Bakgrund: Typ 2-diabetes ökar med hög omfattande över hela världen och är vanligast hos äldre men drabbar personer i allt yngre åldrar. Egenvård utgör en stor del av behandlingen av typ 2 diabetes och är därför en viktig faktor för att upprätthålla en god livskvalité. Bristande egenvård kan resultera i livshotande komplikationer. Syfte: Syftet med studien var att undersöka vilka svårigheter och möjligheter patienter med typ 2-diabetes upplever att de har för att kunna utföra egenvården själva. Vidare var syftet att redovisa hur data samlats in i de artiklar som används till litteraturstudien. Metod: En beskrivande litteraturstudie som har baserats på elva vetenskapliga artiklar mellan år 2010-2015. Samtliga artiklar fanns att finna i databaserna Cinahl, Pubmed och Scopus. Artiklarna var av kvalitativ ansats och granskades utefter syfte och frågeställningar. Resultat: Patienterna hade bristande kunskap om egenvården, vilket kunde bero på att informationen från sjuksköterskan inte var fullständig eller tillräcklig. Livsstilsförändringar ansåg patienterna som viktigt, ändå fanns en negativ inställning till förändrade vanor. Slutsats: Information och kunskap är avgörande för att bedriva en god egenvård då diabetes typ 2 är en krävande sjukdom för både patient och sjuksköterska. Patienterna såg livsstilsförändringar som en svår uppgift att utföra på egen hand, därför var sjuksköterskan en betydelsefull resurs för att uppnå behandlingsmålen. / Background: Type 2 diabetes has increased significantly worldwide and is most common with older people but affects people at younger and younger ages as well. Self-care constitutes a large part of the treatment of type 2 diabetes and is an important factor in maintaining a good quality of life. Lack of self-care can result in fatal complications. Aim: The purpose of this study was to investigate the difficulties and possibilities of patients with type 2 diabetes and how they feel about managing their self-care. A further aim was to show how the data have been collected in the articles used in the literature study. Method: A descriptive literature study is based on eleven scientific articles published between the years 2010-2015. All the articles were found in databases Cinahl, Pubmed and Scopus. Articles of qualitative approach were examined along the purpose and research questions. Results: The patients had insufficient knowledge about self-care which could be due to the information from the nurse was incomplete or insufficient. The patients thought lifestyle changes was important, but still there was a big negative approach towards changing habits. Conclusion: Information and knowledge are essential to conducting effective self-care when type 2 diabetes is such a challenging disease for both the patient and the nurse. When the patients saw lifestyle changes difficult to accomplish on their own the nurse was an important resource to achieve treatment goals.

Syfte: Syftet var att beskriva hur personer med diabetes mellitus typ två upplever socialt stöd. Bakgrund: Forskning har visat att socialt stöd är betydelsefullt för personer med diabetes mellitus typ två. Personerna behöver ofta genomföra livsstilsförändringar som kan påverka den sociala miljön och vardagen. Socialt stöd är centralt för personens förmåga till livsstilsförändringar och en god egenvård. För att hjälpa personen att förbättra egenvården kan sjuksköterskan arbeta för att förbättra det sociala stödet för personen med diabetes mellitus typ två. Metod: Studien utformades som en allmän litteraturstudie med ett systematiskt arbetssätt. Resultatet utgjordes av vetenskapliga artiklar baserade på kvalitativa empiriska studier. Under analysen togs meningsenheter ut och sammanfogades till kategorier Resultat: Genom analysen utarbetades åtta kategorier: att ha någon att tala med, att uppleva förståelse, att bli accepterad, att få information och råd, att få uppmuntran, att få utvärderande kommentarer, att få assistans och att förändras tillsammans. Slutsats: För att hjälpa personen att genomföra bestående livsstilsförändringar kan sjuksköterskan inkludera omgivningen och diskutera frågor angående det sociala stödet. För att kunna hjälpa personen att hantera det sociala stödet kan sjuksköterskan uppmärksamma att socialt stöd kan upplevas både som positivt och negativ och hjälpa personen att utvärdera sina sociala influenser. / Aim: The aim was to describe social support as experienced by people with diabetes mellitus type two. Background: Research has shown that social support is significant for persons with diabetes mellitus type two. The person often has to make life-style changes that can affect the social environment and daily life. Social support is central to the person’s ability of making life-style changes and to self-management. To help the person improve self-management nurses should try to improve the social support for the person. Methods: The study was designed as a literature review with a systematic work procedure. The findings were based on qualitative empirical studies, published in peer reviewed periodicals. Meaning units were identified and arranged into categories. Findings: Through the analysis eight categories were discovered: having someone to talk to, experiencing understanding, experiencing acceptance, receiving information and advice, receiving encouragement, receiving appraising comments, receiving assistance and changing together. Conclusions: To help the person make lasting life-style changes, nurses can include the social environment and discuss matters of social support. To help the person manage their social support, nurses can inform that social support can be experienced as positive as well as negative and help the person evaluate their social influences.

