Die primäre Nebenniereninsuffizienz stellt ein seltenes Krankheitsbild dar, welches mit einem Mangel an Kortisol in Folge eines defekten bzw. fehlenden Nebennierenrindengewebes einhergeht. Im Rahmen eines autoimmun polyglandulären Syndroms Typ 2 (APS 2) können, neben anderen Kombinationsmöglichkeiten, eine primäre Nebenniereninsuffizienz (NNRI) zusammen mit einem Diabetes mellitus Typ 1 vorliegen. Bisher wenig bis gar nicht beleuchtet ist der Einfluss dieser Erkrankungen auf die kardiopulmonale Leistungsfähigkeit aus sportmedizinischer Sicht. Mit Kortisol als ein komplexer Modulator verschiedenster Stoffwechselprozesse und Anpassungen des Körpers an physische wie psychische Belastung ist ein entsprechender Einfluss auf kardiopulmonale Belastungsgrößen zu vermuten. In der hier vorgestellten Arbeit wurde ein Testprotokoll zur standardisierten und vergleichbaren körperlichen Belastung auf einem Fahrradergometer erstellt und Patienten mit primärer NNRI, APS 2, Diabetes Typ 1 sowie gesunde Kontrollprobanden mittels dieses Protokolls körperlich belastet. Dabei wurden unter kontinuierlicher spirometrischer und elektrokardiographischer Überwachung verschiedene Parameter der Herzfrequenzvariabilität sowie die Slow Component der Sauerstoffaufnahme (SCVO2) beleuchtet und zwischen den einzelnen Gruppen verglichen. Bei den im Rahmen dieser Arbeit erhobenen HRV-Parametern in Ruhe, bei körperlicher Belastung und in der anschließenden Erholungsphase konnte kein signifikanter Unterschied zwischen den Probandengruppen gesehen werden. Für die SCVO2 zeigte sich ein signifikanter (p<0,05) Unterschied zwischen Diabetikern und Nicht-Diabetikern. Probanden mit Diabetes wiesen dabei signifikant niedrigere Werte der SCVO2 auf im Vergleich zu Probanden ohne Diabetes. Darüber hinaus zeigte sich eine negative Korrelation zwischen dem HbA1c und der SCVO2. Ursächlich hierfür könnte ein verändertes Rekrutierungsverhalten von Skelettmuskelfasern sein, wobei zur genaueren Beleuchtung weitere Untersuchungen notwendig sind. / Primary adrenal insufficiency is a rare disease that is associated with a lack of cortisol as a result of defective or missing adrenal tissue. In the context of an autoimmune polyglandular syndrome type 2 (APS 2), among other possible combinations, primary adrenal insufficiency (NNRI) together with type 1 diabetes mellitus may be present. Little or no research has been done on the influence of these diseases on cardiopulmonary performance from a sports medicine point of view. With cortisol as a complex modulator of various metabolic processes and adaptations of the body to physical and psychological stress, a corresponding influence on cardiopulmonary stress variables can be assumed. In the work presented here, a test protocol for standardized and comparable physical stress on a bicycle ergometer was created and patients with primary NNRI, APS 2, type 1 diabetes and healthy control subjects were physically stressed using this protocol. With continuous spirometric and electrocardiographic monitoring, various parameters of heart rate variability and the slow component of oxygen uptake (SCVO2) were examined and compared between the individual groups. In the HRV parameters recorded at rest, during physical exertion and in the subsequent recovery phase, no significant difference between the test groups could be seen. For SCVO2, there was a significant (p <0.05) difference between diabetics and non-diabetics. Subjects with diabetes showed significantly lower values ​​of SCVO2 compared to subjects without diabetes. In addition, there was a negative correlation between the HbA1c and the SCVO2. The reason for this could be an altered recruitment of skeletal muscle fibers, whereby further investigations are necessary to clarify this assumption.

