Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva olika former av beröring samt dess effekt för personer med sjukdomen demens. Sökningarna har gjorts i databaserna Pubmed, Cinahl och sökmotorn ELIN@du.se med sökorden: massage, dementia, nursing, home, touch, older, patients, therapeutic touch, care och therapy. Artiklarna var utförda mellan år 2000 till 2009 och var kvalitativa och kvantitativa och utgjorde urvalet. För att värdera de utvalda artiklarna användes granskningsmallar. Resultat visade att beröring gav positiva effekter på stress och agiterat beteende såsom skrikbeteende och fysiskt upprört beteende. Beröringen bidrog till att patienterna slappnade av fick lättare att somna. Beröringen minskade oro, depression och nedstämdhet och bidrog till en högre grad av välmående. Beröringen gav däremot ingen effekt på fysiskt aggressivt beteende. Användning av beröring förstärkte relationen mellan vårdare och patient. Beröringen ska ges med full uppmärksamhet till patienten. Patienten ska kunna avbryta beröringen om den upplevs som obehaglig. Slutsatsen som uppsatsförfattarna drog var att beröring gav positiva effekter, oberoende var på kroppen beröringen gavs samt vilken sorts beröring som gavs. Beröringen ska även ske tillsammans med en god kommunikation med den dementa personen för att uppnå bäst resultat.

Tactile massage in the care of people with dementia and older people with dementia- like symtoms

Syfte: Litteraturstudiens syfte var att beskriva åtgärder som kan användas för att ge personcentrerad omvårdnad till personer med demenssjukdom samt beskriva hur beteendemässiga och psykiska symtom vid demens (BPSD) påverkas av personcentrerad omvårdnad. Metod: Litteraturstudien innefattade 17 artiklar med såväl kvalitativ som kvantitativ ansats och söktes i databaserna Cinahl och Pubmed. Resultat: Utbildning i personcentrerad omvårdnad gav omvårdnadspersonalen ökad förståelse för personen och insikt i hur stor påverkan deras egen inställning och attityd hade på personer med demens. Genom att skapa livsberättelser kunde omvårdnadspersonalen möta personens behov och ge en identitet till personen. En personlig miljö ansågs betydelsefull för att minska förvirring och oro hos personer med demens, bidrog till personcentrering och stärkte identiteten hos personen. Personcentrerad omvårdnad kunde minska BPSD, till fördel för personen med demens, närstående och omvårdnadspersonal. Personfokusering istället för objektfokusering samt ökat tålamod reducerade motståndet till omvårdnad och agitation. Konklusion: Resultatet visade att det finns åtgärder för att ge en personcentrerad omvårdnad och att en personcentrerad omvårdnad minskar BPSD.

Inom demensvård är en trygg miljö av betydelse för människor med demens. Det används både medicinsk och terapeutisk behandling för att öka välbefinnande hos personer med demens. För att tillämpa musik och musikterapi i vården är det viktigt att ha kunskap om dess betydelse för personer med demens. När en person insjuknar i demens förändras dennes liv och det medför ett växande behov av omvårdnad. Personer med demens förmåga att kommunicera försämras och samspelet med omgivningen minskar. Enligt omvårdnadsteoretikern King uppfattar varje människa omgivningen individuellt och kommunikationen kan ske både verbalt och icke-verbalt. Sång och musik har under längre tid används som läkande kraft för att bota eller påverka olika sjukdomstillstånd. Musikaktiviteter är ett sätt att stimulera och främja de dementas förmågor. Syftet med denna studie var att beskriva hur musikaktiviteter påverkar personer med demens. Metoden i studien var en litteraturstudie med innehållsanalys. Resultatet visade att musik i de flesta fall har positiv påverkan på personer med demens. Det visade sig att musik förbättrar tal- och kommunikationsförmåga, minskar oro och aggression, väcker känslor och minne hos människor med demens och främjar ett mer aktivt socialt liv. Resultatet visade också att musik ibland kan vara störande och orsaka oro hos personer med demens.

Bakgrund: Förflyttning till en ny miljö kan ibland orsaka problem för personer med demenssjukdom. Beteendestörningar är vanliga hos personer med demenssjukdom. Dessa beteendestörningar kan vara svårtolkade för vårdpersonalen. Kommunikationsförmåga och empati är grundläggande hos vårdpersonalen i bemötandet av personer med demenssjukdom. Syfte: Syftet med studien är att beskriva vad som främjar och vad som hindrar ett gott bemötande av personer med demenssjukdom på en akutvårdsavdelning på sjukhuset och på gruppboende för personer med demenssjukdom. Metod: En litteraturstudie med åtta stycken granskade artiklar. Resultat: På sjukhuset finns det brister i kunskapen om personer med demenssjukdom och detta resulterar många gånger i dåligt bemötande. Vårdpersonalen på sjukhuset anser ofta att det inte finns tillräckligt med tid för att ta hand om personer med demenssjukdom. På gruppboenden har vårdpersonalen kunskaper som är inriktade på personer med demenssjukdom och detta gör att vårdpersonalen har lättare för att hantera olika beteenden hos dessa personer. Slutsats: Sjukhusmiljön är inte lämplig för att kunna möta behoven hos personer med demenssjukdom. Vårdpersonalen på sjukhuset har inte alltid kunskap och positiv inställning till att vårda personer med demenssjukdom. Däremot har vårdpersonalen på gruppboende för personer med demenssjukdom oftast fått specialutbildning inom området. Miljön på ett gruppboende är bättre anpassad för personer med demenssjukdom.

