Hos äldre som vårdas på sjukhus efter en operation är delirium en vanlig komplikation. Tidigare studier visar att postoperativt delirium resulterar i förlängd sjukhusvistelse och ökad mortalitet. Syftet med studien var att beskriva omvårdnad i samband med postoperativt delirium. Metoden var en litteraturstudie byggd på 17 artiklar ur databaserna CINAHL och Medline. Studien genomfördes enligt en modifierad version av Polit och Becks (2012) modell för litteraturstudier. Utifrån detta framkom ett resultat med tre huvudteman varav ett delades upp i underkategorier. De huvudteman som framkom var screening för att upptäcka riskfaktorer, åtgärder vidtas vid underliggande problem och konsultation med geriatrisk specialist. Resultatet redovisar även interventionsprogram som bygger på omvårdnadsåtgärder från ovan nämnda teman. Slutsatsen beskriver att postoperativt delirium har en mängd bakomliggande orsaker och omvårdnaden bör inriktas på att behandla alla dessa orsaker då åtgärder mot enskilda problem sällan löser det deliriska tillståndet.

Proefschrift Universiteit van Amsterdam. / Met bibliogr., lit. opg. - Met samenvatting in het Nederlands.

Delirium and delirium superimposed on dementia (DSD) have a high prevalence in elderly populations presenting to the emergency department (ED). Despite their prevalence, diagnosis remains a problem and has led to increased healthcare costs and adverse health outcomes. Various tools and diagnostic screening tests exist to aid clinicians in their diagnosis but the need for a simple, sensitive and specific tool that can be used in a busy ED setting still exists. The objective of this study is to further validate two cognitive screening assessments, the 6-Item Cognitive Impairment Test (6-CIT) and Vigilance A Test, for their use in the ED as a screening test for delirium and DSD. The study will be a prospective cohort study performed at a tertiary academic medical center with elderly patients greater than 65 years old. The diagnostic accuracy of the 6-CIT and Vigilance A tests administered by emergency medicine attending physicians will be compared to a reference standard expert assessment performed by a psychiatrist. Patients will be assessed within 3 hours of presenting to the ED. Sensitivity, specificity, positive and negative predictive values with 95% confidence intervals will be calculated. The goal of the study is to determine whether the 6-CIT and Vigilance A tests can accurately exclude delirium and dementia in elderly ED patients, which would have future implications for their use as a time-efficient screening tool in these populations.

Bakgrund: När sjukvården till stor del förlitar sig på medicinsk teknik och läkemedelsbehandling är det lätt att omvårdnadsåtgärder som syftar till att förebygga och lindra lidande inte ges tillräckligt utrymme. Intensivvårdsdelirium är ett förhållandevis outforskat område inom barnintensivvården. Idag finns inga riskskattningsinstrument översatta till svenska.   Syfte: Syftet var att studera barns beteenden när de vårdades på en barnintensivvårdsavdelning. Dessutom undersöktes om dessa beteenden kunde användas för att besvara frågor från ett engelskspråkigt riskskattningsinstrument för delirium.   Metod: Studien utfördes som en fokuserad etnografisk observationsstudie där sju patienter på en barnintensivvårdsavdelning observerades under tre timmar vardera. Utifrån observationernas fältanteckningar gjordes en innehållsanalys med fokus på manifest innehåll. I ett andra steg utfördes en deduktiv analys där kategorierna från fältanteckningarna jämfördes mot frågor från riskskattningsinstrumentet för delirium.   Resultat: Innehållsanalysen av fältanteckningarna resulterade i åtta kategorier som representerade barnens beteende under observationerna: reagerar på vårdhandling, förmedlar fysiska behov, förmedlar smärta, svarar på fråga, sysselsätter sig själv, stimuleras av underhållning, uppmärksammar omgivningen och väcks av stimuli. Den deduktiva innehållsanalysen visade att fyra av de åtta frågorna från riskskattningsinstrumentet kunde besvaras med hjälp av kategorierna.   Slutsats: Urvalet bestod av en homogen subgrupp där inga beteenden med tydlig koppling till risk för delirium kunde observeras. Miljörelaterade riskfaktorer för delirium i form av frekventa vårdhandlingar, höga ljud och störd sömn förekom. Trots att denna grupp patienter inte visade tecken på delirium kan förebyggande av dessa störningar leda till minskat vårdlidande. Barnintensivvården kan ytterligare minska vårdlidande genom att öka föräldrarnas möjligheter att vara hos sitt sjuka barn dygnet runt. / Background: Nursing and preventive measures may be overlooked when health care in large relies on medical technology and medical treatment. Intensive care delirium is a relatively unexplored area in pediatric intensive care. There are currently no risk assessment tools translated to Swedish.   