Denna uppsats undersöker genom kvalitativa intervjuer hur samhällskunskapslärare på gymnasienivå förstår begreppet kritiskt tänkande och hur de undervisar för att främja elevernas förmåga till kritiskt tänkande. Bakgrunden är betoningen i läroplanen och kursplanerna för samhällskunskap från 2011 på skolans uppdrag att främja elevers förmåga till kritiskt tänkande. De teoretiska ingångarna behandlar samhällskritikens plats i undervisningen, hur lärare ska undervisa för att främja kritiskt tänkande samt skolans demokratisering och socialiserande, kvalificerande och subjektifierande funktioner. Teorin visar också att kritiskt tänkande kan ses på olika sätt utifrån analytisk filosofi, naturvetenskapligt perspektiv respektive kritisk teori. Resultatet visar att de medverkande lärarna ser kritiskt tänkande som källkritisk förmåga, som förmåga att granska samhället och en förutsättning för demokratiskt deltagande. Lärarna beskriver klassrumspraktiker som syftar till att lära elever att granska texter, argumentera, se olika perspektiv, arbeta formativt och se kritiskt på samhället runt omkring dem.

No description available.