Introduktion/Bakgrund: Diabetes är en allvarlig och växande folksjukdom. Egenvård är en viktig del i behandlingen av diabetes mellitus typ 2 och patienter behöver själva ta ansvar för att utföra egenvården. Motivation kan tolkas som en process och är en viktig faktor för att patienterna ska kunna utföra egenvården och vad som motiverar kan skilja sig emellan patienter. Syfte: Att belysa patienters motivation till att utföra egenvård vid diabetes mellitus typ 2. Metod: Litteraturstudien baserades på Polit &amp; Becks (2021) niostegsmodell. Elva vetenskapliga artiklar från två databaser: Cinahl och PubMed, användes. Artiklarna kvalitetsgranskades enligt Polit och Becks (2021) granskningsmallar. Resultat: Resultatet presenterades med fyra teman: Stöd från vårdpersonal, anhöriga och medpatienter, Användning av tekniska hjälpmedel, Sätta upp plan och mål och Rädsla för komplikationer som belyser vad som kan motivera patienter till att utföra egenvård. Slutsats: Patienterna blev motiverade av att få information och stöd av vårdpersonal, anhöriga och personer med samma sjukdom. Att använda tekniska hjälpmedel som stöd i egenvården ansågs motiverande. Upprättandet av plan och mål samt att se konkreta förbättringar hjälpte till att motivera patienterna. Patienterna upplevde att rädsla för att utveckla komplikationer relaterat till DM2 fungerade som en motivationsfaktor.

No description available.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 är en vanlig form av diabetes. Sjukdomen debuterar ofta efter 40 års ålder. Sjukdomen ger komplikationer i flera organ och organsystem. Vanliga senkomplikationer vid diabetes typ 2 är neuropati och diabetessår. Neuropati drabbar alla typer av nerver men det är framförallt ben och fötter som är utsatta. Fotsår anses vara de mest förebyggbara komplikationerna av diabetes. Diabetesfotsår har negativ påverkan på livskvalitet och kan leda till amputationer. Fotsår är ett komplext och livslångt problem för patienter med diabetes. Syfte: Att beskriva vuxna personer upplevelser av att leva med fotsår relaterade till typ 2 diabetes. Metod: Studien genomfördes genom allmän litteraturöversikt med en kvalitativ ansats. Studien baserades på åtta vetenskapliga artiklar och analyserades utifrån Fribergs metod. Resultat: I resultatet framkom fyra huvudkategorier och fem underkategorier utifrån analysen av vetenskapliga artiklar. Huvudkategorier och underkategorier som identifierades beskriver vuxna personers upplevelser av att leva med fotsår relaterade till diabetes typ 2. Huvudkategorier var att uppleva fysiska besvär, emotionella upplevelser, att uppleva ekonomisk påverkan och att uppleva social påverkan. Huvudkategori att uppleva fysiska besvär består av tre underkategorier: upplevelse av smärta, upplevelse av minskad självständighet och upplevelse av förlust av rörlighet. Huvudkategori att uppleva negativ påverkan på känslolivet omfattar två underkategori: att uppleva negativa känslor och att uppleva oro för framtiden. Slutsats: Personers upplevelser visar att fotsår relaterade till diabetes typ 2 är ett utbrett och komplicerat hälsoproblem. Fotsår har stor inverkan på de psykologiska, fysiska och sociala aspekterna i livet. Sjuksköterskans omvårdnadsarbete kring personer med fotsår ska omfatta ett helhetsperspektiv på patientens situation inkluderade bland annat aktivitet och rörlighet, smärta, psykosociala och kulturella faktorer.

Abstrakt  Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 är ett globalt folkhälsoproblem som påverkar 537 miljoner människor världen över 2021. Sjukdomen kan leda till komplikationer, men genom att införa hälsosamma levnadsvanor kan risken för komplikationer förebyggas och minskas. Därför blir livsstilsförändringar ofta en aktuell fråga för personer med sjukdomen.  Syfte: Studiens syfte var att beskriva vuxna personers erfarenheter av livsstilsförändringar vid diabetes mellitus typ 2.  Metod: Studien baserades på tio kvalitativa studier. Databassökningar utfördes i PubMed, PsycINFO och CINAHL. Analysprocessen genomfördes med inspiration av Fribergs femstegsmodell.  Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier och 13 underkategorier. Huvudkategorierna var: hantera besvärande känslor, omständigheter som utmanar, att finna det som krävs för att lyckas och att finna en balans i livet.  Konklusion: Livsstilsförändringar kan innebära att personer kämpar med flera besvärande känslor och personens omgivning har en betydelsefull inverkan på om genomförandet lyckas eller ej. Sjuksköterskan bör ha en helhetssyn i samtal kring livsstilsförändringar och stödja personen i alla delar som påverkar genomförandet, och inte bara informera om vad som behöver göras. / Abstract  Background: Type 2 diabetes mellitus is a global public health problem affecting 537 million people worldwide in 2021. The disease can lead to complications, but adopting healthy lifestyles can prevent and reduce the risk of complications. Therefore, lifestyle changes become an important issue for individuals with the disease.  