No description available.

Introduktion/Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 (DMT2) är den vanligaste formen av diabetes och den sjukdom som ökar mest i världen. En central del är att patienten själv tar ansvar för behandlingen genom egenvård. Egenvården kan däremot vara svår och komplex för många patienter och de kan vara i behov av stöd för att hantera sin sjukdom. Syfte: Belysa hur patienter med Diabetes mellitus typ 2 erfar stöd från närstående vid utförandet av egenvård. Metod: Litteraturstudien utformades utifrån Polit och Becks (2017) nio steg. Vid databearbetning tillämpades ett induktivt förhållningssätt. Studien är systematiskt utformad och baserades på 15 vetenskapliga artiklar, varav 5 kvantitativa artiklar, 9 kvalitativa artiklar och 1 mixad-metod. Resultat: Fem kategorier identifierades, kosthållning, fysisk aktivitet, läkemedelshantering, glukosövervakning och emotionellt stöd. Slutsats: Studiens resultat visade att patienters erfarenheter tyder på att stöd från närstående hade betydelse för utförandet av egenvården. Företrädesvis underlättade stöd från närstående utförandet av egenvård vid främst kosthållning, fysisk aktivitet och läkemedelshantering. Det framgick även att ett otillräckligt stöd från närstående försvårade utförandet av egenvård.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ II är den mest förekommande diabetessjukdomen. I Sverige lever cirka 500 000 personer med diabetes, varav 80 – 90 % har diabetes mellitus typ II. Vid diabetes mellitus typ II är livsstilsförändringar den grundläggande behandlingen av sjukdomen, utöver läkemedelsbehandling. Sjuksköterskan har stor betydelse för patienterna i form av att stödja, motivera samt bidra med ökad kunskap. Syfte: Syftet var att sammanställa forskning avseende vuxna patienters upplevelser av livsstilsförändringar vid diabetes mellitus typ II. Metod: Kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats. Studien bygger på resultaten från åtta vetenskapliga artiklar där samtliga kvalitetsgranskades och därefter analyserades samt sammanställdes för att besvara litteraturstudiens syfte. Resultat: Vid analysen framkom tre olika huvudkategorier och sex underkategorier. Underlättande faktorer, Hindrande faktoreroch Sjukvårdspersonalen kan hjälpa. Betydelse av stöd, Omgivningens betydelse, Utmaningar, Begränsningaroch krav, Sjuksköterskans inverkan samt individanpassad vård. Slutsats: Diabetessjukdomen begränsade vardagen för patienterna på grund av livsstilsförändringar, utmaningar samt begränsningar och krav. Stöd från familjen samt vårdpersonal underlättade livsstilsförändringarna och ledde till en ökad motivation gentemot en fortsatt hälsosam livsstil.