No description available.

Sammanfattning Bakgrund: Diabetes mellitus typ 1 är en sjukdom som kan drabba både barn och vuxna. När barn drabbas av sjukdomen kan det uppstå en kris i familjen och alla familjemedlemmars vardag påverkas. Utifrån ett systemiskt perspektiv kan familjen ses som ett system, där varje del, familjemedlemmarna påverkar varandra/systemet. Syfte: Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att belysa familjemedlemmars erfarenheter i vardagen, när ett barn i familjen har diabetes typ 1. Metod: En systematisk litteraturstudie valdes som metod där artiklarna söktes fram i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. 13 artiklar valdes ut och användes i analysen och diskuterades sedan gentemot kristeori och systemteori. Resultat: Ett tema identifierades; Nya erfarenheter i vardagen och fem kategorier; Att erfara utanförskap, att uppleva oro, att strävan efter acceptans, utmaningar och osäkerhet i den nya rollen och ändrad ansvarsfördelning. Slutsats: Utifrån resultatet dras följande slutsatser; utanförskapet och den förändrade ansvarsfördelningen har en påverkan på familjemedlemmarnas vardag och relationerna inom familjen. Fler i familjen än bara det drabbade barnet är i behov av support och stöd för att kunna hantera den nya förändrade vardagen. Sjuksköterskan bör utifrån ett familjefokuserat perspektiv se alla familjemedlemmar, där framförallt påverkan på syskonen bör uppmärksammas.

Abstrakt Introduktion/bakgrund: År 2013 fanns det enligt World Health Organisation (WHO, 2013) 347 miljoner människor i världen som hade av någon form av diabetes. 353 000 vuxna personer med diabetes fanns år 2012 registrerade Sverige via Nationella diabetesregistret. Den vård och utbildning som gavs till patienter skullevara baserad på de svenska nationella riktlinjerna för vård och behandling av diabetes. I Sverige var det oftast sjuksköterskorna som planerade och ledde omvårdnaden för personer med diabetes typ 2. Omvårdnaden skulle även leda till att patienterna kunde ta hand om sin egenvård. Syfte: Syftet var att belysa vuxna patienters upplevelse av sjuksköterskors omvårdnad vid diabetes typ 2. Metod: Sökningar gjordes i databaserna Cinahl och Pubmed. 12 vetenskapliga artiklar med kvalitativ design granskades och kvalitetsbedömdes för att sedan sammanställas till en litteraturöversikt.  Resultat: Fem teman framkom: Upplevelser av att kunna bestämma själv, bli sedd som person, få stöd av sjuksköterskor, få- och ta till sig kunskap av sjuksköterskor, samt bemötande av sjuksköterskor. Diskussion: Patienter ville vara delaktiga i sin egenvård och ville bli accepterade för sina egna mål.  De ville även erhålla trygghet genom att få individuellt stöd av sjuksköterskor. Det fanns behov av att få individanpassad kunskap av sjuksköterskor. Slutsats: Personer som har Diabetes Mellitus typ 2 ville vara delaktiga i sin vård och hade mer eller mindre olika behov av att få stöd och kunskaper från sjuksköterskor. Personer med DMT2 såg sjuksköterskors omvårdnad som tillfredställande när den baserades på individuellt anpassat stöd och karaktäriserades av ett holistisk synsätt.

