Syfte: Syftet med studien var att beskriva hinder och framgångsfaktorer för följsamhet av egenvården för vuxna personer med diabetes typ 2. Bakgrund: Typ 2-diabetes är en epidemi i världen och kommer enligt studier bara att bli värre med tiden. För en patient med typ 2-diabetes är egenvård en nödvändig del för att behandla sjukdomen, detta består av att upprätthålla glykemisk kontroll med läkemedel, insulin, självövervakning av blodsockernivåer men det är också viktigt med korrekt diabetesvänlig kost och motion. Metod: En litteraturöversikt av 15 studier med vuxna diabetes typ 2-patienter utan kognitiv svikt. En tematisk analys gjordes av de insamlade uppgifterna. Resultat: Mentala hinder var en av de största faktorerna, som fungerade som både framgångsfaktor och hinder för egenvård. Andra stora framgångsfaktorer var demografiska faktorer och sociala faktorer. Andra hinder för egenvårds följsamhet med störst förekomst i studierna var fysiska faktorer, livsfaktorer och ekonomiska faktorer. Slutsats: Alla faktorer verkar vara kopplade till att påverka patientens psykiska hälsa därför följsamhet, genom att skapa olika miljöer med olika stöd och möjligheter. I enlighet med Orems egenvårdsunderskottsteorin. Klinisk tillämpning: Resultaten kan användas för att förbättra sjuksköterskans vård genom att anpassa vården till patientens omständigheter. / Objective: The objective of this literature review study was to examine a patients self-care adherence facilitators and barriers. Background: Diabetes type 2 is an epidemic in the world and will get according to studies only worse with time. For a patient with diabetes type 2 is the self-care a necessary part to treat the disease, this consists of maintaining glycemic control with medicines, insulin, self-monitoring of plasma glucose levels but it´s also important with proper diabetes friendly diet and exercise. Method: A literature review of 15 studies with adult diabetes type 2 patients without cognitive impairment. A thematic analysis was done of the data collected. Result: Mental barriers was one of the biggest factors, working as both facilitator and barrier to self-care adherence. Other major self-care facilitators were demographic factors, social factors. Other selfcare- adherence barriers with most occurrence in the studies were physical factors, life circumstances factors and economic factors. Conclusion: All factors seem to be connected to affect the patient’s mental health therefore the adherence, by creating different environments with different support and opportunities. In accordance with Orem´s Self-care Deficit Nursing theory. Clinical implications: The results can be used to improve nurse´s care by customize the care to the patient’s circumstance.

Bakgrund: Diabetes Mellitus (DM) är en kronisk sjukdom som kan påverka flera kroppsliga funktioner, vilket i sin tur kan leda till svåra komplikationer. En av dessa är svårläkta sår, vilket är förknippat med en omfattande börda för patienterna. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av att leva med diabetiska fotsår vid DM typ 1 och 2. Metod: Studien genomfördes genom en litteraturöversikt med kvalitativ metod. Studien baserades på elva vetenskapliga artiklar som återfanns genom artikelsökning i databaserna CINAHL och MEDLINE samt manuell sökning. Artiklarna analyserades enligt analys av Friberg i fem steg. Resultat: Litteraturöversikten resulterade i fyra huvudteman; upplevelser av fysisk påverkan, upplevelser av ekonomisk påverkan, upplevelser av social påverkan och upplevelser av emotionell påverkan. Vidare sammanställdes nio subteman. Slutsats: Diabetiska fotsår hos personer med diabetes påverkar psykologiska och sociala aspekter, begränsar rörlighet och orsakar funktionsnedsättning. Brist på stöd leder till ensamhet och börda, medan smärta hindrar social interaktion. Sjuksköterskor kan med kunskap och gott bemötande bidra till ökad kunskap om egenvård och psykosociala effekter och främjar patientens självständighet, hälsa och välbefinnande. / Background: Diabetes Mellitus (DM) is a chronic disease that can affect several bodily functions, which in turn can lead to severe complications. One of these are hard-to-heal wounds, which is associated with an extensive burden for the patients. Aim: To describe patients’ experience of living with diabetic foot ulcers in DM type 1 and 2. Method: The study was conducted through a literature review using a qualitative method. The study was based on eleven scientific articles that were found through an article-search in the databases CINAHL and MEDLINE as well as through manual search. The articles were analyzed according to analysis by Friberg in five steps. Results: The literature review resulted in four main themes; experiences of physical impact, experiences of financial impact, experiences of social influence and experiences of emotional impact. Furthermore, nine subthemes were compiled. Conclusion: Diabetic foot ulcers in people with diabetes affect psychological and social aspects, limits mobility and cause disability. Lack of support leads to loneliness and a feeling of being a burden to others, while pain hinders social interaction. With knowledge and compassion, nurses can contribute to increase the patient’s knowledge about self-care and psychosocial effects which can promote the patient's independence, health, and well-being.