denna patientgrupp för att ge ett professionellt bemötande och en god omvårdnad. / Background: A Leg ulcer is a condition that is becoming more common in Sweden with higher age. Leg ulcers are defined as wounds that are not healed within six weeks. Living with a chronic skin disease means that adaptions in daily life must happen. Aim: The purpose of this study was to describe how people with leg ulcers experience their daily life and to describe which study groups are applied in the included articles. Method: A descriptive literature study that includes ten scientific articles which were searched in the databases Cinahl and PubMed. Main result: Leg ulcer affected people's lives physically, psychologically and socially. Major factors that contributed to daily life limitations where the presence of pain, depression and fear of performing physical activity. The contact with healthcare was a major part of everyday life, were the persons perceived that care took up a lot of time and the persons also found that the nurses had little knowledge about their illness and suffering. In the articles that represented the result there were between 5-1824 participants, most of the participants were women, the age range was between 18-104 years, it was mainly venous leg ulcers that occurred and the participants have had leg ulcer between 6 weeks - 43 years. Conclusion: Living with a leg ulcer created limitation in daily life as a result of pain, depression and fear of performing physical activity. As a nurse it is very important to pay attention to this patient group to provide professional treatment and good care.

Bakgrund: Omkring 100 000 svenskar beräknas lida av bensår vilka kräver långa behandlingstider och medför ekonomiska kostnader för samhället. Olika sjukdomstillstånd såsom trauma och försämrad blodcirkulation anses som riskfaktorer. Att leva med bensår kan ha negativ inverkan på människors dagliga liv. Det är viktigt för sjuksköterskor att informera patienterna kring behandlingen, ge stöd samt ha förmågan att bemöta dem med respekt och empati. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att beskriva hur patienter med bensår upplever sin livskvalitet samt att beskriva undersökningsgrupperna som ingick i de inkluderade artiklarna. Metod: Beskrivande litteratur studie som inkluderade tolv vetenskapliga artiklar som söktes fram i databasen Cinahl. Huvudresultat: Patienterna beskrev smärta som påverkade deras dagliga liv både fysiskt och psykiskt. Sömnproblem påverkade det psykiska måendet negativt. Rädslan för att skada sig begränsade patienterna fysiskt och man beskrev även känslan av skam, missmod, ensamhet, oro, ångest, depression och förlust av hopp. Bensår upplevdes tidssamt energikrävande och brister i kunskap hos sjukvårdpersonalen hade negativ påverkan på patienternas livskvalité. Undersökningsgrupperna varierade i antal från 5 till 247 deltagare, majoriteten var kvinnor, åldern var mellan 18 till 99 år. De flesta deltagarna hade haft venösa bensår, vilka varade mellan 6 veckor till 43 år. Slutsats: Att leva med bensår påverkade livskvaliteten. Relationen mellan sjuksköterska – patient hade stort betydelse för sårläkningen och välbefinnande. Det är viktigt att sjuksköterskor har tillräcklig kunskap om denna patientgrupp samt att ge ett professionellt bemötande, stöd och information om en egenvård.