Bakgrund: Antalet fall med demenssjukdom ökar då medelåldern ökar. Sjukdomen har ett smygande förlopp och är påfrestande för hela familjen. Ofta blir den demensdrabbade tvungen att flytta till ett boende. Syfte: Syftet med studien var att belysa vad som bidrar till en god relation mellan anhöriga till och vårdare av demensdrabbade, som bor på boende. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats gjordes. Fjorton artiklar bearbetades med hjälp av en manifest innehållsanalys. Resultat: Fyra huvudkategorier framkom i resultatet; information, trygghet, samarbete och empati, som visar på hur en god relation kan skapas. Slutsats: Om relationen mellan anhöriga och vårdare är god bidrar det till att kunskapen anhöriga har om den boende överförs till vårdaren och vården blir mer individualiserad.

Syftet med studien var att beskriva interaktionen mellan vårdare och personer med demens i samband med taktil massage samt att beskriva vårdarnas upplevelse av vad som hände i interaktionen. Studien hade en beskrivande design och omfattade två personer med demens (två fall) samt tre vårdare. Varje fall omfattade fem observationstillfällen. Data samlades in via ostrukturerade observationer av behandlingstillfällen med taktil massage samt efterföljande intervjuer med vårdarna som utförde behandlingen. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera data. Resultatet som framkom i de två fall som har studerats redovisas var för sig utifrån respektive tema. Temat i fall 1 – Att må bra av kontakt men vara besvärad av beröring – tydliggör hur individerna samspelade i samband med taktil massage samt vad som utgjorde svårigheter för en god interaktion. Temat i fall 2 – Från att inte förstå och nonchalera till gradvis ökad respons och tillit – speglar personen med demens utveckling i samspelet med vårdarna som gav taktil massage. Slutsatsen är att taktil massage kan utgöra ett redskap för interaktion för vissa personer med demens medan det istället blir ett hinder i interaktionen för andra. / The purpose of the study was to describe the interaction between caregivers and persons with dementia during soft touch massage and to describe the caregivers experience of what happened in the interaction. The study had a descriptive design and included two persons with dementia (two cases) and three caregivers. Each case included five observations. Data were collected through unstructured participant observations of treatments with soft touch massage and thereafter interviews with the caregivers who performed the treatment. Qualitative content analysis was used to analyze data. The result which emerged in the two cases that was studied is presented each separately based on the respective themes. The theme in case 1 - To appreciate the contact but to be uncomfortable of touch - illustrates how the individuals interacted with each other during the massage and what prevented a good interaction. The theme in case 2 – From not understanding and ignore to gradually increased response and trust - reflects the development in the person with dementia´s interaction with the caregivers who performed the massage. The conclusion of the study is that soft touch massage can be a tool for interaction with some people with dementia and an obstacle in the interaction with others.

Patienter med demens är en växande grupp inom vården. Demenssjukdomens symtom bidrar till att patienten får svårigheter och behöver hjälp för att klara av sitt dagliga liv, exempelvis stöd vid måltiden. Vårdpersonal beskriver att de har svårt att tolka patientens signaler och veta hur de ska handla i matsituationen. Syftet med litteraturstudien är att beskriva vårdpersonalens omvårdnadsarbete, med fokus på matning av patienter med demens, vilka faktorer underlättar och försvårar matningen? Metoden som användes var litteraturstudie. I resultatet ingår 11 granskade artiklar. Resultatet redovisas utifrån i tre kategorier; vårdaren, miljö och organisation med tillhörande underkategorier. Vårdarens kunskap och förhållningssätt påverkar matningen av patienter med demens liksom utformningen av måltid, social samvaro och musik. Andra faktorer som påverkade matningen var brist på tid, kontinuitet i matningen samt sjuksköterskan som förebild.

