Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2007.

Hungerkravallerna i Värmland 1917 undersöks i denna fallstudie, det är två orter som står som exempel för Värmland: Karlstad och Hagfors. Enligt tidigare forskning finns det en rad omständigheter som varit orsaker till demonstrationer och kravaller under 1917–18. Dessa omständigheter beror på en rad händelser och skeenden av både nationell som internationell karaktär. I denna fallstudie undersöks en handfull faktorer som är knutna till Värmland. En av dessa faktorer är den svenska kronans neutralitet med tyskvänlig prägel, denna germanofila inställningen från den svenska styrande hegemonin påverkar den svenska handeln vilket blir uttalat tysklutande i sina exporter och importer. Dessa exporter innefattar inte endast de skogs-och järnindustri varor Sverige haft för vana att exportera utan även livsmedel exporterades i stor utsträckning till Tyskland. Livsmedelsexporten gjorde att ska gulaschbaroner och jobbare kunde tjäna stora pengar på handeln med livsmedel vilket drabbade den svenska arbetarklassen med försämringar i levnadsvillkoren och större klassklyftor i det svenska samhället, klassklyftorna kommenteras i NWT under 1917. Tyskvänligheten fick även konsekvenser på handelsavtal med ententen vilket skadade svensk import av livsmedel under 1917. Livsmedelsbristen som följde i importproblematiktens spår skadade Värmland tydligt vilket i denna undersökning framhålls av både fackföreningsmaterialet och nyhetsmaterialet. Importmöjligheterna försvårades ytterligare då det tyska ubåtskriget ökade i omfattning under 1916 vilket medförde striktare kontroll av handeln från ententens sida, även detta påverkade svensk import negativt. Ubåtskriget rapporterades om i värmländska tidningar i stor omfattning. Under 1917 inträffar den ryska revolutionen, detta påverkar den svenska arbetarklassen genom att vara ett inspirerande exempel för framförallt den radikala delen av arbetarrörelsen. Arbetarrörelsen genomgår även under 1917 en splittring mellan en reformistisk del och en revolutionär del vilket återges både i NWT och i fackföreningsmaterialet från Hagfors. Den stora underliggande frågan som är själva kärnfrågan i varför hungerkravallerna sker just nu är klasskampen för rösträtt. Rösträttsfrågan blir den enande punkt där både liberala och socialistiska kampen möts för att utmana den borgerliga hegemonin.

I detta arbete ville jag titta närmare på hur eleverna ser på sitt eget lärande vad gäller laborationer och demonstrationer. Därför genomförde jag en enkätundersökning på en 7-9-skola och en gymnasieskola i Skåne där eleverna fick ge sin syn på hur roligt och lärorikt det är med laborationer och demonstrationer. Jag ville jämföra det med hur lärarna såg på de två arbetssätten och hade därför intervjuer med flera lärare vid de båda skolorna. Resultaten pekar på att eleverna uppskattar såväl demonstrationer som laborationer, både vad gäller underhållningen och lärandesituationen. Även om ingen direkt jämförelse mellan laboration och demonstrationer gjordes antyder resultaten att elevernas uppfattning avseende laborationer och demonstrationer är liknande, det vill säga att eleverna har samma inställning till laborationer som demonstrationer. Lärarnas uppfattning är annorlunda då deras uppfattning är att laborationer är det bästa, och att demonstrationer endast bör användas i undantagsfall. I arbetet tittade jag även på elevernas och lärarnas uppfattning gällande de så kallade öppna laborationerna. Elevernas svar var ordentligt spridda och även om nästan tre av fyra elever menade att de tyckte att laborationerna var roliga var det mer än hälften som ställde sig tveksamma till hur mycket de lärde sig. Även lärarnas inställning är tudelad och en del menar att det finns mycket positivt att hämta från de öppna laborationerna, medan andra hävdar att det blir rörigt och eleverna har svårare för att lära sig saker. De flesta lärare i studien anser dock att öppna laborationer främst fungerar bra för de duktiga eleverna.

