Allt fler i världen drabbas av diabetes och siffrorna förväntas öka under den närmaste framtiden. Samhällets kunskaper om orsaker till olika diabetesdiagnoser tycks vara bristande och ha skapat en syn på sjukdomen som är både dömande och ohållbar. Patienter bemöts inte alltid på ett tillfredställande sätt av omgivningen vilket leder till utanförskap på grund av särbehandling. Sjuksköterskor möter allt oftare patienter med en diabetesdiagnos och har därför en viktig roll att stödja patienten i sin nya situation. Syftet med arbetet var att beskriva hur sociala aspekter påverkar livet för personer som lever med diabetes typ 1 ur ett patientperspektiv för att få förståelse hur patienter upplever sin situation. Studien är baserad på sammanlagt åtta artiklar varav hälften hade kvalitativ metod och den andra halvan hade kvantitativ metod. Dataanalysen mynnade ut i tre kategorier: Betydelsen av att vara i ett sammanhang, Att förhålla sig till andras tyckande och tänkande samt Skilda åsikter om stöd. Resultatet visar att patienter generellt har behov av att bli förstådda av sin omgivning men ta emot stöd eller klara sig själv är faktorer som varierar på individnivå. Patienter mår dåligt på grund av omgivningens okunskap om sjukdomen vilket har lett till både social osäkerhet men också särbehandling i olika sociala sammanhang. I diskussionen problematiseras studiens viktigaste fynd. Sjuksköterskan har en viktig roll att ge stöd och öka välbefinnandet för patienter. Genom att vården tar hänsyn till patientens autonomi kan patienten få möjlighet att själv påverka hur vården ska se ut och ges rätt stöd för att stärka patientens förmåga att själv hantera sin situation. En viktig klinisk implikation är att öka tillgängligheten på information. Det kan uppnås exempelvis genom att hålla fler föreläsningar för allmänheten och att öka tillgängligheten för stöd till patienterna genom bland annat internetkommunikation. För att vården ska vara aktuell och följa befintliga riktlinjer bör det även ske en granskning av befintliga rutiner.

Bakgrund: Diabetes är en sjukdom som ökar kraftigt över hela världen, 80-90 procent har diabetes mellitus typ 2 som är den vanligaste sorten. Egenvård är en viktig del av behandlingen som kan förebygga och fördröja att följdsjukdomar och komplikationer uppkommer. Syfte: Att beskriva upplevelser av sjukdom och egenvård hos personer med diabetes mellitus typ 2, samt att beskriva hur datainsamlingsmetoden gått till i de granskade artiklarna. Metod: En litteraturstudie med beskrivande design. Resultat: Personer upplevde det ofta svårt att leva med nya rutiner men med strategier blev det lättare att behålla följsamheten vid egenvården. Personerna upplevde rädsla och ångest över risken att drabbas av följdsjukdomar och komplikationer. Med stöd och information kunde motivationen till livsstilsförändringar öka. En del kände stort stöd av familj och vänner medan andra tyckte att det var jobbigt med pekpinnar eller kände stor besvikelse då hjälpen inte fanns. Sjukvården hade en stor påverkan på egenvården. Majoriteten av de granskade artiklarnas datainsamlingsmetod använde sig av individuella intervjuer. Slutsats: Med goda kunskaper om diabetes mellitus typ 2 och vikten av egenvård hos sjukvårdspersonal, kan det bidra till att på ett bra sätt ge information till personer med sjukdomen. Individanpassad vård är avgörande för att personer själv ska kunna påverka sin egenvård vilket gör att risken för komplikationer och följdsjukdomar minskar. / Background: Diabetes is a disease that is increasing strongly worldwide, 80-90 percent have type 2 diabetes mellitus which is the most common type. Self-care is an important part of treatment that can prevent and delay the occurrence of sequelae and complications. Aim: To describe experiences of the disease and self-care in people with diabetes mellitus type 2, as well as describe how the data collection method was used in the reviewed articles. Method: A literature study with descriptive design. Results: People often found it difficult to live with new routines, but with strategies it became easier to maintain compliance with self-care. The individuals experienced fear and anxiety over the risk to develop complications and sequelae. With support and information, the motivation for lifestyle changes could increase. Some felt great support from family and friends, while others felt it was difficult with pointers or felt disappointing when the help was not available. The health care had a major impact on self-care. The majority of the collected articles' data collection method used individual interviews. Conclusion: With good knowledge of diabetes mellitus type 2 and the importance of self-care in healthcare professionals, it can help to provide information to people with the disease. Individualized care is crucial for individuals to be able to influence their self-care, which reduces the risk for complications and sequelae.