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ2 (DMT2) är en folksjukdom som förväntas öka globalt varje år. Egenvård är avgörande för att minska utvecklingen av DMT2 och fördröja komplikationer genom att tillämpa hälsosam livsstil samt främja och bibehålla en god hälsa. Syfte: Syftet var att beskriva vuxna individers erfarenhet av egenvård vid Diabetes mellitus typ 2. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt med en induktiv ansats användes. Fribergs femstegsmodell tillämpades under analysprocessen. Resultat: Utmaningar med egenvård inkluderade att individerna inte var följsamma och glömde att ta sina mediciner. Genom att dela erfarenheter om DMT2 bidrog individerna till kunskapsutbyte och lärde sig av varandras strategier för att främja god hälsa. Stöd från sjukvård, familj och vänner ökade motivationen för att förändra livsstil och följa behandlingsplanen. Brister i kompetens och uppföljning från sjukvården skapade osäkerhet hos individerna. Slutsats: Individens inställning och hälsosamma livsstil är avgörande för egenvården av DMT2, vilket kan minska risken för komplikationer. Stöd från sjukvården och anhöriga är betydelsefullt och kan främja en hälsosam livsstil och välbefinnande.  Nyckelord: Diabetes Mellitus Typ 2, egenvård, erfarenhet, kvalitativ, livsstil. / Title: The individual's experience of self-care in Diabetes Mellitus Type 2-A qualitative literature review.  Background: Diabetes mellitus type 2 is a complex public health issue that’s expected to increase globally each year. Self-care is crucial to reduce the progression of DMT2 and delay complications by adopting a healthy lifestyle to promote and maintain good health. Aim: The aim was to describe the experiences of adult individuals with self-care in Diabetes mellitus type 2. Methods: A qualitative literature review with an inductive approach was used. Friberg´s five-step model was applied during the analysis process. Results: Challenges with self-care included individuals not being compliant and forgetting to take their medications. By sharing experiences about DMT2, individuals contributed to knowledge exchange and learn from each other strategies to promote good health. Support from healthcare, family and friends increased motivation to change lifestyle and follow the treatment plan. Lack of competence and follow-up from healthcare providers created uncertainty among individuals.  Conclusion: The individual's attitude and healthy lifestyle are crucial for self-care of Diabetes Mellitus type 2, which can reduce the risk of complications. Support from healthcare providers and family members is significant and can promote a healthy lifestyle and well-being.  Keywords: Diabetes mellitus typ 2, experiences, lifestyle, qualitative, self-care.

Bakgrund: Diabetes mellitus är ett växande folkhälsoproblem då allt fler insjuknar i sjukdomen. Det är en kronisk sjukdom och förekommer i två olika typer, typ I och typ II varav typ II är den mest utbredda. Övervikt är en bidragande orsak till att personer utvecklar diabetes mellitus typ II, därför är det viktigt att göra livsstilsförändringar när diagnosen erhållits. Det är betydelsefullt att som sjuksköterska hjälpa och stödja personer utifrån deras behov. Syfte: Att beskriva kvinnors upplevelser av att leva med diabetes mellitus typ II. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ design där 16 artiklar har analyserats och sammanställts till ett resultat. Resultat: Flertalet kvinnor upplevde en ökad oro och stress över hur de skulle hantera sin sjukdom. Det fanns flera olika faktorer som påverkade hur kvinnorna skötte sin sjukdom. För att de skulle förändra sin vardag och genomföra livsstilsförändringar var det nödvändigt med kunskap och information. Slutsats: För att hantera sin sjukdom krävs adekvat information ifrån hälso- och sjukvården. Brist på adekvat information kan visa på att det inte finns så stor kompetens kring sjukdomen. För att kunna optimera vården är det viktigt att som sjuksköterska ha kunskap om hur sjukdomen upplevs. / Background: Diabetes mellitus is a growing public health problem as more fall ill with the disease. It is a chronic disease and occurs in two types, type I and type II, which type II is the most widespread. Obesity is a contributing factor to people developing diabetes mellitus type II, so it is important to make lifestyle changes when diagnosed been acquired. It is significant as a nurse to help and support people based on their needs. Aim: To describe women's experience of living with diabetes mellitus type II. Method: A literature review where a qualitative design has been implemented, 16 articles have been analyzed to the result. Results: Most women experienced increased anxiety and stress over how to manage their disease. There were several factors that influenced how women managed their disease. To change their daily lives and to implement lifestyle changes, it was necessary to have knowledge and information. Conclusion: To manage their condition it requires adequate information from healthcare. Lack of adequate information can demonstrate that there is not so much expertise about the disease. In order to optimize the care it is important that as a nurse to have knowledge of how the disease is experienced.

