Giessen, Universität, Thesis (doctoral), 2002.

Bakgrund: Antal fall av diabetes mellitus typ 2 ökar i Sverige samt över hela världen. Okunskap om hur sjukdomen utvecklas och hanteras kan leda till komplikationer och andra sjukdomar. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva vuxna personers erfarenheter av att leva med diabetes mellitus typ 2, samt att beskriva de inkluderade artiklarnas datainsamlingsmetod. Metod: Litteraturstudien har deskriptiv design. Studien inkluderar 12 kvalitativa artiklar funna i databaserna PubMed och Cinahl. Huvudresultat: I analysen av artiklarna framkom kategorier som besvarade vuxna personers erfarenheter av att leva med diabetes mellitus typ 2. Kategorierna var: Erfarenheter av att ha diagnostiseras med diabetes typ 2, Vuxna personers erfarenheter av kontroll och behandling av diabetes typ 2, Erfarenheter av kostförändringar i samband med diabetes typ 2 hos vuxna personer, Erfarenheter av sociala sammanhang hos vuxna personer med diabetes typ 2 och Erfarenheter och hanteringssätt att leva med sin diabetes typ 2. Resultatet reflekterar positiva och negativa erfarenheter i det vardagliga livet i hos personer med diabetes mellitus typ 2. Slutsater: Att få diabetes mellitus typ 2 medförde många olika känslor hos flera informanter. Diabetes påverkade vardagliga livet och krävde förändringar i den drabbades liv. Flera informanter erfor frustation över vården och många erfor stöd från familj och vänner. Rädsla för att drabbas av komplikationer till följd av sin sjukdom och inte få se sina barn växa upp gav motivation till att ta hand om sin sjukdom.

Diabetes mellitus typ 1 är en kronisk autoimmun sjukdom som kännetecknas av hyperglykemi. Livskvalitet är ett komplext begrepp som beskriver en människas uppfattning om sin livssituation. Sjuksköterskan har till uppgift att ge stöd till och vägleda alla typer av patienter, varpå kunskap inom detta område är betydelsefullt. Syfte: Att belysa vad som främjar livskvalitet hos vuxna med diabetes mellitus typ 1. Metod: Arbetet utfördes som en litteraturstudie, där Polit och Becks niostegsmodell följdes. Artiklar söktes i databaserna Cinahl och PubMed. Resultat: Resultatet baserades på elva stycken vetenskapliga artiklar, varav sju var kvantitativa, tre var kvalitativa och en var gjord med mixad metod. Fyra teman som är viktiga för en främjad livskvalitet identifierades. De var socialt stöd, upplevelse av ökad kontroll över sjukdomen, känslomässiga upplevelser och kommunikation med vårdgivare. Slutsats: Sjuksköterskan kan genom kunskap om dessa områden, stödja och vägleda patienten till en främjad livskvalitet. Ökad kontroll över sjukdomen, frånvaro av hypoglykemier samt socialt stöd är exempel på sådant som leder till ökad livskvalitet.

Sammanfattning Bakgrund: Antalet personer med diabetes Mellitus typ 2 växer snabbt i världen. Egenvård krävs för att bromsa progressionen av DMT2 och förhindra eller fördröja komplikationer. Många personer med DMT2 sköter emellertid inte sin egenvård enligt rekommendationer. Syftet: Att beskriva erfarenheter av egenvård hos personer med DMT2. Metod: Med hjälp av Fribergs femstegsmodell gjordes en litteraturöversikt av elva kvalitativa studier om erfarenheter av egenvård hos personer med DMT2. Resultat: Att integrera egenvården i vardagen är en utmaning. Familjen och vårdpersonalen har en nyckelroll och kan utgöra såväl ett hinder som ett stöd för egenvården. Andra personer med diabetes upplevs som ett entydigt positivt stöd. Att acceptera sjukdomen är en förutsättning för att kunna bedriva egenvården. Brist på förståelse och okunskap kring DMT2 utgör ett hinder mot egenvård. Personliga mål och feedback är avgörande för motivationen. Slutsatser: Socialt stöd, acceptans av sjukdomen, positiv feedback och individualiserad information upplevs underlätta egenvård.