SAMMANFATTNING Introduktion: Diabetes mellitus typ 2 är den vanligaste formen av diabetes i världen och ökar lavinartat, det är en allvarlig endokrinologisk, progressiv sjukdom med stor risk för komplikationer. Då patientens livskvalitet är ett högt prioriterat mål behövs en hög grad av egenvård. För att patienten ska ha en möjlighet att lyckas bra i sin egenvård bör sjuksköterskan bistå med kunskaper inom omvårdnad i form av utbildning, stöd och information. Syfte: Syftet var att beskriva vilken information och stöd kring egenvård som vuxna individer med diabetes mellitus typ 2 finner värdefull samt redogöra vilka undersökningsgrupper som ingår i de inkluderade artiklarna. Metod: En beskrivande litteraturstudie som bygger på tolv vetenskapliga artiklar sökta i PubMed med sökorden Diabetes Mellitus Type 2, Self Care, samt Information. De är bearbetade av båda författarna. Huvudresultat: Flertalet patienter uttryckte behov av stöd och information från vård-givaren kring kost, fysisk aktivitet samt viktreducering. Utbildning på grupp- samt individnivå värderades högt, särskilt att dela erfarenheter med andra. Dessa utbildnings-insatser visade sig i form av stärkt självkänsla och därmed genom egenvård hantera sin sjukdom på ett adekvat sätt. Mobilbaserat egenvårdsstöd uppfattades meningsfullt och medförde god kontroll av diabetessjukdomen. Blodtester användes för att utvärdera effekten av olika beteendeförändringar. Slutsats: Utbildning på grupp- samt individnivå ansågs värdefull, men även web- och mobilstöd värderades högt. Patienter med typ 2 diabetes önskar information och stöd i allt högre grad, vårdgivaren och sjuksköterskan med kunskaper inom omvårdnad har därmed en nyckelroll för att förbättra egenvården. / ABSTRACT Introduction: Diabetes mellitus type 2 is the most common form of diabetes in the world and is rapidly increasing, it is a serious endocrinology, progressive illness with high chance of complications. Due to the patients life quality being a very important priority it is necessary for a continuous and rigorous selfcare. In order for the patient to have an opportunity to do so the nurse needs to support the patient with knowledge in the form of education, assistance and information. Purpose: The main purpose of this study is to describe what type of information, knowledge and support in regards to selfcare for grownups are valuable and helpful for individuals with diabetes mellitus type 2. Method: A descriptive literature study based upon twelve scientific articles found from PubMed database using the search words Diabetes Mellitus Type 2, Selfcare and Information. Both authors have processed the articles and search words. Aim objective: Numerous patients expressed the need for support and education concerning food, physical activities and weight balance. Education in group and individual levels are highly demanded, especially to share individual experiences between diagnosed patients. The educational activities generated an increased feeling of self-esteem and an opportunity through selfcare of being able to treat yourself in a correct manner. Mobilized selfcare support was considered useful and resulted in good control over Diabetes. Blood samples where used to examine the effect of different behavioral changes related to the treatment. Conclusion: Education in group and individual levels are considered very import-ant and valuable, furthermore web- and mobile support were also considered valuable. Patients with type 2 diabetes desired information and support in to a greater extent, the caretaker and nurse with their knowledge within care, have a key role in the process of improving selfcare treatment for the diagnosed patients.