Aim: The objective was to study children's behaviour when they were cared for in a pediatric intensive care unit. In addition, it was questioned whether these behaviours where able to answer questions originating from an English language risk assessment tool for delirium.   Method: Using focused ethnographic observation seven patients were observed during three hours each. Content analysis was performed on the field notes from the observations with focus on manifest content. As a second step, a deductive analysis compared the categories with questions from the risk assessment tool for delirium.   Findings: The content analysis of field notes resulted in eight categories which represented the children’s behavior during the observations: reacting to care, expressing physical needs, expressing pain, answering question, occupying oneself, stimulated by entertainment, observing the surroundings and awakened by stimulus. The deductive analysis showed that four of the eight questions from the risk assessment tool could be answered with the categories.   Conclusion: The selection consisted of a homogenous subgroup where no obvious behaviors related to risk of delirium was observed. Environmental risk factors for delirium such as frequent care related interventions, loud noise and disturbed sleep where observed. Despite that, prevention of these disturbances could reduce health care related suffering even though this group of patients did not show signs of delirium. Pediatric intensive care units can further reduce healthcare related suffering by enabling families to be present with their sick child during all hours of the day and night.

Many older adults experience complications related to hospitalization. The most prevalent of complications is delirium which often goes undetected and untreated and results in increased morbidity and mortality. Nurses are in an ideal position to detect and manage delirium because of their close patient contact, however delirium remains underrecognized even when using a valid screening tool. This study adopts a qualitative descriptive approach to identify the barriers to nurse detection of delirium. Ten frontline surgical nurses participated in semi-structured interviews from which five major themes emerged through an inductive thematic analysis. Nurses have a knowledge deficit of the features of delirium and find it difficult to access information regarding their patients’ baseline cognitive function. Nurses reported inadequate time with patients that led to a self-perpetuating delirium cycle and furthermore, nurses stated that hyperactive delirium symptoms prevented adequate assessment and care. Nurse-physician communication plays an important role in delirium detection and treatment with both psychological and feminist perspectives offered. Recommendations include improvements in nursing knowledge, management of time and enhancements to current written and verbal communication about delirium. / Graduate

Bakgrund: Delirium är ett sjukdomssyndrom som yttrar sig genom desorientering, problem med minne, perception och akut beteendeförändring. Delirium är en organisk psykisk störning och är ett övergående tillstånd som ofta drabbar äldre med en komorbiditet. Den äldre befolkningen i Sverige beräknas att öka kraftigt och eftersom att risken för delirium väntas öka med åldern finns en risk att andelen med delirium inom sjukhusvården kommer att öka. Orsaker för att utveckla delirium är multifaktoriella, några föreslagna är demenssjukdom, polyfarmaci, infektion, elektrolytiska rubbningar, hjärt- och kärlsjukdom, akut sjukdom eller trauma och miljömässiga faktorer. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda äldre patienter med delirium inom sjukhusvården. Metod: En litteraturstudie baserad på tio artiklar med kvalitativ ansats. Resultat: Tre teman framkom ur analysen: kännedom om delirium, säkerhetsåtgärder och vårdmiljö. Brister i kunskap om delirium och saknad av evidensbaserade metoder för att vårda äldre patienter med delirium förklarades. Sjuksköterskorna använde sig av mer erfaren vårdpersonal och patientens närstående som hjälp i vårdandet. En kontinuerlig övervakning var en utbredd metod för att kontrollera en äldre patient med delirium. Men vid resursbrist eller behov av ytterligare åtgärder, var användandet av begränsning för att skydda en patient med delirium vanligt förekommande. Det fanns en tvetydighet huruvida fysisk begränsning eller nyttjandet av sederande läkemedel var att föredra vid behov av att kontrollera en äldre patient med delirium. Slutsats: Studien visar ett behov av utbildning och evidensbaserade riktlinjer för att vårda äldre patienter med delirium. Klinisk betydelse: Att behoven av kunskap om delirium bland äldre uppmärksammas. / Background: Delirium is a disease syndrome that manifests through disorientation, problems with memory, perception and acute behavioural change. Delirium is an organic mental disorder and a transient