Bakgrund: Diabetes är en kronisk sjukdom som ökat de senaste decennierna och som spås fortsätta öka framöver. Behandlingen grundar sig på förändrade levnadsvanor och ställer krav på patienten att bedriva egenvård. För att sjuksköterskan ska kunna bemöta dessa personer på bästa sätt krävs kunskap om deras upplevelser. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vuxna personers upplevelser av att leva med typ 2-diabetes samt att diskutera hur sjuksköterskan kan stödja dessa personer till god egenvård. Metod: Litteraturstudie baserad på 15 originalartiklar med kvalitativ ansats. Resultat: Formulerades i tre områden: Nytt vardagsliv, omgivningens påverkan samt kunskap och vårdrelationer. Personer med typ 2-diabetes kunde uppleva sjukdomen med dess krav på livsstilsförändringar krävande men även som en möjlighet till mer hälsosamma levnadsvanor. Det kunde vara svårt att acceptera sjukdomen och i dess spår beskrevs känslor som chock, ilska, oro och rädsla. Stöd från närstående kunde underlätta vardagen, men ibland upplevdes istället en bristande förståelse. Samtal med andra diabetiker om upplevelser gav kunskap, stöd och inspiration. Utbildning om diabetes värderades högt av många patienter, särskilt vid insjuknandet. Stöd, tydliga regler och information gällande prioritering av egenvårdsåtgärder efterfrågades. Viktigt vid kontakt med sjuksköterskan var ett personcentrerat bemötande med realistiska mål. Tillgänglighet och kontinuitet i vårdmötet ökade känslan av trygghet i egenvården. Slutsats: Litteraturstudien gav en fördjupad förståelse av upplevelserna hos personer med typ 2-diabetes. Med sjukdomen följer krav på egenvård och förändrade levnadsvanor som kunde upplevas utmanande. För att bedriva god egenvård behövde personerna stöd och utbildning från sjuksköterskan. / Background: Diabetes is a chronic disease that has become increasingly common and that is expected to continue increasing. The treatment is based on changes in life style and requires the patient to perform self-care. In order for the nurse to be able to support these people, an understanding of their experiences is vital. Aim: The purpose of this study was to describe adults' experiences of living with type 2 diabetes as well as to discuss how the nurse can support and encourage these people to a good self-care. Method: A literature review based on 15 original papers. Results: Formulated in three areas: New everyday life, impact from social surroundings, knowledge and healthcare relationships. People with type 2-diabetes could experience the disease with its requirements on lifestyle changes demanding, but also as a possibility to adopt healthier habits. It could be difficult for some to accept the disease and patients described feelings of shock, anger, anxiety and fear. Support from family and friends could facilitate everyday life, but not always. Sharing experiences with other diabetics provided knowledge, support and inspiration. Education about diabetes was highly valued, especially in the beginning of the disease. In the contact with the nurse it was important with a person-centred response and realistic goals. Patients wanted support, clear rules and information regarding the prioritization of self-care measures. Availability and continuity from the healthcare increased the patients sense of confidence in self-care. Conclusion: This literature study gave a deeper understanding of how people with type 2-diabetes experienced life with diabetes. The requirements of self-care and change of life style that comes with the disease could be challenging. In order to perform self-care, the patients needed support and education from the nurse.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en allvarlig kronisk sjukdom med komplex behandling. Dessa faktorer kan resultera i att barnet söker stöd hos föräldrarna. Diagnosen och dess konsekvenser kan erfaras som livsomvälvande för hela familjen. Syfte: Studien belyste föräldrars erfarenheter av att leva med ett barn med diabetes typ 1. Metod: En litteraturstudie över nio vetenskapliga artiklar med kvalitativ och/eller kvantitativ ansats. Författarna nyttjade en integrerad analys med induktiv ansats. Resultat: Rädslan för hypoglykemi var utbredd bland föräldrarna och hade en tendens att öka när föräldrarna inte kunde hålla direkt uppsyn över barnet, exempelvis när barnet befann sig på förskola eller skola. För att hantera situationen kunde föräldrarna ta egna initiativ för att bemöta behandlingens komplexitet. Samtidigt uttryckte de ett behov av vägledning och stöd. Barn med diabetes typ 1 hade ett behov av omfattande omsorg relaterat till behandlingen, vilket kunde leda till ett stort ansvarstagande av föräldern gällande vården. Många föräldrar påverkades emotionellt av situationen och individanpassad vård samt stöd erfors vara av yttersta vikt. Slutsatser: För att främja föräldrarnas behov av stöd krävs det att sjuksköterskan tar del av individens livsvärld och hur diabetes typ 1 kan påverka familjens dagliga liv. Både inom sjuksköterskeutbildningen samt i den kliniska verksamheten bör således ett familje- och individanpassat förhållningssätt gentemot patienten samt anhöriga eftersträvas.

