No description available.

Bakgrund Cirka 130 000–150 000 personer i Sverige har en demenssjukdom och omkring 1,3 miljoner människor vårdar en närstående. Att någon i ens närhet drabbas av demenssjukdom och själv behöva bli närståendevårdare kan påverka personens egna upplevda hälsa och personens känsla av sammanhang. Som närståendevårdare vid svår sjukdom kan personen känna sig hjälplös då det är svårt att förstå situationen, därför är det viktigt att sjukvården finns där för att vägleda. Syfte Var att beskriva närståendes upplevelser och erfarenheter av att vårda en anhörig med demenssjukdom. Metod Metoden som användes var en litteraturöversikt där 16 artiklar inkluderades. Datainsamling skedde i databaserna CINAHL och PubMed, och artiklarna analyserades med hjälp av en integrerad analysmetod. Artiklarna uppfyller kraven på kvalitet och etik. Resultat Resultatet delades in i sex kategorier, informellt och formellt stöd, isolering från omgivningen, bibehålla och skapa egna intressen, rollförändringar, påfrestning av att vårda samt känslor. Resultatet visade att många närståendevårdare upplevde otillräckligt stöd, kände sig isolerade från omgivningen, uppgav stor påfrestning av den omfattande vården samt hur viktigt det är att ha egna intressen för att orka fortsätta vårda. Slutsats Att vara närståendevårdare till en person med demens kan kopplas ihop med ensamhet och sorg, att se en nära person försvinna och aldrig bli sig lik igen. Att gå ifrån att vara familj till att bli vårdare kan leda till depression och ångest, därför är det avgörande att människor i närståendevårdarens närhet samt att hälso- och sjukvården finns där som stöd för att personen ska orka fortsätta vårda.

Introduktion: Var femte år fördubblas antalet personer med demenssjukdom och det beräknas vara cirka 50 miljoner människor i världen som lever med denna sjukdom. Demens är en degenerativ sjukdom där hjärnan skadas. De allmänna symtomen vid demens är; minnesstörningar, språkstörningar och initiativförlust. Negativa beteende och psykiatriska symtom vid demens är väldigt utmanande att hantera för omvårdnadspersonal, exempel på symtom är aggressivitet, ångest och agitation. Tvångs- och begränsningsåtgärder medför negativa konsekvenser på personens integritet och rörelsefrihet. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa alternativa strategier till tvångs- och begränsningsåtgärder inom demensvård på äldreboende. Metod: En litteraturstudie baserad på Polit och Becks (2016) nio steg. De valda databaserna är Pubmed och CINAHL där användes sökorden demetia och restraint, detta resulterade i totalt tolv artiklar. Dessa artiklar genomgick en kvalitetsgranskning. Resultat: Resultatet bildade fem kategorier; Anpassa arbetsmiljön, Personal med adekvat kunskap, Vara insatt i livshistorien, Anpassat bemötande och Flexibelt arbetssätt. Slutsats: Mer omvårdnadspersonal krävs för att kunna utföra säker vård utan tvångs- och begränsningsåtgärder. Omvårdnadspersonalen behöver kunskap angående innebörden av tvångs- och begränsningsåtgärder och lagarna kring dessa. Arbetsplatsen bör erbjuda utbildning för att uppdatera personalen inom aktuell forskning.

Bakgrund: I Sverige finns det runt 130 000 – 150 000 människor som lider av någon form av demensdiagnos. Utifrån den siffran kan slutsatsen dras att det finns minst lika många anhöriga. Anhöriga till en person med demenssjukdom kan drabbas av nedsatt välbefinnande, samt påverkas emotionellt av att ta ansvar över omvårdnaden. Syfte: Syftet var att beskriva upplevelsen av att vara anhörig till en person med demenssjukdom.  Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats i en litteraturöversikt som grundar sig på 15 vetenskapliga studier. Resultat: I resultatet identifieras tre huvudkategorier av anhörigas upplevelser vilka var: Väcker känslor, Relationer förändras och Viktigt att hålla sig frisk. Resultatet visade att anhöriga upplevde många negativa känslor i omvårdnadsarbetet. Slutsats: Anhöriga behöver involveras i omvårdnadsarbetet i enlighet med den Familjefokuserade omvårdnadsmodellen för att minska de negativa upplevelserna av att vara anhörig till en person med demenssjukdom.