condition that often affects older with a comorbidity. The elderly population of Sweden is estimated to increase considerably and since the risk of delirium is expected to alter with age there is a risk that the proportion of delirium in hospital care will increase. Reasons for developing delirium is multifactorial, some suggestions are dementia, polypharmacy, infection, electrolyte disorders, cardiovascular disease, acute illness or trauma and environmental factors. Aim: To describe nurses experiences of caring for elderly patients with delirium in hospital care. Method: A literature study based on ten articles with qualitative approach. Findings: Three themes emerged from the analysis: knowledge of delirium, safety measure and health care environment. Deficiencies in knowledge of delirium and loss of evidence-based practices to care for elderly patients with delirium were explained. The nurses used the more experienced nursing staff and the patient's family to help in the care. Continuous monitoring was a widespread method of checking up on an elderly patient with delirium. Though when there was a lack of resources or a need for further action, the use of restriction to protect a patient with delirium became common. There was an ambiguity whether physical restriction or the use of sedating drugs was preferable if necessary to check up on an elderly patient with delirium. Conclusion: The study shows a need of education and evidence-based guidelines to care for elderly patients with delirium. Clinical significance: That the needs of knowledge about delirium among elderly gets more attention.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Risken för att drabbas av ett intensivvårds-delirium under vårdtiden är av varierande storlek. Om patienten drabbas av ett delirium kan det leda till allvarliga konsekvenser. Konsekvenserna innefattar en ökad mortalitet, längre vårdtid, ett ökat lidande och även att kostnaderna blir högre. De bedömningsinstrument som finns används i varierande grad på olika intensivvårds-avdelningar världen över. Det mest valida och användbara är Confusion Assesment Method, CAM-ICU; ett mätverktyg utarbetat för att användas inom intensivvården där det kan användas på patienter som fortfarande är intuberade och således inte har en möjlighet att uttrycka sig verbalt. Syfte: Belysa den aktuella forskningen gällande omvårdnad av patienter som drabbats av intensivvårds-delirium. Metod: Studien är en litteraturöversikt med mixad metod och konvergent design. Resultat: Studien visar att omvårdnadsåtgärder gällande behandling av intensivvårdsdelirium används men det finns inga riktlinjer för hur patienterna ska behandlas. Den forskning som finns visar få signifikanta resultat. De kategorier av omvårdnadsåtgärder som litteraturen visar är kognitiv stimulans, miljö, läkemedelsanvändning och fysisk fasthållning. Slutsats: Studien visar att det är svårt att mäta effekterna av olika omvårdnadsåtgärder som patienter med intensivvårds-delirium blir behandlade med. Klinisk betydelse: Genom fördjupad kunskap om delirium får sjuksköterskan en bättre förståelse för tillståndet och således även för omvårdnaden som ges. Att belysa det faktum att forskningen kring omvårdnadsåtgärderna vid delirium är bristfällig skapas möjlighet till vidare efterforskning. / ABSTRACT Background: The risk for intensive care delirium during hospitalization is of varying size. If the patient experiences a delirium it can lead to serious consequences. The consequences include increased mortality, longer hospital stay, increased suffering and even higher costs. The screening tools that are available are used in varying degrees in different intensive care units worldwide. The most valid one are the Confusion Assessment Method, the CAM-ICU; a screening tool developed for use in intensive care where it can be used on patients who are still intubated and thus do not have a chance to express themselves verbally. Aim: Highlighting the current research regarding the care of patients suffering from intensive care delirium. Method: The study is a literature review with a mixed approach and convergent design. Results: The study shows that nursing interventions regarding the treatment of intensive care delirium are used but there are no guidelines for how the patients should be treated. The research shows few significant results. The categories found from the literature were cognitive stimulation, environment, medication and physical restraint. Conclusion: The study shows that it is difficult to measure the impact of nursing interventions that patients with intensive care delirium are treated with. Relevance to clinical practice: Increased knowledge of delirium may give the nurse a better understanding of the condition and thus also for the care they provide. To highlight the fact that the research on nursing interventions for delirium is flawed which creates the opportunity for further research.