Bakgrund: Diabetes är en av de sjukdomar som är mest växande globalt. I Sverige är det över 400 000 människor som lever med diabetes. Diabetessjukdomen finns i olika former och de vanligaste formerna är diabetes typ 1 och diabetes typ 2. Risken att bli drabbad av den sjukdomen ökar vid fetma, tobaks- och alkoholkonsumtion. Därför kan det bli nödvändigt att genomföra livsstilsförändring för att förbättra den mentala och fysiska hälsan hos personer som lever med diabetes typ 2.   Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva hur personer med diabetes typ 2 upplever att genomgå livsstilsförändringar till följd av sjukdomen. Syftet var också att beskriva datainsamlingsmetoderna i de inkluderade artiklarna i resultatet.   Metod: En litteraturstudie med en deskriptiv design som baserades på 14 kvalitativa vetenskapliga artiklar.   Huvudresultat: Resultatet för denna litteraturstudie baserades på möjligheter och svårigheter som påverkade upplevelsen av att genomgå livsstilsförändringar hos personer med diabetes typ 2. Utifrån möjligheter har fyra subteman identifierat: Kost och motion som motivationsfaktorer, erhållen kunskap, betydelsen av stöd från omgivningen och att ta personligt ansvar. I huvudteman svårigheter presenterades dessa subteman: Kost- och motions påverkan på det sociala och vardagliga livet, brist på kunskap samt krav och inre kamp.   Slutsats: Flera personer fick blandade känslor utifrån upplevda möjligheter och svårigheter som de har stött på under livsstilsförändringen. Det blir viktigt att sjukvårdspersonal får en bättre helhetsförståelse kring patienters olika upplevelser av att genomgå en livsstilsförändring för att kunna optimera en personcentrerad vård, egenvårdsinsatser och tillgodose patienters egenvårdsbehov.

Flertalet faktorer kan påverka huruvida en person är följsam till egenvård vid diabetes mellitus typ II. Att leva med diabetes mellitus typ II kan innebära en del livsstilsförändringar och anpassningar för att uppnå en god egenvård och därigenom en hanterbar och kontrollerad diabetes. Syftet med studien var att sammanställa faktorer som kan påverka följsamheten till egenvård hos personer med diabetes mellitus typ II. Metoden som tillämpades vid litteraturstudien var en systematisk integrerad litteraturöversikt. Litteratursökningen av vetenskaplig forskning genomfördes i de två databaserna PubMed och CINAHL. Analysen genomfördes i enlighet med analysmetoden av Whittemore och Knafl (2005). Totalt analyserades 22 vetenskapliga artiklar. Litteraturstudien resulterade i följande huvudkategorier; Sociala faktorer, Mentala faktorer, Uppfattningar och religiösa faktorer, Fysiska faktorer, Kunskapsrelaterade faktorer och Vårdrelaterade faktorer. Att få socialt stöd från andra människor, utbildning i diabetes och en god mental hälsa kunde förbättra följsamheten till egenvård vid diabetes mellitus typ II. Depression, fel uppfattning och otillräcklig kunskap om sjukdomen kunde leda till sämre följsamhet. Slutsatsen av studien var att en sjuksköterska i ett tidigt skede bör göra en bedömning av vilka faktorer som påverkar en persons följsamhet till egenvård och vilka unika behov som måste tillgodoses, i syfte att skapa förutsättningar för en god egenvård vid diabetes mellitus typ II.