<p><strong>Bakgrund:</strong> Demenssjukdom är ett syndrom med ålder som främsta riskfaktor.Smärta är ett tillstånd som är vanligare hos den äldre befolkningen.Smärtbedömningen av dementa är idag ett problem inom vården. Antaletsmärtindicerade klagomål minskar med demensens utveckling.<strong> Syfte:</strong> Syftet var attbeskriva orsaker till att dementa inte får rätt smärtlindring och hur vårdpersonal kangå tillväga för att bedöma smärta hos dementa. <strong>Metod:</strong> Litteratursökninggenomfördes i referensdatabaserna PubMed och Cinahl. Nitton artiklar inkluderades,tio kvantitativa, sju kvalitativa och två mixed metod. Som analysmetod användesGranheim och Lundmans (2003) kvalitativa innehållsanalys. <strong>Resultat:</strong> Kommunikationssvårigheter med dementa patienter orsakade ett av de störstaproblemen i smärtbedömningen. Risk i felmedicinering vid beteendeförändringarfanns då sjukvårdspersonal bedömde en beteendeförändring som ett psykiatriskttillstånd istället för smärta. Det fanns ett stort behov av förbättrad utbildning pgabrister i smärtbedömningsprocessen. Resultaten skiljde sig åt i undersökningar omvilken smärtskala som dementa visade bäst förståelse för. <strong>Diskussion:</strong> Det kan tyckasmotsägande att en del vårdpersonal ansåg sig känna stor säkerhet i att upptäckasmärta hos dementa, fast än smärtbedömningen var ett utbrett problem inom vården.En vidare utveckling av befintliga och nya smärtbedömningsverktyg kändes relevantdå den forskning som finns inte är samstämmig.</p>

<p>I Sverige är det omkring 200 000 personer som fått diagnosen demens. Läkemedelskostnaderna för behandling av demenssymtomen anses uppgå till 160 miljoner kronor/år i Sverige. Att använda sig utav icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder kan ses som ett alternativ, både ur etisk synpunkt såväl som ekonomisk. Det är därför viktigt att sjuksköterskan känner till vilka omvårdnadsåtgärder som finns tillgängliga. Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskans icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder i omvårdnaden av oroliga, agiterade och aggressiva personer med demens. Studien genomfördes som en litteraturstudie där 14 vetenskapliga artiklar och två avhandlingar granskades och analyserades. I resultatet skapades fyra kategorier, aktivitet relaterat till social samvaro, musik, kommunikation och dans. Resultatet visade att för att lindra lidande hos personer med demenssymtom, är insikten om livshistorian och intressen grundläggande för det goda vårdandet. Detta kan ske genom att föreslå en meningsfull aktivitet. Exempel på sådan aktivitet kan vara dans, musik, små gruppträffar eller handarbete. Det framgår att det existerar alternativa icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder som kan lindra oro, agitation och aggression hos personer med demens. Dessa anses inte vila på lika hög vetenskaplig grund som farmakologisk behandling då kunskapen inom det området inte är lika evidensbaserad. Ytterligare forskning inom området är därför önskvärt i form av kliniska framtida pilotprojekt för att bevisa dess effektivitet</p> / <p>The number of people with dementia in Sweden is around 200 000. The costs of medication for those people are 160 million Swedish crones/year. Using non-pharmacological nursing measures can be seen as an alternative, at an ethical point of view as well as an economic. It’s therefore very important that the nurse knows about the different treatments and is capable to delegate this further. The aim of this study was to illuminate the nurse non-pharmacological nursing measures in purpose to reduce the anxiety, agitation and aggression in people with dementia. This study was a literature study where 14 articles and two dissertations were used to form the result. In the result 4 categories were created, activity related to socializing, music, communication and dance. The result shows that to relief suffering in persons with dementia it's important to know the individual and this person’s life-history, for the purpose to relief anxiety but also to divert aggressive behaviors in different situations. To know the persons interests and life-history is important to be able to give the person a meaningful activity. An example of this can be dance, music, small group meetings and handcraft. There exist non-pharmacological approach to reduce anxiety, agitation and aggression in persons with dementia. Those strategies are not as scientific as the pharmacological nursing measures because is not that evidence-based. More research in this area is therefore requested such as a clinical pilot study to prove its effectiveness.</p>

