Introduktion/Bakgrund: Diabetes mellitus (DM) är en av de vanligaste folksjukdomarna i världen, den är kostnadskrävande och motsvarar 10% av alla hälsoutgifter. Sjukdomen leder till flera komplikationer och kan leda till döden om den inte behandlas. Vid behandlingen krävs det att patienter utför flera egenvårdsåtgärder och livsstilsförändringar. Patientutbildning i egenvård är viktigt för att patienten ska kunna påverka och medverka i sin egenvård. Under det senaste decenniet har användning av hälsoappar inom sjukvården ökat markant, dessa hälsoappar hjälper patienter att sköta sin egenvård. Syfte: Syftet med studien var att belysa erfarenheter hos patienter med diabetes avseende egenvård med hälsoappar som hjälpmedel. Metod: Metoden som valdes var en litteraturstudie enligt Polit och Beck (2017) nio steg. Studien består av elva vetenskapliga artiklar. Sökningarna genomfördes i databaserna Cinahl, PubMed och Psycinfo. Fem av artiklarna var kvalitativa, fyra var mixad-metod och två var kvantitativa artiklar. Resultat: Litteraturstudiens resultat delades in i tre huvudkategorier. Användarbarheten i vardagen, möjligheter till vägledning och motivation. Slutsats: Slutsatsen av litteraturstudien visar att patienters erfarenheter av hälsoappar som hjälpmedel vid egenvård av DM är god samt att appen underlättar egenvårdshanteringen och förbättrar egenvården. Utifrån patienters erfarenheter framkommer det att vissa funktioner i apparna är inom större vikt än andra.

No description available.

Sammanfattning Bakgrund: Diabetes är en sjukdom som ständigt ökar världen över och ses numera som en folksjukdom i Sverige. Orsaken till sjukdomen relateras ofta till livsstil, vilket ställer krav på att den drabbade personen gör livsstilsförändringar.   Syfte: Att beskriva vuxna personers upplevelser av att leva med diabetes typ II. Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats har gjorts, där 12 artiklar av kvalitativ design har granskats kritiskt, analyserats och sammanställts. Resultat: Personernas upplevelser presenteras i tre kategorier med tillhörande subkategorier. Rädsla, skam och frustration var några av många ogynnsamma känslor som visade sig uppstå vid en diabetesdiagnos. Stöd från omgivningen gav kraft och motivation till egenvårdsskötsel, vilket i sin tur var en förutsättning för att uppnå kontroll och därmed hälsa.   Slutsatser: En diabetesdiagnos skapar en livsomställning som både är känslomässigt och praktiskt svår att hantera. / Summary Background: Diabetes is a disease that is steadily increasing around the world and in Sweden it is seen as a national disease. The underlying cause of the disease is often related to lifestyle, this requires that the affected person necessarily need to make lifestyle changes.   Aim: The aim of this literature review is to describe the adult people's experiences of living with type II diabetes. Method: A literature review has been made and 12 articles of qualitative inductive design was reviewed critically, analyzed and compiled.   Result: The persons’ experiences are presented in three categories with associated subcategories. Fear, shame and frustration were some of the many unfavorable feelings that proved to occur at a diabetes diagnosis. Support from the environment gave power and motivation to self-care management, which in turn was a prerequisite for achieving control and thereby health. Conclusions: A diagnosis of diabetes create a life adjustment that is both emotionally and practically difficult to handle.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 (DMT2) är en snabbt växande sjukdom i dagens samhälle. Vid diabetes är egenvård viktigt och ett stort ansvar ligger på individen. Att ha en hälsosam livsstil kan göra mycket för att minska risken för komplikationer och för att skapa balans i sitt dagliga liv. Empowerment vid diabetes kan vara viktigt för att känna sig trygg och för att känna kontroll över sin sjukdom. Syfte: Att beskriva empowerment och egenvårdsförmåga hos personer med diabetes mellitus typ 2. Metod: Examensarbetet genomfördes som en litteraturöversikt och baserades på 12 vetenskapliga studier med kvantitativ ansats. Dataanalys genomfördes enligt Fribergs trestegsmodell. Resultat: Ett positivt samband kunde ses mellan empowerment och egenvårds-förmåga hos personer med DMT2. Kunskap och utbildning har visats vara viktigt för att skapa trygghet. Hög känsla av empowerment och god egenvårdsförmåga har visat sig ha en reducerande effekt på HbA1c-värdet. Slutsats: Utbildning i empowerment kan tillämpas för att främja personer med DMT2 egenvårdsförmåga. Det är betydelsefullt att vårdpersonal har god kunskap kring empowerment för att kunna ge råd och stöd till personer med diabetes, och för att kunna skapa en god vårdrelation.