Bakgrund: Varje år får cirka 7 000-8 000 barn och ungdomar i Sverige diabetes typ 1. Ungdomstiden kan ses som en kritisk period för både hälsa och välbefinnande. Under ungdomstiden är det mycket som sker, både fysiskt och psykiskt. När en ungdom får en sjukdom som diabetes typ 1, kan mycket komma att förändras i ungdomarnas vardag. Diabetes typ 1 innebär ett stort ansvarstagande vilket leder till att ungdomarna introduceras för nya rutiner och vanor i vardagen. Syfte: Syftet med den föreliggande studien var att belysa ungdomars upplevelser av att leva med diabetes mellitus typ 1. Metod: Metoden var en litteraturstudie där åtta vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats har granskats och resultatet analyserats. Analysmetoden som användes var inspirerad av Graneheim och Lundmans tolkning av innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom fem kategorier: Positiva upplevelser av en sjukdom, negativa upplevelser av en sjukdom, förändringar i det dagliga livet, stöd och inflytande från omgivningen och känsla av att vara annorlunda. Till kategorin förändringar i det dagliga livet framkom även två underkategorier i form av acceptans och ansvarstagande samt injicering. Resultatet visade att ungdomarna upplevde sjukdomen på olika sätt, både positivt och negativt. Några ungdomar kände att sjukdomen givit dem erfarenheter av olika slag, samtidigt som andra ungdomar kände att de aldrig kunde slappna av och en känsla av hopplöshet avspeglades vid tanken av att leva med sjukdomen resten av livet. Slutsats: Den föreliggande studien visar att en sjukdom som diabetes typ 1 kan innebära både lidande och välbefinnande. Sjukdomen är en både en utmaning och en lärdom för ungdomarna. Den föreliggande studien kan bidra med ökad förståelse av ungdomarnas upplevelse av att leva med diabetes typ 1, vilket är viktigt för en kommande roll som sjuksköterska.

<p>Diabetes typ 2 är en kronisk och allvarlig sjukdom och är en av de vanligaste ämnesomsättningssjukdomarna.Den kan leda till en rad olika komplikationer som neuropati, mikro-makrovaskulära förändringar i stora och små blodkärlen. Att leva med en kronisk sjukdom kan innebära stora utmaningarför den drabbade personen och dennes livsföring. Syfte var att beskriva vuxna personers upplevelse av att leva med en kronisk sjukdom som diabetes typ 2.Systematisk litteraturstudie användes som metod och vetenskapliga artiklar söktes i databaserna CINAHL, PubMed, PsycINFO samt genom manuell sökning och elva vetenskapliga artiklar inkluderades i studien. Dessa granskades och kvalitetsbedömdes. Resultatet visade att personer upplever sjukdomen på olika sätt beroende på kön och kulturell bakgrund.Fem teman framkom vid analys av resultatet: Positiva och negativa upplevelser av sjukdomen, hälsoupplevevelsen av sjukdomen, coopingstrategier samt diabetikers vårderfarenhet. Kunskap om patientens kulturella och religiösa bakgrund är även av betydelse för att kunna ge en god omvårdnad vid diabetes typ 2. Genom en ökad kunskap om vuxna personers upplevelse av att leva med diabetes typ 2 kan sjuksköterskan tillämpa god omvårdnad och kunna hjälpa till att lindra lidandet hos dem och deras familj. Slutsatsen var att det är betydelsefullt att anpassa omvårdnaden efter individens behov.</p>

Syftet med denna studie var att identifiera olika metoder för att undervisa ungdomar med typ-1 diabetes och hur ungdomarna upplevde metoderna. Metod: En beskrivande litteraturstudie. Resultat: Studien visade att olika undervisningsmetoder användes och att undervisningen för ungdomarna skedde framförallt individuellt vid de regelbundna besöken på diabetesmottagningen. Gruppundervisning och undervisning med hjälp av olika tekniska hjälpmedel var andra forum för undervisning. Undervisning i grupp uppskattades av många ungdomar där de fick möjlighet att träffa andra ungdomar i samma situation. Undervisning med hjälp och stöd av tekniska hjälpmedel som internet uppskattades av både föräldrar och ungdomar. Överlag var ungdomarna positiva till undervisningsmetoderna, men många ungdomar valde att avstå från studierna innan de påbörjades. Det visade sig också att HbA1c, som ofta används som ett mätinstrument i utvärderingen av utbildningen, inte alltid förbättrades. Slutsats: Detta visar på behovet av att erbjuda olika undervisningsmetoder beroende av ålder, personlighet, ämnets känslighet och utifrån hur ungdomarnas familjesituation ser ut. Hos yngre personer visade studierna att det var viktigt att involvera föräldrarna i undervisningen. Det är viktigt att undervisning hela tiden fortgår och att vi som sjuksköterskor lyssnar in vad ungdomarna behöver för stöd och hjälp för att hantera sin diabetes självständigt