Att leva med den kroniska sjukdomen diabetes mellitus typ 2 kan innebära att personen själv behöver utföra förändringar i sin livsstil för att behandla sin sjukdom vilket för vissa kan innebära en helt ny livsstil. Syftet var att beskriva vuxna personers upplevelser av livsstilsförändringar vid diabetes mellitus typ 2. En kvalitativ litteraturstudie med inifrånperspektiv valdes som metod. Analysen utfördes med en kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004) med en manifest ansats. Totalt analyserades 15 kvalitativa vetenskapliga artiklar. Analysen resulterade i fem kategorier; Behöva ta ansvar och kontroll, Känna motivation och hälsa, Önska förståelse och bekräftelse, Kämpa med tvivel och utmaningar och Vilja ha socialt stöd. Deltagare beskrev upplevelser kring att de fullt ut eller delvis hade huvudansvaret över sin egen vård. Motivation och kunskap var betydelsefull för livsstilsförändringar och hälsa. Det fanns en önskan hos deltagare om att få utökad information och kunskap samt socialt stöd. Livsstilsförändringar kunde upplevas utmanande då de påverkade livet och det fanns barriärer för att lyckas utföra dessa. Med hjälp av motivation, kunskap och stöd kan livsstilsförändringar upplevas hälsofrämjande. Ett personcentrerat förhållningssätt kan tillämpas av sjuksköterskan för att stärka personer i deras utförande av livsstilsförändringar. Denna studie kan ge en djupare förståelse för hur personer med diabetes mellitus typ 2 upplever livsstilsförändringar.

Bakgrund: Diabetes Mellitus typ 1 debuterar under barn- och ungdomsåren. Behandlingen är egenvård som innebär blodglukoskontroller, läkemedelsbehandling och att följa rekommendationer om kost och motion. Sjuksköterskans yrkesområde innefattar barn- och ungdomar. Avvikande från egenvårdsaktiviteter och hemlighetsmakeri kring sjukdomen påverkar vårdkvaliteten för ungdomar. Syfte: Att beskriva ungdomars upplevelse av att leva med Diabetes Mellitus typ 1 samt att beskriva de granskade studiernas undersökningsgrupper. Metod: Deskriptiv litteraturstudie med tolv vetenskapliga artiklar med kvalitativ samt kvalitativ- och kvantitativ ansats. Samstämmigheter och olikheter i artiklarnas resultat har kategoriserats och teman och subteman har identifierats. Huvudresultat: En del ungdomar upplevde svårigheter att acceptera sin sjukdom och önskade ha kontroll över och ta eget ansvar för sin sjukdom och öka oberoendet. Ungdomar upplevde känslan av att vara annorlunda och undvek att utföra egenvård i sociala sammanhang. Svårigheter att följa kostrekommendationer varierade och att utföra blodglukoskontroller upplevdes ansträngande. Stöd från vänner och jämnåriga underlättade utförandet av egenvård. Det upplevdes positivt att sjuksköterskor visade intresse för ungdomarnas liv utöver deras DMT1. Sjuksköterskor upplevdes brista i att kunna sätta sig in i ungdomarnas situation och vara ett känslomässigt stöd. Slutsats: Det finns ett behov av ökat stöd och förståelse från sjuksköterskor. Genom ökad förståelse kan sjuksköterskan bidra med stöd för att underlätta överföringen av ansvar. Detta kan leda till en ökad trygghet och känsla av kontroll hos ungdomarna, vilket kan bidra till att de vågar dela med sig av sin sjukdom till omgivningen. / Background: Diabetes Mellitus Type 1 debuts in childhood and adolescence. The treatment is self-care that involves blood glucose control, drug treatment and following recommendations on diet and exercise. Nursing's professional area includes children and adolescents. Deviating from self-care activities and secrecy around the disease affects the quality of care for young people. Purpose: To describe the young people's experience of living with Diabetes Mellitus type 1 as well as describing the study groups of the studies examined. Method: Descriptive literature study with twelve scientific articles with qualitative as well as qualitative and quantitative approach. Consequences and differences in the results of the articles have been categorized and themes and subthemes have been identified. Results: Young people experienced difficulties in accepting their illness and wanted to have control over and take responsibility for their illness and increase independence. Young people experienced the feeling of