Objective: The aim of this study was to describe the experiences of adult individuals who have undergone lifestyle changes in managing type 2 diabetes mellitus.  Method: The method used in this study was based on a review of then qualitative studies. Database searches were conducted in PubMed, PsycINFO, and CINAHL, and the analysis process was conducted using Friberg's five-step model.  Results: The analysis resulted in four main categories and 13 subcategories. The main categories are: managing distressing emotions, challenging circumstances, finding what it takes to succeed, and finding a balance in life.  Conclusion: Implementing lifestyle changes can involve struggling with several distressing emotions, and the individual's environment has a significant impact on whether implementation is successful or not. Nurses need to take a holistic view in discussions about lifestyle changes and support individuals in all aspects that affect implementation, rather than simply informing them of what needs to be done.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ två (DMT2) är en vanligt förekommande sjukdom i flera av världens länder. Prevalensen är ökande och sjukdomen debuterar i allt yngre åldrar. De främsta riskfaktorerna för att drabbas av DMT2 är övervikt och fetma. Sjukdomen är smygande progressiv med diffusa symtom, vilket leder till att diagnosen ofta upptäckt och fastställs i samband med andra undersökningar. Vid en fastställd diagnos utgör livsstilsförändringar en central del av behandlingen där en hälsosam kost och en ökad fysisk aktivitet är grundläggande. Att genomgå och upprätthålla livsstilsförändringar kan vara en svår och tung process som kräver stöd och vägledning från sjuksköterskan.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva personers upplevelser av livsstilsförändringar vid diagnostiserad diabetes mellitus typ 2.  Metod: En kvalitativ litteraturstudie med en induktiv ansats. Resultat: Resultatet baserades på en sammanställning av tio vetenskapliga artiklar. Att ändra kosten och öka den fysiska aktiviteten upplevdes vara utmanande och genererade i känslor som skam, skuld, press och rädsla. Motivation och stöd från sjuksköterskan samt närstående upplevdes betydelsefullt för att kunna bemästra livsstilsförändringarna och implementera nya rutiner.  Slutsats: En diagnostisering av DMT2 kräver i många fall en livsstilsförändring. Att ändra livslånga vanor upplevdes vara en tung och sår process att genomgå. Olika tankar och känslor uppkom under processen och för att lyckas ändra sin livsstil var motivation väsentligt. Ett anpassat vårdande där sjuksköterskan tar del av patientens livsvärld visade sig vara av betydelse för en lyckad förändring. Genom att lyckas implementera livsstilsförändringarna till en ny rutin kan hälsa upplevas, trots sjukdom.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 1 finns i flera variationer där den vanligaste är en autoimmun sjukdom som leder till en helt eller delvis upphörd insulinsekretion. En dåligt behandlad, eller obehandlad, diabetes mellitus typ 1 kan leda till flera komplikationer. Risken att utveckla diabeteskomplikationer ökar ju längre personen haft diabetes samt med högre glukosnivåer. Vid intensivbehandling med kontinuerlig insulintillförsel, exempelvis med insulinpump, minskar risken för långsiktiga komplikationer. Syfte: Syftet var att beskriva personer med typ 1 diabetes upplevelser av att använda insulinpump. Metod: En litteraturstudie med systematisk sökning genomfördes. Sökning efter studier genomfördes i Cinahl, PsycInfo och PubMed. Resultat: De deltagande personerna upplevde en ökad valmöjlighet när de använde insulinpump, speciellt vid måltider. Deltagarna upplevde att de hade en ökad kontroll över glukosnivån som ledde till färre hypoglykemianfall med lägre allvarlighetsgrad. Deltagarna uppskattade inte att vara ansluten till insulinpumpen kontinuerligt då det synliggjorde att personerna hade diabetes. Ett förekommande problem var att deltagarna upplevde tekniska problem med insulinpumpen, bland annat läckage, upphörd insulintillförsel och knäckt kanyl. Slutsats: Det är viktigt att undersöka personers upplevelser av använda insulinpump för att på så sätt kunna använda upplevelserna för att motivera personer till att använda insulinpump. Genom att se till att personer använder insulinpump minskar risken för att utvecklas av långsiktiga komplikationer.