Det är vanligt att i samband med frågeställningar rörande demenshandikapp också diskutera frågor kring övergrepp mot äldre. Den inledande fasen i denna uppsats har därför haft sin utgångspunkt i litteraturstudier på detta tema. Litteraturstudierna omfattar därutöver litteratur kring demensproblematik, kommunikation, och interaktion. Den genomförda intervjustudien har haft sitt fokus på interaktionen i parrelationer där demenshandikapp förekommer. Intervjustudien undersöker hur konfliktsituationer hanteras i dessa parrelationer. Studiens deltagare har bestått av individer som varit gifta med en person som fått diagnosen alzheimers sjukdom. Av intervjustudien framkom att det var vanligt förekommande med interaktionstyperna samarbete och främjande vid konflikter och att samtliga informanter använde sig av validation i olika grad. I studien framkom samtidigt att några av informanterna i konfliktssituationer kunde välja (och avgöra när det var lämpligt) att inte validera sin partners känslor (som annars rekommenderas) för att istället hantera den pågående konflikten med hjälp av en symbolisk handling. Detta sätt, att interagera på, kallas i denna studie för avrundning. Avrundningen ledde till att konflikten avslutades och till att maken/makan ändrade känsloläge. Att förhandla i konfliktsituationer var ovanligt medan psykologisk omfamning förekom oftare. Informanterna tenderar att hålla igen sina känslor och inte visa dem för sin partner. Det visade sig också att den verbala kommunikationen tenderar att minska till sin omfattning, och att informanterna i hög grad förlitar sig till, och utvecklar, den icke-verbala kommunikationen. Kroppslig beröring, närhet och fysisk ”vägledning” ansågs av informanterna vara av särskild betydelse för att hantera dessa situationer. Relationens historia anses i studien vara av betydelse för informanternas definition av situationen, och för hur de kan interagera vid konfliktsituationer. I samband med beskrivningen av konfliktsituationer har informanterna uttryckt utbytesteoretiska tankar, vilka anses höra samman med relationens historia. Med utgångspunkt av informanternas redogörelser har även följande teman berörts: den stigmatisering som ännu idag omgärdar demenshandikapp; de förändrade sociala roller som dessa tillstånd medför; samt de känslor av ensamhet och sorg som anhöriga till personer med demenshandikapp lever med. Studien pekar också på ett behov av vidare forskning.

Abstract In this study eight caregivers, all with long experience from working in nursing homes for people with dementia, were interviewed.  The aim of the study was to describe the caregiver’s experiences in caring for people with dementia and Behavioral and Psychological Symptoms of Dementia disorder. Data were processed by qualitative, inductive, content analysis. The results were presented in four categories: To connect, Two days are never the same, Being calm and giving time and All are needed. The result showed that caregivers met a variety of difficult and varied tasks in nursing. The caregivers responded to people with dementia disorder by adjusted the meeting based on current conditions. They also spoke calmly using few words and let contact with the person with dementia disorder take time. They used both verbal and nonverbal communication to create contact, sometimes they even used humor or music to connect. However, a good treatment presupposes supportive context, both at the group and organizational level. The caregivers mentioned the importance of a functional team where continuous needs-based planning and clear objectives were essential elements in the care of people with dementia disorder. The nurse, specialist in elder care, has a central role in the care for persons with dementia. With her expertise nursing is able to develop and ensure the care as well as combine the theoretical knowledge together with work experience. Keywords: Dementia, Elder, Experiences, Nursing home / ABSTRAKT I föreliggande studie har åtta vårdpersonal med lång erfarenhet av arbete på vård och omsorgsboende för personer med demenssjukdom personer intervjuats. Syftet med denna studie var att beskriva vårdpersonals upplevelse av att vårda personer med demenssjukdom och BPSD. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys och induktiv ansats. Analysen resulterade i fyra kategorier: Att skapa kontakt, Ingen dag är den andra lik, Vara lugn och ta sig tid samt Alla behövs. Resultatet visade att vårdpersonal i vård och omsorgsboende ställdes inför en mängd svåra och varierande uppgifter i omvårdnaden. Vårdpersonalen bemötte personerna med demenssjukdom genom att anpassa mötet utifrån rådande förutsättningar. Vårdpersonalen pratade lugnt, använde få ord och lät kontakten ta tid. Både verbal och icke verbal kommunikation användes för att få kontakt och i vissa fall humor och musik. Ett gott bemötande förutsatte emellertid ett stödjande sammanhang både på grupp- och organisationsnivå.  Vårdpersonalen beskrev betydelsen av ett fungerande team där kontinuerlig behovsbaserad planering och en tydlig målsättning var viktiga delar i vården av personer med demenssjukdom. Specialistsjuksköterskan inom vård av äldre har en central roll i att leda och samordna vårdarbetet i teamet med den demenssjuke personens behov som utgångspunkt. Med sina expertkunskaper kan sjuksköterskan utveckla omvårdnadsarbetet och säkerställa att den teoretiska kunskapen omsätts och kombineras med erfarenhetsbaserad kunskap.   Nyckelord: Demens, Äldre, Upplevelser, Vård och omsorgsboende