being different and avoiding self-care in social contexts. Difficulties to follow dietary recommendations varied and blood glucose controls were exerted. Support from friends and peers facilitated the performance of self-care. It was positive that nurses showed interest in the lives of adolescents in addition to their DMT1. Nurses were found to fail to get into the situation of young people and to be an emotional support. Conclusion: There is a need for increased support and understanding from nurses. Through increased understanding, the nurse can help to facilitate the transfer of responsibility. This can lead to increased safety and sense of control among adolescents, which may help them dare to share their illness with the environment.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 1 är en kronisk sjukdom som i Sverige drabbar cirka 800 barn årligen och kräver daglig behandling med insulin. Sjukdomen innebär begränsningar i det dagliga livet. Ungdomar har ett ökat behov av att frigöra sig från föräldrar och att bli självständig är en naturlig del i ungdomars utveckling. Syfte: Beskriva ungdomars upplevelse av att leva med diabetes mellitus typ 1 samt att granska vilken undersökningsgrupp som återfinns i de inkluderade artiklarna. Metod: Beskrivande litteraturstudie. Databaserna Medline via Pubmed och Cinahl användes för att söka underlag till studien. Elva vetenskapliga artiklar återfinns i resultatet. Huvudresultat: Ungdomar med diabetes mellitus typ 1 upplevde en känsla av att vara annorlunda och att sjukdomen var en börda. Ungdomarna upplevde även att de hade fler konflikter med sina föräldrar än sina kamrater och att föräldrarna hade svårt att släppa kontrollen. För att acceptera sin sjukdom beskrev ungdomarna att de behövde integrera sjukdomen som en del i sin identitet och sitt dagliga liv. På så vis kunde ungdomarna nå självständighet och utveckla sin förmåga att ta eget ansvar gällande egenvård. Slutsats: Resultatet påvisade att majoriteten av ungdomar med diabetes mellitus typ 1 kände sig annorlunda i jämförelse med jämnåriga. Många ungdomar upplevde svårigheter i relationen till sina föräldrar relaterat till ansvar för egenvården. Ungdomarna beskrev processen att acceptera och integrera sin sjukdom som en del i deras identitet. Sjuksköterskor har en viktig uppgift att stötta och vägleda ungdomar med diabetes mellitus typ 1 mot självständighet och ge dem förutsättningar att klara av egenvård. / Background: Diabetes mellitus type1 is a chronic disease which yearly afflicts around 800 children in Sweden and requires daily insulin treatment. The disease entails limitations in everyday life. Adolescents have an increased need to liberate themselves from their parents and gaining independence is a natural part of youths’ development.  Aim: Describe adolescents´ experience of living with diabetes mellitus type 1 and to examine which research group is found in the included articles.  Method: Descriptive literature study. The databases Medline via Pubmed and Cinahl were used in searching for study material. Eleven scientific articles are included in the results. Main findings: Adolescents with diabetes mellitus type1 had an experience of being different and that the disease was a burden. The adolescents also had the experience of having more conflicts with their parents than with their friends, and that their parents had difficulties letting go of control. In order to accept the disease, the adolescents described the need to integrate the disease as a part of their identity and daily life. In this way the adolescents could gain independence and grow in their ability to take responsibility and manage their self care. Conclusion: The findings showed that the majority of adolescents with diabetes mellitus type1 had an experience of being different compared to their peers. Many adolescents experienced difficulties in the relationship with their parents regarding the responsibility for selfcare. The adolescents described to process of acceptans and the need to integrate their disease as part of their identity. Nurses have an important task of supporting and guiding adolescents with diabetes mellitus type 1 towards independence and giving them the conditions for coping with selfcare.