ABSTRAKT Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 är ett globalt hälsoproblem som kan leda till svåra komplikationer och förtidig död. Egenvården spelar en förebyggande roll men upplevs av drabbade personer som krävande. Tidigare studier visar på vikten av att vårdpersonalen ser varje person i ett sammanhang och uppmärksammar hens förutsättningar för god egenvård. Syfte: Syftet med denna litteraturstudien var att beskriva erfarenheter av egenvård hos personer med diabetes mellitus typ 2. Metod: Resultaten av åtta kvalitativa studier analyserades, sammanställdes och presenterades sedan i kategorier enligt Fribergs metod. Resultat: Litteraturstudien visade att de första stegen till egenvård skedde redan vid diagnostillfället. Den drabbade personen var sedan tvungen att anpassa sitt liv efter egenvårdens krav. Vissa motiverades till förbättrad egenvård av en önskan att bibehålla sitt välbefinnande. Det visade sig även att det fanns ett stort behov av stöd från omgivningen. Konklusion: Genom att bjuda in till lärande, arbeta mot ökad delaktighet och, tillsammans med den drabbade personen, sätta specifika mål kan sjuksköterskan stödja egenvården vid DM2.

Diabetes Mellitus typ 2 är en endokrin sjukdom som kännetecknas av hyperglykemi. Sjukdomen utvecklas under en längre tid till följd av höga plasmaglukoshalter i blodet orsakade av insulinresistens i skelettmuskulaturen och defekta betaceller i pankreas. Orsaker till sjukdomen är relaterat till livsstilsfaktorer som fysisk inaktivitet, ohälsosamma kostvanor, obesitas men även genetiska anlag kan påverka utvecklingen av diabetes typ 2. För att patienten skall förbättra sitt sjukdomstillstånd och öka sitt välbefinnande och sin livskvalité krävs livsstilsförändringar och egenvård. Sjuksköterskan har ansvar för att ha adekvat kunskap om effekter av egenvård vid diabetes typ 2 för att korrekt kunna informera och undervisa patienter med diagnosen. Syftet med studien var att beskriva effekterna av egenvård vid diabetes typ 2 med inriktning på fysisk aktivitet och hälsosam kost. Fem kvalitativa och tre kvantitativa artiklar har analyserats enligt Axelssons (2012, ss. 203–220) modell och sammanställts i form av en litteraturstudie. I resultatet framkom fyra huvudteman: Fysiologiska förändringar, Förebyggande vård, Att bryta gamla vanor och Behov av kunskap om diabetes typ 2. Resultatet påvisar att fysisk aktivitet kan främja patientens livskvalité. Det kan även bidra till fysiologiska förändringar så som sänkt HbA1c  och sänkta plasmaglukosnivåer i blodet. Aktuell forskning visar att all form av fysisk aktivitet kan ge positiva effekter. Patienter kan uppleva svårigheter att bryta gamla levnadsvanor och resultatet vittnar om att kosten kan vara en ständig kamp vid diabetes typ 2. I diskussionen framkommer sjuksköterskans stödjande roll och patientens delaktighet.

