Bakgrund: Diabetes mellitus typ 1 är den vanligaste diabetestypen bland barn och ungdomar, med ett insjuknandeantal som ökar kontinuerligt varje år. Tonåren är en viktig tid för utvecklingen och mognaden, och att leva med en kronisk sjukdom kan bidra till familjekonflikter och osäkerheter som kan påverka självständigheten och livskvalitén.Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjukdomens inverkan på livskvaliteten hos ungdomar med diabetes mellitus typ 1.Metod: Studien gjordes enligt en beskrivande litteraturstudie med systematisk sökning och med fokus på ungdomar mellan 13-18 år med typ 1-diabetes. Resultatet byggdes på tio vetenskapliga artiklar av både kvalitativ och kvantitativ design som kvalitetsgranskades enligt protokoll och analyserades med inspiration av innehållsanalys.Resultat: Att uppnå god livskvalitet handlade mycket om utveckling och självständighet, vilket kunde hämmades på grund av överbeskyddande föräldrar, rädsla att vara annorlunda samt krävande behandling och egenvård. För att uppnå god livskvalitet krävdes en medvetenhet av sjukdomen och kroppsliga förmågor och begränsningar, samt en mognad och motivering att ta eget ansvar för sin sjukdom och behandling.Slutsats: Familjen, egenvården och osäkerheten att passa in i omgivningen är centrala faktorer som har inverkan på ungdomarnas livskvalitet. Sjukvårdens stöd åt både ungdomarna och föräldrarna är viktigt för att ungdomarna ska kunna uppnå självständighet och god livskvalitet.

<p>Sjuksköterskeprogrammet</p>

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 1 är en kronisk sjukdom som är orsakad av en kraftig eller totalt nedsatt insulinproduktion. Insulinet reglerar blodsockernivån och vid obalans kan det medföra allvarliga tillstånd och komplikationer. En kronisk sjukdom medför en omställning av levnadsvanor och skapar ett beroende av hjälp. Syfte: Syftet var att beskriva föräldrars upplevelser och erfarenheter av att ha barn med diabetes mellitus typ 1. Metod: Denna litteraturstudie gjordes utifrån en systematisk metod med en beskrivande design. Underlaget för resultatet utgjordes av nio artiklar där samtliga analyserades med inspiration av innehållsanalys. Målgruppen för studien var föräldrar till barn upp till 12 år med diabetes typ 1. Resultat: Många föräldrar var oförberedda på sitt barns diagnos och blev chockade i samband med diagnostillfället. Föräldrar upplevde en förlust av sitt barns hälsa, frihet, spontanitet samt normalitet vilket fick dem att börja klandra sig själva för det som har hänt. Barnets diabetesvård skapade känslor som stress, ångest, rädsla för hypoglykemi och ett bristande självförtroende hos föräldrarna. Relationen mellan föräldrarna och barnet påverkades av sjukdomen. En god samverkan mellan föräldrarna underlättade diabetesvården. Det kunde finnas brist på förståelse från omgivningen såsom förskola och skola gällande barnets sjukdom. Föräldrarnas vardag underlättades av stödgrupper där de kunde prata öppet om sina känslor. Föräldrarna hade en oro för barnets möjligheter i framtiden.