Background: Diabetes Mellitus type II is a chronic disease that is characterized by impaired insulin secretion an insulin-resistant tissue. This disease may, if insufficiently threated cause multiple symptoms like fatigue, difficulty sleeping and dry skin. Complications caused by the disease include arteriosclerosis where cardiovascular disease is the most common cause of death in diabetics. Self-care is relevant to decrease these symptoms and complications where Orem’s self-care model can provide insight. Aim: To explore the factors that may be of importance for the patient’s adherence to self-care and health promoting actions at Diabetes Mellitus type II. In addition, the included studies selection groups are described. Method: This study was conducted as a descriptive literature study with 11 articles with qualitative, quantitative and mixed approaches. Main Result: The adherence of self-care at Diabetes Mellitus type II may be affected by factors as if the patient has enough knowledge about the disease and self-care. Additional factors are if the patient is motivated or not, the effect of self-care on the daily life, complications, social support and if the patient is accepting the illness or not. The participants were recruited from different countries and included nurses specialized in diabetes, patients with diabetes and patients with hypertonia. In addition, the participants were recruited from mother studies, health centers and patient records. Conclusion: The nurse should work to promote health and to do that the nurse needs to see the whole patient as an individual and his or her needs. It is therefore important to have sufficient knowledge about the disease, as well as all the factors that may affect the patient's adherence to self-care in diabetes mellitus type II. / Bakgrund: Diabetes Mellitus typ II är en kronisk sjukdom som kännetecknas av nedsatt insulinsekretion och insulinresistent vävnad. Denna sjukdom kan om otillräckligt behandlad resultera i flera symtom som trötthet, sömnsvårigheter och torr hud. Komplikationer av sjukdomen är bland annat åderförkalkning där hjärt- och kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken hos personer med diabetes. För att minska risken för dessa symtom och komplikationer är egenvård relevant där Orems egenvårdsmodell kan bidra med insikt. Syfte: Var att undersöka vilka faktorer som kan ha betydelse för patientens följsamhet av egenvård och hälsofrämjande åtgärder vid Diabetes Mellitus typ II. Därtill beskrivs de ingående studiernas urvalsgrupper. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie med 11 artiklar med kvalitativ, kvantitativ och mixad ansats. Huvudresultat: Följsamheten av egenvård vid Diabetes Mellitus typ II kan påverkas av faktorer som kunskap om sjukdomen och egenvård. Ytterligare faktorer är huruvida patienten är motiverad eller inte, egenvårdens påverkan på det dagliga livet, komplikationer, socialt stöd, huruvida patienten accepterar sin sjukdom. Deltagarna till studierna rekryterades från olika länder och bestod av diabetessjuksköterskor, patienter med diabetes och patienter med hypertoni i olika kombinationer. Därtill rekryterades deltagarna från moderstudier, hälsocentraler eller patientregister. Slutsats: Sjuksköterskan bör arbeta hälsofrämjande och för att göra det måste sjuksköterskan se hela patienten som individ och dennes behov. Det är därför viktigt att sjuksköterskan besitter tillräcklig kunskap om sjukdomen, samt alla de faktorer som kan ha betydelse för patientens följsamhet av egenvård vid Diabetes Mellitus typ II.