Bakgrund: Fler barn över hela världen insjuknar i diabetes typ 1. Diabetes typ 1 är en autoimmun, kronisk sjukdom som uppstår när kroppens insulinproduktion blivit störd. Balans mellan kost, fysisk aktivitet och insulininjektioner är livsviktig. Arbetets teoretiska referensram var KASAM. Syfte: Syftet var att belysa föräldrars erfarenheter av att leva med ett barn som drabbats av diabetes typ 1. Metod: Material samlades in som en litteraturstudie och grundades på vetenskapliga artiklar. Kristenssons arbetssätt var utgångspunkt. Åtta artiklar mellan år 2010-2018 inkluderades. Analysen genomfördes som en integrerad analys.   Resultat: Tre kategorier identifierades: omgivningens betydelse, vårderfarenheter och utmanande vardag. Kunskapsbristen hos omgivningen upplevdes belastande vilket bidrog med oro hos föräldrarna. Svårigheten att lämna bort barnet oroade föräldrarna. Det medicinska stödet var tillräckligt och gav en positiv erfarenhet medan brister i det emotionella stödet fanns. Föräldrarnas vardag fylldes med stress och krävde planering och organisation för att gå ihop. Vikten av att hälso- och sjukvården anpassades efter varje familj var viktig för att underlätta situationen. Slutsats: Den nya tillvaron för föräldrar när barnet insjuknar i diabetes typ 1 medför oro. Genom att anpassa hälso- och sjukvården efter familjen och komplettera med stöd från andra föräldrar skulle stödet kunna förbättras och oron minskas.

Bakgrund Diabetes mellitus typ 1 är en livslång autoimmun sjukdom med stort egenvårdsbehov. I yrket som sjuksköterska är det viktigt att ha kunskaper om erfarenheter kring hur det är att leva med sjukdomen för att ge rätt stöd, råd och information. Vald teoretisk referensram är Dorothea Orems’ egenvårdsteori.  Syfte Att belysa vuxna individers erfarenheter av att leva med diabetes mellitus typ 1.  Metod Metoden utgjordes av en litteraturstudie. Studien byggde på databassökningar i PsycINFO, PubMed och Cinahl. Efter kvalitetsgranskning valdes tio artiklar ut för analys.  Resultat Resultatet presenterades genom tre kategorier med sju underkategorier. De tre kategorierna var: att inte visa sjukdomendär erfarenheter av att dölja eller åsidosätta sjukdomen beskrevs, att låta sjukdomen vara en del av livet där prioritering och planering, begränsningar och att ha en positiv inställning dominerade och att lära känna sjukdomen tillsammans med andra där vikten av stöd och självkännedom beskrevs.  Slutsats För sjuksköterskor som möter individer med diabetes mellitus typ 1 är det viktigt att känna till de olika aspekterna av att leva med sjukdomen för att kunna ta hänsyn till dessa i den individualiserade vården som borde bedrivas. Genom denna studie kan författarna dra slutsatsen att det fanns ett stort behov av stöd och acceptans från omgivningen kring individer med diabetes mellitus typ 1.

Bakgrund: Diabetes Mellitus Typ 1 är en autoimmunsjukdom som oftast bryter ut i barn- och ungdomsåren. Varje år insjuknar 700 barn i Diabetes mellitus typ 1 och antalet drabbade barn öka för varje år. Diagnosen innebär stora förändringar i det dagliga livet, inte bara för barnet som har drabbats utan även för barnets föräldrar. Allmänsjuksköterskan och diabetesteamet har en viktig funktion i att stödja och ge kunskap om sjukdomen och hur den bör hanteras. Syfte: Syftet var att belysa föräldrars upplevelse av att leva med ett barn som har diabetes mellitus typ 1. Metod: Litteraturöversikten utgjordes av elva kvalitativa artiklar som analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Artikelsökningar gjordes i databaserna PubMed och Cinahl. Resultat: Av analysen genererades tre olika huvudkategorier till resultatet: tiden efter diagnosen, förändringar i dagliga livet och oro för framtiden. Slutsats: Föräldrar upplevde en stor påfrestning i olika delar av det dagliga livet. De kände en brist på stöd från vården och det sociala nätverket. Barnets framtid med DMT1 var också ett orosmoment. I diskussionen framkom det flera likheter hos föräldrar till barn med andra kroniska sjukdomar. Att överföra resultatet till andra sammanhang ökar möjligheten för vården att förbättra upplevelsen och möta behoven hos föräldrar till barn med DMT1 och även föräldrar till barn med andra kroniska sjukdomar.