Att demonstrera är ett viktigt och värdefullt verktyg för att skapa opinion. En demonstration är inte bara enkel och billig att anordna, utan är dessutom ett effektivt och direkt sätt för människor att uttrycka sina åsikter på. Demonstrationer är inget nytt fenomen i Sverige, dock har debatten om vem som har rätt att demonstrera fått ett uppsving i både media och politiken under senare år. Bakgrunden till debatten är polisens beslut om att bevilja demonstrationstillstånd till högerextrema organisationer, såsom Nordiska motståndsrörelsen (NMR). När NMR  har beviljats demonstrations-tillstånd av polisen har många velat överklaga polisens beslut. Polisens beslut om demonstrationstillstånd kan i regel överklagas till allmän förvaltningsdomstol. När ett tillståndsbeslut överklagas måste förvaltningsdomstolen utreda om den klagande har rätt att överklaga, dvs. om den klagande har s.k. klagorätt enligt 42 § FL. Den som först och främst har rätt att överklaga ett beslut om demonstrationstillstånd är den som varit part under handläggningen hos polisen, dvs. den som ansökt om demonstrationstillståndet. När effekterna av polisens tillståndsbeslut sträcker sig längre och utöver den som varit part under handläggningen hos polisen kan klagorättsfrågan vara svår att avgöra. Det har i rättstillämpningen vuxit fram två klagorättsgrunder som innebär att den som har ett visst intresse i saken har rätt att överklaga, trots att denne inte har partsställning. För att få rätt att överklaga krävs då att den klagande antingen företräder ett intresse som är erkänt av rättsordningen eller att den klagande på annat sätt anses ha ett beaktansvärt intresse av att få saken prövad. NMR:s demonstrationstillstånd väcker många intressanta frågor om kretsen av klagoberättigade vid polisens beslut om demonstrationstillstånd. Under de senaste åren har NMR:s demonstrationstillstånd överklagats av organisationer och religiösa församlingar som har upplevt NMR som hotfulla och menar att NMR:s demonstration hindrar utövandet av deras verksamheter. NMR:s demonstrationstillstånd har också överklagats av fastighetsägare och företag som bedriver kommersiell verksamhet i närheten av den tillståndsgivna demonstrationen. Även privatpersoner och politiska partier har i några fall överklagat polisens tillståndsbeslut till förvaltningsdomstolen.Det är utifrån förvaltningsdomstolarnas bedömningar om vilka som har rätt att överklaga NMR:s demonstrationstillstånd svårt att fastställa vilka klaganden som företräder sådana intressen som kan grunda klagorätt. Rätten att överklaga ett förvaltningsbeslut ger den klagande en möjlighet att få beslutet prövat på nytt och därmed få beslutet upphävt eller ändrat. Att kunna överklaga ett myndighetsbeslut är grundläggande för den enskildes rättskydd och är en viktig förutsättning för en rättssäker förvaltning.Det är också av stor vikt att reglerna om klagorätt är förutsebara och tydliga eftersom både domstolarna och enskilda har ett intresse av att veta vilka som har rätt att överklaga polisens tillståndsbeslut. Sammanfattningsvis kan sägas att klagorätten vid polisens demonstrationstillstånd är en högaktuell och intressant fråga och det finns nya fall från förvaltnings-domstolarna som visar på att klagorättsfrågan många gånger är långt ifrån klarlagd. Rätten att överklaga är en otroligt viktig rättssäkerhetsgaranti och mot bakgrund av detta finns det skäl att utreda rättsläget gällande klagorätten vid beslut om demonstrationstillstånd.

Studien intresserar sig för nyhetsmediernas konstruktion av politisk mobilisering i det postpolitiska samhället. Uppsatsen behandlar nyhetsrapporteringen på dn.se samt sydsvenskan.se, om den antirasistiska demonstrationen i Kärrtorp i december 2013 och den antirasistiska demonstrationen i Limhamn i augusti 2014. Syftet är att analysera hur demonstrationerna konstrueras i svensk dagspress, med intentionen att vidare analysera och diskutera hur journalistiken konstruerar legitimitet åt politiska praktiker samt undersöka huruvida det går att synliggöra någon ideologi i medietexterna. Frågeställningarna berör hur demonstrationerna representeras, hur identiteter konstrueras, vilka framträdande teman som återfinns samt hur hierarkiseringen av källor ser ut i artiklarna. En diskussionsfrågeställning syftar även till att diskutera om postpolitikens liberala diskurs har betydelse för hur dagspressen konstruerar legitimitet åt politiska praktiker. För att svara på frågeställningarna görs en kritisk diskursanalys inspirerad av Norman Faircloughs tredimensionella analysmodell. Textanalysen görs på en tematisk nivå av hela materialet, dessutom görs en närläsning av fyra artiklar. Chantal Mouffes teori om samtiden som postpolitisk används för att sätta texten i ett socialt sammanhang, Jan Ekecrantz & Tom Olssons makroorienterade teori om journalistiken som institution används för att få en förståelse för journalistikens position i samhället. Mikael Karlssons teori om nätjournalistik används för att förstå materialets karaktärsdrag. Studien visar att våld, polisinsatsen, hotet mot demokratin och vittnesberättelser är framträdande teman. Demonstrationerna representeras utifrån våld, officiella källor dominerar men även demonstranter och vittnen framträder. De politiska gruppernas identiteter konstrueras främst som goda eller onda utifrån våldsanvändning. Således dominerar en liberal, en akademisk och en polisiär diskurs, men det återfinns även en diskurs kritisk mot polisen; en motdiskurs. Den övergripande diskursen i materialet är ideologisk. Postpolitikens diskurs synliggörs genom att demonstrationerna konstrueras som illegitima politiska praktiker då deras politiska motiv osynliggörs, samtidigt som de bedöms som moraliskt förkastliga, med anledning av deras våldsamma utveckling.