Background: In Sweden type 1-diabetes is the most common chronic disease among children. When a child suffers from type 1-diabetes the parents gets affected as well. The children’s need of support from the parents depends on the child’s age, maturity and individual needs. Aim: The purpose of this study was to describe the parents’ experience of living with a child that suffers from type 1-diabetes, as well as describe the articles research groups. Method: A descriptive literature study that’s based on 11 articles, nine of qualitative approach and two of qualitative- and quantitative approach. Result: Parents to children with type 1-diabetes experienced fear, grief, anxiety and frustration. Type 1-diabetes among children influences parents’ life in many ways. The disease required planning, attention and adjustment. Parents experienced that type 1-diabetes affected school, work, sleep, diet and physical activity. Conclusion: Parents of children with type 1 diabetes experiences that the disease required a great commitment and responsibility. The majority of the care and treatment is handled by the parents, due to the children's lack of self-care. The nurse therefore has an important role to provide information, support and encourage both to patients and their families regarding care and treatment. / Bakgrund: I Sverige är typ 1-diabetes den kroniska sjukdomen som är vanligast förekommande hos barn. När ett barn drabbas av typ 1-diabetes berörs även föräldrarna. Barns behov av stöd från föräldrar varierar efter barnets ålder, mognad och individuella behov. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur föräldrar upplever att det är att leva med ett barn med typ 1-diabetes samt att beskriva artiklarnas undersökningsgrupper. Metod: En beskrivande litteraturstudie som baserats på 11 artiklar, nio av kvalitativ ansats och två av kvalitativ- och kvantitativ ansats. Resultat: Föräldrar till barn med typ 1-diabetes upplevde rädsla, sorg, oro och frustration. Typ 1-diabetes hos ett barn påverkade föräldrarnas liv på många olika sätt. Sjukdomen krävde planering, uppmärksamhet och anpassning. Föräldrarna upplevde att typ 1-diabetes påverkade skola, jobb, sömn, kost och fysisk aktivitet. Slutsats: Föräldrar till barn med typ 1-diabetes upplevde att sjukdomen krävde ett stort engagemang och ansvar. Vård och behandling hanterades till större del av föräldrarna vilket berodde på barnens bristande egenvård. Sjuksköterskan har därmed en viktig roll att ge information, stötta och uppmuntra både patient samt dess anhöriga vad gäller vård och behandling.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ två är en kronisk sjukdom som medför risk för svåra komplikationer, nedsatt livskvalitet och för tidig död. En viktig del i behandlingen består av egenvård i form av förändrad livsstil avseende fysisk aktivitet, glukoskontroll och hälsosam kost. Med förändrade kostvanor kan progress och symtom minska. Trots utbildning via sjukvården och fördelar med behandling är följsamheten dålig. Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelser av egenvård i samband med diabetes mellitus typ 2, med fokus på kost och följsamhet av kostråd Metod: En metasyntes genomfördes med stöd av Noblit & Hare´s (1988) metod, metaetnografi, 14 artiklar med kvalitativ design granskades och syntetiserades.  Resultat: Personer med diabetes mellitus typ två upplever utmaningar att följa kostrekommendationer i det dagliga livet kopplat till kunskap och olika sociala sammanhang. Vissa personer känner att de blir dömda och upplever känslor av skuld över att inte lyckas med att förändra kostvanor, eller skuld över att vilja leva som vanligt. Att ändra kostvanor innebär för vissa att omvärdera tidigare värden, intressen som personen tagit för givet eller identifierat sig med. Det är en process att förändras. I vissa fall är brist på motivation och tvivel på den egna förmågan överhängande. Genomgående är att personer upplever att det är utmanande och ansträngande att genomföra förändring eller att förändras. De som har positiva erfarenheter upplever acceptans, motivation som kommer inifrån och en känsla av kontroll. Resultatet består i tre teman, ”Utmaningar i det dagliga livet”, ”Svårighet med förändring” och ”Ambivalens och motivation”, som tillsammans bildar en övergripande metafor; ”Att förändra eller förändras – Upplevelser i samband med kostbehandlad diabetes mellitus typ två”. Slutsats: Genom att tillämpa personcentrerad vård kan distriktssköterskan ta del av personers egen berättelse och unika upplevelse av sin situation och i partnerskap planera omvårdnaden utifrån det personen själv värdesätter. Det är utifrån de egna värderingarna som personen kan finna motivation som leder till hållbara förändringar.