Bakgrund: Diabetes mellitus är en kronisk metabol sjukdom och diabetes mellitus typ 2 är den vanligaste formen av diabetes mellitus. Enkla åtgärder i levnadsvanor har visat sig vara effektiva för att förhindra eller fördröja uppkomsten av diabetes typ 2 där sjuksköterskan spelar en betydande roll för patientens förutsättningar att kunna hantera sin sjukdom. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa hur patienter med diabetes typ 2 upplevde stödet från sjuksköterskan i sin egenvård. Metod: En litteraturstudie med sju vetenskapliga artiklar med kvalitativ design utfördes. Graneheim och Lundmans (2004) tolkning av kvalitativ innehållsanalys för kvalitativa studier användes för att analysera resultatet. En manifest innehållsanalys med latenta inslag låg till grund för analysen. Resultat: Resultatet utmynnade i fem huvudkategorier: Information förbättrade patienters levnadsvanor, stöd från sjuksköterskor motiverar patienter att ta hand om sin egenvård, sjuksköterskans tillgänglighet leder till trygghet i vardagen, sjuksköterskans roll är betydande när förändringar i egenvården sker, delaktighet leder till självbestämmande. Huvudkategorin "sjuksköterskans tillgänglighet leder till trygghet i vardagen" fick underkategorin, att sjuksköterskan lägger ner tid leder till bättre förståelse för sin sjukdom. Slutsats: Slutsatsen som kunde dras utifrån föreliggande reslutat var att, stöd från sjuksköterskan är betydande i patienters egenvård. Information, delaktighet och självbestämmande är tre återkommande begrepp som patienterna upplevde som avgörande för att de skulle känna att de hade kontroll över sin egenvård. Patienterna hade olika stort behov av stöd från sjuksköterskan beroende på sjukdomsförloppet, behovet av stöd ökade framförallt vid diagnostisering eller försämring i sjukdomstillståndet. Tillgänglighet och att sjuksköterskan gav sig tid till att lyssna, samt att besvara frågor, var en trygghet för patienterna.

Typ 2-diabetes är en snabbväxande sjukdom, som ofta är livsstilsrelaterad. Kostomläggning utgör basen för diabetesbehandling. Målsättningen med kostbehandling är att främja hälsa och minska risken för komplikationer. Att drabbas av typ 2-diabetes kan innebära att patienter behöver lära sig om hälsosamma kostvanor. Sjuksköterskans roll är att undervisa och bistå patienter med aktuell kunskap avseende kostförändringar. Personens unika livsvärld utgör utgångspunkten i patientundervisning som syftar till patientens lärande. På senare år har medelhavskost kommit i fokus, som ett eventuellt alternativ bland diabeteskoster. Denna kosthållning tycks ha gynnsam påverkan på en rad riskfaktorer såsom kroppsvikt, blodsocker, blodfetter och blodtryck. Syftet med studien var att kartlägga effekter av medelhavskost vid diabetes mellitus typ 2 för att kunna ge kunskap och stöd till diabetespatienter. Metoden som användes var en litteraturstudie. Nio vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats valdes. Materialet analyserades med hjälp av Fribergs (2017, ss. 148-149) analysmodell. Resultatet påvisade att konsumtion av medelhavskost leder till viktminskning, signifikanta förbättringar av HbA1c och fasteglukos, minskning av totalkolesterol, LDL-kolesterol, triglycerider samt reducering av systoliskt och diastoliskt blodtryck. I resultatet framkom både förbättring och försämring av HDL-kolesterol. Kunskap om medelhavskostens hälsofördelar skapar bättre förutsättningar när det gäller kostrådgivning och kan inkluderas i patientundervisning vid typ 2-diabetes. Sjuksköterskans uppgift är att stödja patienters lärande genom att överföra aktuell kunskap om medelhavskostens positiva effekter på samtliga riskfaktorer som har ett samband med diabeteskomplikationer.