This essay sheds light on the protest events in connection with the Davis-Cup matches in Båstad in 1968 and 1975. They are relatively close in time, touch on the same sports competition, similar issues, engage largely the same group of protesters and were the subject of enormous media interest. When looking at the events in Båstad in a retrospective light, the event in 1968 is reflected much more strongly than the event in 1975, in this essay this imbalance will be examined in more detail. The main purpose of the essay is to, based on articles in Svenska Dagbladet and Dagens Nyheter, comparatively investigate how these newspapers may have shaped the historical image of the events in connection with the Davis Cup matches in Båstad in 1968 and 1975. The theoretical framework is based on framing theory, which shows how media's representations of reality affect people's perceptions, how media, in some ways but not others, reproduces and disseminates different power centers’. The choice of the theoretical framework rests on the thesis that the newspapers' depiction of the events created a historical picture of them. The newspapers visualize the reality according to preferences that they find to be rewarding now. The essay's methodological starting point is both quantitative and qualitative as it consists of a conventional content analysis on the one hand and is inspired by a quantitative four-step model that is connected to the framing theory on the other. The results show that the framings of the newspapers can be linked to the different course of events of the protests, as well as the modernization of social institutions, in particular sports. In 1968, the white sport was still white, but the events in Båstad nullified the possibility of seriously claiming that sports and politics did not influence each other. The similar framings of the newspapers in 1975 also show how far the abolition of authority had come. Sport was opened to the world and to politics, modernized and democratized and is today more democratically governed than before.

Nationella likväl som internationella studier har visat att redoxkemi är ett utmanande ämne för många gymnasieelever. Syftet med uppsatsen var med bakgrund av detta att identifiera de vanligaste svårigheter och missuppfattningar som gymnasieelever upplever vid studier av redoxkemi, samt presentera modeller och undervisningsmetoder som visat sig öka elevernas förståelse och minska risken för missuppfattningar. Det finns fyra förklaringsmodeller för redoxreaktioner: elektronmodellen, oxidationstalsmodellen, syremodellen och vätemodellen. Vidare kan kemiska fenomen generellt analyseras utifrån den kemiska tripletten där fenomen betraktar från tre representationsnivåer: makroskopisk nivå, submikroskopisk nivå och symbolisk nivå.   Utifrån litteraturen som analyserats dras slutsatsen att de vanligaste problemen elever uppfattar inom redoxkemi berör elektroner, förbränning, språkliga transformationer och svårigheter att identifiera redoxreaktioner. Undervisningsmetoder som visat sig kunna främja elevernas förståelse inom redoxkemi är historiska inslag, representation av kemiska fenomen med hjälp av den kemiska tripletten, laborationer och demonstrationer. Samtliga förklaringsmodeller för redoxkemi anses användbara. Det viktiga är att läraren poängterar att de är modeller och inte statisk sanning, vidare att motivera övergången från en modell till en annan och uppmärksammar missuppfattningar.

No description available.

Det vi vill undersöka i denna studie är huruvida de nya moderna kommunikationsmetoderna kan hjälpa till att påverka sociala åtgärder som sociala rörelser. Det visar sig att de sociala rörelserna är nära kopplade till användningen av modern kommunikationsteknik såsom exempelvis mobiltelefoni och användning av internet, specifikt sociala nätverkssajter, när vi studerar protesterna som pågår i både Syrien, men även resten av arabvärlden under denna tidsperiod. Detta visades även när vi genomförde våra observationer på webbsidorna som mobiliserar dessa möten. Det resultatet vi fick fram var att de nya kommunikationsmetoderna och den nya utvecklade tekniken har bidragit till de kollektiva åtgärderna mellan individerna, inte minst i Syrien men även resten av arabländerna, om inte resten av hela världen. Dessa tekniska metoder har bidragit till informationsspridningen kring de pågående upploppen i Syrien där de även har fått större möjligheter att organisera, dokumentera, mobilisera och även rekrytera medlemmar till de sociala åtgärderna. De nya sociala rörelserna kunde tidigare anses vara decentraliserade, tillplattade organisationer men som idag har utvecklats till att bli en helhet som utgör ett globalt mönster utifrån de sociala rörelserna som vi studerat i Syrien och arabvärlden.

Denna studies syfte är att undersöka hur demonstrationerna som genomfördes av rörelsen Black Lives Matter i Sverige framställs i svensk media och vad denna framställning leder till för effekter. Denna studie antar en kvalitativ ansats där det analytiska tillvägagångsättet utgår från Carol Bacchis diskursanalys ”What’s the problem represented to be?”. Studien belyser hur språket i tidningar skapar olika opinionsbildningar i samhället beroende på tidningens ställningstagande i det politiska spektrumet. Det följs upp av vad tidigare forskning har beskrivit som protestparadigmet, där medier följer specifika ramverk när de rapporterar om demonstrationer. I analysen ingår 27 nyhetsartiklar från tidningar som representerar den mediala vänstern, mediala högern samt den traditionella median. Det finns en forskningslucka angående hur svenska medier har rapporterat om Black Lives Matter demonstrationerna som denna studie har försökt minska. De slutsatser som kan dras av denna studie är att det finns en stor skillnad i hur man framställer demonstrationerna beroende på vart i det politiska spektrumet tidningen anser sig vara och att dessa problemframställningar kan leda till effekter som minskat förtroende för myndigheter och ett mer proletariserat samhälle. Studiens slutsatser kan bidra till hur media påverkar individens uppfattning i viktiga frågor.