Bakgrund: Diabetes Mellitus är kronisk sjukdom som är kopplat till lidande och förlust av livskvalitet. Egenvård är avgörande för att minska de negativa konsekvenserna. Mindre än hälften av alla diabetespatienter uppnår god egenvård. Anledningen är bland annat begränsad kunskap om diabetes och bristande egenvårdsföljsamhet. Införandet av Informations- och kommunikationsteknologi i diabetesvården påbörjades för att förbättra det kliniska resultatet och livskvaliteten för patienter med diabetes typ 2. Syfte: Att beskriva hur information och kommunikationsteknologi kan främja egenvård på distans för patienter med diabetes mellitus typ 2. Metod: Litteraturstudie, där artiklarna söktes i CINAHL, PubMed och Web of Science. Artiklarna som inkluderades var 15 artiklar med kvantitativ, kvalitativ samt mixed metod. Resultat: Resultatet visade att Information och kommunikationsteknologi såsom internet, dator och mobiltelefonbaserade egenvårdsprogram främjade egenvård hos patienter med diabetes typ 2 genom ökad kunskap, ökad medvetenhet, ökad motivation samt förbättrad livsstilsförändring i kost och motion. Slutsats: IKT som hjälpmedel kan underlätta dagliga utmaningarna för patienter med diabetes typ 2 eftersom den täcker kunskapsluckan och därtill ökar patienternas medvetenhet och motivation till egenvård. / Introduction: Diabetes Mellitus is a chronic disease that is linked to suffering and lack of quality of life. Self-care is essential to reduce the negative consequences. Less than half of all patients achieve good self-care. Some of the reasons are limited knowledge of diabetes and poor self-care compliance. The introduction of ICT in diabetes care was started to improve clinical outcomes and quality of life for patients with diabetes type 2. Aim: To describe how information and communication technology can promote self-care in distance for patients with diabetes mellitus type 2. Methods: Literature study, in which the articles were searched in CINAHL, PubMed and Web of Science. Articles included were 15 articles with a quantitative, qualitative and mixed method. Results: The results showed that information and communication technology such as internet, computer and mobile phone-based self-care program promoted self-care in patients with diabetes type 2 by increasing knowledge, awareness, motivation and improving lifestyle change. Conclusion: Information and communication technology can facilitate the daily challenges for patients with type 2 diabetes because it covers the knowledge gap and increases patient awareness and motivation for self-care.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 är ett globalt problem som blir allt vanligare. Den nödvändiga egenvården kräver mycket av diabetes typ 2-patienten, och vårdpersonalen behöver adekvat kompetens för att kunna stötta dessa individer på bästa sätt. Syfte: Att undersöka patienters upplevelse av egenvård vid diabetes mellitus typ 2. Metod: En litteraturöversikt har gjorts baserat på elva originalartiklar tillgängliga på databaserna CINAHL Complete och PubMed. Artiklarna analyserades enligt Friberg, och teman och subteman skapades. Resultat: Resultatet presenteras i fyra teman. Det första temat är Patienters upplevelse av kostförändringar och har tre subteman: Kunskap och motivation, Kostförändringars inverkan på livskvalitet samt Egenvårdskontroll. Två andra teman som presenteras är Upplevelsen av läkemedelsbehandling och Upplevelsen av egenvård genom motion. Det fjärde och sista temat är Sjukvårdens roll i egenvården och presenteras genom tre subteman: Upplevelsen av gruppbaserad utbildning, Behov av stöd i egenvården samt Upplevelsen av mötet med sjukvården. Diskussion: Huvudfynden i resultatet analyserades för att se likheter och olikheter i de upplevelser som patienterna beskrivit. Dessa upplevelser diskuteras under två rubriker; Stödjande faktorer för egenvård och Försvårande faktorer för egenvård. Resultatet diskuterades utifrån Dorothea Orems egenvårdsteori samt konsensusbegreppet hälsa. / Background: Type 2 diabetes mellitus is a global problem that is increasing worldwide. The necessary self-management is demanding a lot of the type 2 diabetes-patient, and the health professionals needs adequate competence to be able to support these individuals in the best way. Aim: To examine patients' experience of self-management in type 2 diabetes mellitus. Method: A literature review has been made based on eleven original articles available on the databases CINAHL Complete and PubMed. The articles were analysed according to Friberg, and themes and subthemes were created. Results: The result is presented in four themes. The first theme is Patients´ experience of dietary changes and has three subthemes: Knowledge and motivation, Dietary changes and its impact on the quality of life and Self-management control. Two other themes are presented as The experience of drug treatment and The experience of self-management through physical activity. The fourth and last theme is The role of healthcare in self-management and is presented through three subthemes: The experience of group based education, The need of support in self-management and The experience of the meeting with the healthcare. Discussion: The main findings in the result were analysed to discover similarities and differences within the experiences as described by patients. These experiences were then discussed under two subtitles; Supporting factors for self-management and Aggravating factors for self-management. The result was discussed from the theory of self-care by Dorothea Orem and the consensus concept of health.