Bakgrund: Diabetes mellitus är en av de stora folksjukdomarna. Fysisk inaktivitet, olämplig kost och övervikt är de vanligaste riskfaktorerna. Kostförändring och fysik aktivitet kan sänka glukoshalten i blodet hos patienter med typ 2 diabetes . Sjuksköterskan har en viktig roll i motiveringen av personer med typ 2 diabetes till livsstilsförändringar. Syfte: Syftet är att beskriva hur sjuksköterskor kan öka motivationen hos patienter med diabetes typ 2 att ändra sin livsstil genom kost och motion. Metod: Studien är en beskrivande systematisk litteraturstudie. Resultat: Sjuksköterskans bemötande och rådgivning samt patientens utbildning hade stor betydelse för patientens motivering till livsstilförändring och utgjorde kategorier i studiens resultat. Patientens autonomi och delaktighet spelade en stor roll i motiveringen till livsstilförändring. Motiverande Intervjuer och tillräcklig information om diabetes ökade patientens kunskap och motivation. Lättgenomförliga förändringar, liksom stöd och uppmuntran från vårdpersonal och familj hade en avgörande effekt på motivationen hos patienten. Diabetesutbildning och motion i grupp kunde stärka patientens motivation att kontrollera sin diabetes. Genom lättanvändbar och konkret kostrådgivning kunde patienten se nyttan av att följa en hälsosam dietplan. Sjuksköterskans råd vid ökad fysisk aktivitet grundade sig på patientens fysiska hälsa och vilja till motion. Slutsats: Motivation är viktigt för att kunna göra livsstilförändringar. Patientens autonomi och deltagande i omvårdnadens målsättning krävs för att själv kunna ta ansvar för sin behandling och hälsa. Tillräcklig och god kunskap, information och rådgivning är grundförutsättningar för motivationen.

No description available.

Bakgrund: Vid diabetes mellitus typ 1 förstörs de celler i bukspottkörteln som producerar insulin och detta sker genom autoimmuna processer. Tidigare forskning om diabetes mellitus typ 1 handlar främst om barn och hur familjen påverkas av sjukdomen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vuxna personers upplevelser av att leva med diabetes mellitus typ 1 samt hur sjukdomen påverkar vardagen. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med sex informanter, varav fyra kvinnor och två män i åldrarna 18-46 år. Intervjuerna var semistrukturerade och analysen gjordes utifrån Graneheim och Lundmans manifesta kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Det framkom att sjukdomen inte upplevdes som en sjukdom utan mer som ett tillstånd eller en livsstil och sjukdomen sågs som en naturlig del av livet. Dock beskrevs en oro för komplikationer. För att få ihop vardagen med sjukdomen krävdes planering framförallt kring aktivitet, kost och resor. En viktig del i att hantera sjukdomen var att acceptera och lära sig leva med den. Slutsats: En slutsats dras att då informanterna ser sjukdomen som en naturlig del av livet och har levt med sjukdomen större delen av deras liv så är de därför experter på sin egen sjukdom, och det är av stor betydelse att de görs delaktiga i vården.

Den ökade prevalensen av diabetes mellitus typ 1 är ett globalt problem och Sverige är ett av de landen med högst prevalens. Diabetes är en sjukdom som den drabbade får leva med resten av livet. Ungdomen kan vara en problematisk tid då det är vanligt att ungdomarna missköter sin diabetes. Under denna tid är det viktigt att ha bra kontakter och stöd i relationer till närstående och vårdpersonal. Syftet med detta arbete är att belysa hur ungdomar beskriver sina erfarenheter av att leva med diabetes typ 1. Då sjuksköterskans uppgift är att ge ungdomarna med diabetes stöd, råd och utbildning kan kunskap om den diabetesdrabbade ungdomens erfarenheter av diabetes ha betydelse i att kunna anpassa vården efter den enskilde individen. Metoden som användes är systematisk litteraturstudie. Åtta artiklar användes i resultatet, dessa hittades genom sökningar i databaserna Cinahl, Pubmed, Psycinfo, ELIN@Kalmar samt genom manuella sökningar och google scholar. Huvudresultaten vi fann var ungdomarnas behov av stöd, deras följsamhet i egenvården samt kunskap om sin sjukdom.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en livsstilssjukdom där riskfaktorer för sjukdomen har sin grund i sociala, beteendemässiga samt miljömässiga aspekter. Att diagnostiseras med diabetes typ 2 kan framkalla starka känslor. Sjukdomsupplevelsen har väsentlig betydelse då en stor del av ansvaret för en framgångsrik behandling, kräver engagemang av den enskilde patienten. Behandlingen av sjukdomen består av livsstilsanpassning vars syfte är att förhindra senkomplikationer och att bibehålla hög livskvalitet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva patienters svårigheter att genomföra livsstilsanpassningar vid diabetes mellitus typ 2 Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie genom systematisk granskning av vetenskapliga artiklar. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier: bristande insikt om sin sjukdom, vardagslivets och samhällets inverkan, bristfällig information och kunskap om sjukdomen, svårigheter att bryta gamla vanor samt bristande stöd och förståelse från sjukvården. Patienterna upplevde flertalet svårigheter då livsstilsanpassning skulle genomföras. Slutsats: Patienternas individuella reaktioner och upplevelser vid diabetes typ 2 är grundläggande för att tillfredsställande omvårdnad skall kunna utövas i syfte att förbättra egenvården. För att stödja patienter med diabetes som har svårigheter att genomföra livsstilsanpassningar, behöver nya strategier för undervisning och information utvecklas.