Diabetes mellitus typ 1 är en kronisk sjukdom som drabbar barn i stor omfattning. Barnets insjuknande innebär en stor förändring av vardagen för hela familjen. Behandlingen av sjukdomen är komplex och kräver ett stort engagemang samt teoretisk och praktisk kunskap. Vårdnadshavare bär huvudansvaret för barnets sjukdom fram tills barnet blir myndigt och utgör således en förutsättning för att barnets vård ska fungera. Syftet var att beskriva vårdnadshavares upplevelser av hur det är att leva med ett barn som har diabetes mellitus typ 1. Författarna har utformat en litteraturöversikt vars resultat grundas på tio kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultatet presenteras tematiskt och består av tre huvudteman: att leva i en annorlunda vardag, att vara i behov av stöd, att sträva efter normalitet. Dessa huvudteman innefattar även sju tillhörande subteman. Litteraturöversiktens resultat synliggör flera påtagliga svårigheter i vårdnadshavares vardag relaterat till barnets sjukdom. Oro, rädsla, sorg, skuld och ensamhet är tydligt framträdande känslor hos vårdnadshavare som resulterar i ett uttryckt behov av stöd från såväl den nära omgivningen som hälso- och sjukvården. Diskussionen belyser samband mellan vårdnadshavares känslor och barnets upplevda hälsa och välbefinnande. Betydelsen av vårdnadshavares uttryckta känslor av ensamhet och längtan efter att bli förstådda diskuteras. Begreppet lidande genomsyrar diskussionen och lyfts som en grundläggande aspekt liksom motiv för vårdande. För att främja en hållbar utveckling krävs en större förståelse för vårdnadshavares erfarenheter av att leva med ett barn som har diabetes mellitus typ 1. Med större kunskap kan hälso- och sjukvårdspersonal identifiera behov och brister i god tid vilket kan leda till en förbättrad vårdkvalitet och ett minskat lidande för både vårdnadshavare och barn.

Sammanfattning: Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 är en kronisk autoimmun sjukdom som växer i dagens samhälle. Sjukdomen orsakar individen lidande och är en resurskrävande sjukdom. Egenvård är en central del i behandlingen av DMT2 (Diabetes mellitus typ 2) som kräver engagemang från individen. Syfte: var att belysa vilka faktorer som är av betydelse för egenvårdsförmågan hos personer med diabetes typ 2 och vilken betydelse egenvård har för deras hälsa. Metod: En deskriptiv design har tillämpats i denna litteraturstudie. Sökning skedde i databaserna CINAHL och PubMed, som genererade totalt 14 artiklar (10 kvantitativa, 3 kvalitativa och 1 mix-method). Huvudresultat: Faktorer som var av betydelse för egenvårdsförmågan var utbildning, stöd, empowerment, attityder och hur lång tid individen haft DMT2. Resultatet visar att patienterna uppskattar att få information om diabetes av sjuksköterskor, läkare eller dietister och deltar helst i grupp då det ger möjlighet till att diskutera erfarenheter, bli motiverad av andra deltagare och möjlighet till social anknytning. De individer som etablerat goda vanor gällande kost, träning och blodsockermätning fick sänkta nivåer av HbA1c, LDL och höjning av HDL. Dessa individer fick färre diabetes relaterade komplikationer. Slutsats: Det framkommer att diabetes utbildning är en av flera faktorer som har betydelse för individens förmåga till egenvård. Empowerment och attityder till utbildningen har också betydelse för att utveckla egenvårdsförmågan gällande kost, träning och blodsockermätning. Dessa 3 faktorer har i sin tur en betydelse för den fysiska hälsan, genom att risken för komplikationer sjunker samt att HbA1c sjunker. Vidare forskning om hur empowermentbaserade utbildningsprogram kan standardiseras är av intresse. Nyckelord: Diabetes mellitus typ 2, egenvård, fysisk hälsa, utbildningsprogram