<p>Syftet med studien var att beskriva hur vårdtagarens samt vårdpersonalens agerande/beteende, (verbalt/kroppsspråk) påverkade matintaget hos demenssjuka vårdtagare. Hur omgiviningsfaktorer påverkade matintaget har också observerats. En observationsstudie genomfördes på en demensavdelning under 5 luncher med hjälp av en observationsmall. Resultatet visade på att de flesta verbala påpekanden/instruktioner från personalen gavs till vårdtagarna de luncher då de åt minst, samt att personalen visade på stor följsamhet gällande att känna av hur vårdtagarna önskade hjälp under måltiderna. Interaktionen mellan vårdare/vårdtagare upplevdes "tryggt". Beteenden som kunde observeras hos vårdtagarna var att 2 av dem somnade några gånger under måltiderna, samt att sväljproblem förekom hos 2 av dem. Omgivningsfaktorerna påverkades av "gamla" rutiner som fanns kvar på boendet sedan förut. Att maten lades upp på diskbänken, att tillbehör till maten inte fanns på bordet/erbjöds vanemässigt till vårdtagarna (dessa lades också upp på bänken) kan eventuellt påverka matintaget negativt. Matintaget varierade mellan 30-100% hos vårdtagarna under de 5 luncherna. Slutsats: Personalens bemötande av demenssjuka personer påverkades av dennes erfarenhet av dem och vilken relation de hade. Kände vårdtagaren och vårdgivaren varandra, uppstod ett samspel, som underlättade vid måltiden/matsituationen vilket påverkade matintaget positivt. Måltidsmiljön hade också stor betydelse för matintaget, den påverkade också trivseln runt måltiden.</p>

<p><strong>Abstract</strong></p><p>The aim of the study was to describe the level of understanding of nursing staff regarding the expression of pain by patients suffering from dementia. A further aim was to examine what help and support is available to nursing staff in aiding assessment of pain levels in these patients.</p><p>The study is descriptive in character and has a qualitative perspective.</p><p>Six interview subjects, who were strategically chosen for convenience, were selected to help in this study. The criteria used for selection was that all should have a minimum of three years experience caring for patients suffering from dementia. As an aid to the interview process, semi structured questions and an interview guide were used. The material gathered was then literally transcribed, analysed and divided into eight categories and sub categories.</p><p>Interviewees report that patient express pain in a variety of different ways. Some patients use body language where they become withdrawn and their facial expressions and posture alters. Mood changes are also described, with patients becoming restless and anxious and sometimes aggressive. Verbal expressions of pain, such as wailing and screaming, are also described as well as the observation that patients suffering from dementia sometimes develop difficulties in sleeping and can wander off.</p><p>Further observations from the study show that combined importance of really knowing and being familiar with the patient and his/her background, a good relationship between nursing staff and the patients relatives, and finally, the need of pain assessment tools.</p><p> </p>

<p>I Sverige flyttar de flesta av oss till ett ”boende” när vi blir gamla och behöver mer hjälp och vård. Där spenderar man sedan sin sista tid i livet och ses inte alltid som en person med förmåga att utvecklas. FMT – Funktionsinriktad musikterapi, kan användas för att ge personer med olika funktionsnedsättningar förutsättningar för att utvecklas. I detta examensarbete beskriver jag mitt arbete med en person med demenssjukdom och en person som lever med sviterna efter en stor stroke. De har båda förlorat sin verbala förmåga och har även stora fysiska funktionsnedsättningar. Syftet är att undersöka hur FMT kan bidra till ökad livskvalitet för dessa personer. Jag har funnit att FMT-metoden kan bidra till ökad livskvalitet genom sin tydliga struktur, sin ickeverbala kravlöshet och betoning på det egna initiativet och den egna lusten.</p>

Bakgrund: Demenssjukdom är ett syndrom med ålder som främsta riskfaktor.Smärta är ett tillstånd som är vanligare hos den äldre befolkningen.Smärtbedömningen av dementa är idag ett problem inom vården. Antaletsmärtindicerade klagomål minskar med demensens utveckling. Syfte: Syftet var attbeskriva orsaker till att dementa inte får rätt smärtlindring och hur vårdpersonal kangå tillväga för att bedöma smärta hos dementa. Metod: Litteratursökninggenomfördes i referensdatabaserna PubMed och Cinahl. Nitton artiklar inkluderades,tio kvantitativa, sju kvalitativa och två mixed metod. Som analysmetod användesGranheim och Lundmans (2003) kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Kommunikationssvårigheter med dementa patienter orsakade ett av de störstaproblemen i smärtbedömningen. Risk i felmedicinering vid beteendeförändringarfanns då sjukvårdspersonal bedömde en beteendeförändring som ett psykiatriskttillstånd istället för smärta. Det fanns ett stort behov av förbättrad utbildning pgabrister i smärtbedömningsprocessen. Resultaten skiljde sig åt i undersökningar omvilken smärtskala som dementa visade bäst förståelse för. Diskussion: Det kan tyckasmotsägande att en del vårdpersonal ansåg sig känna stor säkerhet i att upptäckasmärta hos dementa, fast än smärtbedömningen var ett utbrett problem inom vården.En vidare utveckling av befintliga och nya smärtbedömningsverktyg kändes relevantdå den forskning som finns inte är samstämmig.