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en allvarlig och växande folkhälsoutmaning globalt, somkräver effektiv hantering och vård. Det är en kronisk metabolisk sjukdom som påverkarglukosmetabolismen i kroppen. Det finns två huvudtyper av diabetes: typ 1, enautoimmun sjukdom där kroppens egna celler attackerar insulinproducerande betaceller,och typ 2, där kroppens vävnader blir insulin resistenta. Diabetes typ 2 utvecklas gradvisoch påverkar flera organ i kroppen, vilket leder till höga blodsockernivåer och olikakomplikationer. Syfte: Studien syftar till att beskriva patienters erfarenheter av egenvård vid diabetes typ2. Metod: En litteraturöversikt med beskrivande design genomfördes, där vetenskapligaartiklar valdes ut baserat på kvalitativa studier om patienters erfarenheter av egenvård viddiabetes typ 2. Huvudresultat: Resultaten visar att patienter värderar stöd från anhöriga och vårdgivaremen efterfrågar mer konkret och individanpassad vägledning. Två huvudtemanidentifierades: patienters erfarenheter av stöd för egenvård och patienters erfarenheterav livsstilsförändringar. Utmaningar med livsstilsförändringar bidrog till oro och stress. Slutsats: För att effektivt hantera diabetes typ 2 behövs förbättrat stöd från både anhörigaoch vårdgivare samt tydligare vägledning. Detta kan bidra till att patienter bättre kanhantera sin sjukdom och förbättra sin livskvalitet.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 (DMT2) är en folksjukdom med ökande prevalens över hela världen. Sjukdomen innebär ofta stora livsstilsförändringar som kan påverka livskvaliteten för personerna. Litteraturstudien kan ge sjuksköterskor en djupare förståelse för vilka faktorer som kan påverka livskvaliteten vid DMT2. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att kartlägga faktorer som påverkar livskvaliteten hos personer med DMT2. Metod: Studien designades som en litteraturstudie där nio kvantitativa studier ingick. Studierna extraherades från databaserna PubMed och CINAHL. Dessa har kvalitetsgranskats, analyserats och sedan sammanställts. Resultat: Det finns ett flertal faktorer som kan påverka livskvaliteten vid DMT2. Faktorer som identifierats var flertalet olika kliniska och sociodemografiska. Särskilt signifikant påverkan hade fysisk aktivitet och psykiska faktorer. Fysiska faktorer visade en positiv påverkan medan psykiska faktorer visade en negativ påverkan på livskvaliteten vid DMT2.   Konklusion: Framtida forskning bör undersöka varför dessa faktorer påverkar livskvaliteten vid DMT2. Interventionsstudier kan med fördel utföras för att undersöka vilka interventioner som kan minska den negativa effekt som faktorerna kan ge.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en utbredd sjukdom och sjuksköterskan spelar en betydande roll i att förhindra sjukdomens förlopp. Motiverande samtal (MI) är en dokumenterad och effektiv metod som syftar till att skapa en process för förändring genom att främja beteendeförändring och inre motivation hos patienten. Genom en hälsosam livsstil kan sjukdomens framsteg hämmas och komplikationer undvikas. Patienternas egen förmåga till egenvård är en central del av sjukdomshantering. Trots omfattande förebyggande åtgärder sker ingen väsentlig förbättring av patienternas hälsotillstånd. Många påverkas negativt och sjukdomen kan leda till förtidig död.Syfte: Att beskriva sjuksköterskans upplevelser av att motivera patienter med diabetes typ 2 till livsstilsförändringar.Metod: Litteraturstudien fokuserar på kvalitativa studier inom ämnesområdet. Tio artiklar identifierades genom sökningar i databasen Pubmed genom högskolan i Gävles bibliotek. Induktiva metoder användes för att formulera kategorier baserade på de inkluderade tio vetenskapliga artiklar.Huvudresultat: Sjuksköterskors rådgivning står inför utmaningar som bristande struktur, tidsbegränsningar och bristande motivation. Organisatoriska hinder, exempelvis resursbrist, komplicerar processen ytterligare. Starka relationer och ett personcentrerat tillvägagångssätt är nyckeln för att underlätta positiva beteendeförändringar hos patienterna. Sjuksköterskor insåg vikten av att utveckla metoder för motiverande samtal med diabetespatienter. Genom ökad erfarenhet och kompetens förbättrades samtalen, vilket ledde till positiva upplevelser för både sjuksköterskan och patienterna.Slutsats: Studien sammanfattar sjuksköterskors upplevelser av att motivera personer med diabetes typ 2 till livsstilsförändringar från tidigare studier. Resultaten ökar förståelsen för deras arbete, stödjer befintlig forskning och ger ny insikt om vägledning i dessa samtal. Trots att hinder och brister identifieras, samt betydelsen av använda metoder, pekar studien på behovet av djupare forskning inom området.