Bakgrund: Diabetes Mellitus typ 2 är den vanligaste typen av sjukdomen Diabetes Mellitus och utgör cirka 80 procent av denna. Det är även den typ som ökar kraftigast i världen, vilket beror på ett flertal riskfaktorer såsom övervikt och fysisk inaktivitet. Behandlingen av sjukdomen är i första hand livsstilsförändringar, men att ändra levnadsvanor kan upplevas som en utmaning för många personer och behovet av stöd från sjuksköterskan i form av motivation, utbildning, information och vägledning är stort.  Syfte: Att beskriva sjuksköterskans roll för att främja goda levnadsvanor hos personer medDiabetes typ 2. Metod: Metoden var en allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats och grundades på tiokvalitativa vetenskapliga artiklar som analyserades med Fribergs analysmodell ochkvalitetsgranskades utifrån en mall av Willman et al. Resultat: Från resultatet framkom tre kategorier som beskriver sjuksköterskan roll attfrämja goda levnadsvanorna hos personer med diabetes typ 2: Stödjande och motiveranderoll, Pedagogisk roll och Relationsskapande roll. Slutsats: Sjuksköterskan kan bidra med flera insatser för att främja goda levnadsvanor hospersoner med diabetes typ 2. Den roll som krävs för detta kan skifta mellan att vara stödjande och motiverande, att fylla en pedagogisk och informerande funktion samt att verka relationsskapande. Med en ökad medvetenhet kring sjuksköterskans roll i omvårdnaden av dessa personer kan hälsa och välbefinnande främjas.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 1 är den vanligaste och allvarligaste metabola störningen som drabbar barn vilket uppstår bland annat av genetiska arvsanlag. Sjukdomen behandlas med insulin- och kostbehandling samt fysisk aktivitet. Barnets behov sätter stor press på föräldrarna som anpassar vardagen för att barnet ska må bra. I denna litteraturstudie har familjefokuserad omvårdnad legat till grund som teoretisk referensram.   Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva föräldrars erfarenheter av att ha barn med diabetes mellitus typ 1.   Metod: Litteraturstudien sammanfattades av nio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna inhämtades från databaserna Cinahl och PubMed samt analyserades enligt den integrerade analysen som Kristensson (2014) beskrivit.   Resultat: Resultatet utgjordes av tre kategorier som var föräldrars förändringar i vardagen, föräldrars psykiska påverkan och föräldrars erfarenheter av vården.   Slutsats:  När ett barn drabbas av diabetes förändras hela familjens vardag och föräldrar behöver skapa nya rutiner för att få vardagen att fungera. Trots nya rutiner kvarstår vanligen en oro för akuta komplikationer av sjukdomen. Ett stöd från diabetesvården och från andra föräldrar som har barn med diabetes är mycket viktig i anpassningen till den nya familjesituationen.

Background: Adolescents living with diabetes must constantly adapt their lives to the disease. To achieve good health, compliance with self-care measures is of great importance. Adolescents go through various physical, mental and social changes, which periodically can affect self-care negatively and thus health. Aim: The aim was to investigate adolescent’s experiences of self-care in type 1 diabetes. Method: This study is a qualitative literature review. The ten articles included in the study were found in two databases; CINAHL and Pubmed. Thematic analysis was applied to analyze data. Results: The result presented twomain themes with associated subthemes. Promoting self-care factors with sub-themes; supportfrom family and friends, support from healthcare professionals, importance of increased knowledge and motivation as a success factor. Barriers in self-care with subthemes; challenges with parents and friends, challenges with healthcare professionals and difficultiesin everyday life. Conclusion: Adolescents with diabetes type 1 must carry out various selfcare measures every day to maintain good health. These self-care measures require strict routines and to take responsibility for their own health. It emerged that the adolescents learned this over time through their own experiences. For better management in everyday life the support from family, friends and healthcare professionals are of great importance.

Bakgrund: Diabetes Mellitus typ 1 (DMT1) drabbar omkring 850 barn i Sverige varje år. Sjukdomen är kronisk och leder till insulinbrist och livslång behandling. Egenvården handlar om att kunna hantera sjukdomen utifrån blodglukos, insulin, kost och fysisk aktivitet.  Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva barns erfarenheter av att leva med DMT1. Metod: Till litteraturstudien kvalitetsgranskades åtta kvalitativa studier utifrån inklusions- och exklusionskriterier från databaserna APA Psycinfo och Cinahl, analys enligt Fribergs modell. Deltagarna innefattade barn mellan sju och sjutton år. Resultat: Litteraturstudien visade att barn som insjuknat i högre ålder inte hanterade sjukdomen lika bra känslomässigt jämfört med barn som insjuknat i tidig ålder. Egenvården var svårt att hantera och medförde en känsla av att vara annorlunda. Autonomin blev viktigare desto äldre barnen blev. Föräldrarna kunde både stötta och stjälpa autonomin.  Konklusion: Sjuksköterskans omvårdnad handlar till stor del om att vara ett stöd för barnet när den kämpar med egenvården på vägen mot autonomi. Stödet handlar även om att inge en känsla av normalitet kopplat till sjukdomen. Studien är av värde för sjuksköterskan som får insikt i barnens erfarenheter för att kunna ge ett bättre stöd.