Unga vuxna typ 1 diabetiker i åldern 18-29 år har inte optimal diabetes-behandling. Insulin saknas och glukos kan inte transporteras till kroppens celler. Egenvård måste ske i form av insulintillförsel, regelbundna måltiderna och blodsockerkontroller. Behandlingsmålet är ett normalt liv och hindrande av långtidskomplikationer. Syftet med litteraturöversikten var att beskriva hinder och möjligheter av betydelse för egenvård hos unga vuxna med diabetes typ 1. Systematisk litteraturöversikt i tre olika databaser resulterade i elva vetenskapliga artiklar. Två kategorier framkom: Hinder och resurser för egenvård, vilka delades i subkategorierna vårdrelation vid transition, kommunikation vid transition, sociala relationer och patientens autonomi. Livet förändras i många avseenden i åldern 18-29 år. Det egna ansvarstagandet, autonomin och delaktigheten påverkas av bristande rutin, ostrukturerad livsstil, stress, dåliga vanor, felprioriteringar och bristande motivation. Patientens kontroll av sjukdom och egenvård är en viktig inre resurs som kan stärkas genom fortsatt utbildning, vilket resulterar i ökad delaktighet. Överföring mellan vårdgivare och tillgänglighet måste förbättras. Sjuksköterskans kunskap om samband mellan egenvårdsförmåga och motivationshöjande terapimetoder måste fördjupas och vidare forskning för att hitta åtgärder som främjar egenvården måste göras. / Young adult type 1 diabetics aged 18-29 do not have optimal diabetes treatment. Insulin is missing and glucose can not be transported to the body's cells. Self-care such as insulin administration, regular meals and bloodsugar controls must be done. The treatment goal is normal life and prevention of long-term complications. The purpose of the literature review was to describe obstacles and possibilities of self-care in young adults with type 1 diabetes. Systematic literature review in three different databases resulted in eleven scientific articles. Two categories emerged: Obstacles and resources for self-care, which were divided into subcategories care relationship at transition, communication at transition, social relations and patient autonomy. Life is changing in many respects between the ages of 18 and 29. Responsibility, autonomy and participation are affected by lack of routine, unstructured lifestyle, stress, bad habits, bad priorities and lack of motivation. The patient's control over disease and self-care is an important internal resource that can be strengthened through continuing education, resulting in increased participation. Transfers between healthcare providers and accessibility must be improved. Nursing knowledge about self-reliance and motivational therapy methods needs to be deepened and further research to find actions that promote selfesteem must be done.

Bakgrund: I Sverige insjuknar årligen 43 barn av 100000 i typ 1-diabetes (T1DM). Hos barn, som befinner sig i ett stadium av intellektuell och psykologisk utveckling, kan det finnas svårigheter att tillämpa den ideala terapeutiska behandlingen. Denna aspekt är något som särskilt måste beaktas av sjuksköterskan. De komplikationer som kan uppstå vid obehandlad diabetes skapar lidande för både individen, familjen och samhället. Syfte: Beskriva vilka erfarenheter barn i åldern 6-18 år har av att leva med diabetes mellitus typ 1 samt beskriva vilka datainsamlingsmetoder som använts i de utvalda vetenskapliga artiklarna. Metod: En deskriptiv litteraturstudie. Tema, kategorier och datainsamlingsmetoder har identifierats i elva kvalitativa artiklar och sammanställts. Huvudresultat: I samtliga artiklar som redovisas i resultatet framträdde ett tydligt tema – erfarenheten att vara annorlunda. Erfarenheter av att lära sig hantera egenvård i vardagen gestaltades av barn som utmanande. Barns erfarenheter i relation till vården beskrevs som opersonliga. Utifrån den metodologiska frågeställningen framkom det att majoriteten av de inkluderade studierna använde intervjuer som datainsamlingsmetod. Slutsats: Barn i 6-18 årsåldern inhämtade snarlika erfarenheter av att leva med T1DM. Temat ”same same but different” var tydligt övergripande i artiklarna och avspeglar barnens erfarenheter att uppfatta sig “annorlunda” mot andra, från omgivningen eller bara i sitt eget sinne. Upplevelsen att vara “annorlunda” satte sin prägel på sociala- och vårdrelationer och äventyrade hantering av egenvård. Sjuksköterskan bör förankra sitt vårdande arbete till barns unika erfarenheter av att leva med sjukdomen och skräddarsy en vårdstrategi utifrån det individuella barnet. / Background: Annually in Sweden, 43 children out of 100,000 are affected by type 1 diabetes (T1DM). Children, who are in a state of intellectual and psychological development, can have difficulties to apply the ideal therapeutic treatment. This aspect must be given particular consideration by the nurse. The complications that occur due to untreated diabetes, cause suffering for the individual, their family and the society. Purpose: Describe what experiences children in the age of 6-18 years have of living with diabetes mellitus type 1 as well as describe what methods of data collection have been used in the included articles. Method: A descriptive literature study. Theme, categories and data collection methods have been identified in eleven qualitative articles and compiled.   Main result: In all the articles presented in the result a clear theme appeared – the experience of being different. Experiences of learning how to manage self-care in the daily life were by the children described as challenging. Children's experiences in relation to the care were described as impersonal. Based on the methodological issue, it emerged that most of the included studies used interviews for their data collection. Conclusion: Children in the age of 6-18 years gathered similar experiences of living with T1DM. The theme "same same but different" was general in the articles and reflect the children's experiences of being perceived as "different" to others, from the environment or only in their own mind. The experience of being "different" put its stamp on the social and health relationships and jeopardized the management of self-care. The nurse should anchor their caring work to children’s unique experiences of living with the disease and tailor a treatment strategy based on the children’s individual needs.

Bakgrund: År 2018 diagnostiserades 7630 barn och ungdomar med diabetes mellitus i Sverige. Diabetes mellitus typ 2 var tidigare en sällsynt diagnos hos barn och ungdomar men har ökat i takt med övervikt, fetma och fysisk inaktivitet. Barnkonventionen ger barn och ungdomar rättigheten att stödjas av familjen samt hälso- och sjukvården för att hantera sjukdomen på bästa sätt. Syfte: Var att belysa hur barn och ungdomar med diabetes mellitus typ 2 kan stödjas i sin sjukdom. Metod: Litteraturöversikt som genomfördes med systematisk sökning, granskning och analys av kvalitativa och kvantitativa artiklar. Sökningarna utfördes i databaserna Academic Search Elite, CINAHL, MEDLINE, PsycINFO och Scopus. Litteraturöversikten bestod av nio vetenskapliga artiklar. Resultat: Barn och ungdomar med diabetes mellitus typ 2 var i stort behov av ett fungerande nätverk. Positivt och uppmuntrande stöd var en hörnsten i självhantering av sjukdomen. Emotionellt och praktiskt stöd från familjen och vännerna hade stor betydelse för individens diabeteshantering. Även barnsjuksköterskan hade en viktig roll i att stödjande barnet eller ungdomen genom att informera, undervisa och skapa ett bra samarbete och en god relation runt individen. Slutsats: När barn och ungdomar med diabetes mellitus typ 2 fick stöd från omgivningen underlättades diabeteshanteringen. / Background: In 2018, 7630 children and adolescents with diabetes mellitus were diagnosed in Sweden. Type 2 diabetes mellitus was previously a rare diagnosis in children and adolescents but has increased in line with overweight, obesity and physical inactivity.  The Convention on the Rights of the Child gives children and adolescents the right to be supported by the family and the health and medical services to manage the disease in the best way. Purpose: Was to illustrate how children and adolescents with type 2 diabetes mellitus can be supported in their disease. Method: Conducted with systematic search, review and analysis of qualitative and quantitative articles. The searches were performed in five databases. The literature review consisted of nine scientific articles. Results: Children and adolescents with type 2 diabetes mellitus were in great need of a supporting network. Encouraging support was a cornerstone of self-management of the disease. Emotional and practical support from the family and friends was of great importance for the individual's diabetesmanagement. Even the pediatric nurse had an important role in supporting the child or adolescent by informing, teaching and creating a good relationship around the individual. Conclusion: When children and adolescents with type 2 diabetes mellitus received support from the environment, diabetes management was facilitated