Syftet med denna studie har varit att beskriva hur barn med diagnosen diabetes mellitus typ 1 upplever sin sjukdom samt vilken betydelse sjuksköterskan kunde ha i omvårdnaden av dessa barn. Studien har utförts som en systematisk litteraturstudie och tillvägagångssättet har varit att systematiskt söka, kritiskt granska och sammanställa resultat inom det valda ämnesområdet från olika studier. Sökningen har skett i databaserna Elin@Dalarna, Cinahl och Blackwell Synergy. Sökorden som har använts var: diabetes mellitus type 1, diabetes mellitus, children, adolescents, experiences, perspective, nurs* och care i olika kombinationer. Sammanställningen från resultatet visade att barn med diagnosen diabetes mellitus typ 1 upplever sin sjukdom olika utifrån sina egna förutsättningar, kön eller ålder. Det framkom även att sjuksköterskan hade en viktig roll när det gällde att fånga upp barnens upplevelser kring den förändrade livssituationen som uppstått och utifrån detta kartlägga barnens resurser att hantera denna situation. Att då kunna bemöta barnen och deras familjer utifrån egna förutsättningar och att motivera dessa till att sköta den livslånga behandlingen, kan vara avgörande för att få en bra kontroll över diabetes och på så sätt en ökad livskvalité och ett gott välbefinnande.

Bakgrund: Diabetes är ett växande hälsoproblem över hela världen och ökar i lägre åldrar. Idag är det drygt 387 miljoner människor i världen som har diabetes och troligtvis kommer det ske en ökning med 40 % under de kommande åren. Ökningen av sjukdomen och att den sjunker lägre ner i åldrar, beror på att ärftlighet, livsstil och att vi lever längre idag. Syftet: Syftet var att undersöka patientens upplevelse av vilka faktorer som gynnar motivationen till att genomgå en livsstilsförändring vid Diabetes Mellitus typ 2. Metod: En systematisk kvalitativ litteraturstudie, där 10 kvalitativa vetenskapliga artiklar ligger till grund för resultatet. Materialet analyserades utifrån en manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Under analysprocessen kunde urskiljas tre huvudkategorier med följande underkategorier: Sociala nätverket- socialt utanförskap, familj och vänner samt stöttning i grupp, Kunskap och förståelse- verktyg för att skaffa sig kunskap, rädsla och skam samt acceptans och attityd till sjukdomen, Sjuksköterskans roll- bristande information, patientdelaktighet och god relation. Slutsats: Resultatet påvisar olika faktorer som har en motiverande effekt på patientens vilja att genomföra en livsstilsförändring. Familjen och stöttning i grupp visade sig vara en stark motiverande faktor. Patientens attityd till sjukdomen påverkade dennes beslutsamhet att genomföra en livsstilsförändring. Att ha en god relation till sjuksköterskan och inbjudas till en patientdelaktighet visade sig ha en positiv effekt på motivationen och viljan av att göra en förändring.