Bakgrund Typ 2-diabetes är en komplex sjukdom där patienten behöver god kunskap och egen förmåga att hantera sjukdomen. Typ 2-diabetes kan leda till allvarliga komplikationer som ökar risken för hjärt-och kärlsjukdom och skador på njurar samt nervskador. Riskfaktorer för att utveckla sjukdomen är bland annat metabolt syndrom, övervikt, hereditet och psykosociala faktorer. Behandlingen vid typ 2-diabetes består i första hand av egenvård och livsstilsförändringar vilket innebär stora utmaningar för individen. Syfte Syftet var att beskriva faktorer som främjar egenvård och livsstilsförändringar hos individer med typ 2-diabetes mellitus. Metod En litteraturöversikt genomfördes med databassökning i PubMed och CINAHL. Studien inkluderade 15 artiklar med kvantitativa och kvalitativ studiedesign. Artiklarna kvalitétsgranskades utifrån Sophiahemmet högskolas bedömningsunderlag och sammanställdes i en matris. Analysen av resultatet genomfördes med inspiration av en integrerad analys. Resultat Resultatet presenterades i fyra huvudteman: patientutbildning, mötet med sjuksköterska, socialt stöd och psykosociala faktorer. Individanpassad utbildning, att skapa en tillitsfull relation mellan sjuksköterska och individ, ökad kunskap i egenvård samt olika typer av utbildningsprogram bidrog till förbättrad egenvård och förmåga att genomföra livsstilsförändringar för individer med typ 2-diabetes. Stöd från familj, närstående och stödgruppen visade sig vara betydelsefullt och ledde till ett förbättrat egenvårdbeteende genom ökad self-efficacy. Genom att anpassa utbildningen efter patientens kulturella bakgrund ökade patientens kunskaper att hantera sin sjukdom. Egenvården och livsstilsförändringar är ofta förenat med svårigheter för patienten och leder till ett ökat behov av stöd från sjuksköterska, familj och den social miljön. Slutsats Att leva med typ 2-diabetes är en livslång sjukdom där patienten bör erbjudas regelbunden kontakt med sjuksköterska som kan erhålla individanpassat stöd och patientutbildning för att underlätta egenvård och livsstilsförändringar för patienten. Att involvera anhöriga och stödgrupper i omvårdnaden premieras då deras stöd främjar individens förmåga att fullfölja egenvården.

No description available.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 är en folksjukdom som ökar globalt. För att förhindra progression av typ 2 diabetes (T2D) behöver personen leva ett sundare liv. En bra balans mellan fysisk aktivitet, kost och medicinering kan vara avgörande i behandlingen av T2D. Egenvård är även en viktig del av behandlingen. Syfte: Syfte med denna litteraturstudie är att beskriva hur personer med diabetes typ 2 upplever sin egenvård. Metod: En allmän litteraturstudie som består av 11 kvalitativa vetenskapliga artiklar. Vid analysering av artiklarna används tematisk innehållsanalys. Resultat: Två huvudteman identifierades, Hantering av egenvård samt subteman: Hinder och motivation till egenvård, Utmaningar med glukoskontroll, Utmaningar med kost, Utmaningar med fysiskaktivitet samt Utmaningar med medicinering. Andra huvudtema var Stöd vid egenvård samt subtema: Stöd från närstående och vänner samt Bristande stöd från hälso- och sjukvården. Resultaten visade att egenvård vid diabetes upplevdes utmanande, på grund av alla krav som sjukdomen ställde i vardagen. Slutsats: Det finns många hinder för att patienter med T2D skall kunna hantera sin egenvård. Det finns även kunskapsbrister både hos personer med T2D och deras närstående, när det kommer till sjukdomen och egenvårdshantering.