No description available.

No description available.

A scenic design for a production that went from in person to virtual. / Theater

No description available.

This thesis focuses on the aesthetics of shared memories, specifically on how additional insights and infor-mation might trigger and alter our perception of a shared incident and experience. Delving deeper into the aesthetics of human recollections might help us gain a better understan-ding and appreciation for ourselves as well as for one another.Even though memory itself is somet-hing individual, most of it is shared (or at the very least linked) with others and is therefore dependent on exter-nal influences and how we interpret them. Our recollection fully relies on what we consciously and unconsci-ously choose to pay attention and at-tach value to. Even if we have shared the same moment, our memories may differ in terms of the facts we recall and how we interpret that information. To explore this topic further, I decided to focus on the aesthetics and mea-ning of shared memories and their ability to alter our perceptions. It was critical for me to maintain a poetic and experimental approach throug-hout the process to grasp the subject on a more abstract level and not lose sight of the aesthetics of memories and their interplay.My project is envisioned as an immer-sive experience that emphasises and includes embodied interaction in or-der to create an environment condu-cive to exploratory engagement and conversation by discussing shared memories. Through this approach, I intend to encourage the users to en-gage in more self-reflection and the-refore build stronger bonds between one another. At this point I would like to emphasise that, for the time being, the context is purely centred on recol-lecting and establishing an intimate moment between the users. Following the completion of my thesis, I intend to reflect on this project in order to determine how it might be expanded to further operate on a societal level in the future.

A new generation of feminist activists such as Amanda Gorman, educators like Lesley-Ann Noel and design researchers like Ece Canli are continuing to struggle facing resistance to change, due to patriarchal power dynamics and white supremacist attitudes. In the past years I have developed an understanding for feminist perspectives in design and am now wondering how to take this understanding with me into the professional design industry and design research, and how I can connect to people who are already there doing similar work. My entry point into this project is from a queer feminist point of view, for others it might be from a sustainability perspective. And even though we all come from different angles, we still all deal with questions of how discrimination in design can be dissolved. This project searches ways where to position oneself in the system as feminist designers, and where within design we can have an impact and how to expand this impact from an individual level to a systemic level. This project offers an exploration of how we can bring norm-critical conversations and anti-oppressive approaches to practise in the design industry. Through a decolonial queer feminist lens (Canli, 2017 and Vergès 2022) it is investigating issues of design‘s entanglement with systemic inequalities and values that are rooted in dominant cultural/societal perspectives and systems. All these oppressive systems are interconnected and intersectional (Crenshaw). They have in common that they privilege one group and make life harder for another group, based on specific characteristics. And then connect this to your perspective: With a feminist activist toolkit this project suggests one way of “staying with the trouble” and how to challenge binary regimes from within the design discipline. The activist toolkit is suggesting a form of practice to create connections which increase critical thinking on a reflective empowering journey to equity. It is one idea of how we can change design from margins to centre and develop feminist tactics for a more just design discipline. Furthermore, it assists dialogues to unfold concepts of how design embodies binaries in visuals, spatial, and other material practices and proposes a strengthening of allyship, to step by step bridging the gap between academia and industry, and between circular and linear thinkers.

This project critically reflects on the relationship between human culture and the ocean from a posthumanist perspective. Specifically, it explores how ocean data can facilitate a relationship of care towards the sea. While doing this, this thesis explores how those critical ideas can be introduced when working in industry and natural science. In this project I propose and demonstrate a method of Relational Participatory Design as a possible way to not only create design outcomes with others but also establish relationships between different actors, human or nonhu-man involved in the process.

I dag tillverkas produkter baserad på en linjär struktur. Detta medför att det globala avfallet ökar samtidigt som människan fortsätter att förbruka jordens naturresurser på att ohållbart sätt. Sverige är ett av länderna som har antagit FN:s globala mål för hållbar utveckling och ska mål 12 uppnås, som handlar om att säkerställa hållbara konsumtions- och produktionsmönster till år 2030, måste en omställning till ett cirkulärt samhälle ske. Syftet med min studie var att undersöka hur cirkulär design kan främja hållbar konsumtion genom produkter tillverkade av matavfall eller restprodukter från livsmedelsindustrin. Resultatet visade att det finns ett intresse av att konsumera inredningsprodukter tillverkade av matavfall och att det finns en positiv inställning till att förändra invanda konsumtionsmönster.

I mitt examensarbete vill jag undersöka och utveckla en mer hållbar lösning till dagens förpackningar i plast som numera används och produceras. 1 280 000 ton plastråvara sattes på den svenska marknaden under 2019 och av denna mängd uppgick total plastmängd av plastprodukter till 660 000 ton (Naturvårdsverket, 2022). En betydande andel av denna plast används i förpackingsindustrin (Upphandlingsmyndigheten) där dessegenskaper oftast betraktas som nödvändiga. Emellertid, genom att använda andra material som är mer hållbara, kan det vara möjligt att hitta andra alternativ. För att minska användningen av plastförpackningar har jag designat en kollektion av förpackningar i ett biologiskt nedbrytbartmaterial för oljebaserad hudvård och kosmetika, så som hudolja,fettade krämer och ögonskugga. Genom att tillämpa användningen av ett biologiskt nedbrytbart material kan förbrukningen minska av plastprodukter som tillverkats från fossila bränslen. Detta är särskilt relevant eftersom de flesta förpackningar i dagens samhälle går till förbränning snarare än återvinning (SCB, 2022). För att uppnå detta mål utforskades olika komponenter i form av ett material som kan användas som ett alternativ till traditionella förpackningar i plastmaterial. Mitt designförslag resulterade i förpackningar tillverkade av en grund från alger och äggskal till ett biobaserat och biologiskt nedbrytbart material. Jag hade som utgångspunkt att återskapa äggets material i form av styrka och tålighet som till största del består av kalciumkarbonat. Äggskal är även en restprodukt i Sverige som vi har en tillgång av då svensken i genomsnitt äter ett halvt ägg om dagen, cirka 207 ägg per år. Under påskveckan ökar vår konsumtion av ägg med det dubbla, då konsumerar vi totalt 2000 ton ägg (Från Sverige, 2021). Denna mängd av äggskal resulterar i en resurskälla som jag ser att äggskalen kommer till användning av i form av ett nytt material. För att stärka materialet lades det till ytterligare en komponent som är brunalg. Brunalg är likaså här ett material från naturen som är biologiskt nedbrytbart och har en mer positiv inverkan på miljön. För mig är det viktigt att arbeta med material som produceras i Sverige för att knyta an hela cirkeln av hållbarhet. Alger är även ett klimatsmart och hållbart vattenbruk som förbättrar havsmiljön i och med att alger odlas i havet behöver man varken vattna eller gödsla skörden, utan den sköter sig själv tills det är dags att skörda (GU, 2021).

Public open spaces are major environmental, social and economic resource, but, these spaces are depleting at an alarming rate and are often undervalued (Cilliers, 2015). Within a South Africa context there are many challenges that coincide with public open spaces especially in informal settlements and established townships where rapid urbanisation leads to increasing pressure to provide housing which often competes with these spaces (Cilliers et al., 2021). The challenges faced by public open spaces and the importance of protecting them will be explored. This research project lands within Gugulethu Township along the Lotus River canal and aims to explore how this public area along the river can be utilised as a sustainable public open space, designed for all role players within the Gugulethu community. The project seek to discover the role that an urban designer can play in highlighting the potential of such spaces and how urban design interventions can be used improve these open spaces.