Introduktion: Diabetes Typ 2 är ett världsomfattande hälsoproblem. Sjukdomen är ärftligmen beror till största del på levnadsvanor. Livstilen påverkar allvarlighetsgraden avsjukdomen. Denna rapport fokuserar uteslutande på typ 2-diabetes mellitus (T2DM). Hur välegenvården fungerar påverkar prognosen hos personer med T2DM. Syfte: Syftet är att genomen litteraturöversikt belysa hur livsstilsintervention påverkar personer med T2DM. Metod:Denna literaturöversikt baseras på 13 vetenskapliga artiklar med kvantitativ, kvalitativ ochmixad ansats. Resultat: Resultatet visade att motiverande samtal och gruppdiskussioner varett effektivt sätt att höja motivation och kunskapsnivån hos personer med T2DM. Kost ochträningsinterventioner hade sin främsta styrka i att signifikant förbättra fysiologiska aspektersom t.ex. HbA1c och midjemått, men även psykologiska förbättringar kunde ses, somminskad oro för kardiovaskulära sjukdomar. Tekniska hjälpmedel för egenvårdåskådliggjorde sambandet mellan levnadsvanor och glykemisk kontroll. Diskussion: Vi anseratt det inte finns ett överlägset alternativ av interventionerna, vi vill belysa vikten av stegvisförändring, med början på en intervention för att öka motivationen. Det är viktigt attinterventionen känns meningsfull för individen. Slutsats: Det kan i verkligheten vara svårt attuppnå en helt individbaserad vård, vi anser med detta i åtanke att motiverande samtal är denbästa standardiserade lösningen.

Diabetes typ 2 är en kronisk och allvarlig sjukdom och är en av de vanligaste ämnesomsättningssjukdomarna.Den kan leda till en rad olika komplikationer som neuropati, mikro-makrovaskulära förändringar i stora och små blodkärlen. Att leva med en kronisk sjukdom kan innebära stora utmaningarför den drabbade personen och dennes livsföring. Syfte var att beskriva vuxna personers upplevelse av att leva med en kronisk sjukdom som diabetes typ 2.Systematisk litteraturstudie användes som metod och vetenskapliga artiklar söktes i databaserna CINAHL, PubMed, PsycINFO samt genom manuell sökning och elva vetenskapliga artiklar inkluderades i studien. Dessa granskades och kvalitetsbedömdes. Resultatet visade att personer upplever sjukdomen på olika sätt beroende på kön och kulturell bakgrund.Fem teman framkom vid analys av resultatet: Positiva och negativa upplevelser av sjukdomen, hälsoupplevevelsen av sjukdomen, coopingstrategier samt diabetikers vårderfarenhet. Kunskap om patientens kulturella och religiösa bakgrund är även av betydelse för att kunna ge en god omvårdnad vid diabetes typ 2. Genom en ökad kunskap om vuxna personers upplevelse av att leva med diabetes typ 2 kan sjuksköterskan tillämpa god omvårdnad och kunna hjälpa till att lindra lidandet hos dem och deras familj. Slutsatsen var att det är betydelsefullt att anpassa omvårdnaden efter individens behov.

Introduktion: Diabetes mellitus typ 1 är en kronisk sjukdom där egenvård är en stor del av behandlingen. Genom god egenvård kan både akuta och framtida komplikationer motverkas. Syfte: Att belysa hur patienter med diabetes mellitus typ 1 upplever sin egenvård. Metod: Litteraturstudie med 11 artiklar som togs fram genom databaserna CINAHL och PubMed samt manuell sökning. Artiklarna framkom genom en urvalsprocess med kvalitetsgranskning. Resultat: Resultatet framställs i fem huvudkategorier: trygghet, ansvar, med underkategorierna ”att behöva ta ansvar”, ”min sjukdom, mitt ansvar” och ”prioriteringar”, rädsla, stress samt att vara annorlunda med underkategorierna ”utanförskap”, ”att bli dömd” och ”viljan att framstå som frisk”. Slutsats: Det framkom både positiva och negativa upplevelser i samband med egenvård där de negativa upplevelserna var övervägande. Att ha kunskap om sin sjukdom upplevdes som viktigt för att kontrollera sin egenvård. Genom kunskaper kring patienters upplevelser av egenvård kan vårdpersonal identifiera omvårdnads- och utbildningsbehov och verka för en bättre omvårdnad.