Background: Postoperative delirium (POD) is a common neurocognitive disorder in patients undergoing surgical procedures. Delirium is a disorder that is poorly understood, frequently unrecognized and associated with numerous adverse outcomes including longer hospital stays, significantly higher costs and increased morbidity and mortality. While there has been a great deal of research on proposed etiologies, risk factors and outcomes of delirium, few studies have explored the patient’s subjective experience of the phenomenon. Purpose: The purpose of this qualitative descriptive research was to investigate the patient experience of postoperative delirium and measure the distress associated with the experience. The Delirium Symptoms Experience Model (DSEM) provided the theoretical framework in which to understand the postoperative delirium experience. The three specific aims used to guide the investigation were: 1) Identify patient age, gender, race, type and length of surgery, past medical and surgical history, length of admission, delirium subtype (if known), and medications (including anesthetic agents) used in the perioperative period to better characterize the sample and provide context for the qualitative findings; 2) Describe the postoperative patients’ experience of being and feeling delirious; and, 3) Measure the distress associated with the recall of delirium using the Delirium Experience Questionnaire (DEQ) Methods: Ten participants ranging in age from 33-75 years (mean = 66.2 years of age) who experienced postoperative delirium were interviewed. Patients were screened for persistent delirium or cognitive impairment as assessed with the Confusion Assessment Method and the Mini-Cog™ Instruments. Results: Three organizing themes emerged from the content analysis: 1) Altered Perceptions of Reality; 2) Stuck in the Confusion; and, 3) Seeking Reality. The analysis of the quantitative measures and descriptive data demonstrated a high rate of psychological distress associated with delirium recall with 80% participants reporting it caused severe to very severe distress. The anesthetic drug propofol was the common medication prescribed in the perioperative period and given to all ten participants. Conclusion: Understanding this phenomenon from the patients’ perspective may provide a better understanding of the delirium experience and aid in the development of interventions and treatments to improve care and reduce suffering.

Bakgrund: Delirium är en neuropsykiatrisk störning som främst påverkar förmågan att meningsfullt uppmärksamma och tolka stimuli. Tillståndet upplevs ofta som mycket skrämmande och förvirrande, med långt bestående minnen av upplevelsen som kan vara mycket plågsamma. Det råder stor brist på kunskap gällande erfarenheter av detta tillstånd trots data på hur allvarligt tillståndet är och dess konsekvenser.  Syfte: Denna studie har som syfte att beskriva patienters erfarenheter av delirium.  Metod: Litteraturstudie på nio kvalitativa artiklar. Forskningsartiklar har utvärderats, kvalitets granskats och analyserats enligt kvalitativ metodik.   Resultat: Delirium är ett syndrom med många oförklarliga upplevelser och ett syndrom som väcker många känslor.  Tre Kategorier presenteras; att existera i kaos, ett utdraget lidande för patienten samt en önskan att förstå och bli förstådd. Kategorierna delades in i sex underkategorier; att känna sig vilsen, obegripliga upplevelser, rädslans olika former, bärande av skam och skuld från delirium, behovet av stöd hos den sårbara och behovet att få information Slutsats: Delirium är ofta mycket kaotiskt, ångestfyllt och utgöra en kraftig barriär mellan den sjuke och omvärlden. Tillståndet kan sätta djupa spår emotionellt och innebära långsiktiga konsekvenser. Involvering av anhöriga, utbildning av personal, miljöanpassning och extra stöd skulle kunna göra signifikant skillnad för denna sårbara patientgrupp. / Background: Delirium is a neuropsychiatric disorder that primarily affects the ability to notice and meaningfully interpret stimuli. The lived experience of delirium can be very frightening and confusing, with long lasting memories of the experience that can be very agonizing. There is a large gap in current literature regarding the lived experience of delirium, despite the severity of the condition and its consequences. Purpose: This study's purpose is to describe patients' lived experience of delirium. Method: Literature study on nine qualitative articles. Research articles have been evaluated, quality checked and analyzed according to qualitative methodology.  Result: Delirium is a syndrome with many unexplained experiences and is a syndrome that evokes many feelings. Three categories are presented; To exist in chaos, the feeling of being lost and a need for understanding. The categories were further explored in six sub-categories; Feeling lost, incomprehensible experiences, different forms of fear, carrying shame and guilt from delirium, the vulnerable person’s need for support and the need for information.  Conclusion: A delirium is often very chaotic and anxiety filled, creating a serious barrier between the person suffering a delirium and the surrounding world. Delirium can leave deep emotional marks and cause long term consequences. Involvement of next of kin, education of staff, environmental adaptation and additional support could mean a significant difference for this patient groups long term health.

Bakgrund: Delirium är ett akut tillstånd som snabbt kan skada hjärnan och leda till svåra konsekvenser. Med god omvårdnad går delirium att förebygga, lindra och behandla. Sjuksköterskan har en värdefull position för att identifiera tidiga tecken på delirium hos patienter. Det kan dock upplevas som en komplex och krävande uppgift att vårda denna patientgrupp.  Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med delirium på sjukhus. Metod: En litteraturstudie baserad på nio kvalitativa artiklar. Databassökningen genomfördes i Cinahl, Pubmed och Scopus. Analys av artiklar genomfördes utifrån Fribergs femstegsmodell.  Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier och nio subkategorier. De tre huvudkategorierna var; att balansera tid och energi, att sätta säkerheten först och att besitta olika typer av kunskap. Konklusion: Sjuksköterskor behöver balansera sin tid och energi för att hantera omvårdnaden av patienter med delirium. Patientsäkerheten är högt prioriterad och sjuksköterskor behöver ta hjälp av hela teamet för att tillgodose en säker vård. Sjuksköterskor växer och utvecklas med sina erfarenheter men de önskar mer utbildning av att vårda patienter med delirium. / Background: Delirium is an acute condition that quickly can damage the brain and lead to severe consequences. Delirium can be prevented, relieved and treated with good nursing care. The nurse is in a valuable position to identify early signs of delirium in the patient. However, caring for patients with delirium can be experienced as a complex and demanding task. Aim: The aim was to describe nurses' experience of caring for patients with delirium at hospital. Methods: A literature review based on nine qualitative studies. Database searches were conducted in Cinahl, Pubmed and Scopus. Fribergs five-step model was used as an analysis method.  Results: The analysis revealed three main categories and nine sub categories. The three main categories were; to balance time and energy, to put safety first and to possess different kinds of knowledge. Conclusion: Nurses need to balance their time and energy to manage the care of patients with delirium. Patient safety is the highest priority and nurses need the help of the team to provide safe care. Nurses grow and develop with their experiences but they inquire more training in caring for patients with delirium.