Syfte: Att beskriva om och hur undersköterskor och vårdbiträden arbetar utifrån ett personcentrerat förhållningssätt i omvårdnaden av äldre personer med demenssjukdom. Metod: En deskriptiv kvalitativ intervjustudie genomfördes med tio semistrukturerade intervjuer med deltagare som arbetade på boenden för personer med demenssjukdom. Intervjuerna spelades in och dataanalysen bearbetades med en kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att på de demensboenden som ingick i studien arbetade omvårdnadspersonalen utifrån ett personcentrerat förhållningssätt. De hade kunskap, erfarenhet och strategier då det gällde bemötande och omvårdnad av personer med demenssjukdom. Det största hindret för att kunna arbeta personcentrerat upplevdes vara besparingar som leder till neddragningar i personalgrupperna. Samtliga deltagare hade en önskan om regelbunden handledning och kompetensutveckling. I stöd och handledning var det kommunens demensvårdsutvecklare som de hade mest hjälp av, sjuksköterskan och chefen upplevdes inte ha den tiden i samma utsträckning. Slutsats: Resultatet visar hur viktigt det är att kommunens organisation och ledning ger verktyg till personalen så att de kan fortsätta att arbeta personcentrerat. vilket i den här patientgruppen är nödvändigt för att känna trygghet. En tillåtande organisation där personalen har rätt till handledning och kompetensutveckling obeeroende av budgetläge.

Bakgrund: Vid demenssjukdom uppstår en skada i hjärnan som påverkar den kognitiva förmågan negativt. Demenssjukdomen gör att de drabbade personerna får minnessvårigheter, försämrad tankeförmåga och försämrad uppmärksamhet som leder till att vardagliga rutiner och det sociala livet försvåras. På sikt kan sjukdomen leda till malnutrition. Problem: Personer med demens kan lätt bli distraherade av omgivande faktorer, både fysiska och sociala. Avsaknad av kunskap hos vårdpersonal och anhöriga kring vårdandet av personer med demens kan därmed inverka negativt på måltidssituationerna. När de kognitiva och fysiologiska funktionerna minskar sker en ökad risk att drabbas av malnutrition. Följderna av malnutrition kan bli allvarliga och öka samsjuklighet som på sikt kan leda till döden. Syfte: Att beskriva måltidsmiljöns betydelse för matintaget hos personer med demens. Metod: En allmän litteraturöversikt baserad på elva vetenskapliga artiklar Resultat: I resultatet identifierades två teman som visades ha betydelse för måltidsmiljön: Fysiska miljön och Social samvaro. Slutsats: En distraherande miljö skapar oro och förvirring hos personer med demens. Genom att anpassa miljön utifrån personliga preferenser och familjära aspekter kan matintaget öka. Den personcentrerade vården och en kännedom om varje enskild individs behov inger trygghet som genererar i ett ökat matintag och välbefinnande.

Med rätten till hälsa menas att alla ska ha rätt till god och säker vård på lika villkor. Däremot finns det forskning som visar att så inte är fallet idag och diskriminering sker inom vården. Syftet med studien var att undersöka arbetsterapeutens syn på betydelsen av genuskunskap samt ta reda på om patientens kön påverkar valet av aktivitet i samband med en intervention. Detta arbete var en kvalitativ studie med en abduktiv ansats. Den metod som användes var en kvalitativ webbenkätstudie med öppna frågor som besvarades av kommunalt anställda yrkesverksamma arbetsterapeuter. De öppna frågorna analyserades med inspiration av en kvalitativ innehållsanalys för att få fram textens budskap. Resultatet visade att patientens kön skulle kunna ha en viss påverkan av arbetsterapeutens val av aktivitet i samband med intervention. Det framkom även i resultatet att arbetsterapeuter har en delad syn på genus. Studiens slutsats betonar att en förbättrad kunskap inom genus kan både komplettera och förankra arbetsterapeutens teorier om människan.

No description available.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors upplevelser och erfarenheter av patientundervisning till patienter med diabetes samt att identifiera aspekter som kan relateras till ett personcentrerat förhållningssätt. Metod: Deskriptiv design med kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer användes vid datainsamlingen. Vid urvalet användes strategiskt urval. Nio intervjuer utfördes med distriktssköterskor på sex olika vårdcentraler i Mellansverige. Vid analysen användes kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Distriktssköterskorna önskade mer kunskap om invandrares kost- och motionsvanor. Distriktssköterskorna uttryckte att det var roligt och spännande med patientundervisning och att det var viktigt att de var engagerade. Distriktssköterskorna ville arbeta mer i team och de upplevde att de hade för lite tid avsatt för patientundervisning. De ansåg att de arbetade personcentrerat men det var svårare att arbeta personcentrerat vid gruppundervisning än vid enskild undervisning. Slutsats: Distriktssköterskor bör ha god kunskap om kulturella skillnader hos patienter med diabetes. Distriktssköterskorna upplever brist på tid- och resurser och önskar samarbeta mera i team. Det är viktigt med ett personcentrerat förhållningssätt där distriktssköterskorna utgår från den enskilda individen. En distriktssköterska som är engagerad och trivs med sitt arbete kan lättare klara av det ökade trycket och arbetsbelastningen. / Aim: The aim of the study was to describe district nurses´ perceptions and experiences of patient education for patients with diabetes and to identify aspects that can be related to a person-centered approach. Methods: Descriptive design with qualitative approach with semi structured interviews were used for data collection. In the selection process was strategically selection used. Nine interviews were conducted with district nurses at six different medical centers in central Sweden. In the analysis used qualitative content analysis. Results: District nurses wanted more knowledge about immigrants' eating and exercise habits. District nurses expressed that it was fun and exciting with patient education and that it was important that they were engaged. District nurses wanted to work more in teams and they felt they had too little time set aside for patient education. They felt that they were working person-centered but it was more difficult to work person centered at group education than private education. Conclusion: District nurses should have good knowledge of cultural differences in patients with diabetes. District nurses perceive lack of time and resources and want more cooperate in teams. It is important with a person-centered approach, where district nurses based on the individual person. A district nurse who is engaged and enjoy their work can help dealing with the increased pressure and workload.

På grund av att patienter med demenssjukdom är mycket sårbara och blir beroende av andra för att må bra är det speciellt viktigt att formulera en vårdfilosofi inom demensvård. En personcentrerad vårdfilosofi för demensvård har utvecklats av flera forskare inom vårdvetenskap. Syftet är att bekräfta patienten genom att vara närvarande i mötet och genom att lyssna till och försöka tolka vad patienten berättar om sin situation. När patienten ges frihet och möjlighet att välja och bestämma över sin situation kan han/hon bättre bevara sin självkänsla och uppleva ett välbefinnande. Tidigare forskning visar att ledarskap har en avgörande betydelse för vårdutveckling. Det saknas tidigare forskning om ledarskap för en personcentrerad vård inom demensvården. Det teoretiska perspektivet i detta arbete utgår från Bondas´ teori om det caritativa ledarskapet.Syfte med denna studie har varit att från vårdchefers perspektiv beskriva ledarskap inom demensvård i relation till personcentrerad vård.Intervjuer med fem ledare för demensvård i Västsverige har genomförts för att fånga deras erfarenheter. Intervjuerna har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att ledarna är medvetna om ledarskapets betydelse för att skapa en personcentrerad och caritativ vård för patienterna med demenssjukdom. De arbetar medvetet med att stödja personalen genom att ge tid för reflektion, handledning och bidra till deras kunskapsutveckling. Att bekräfta vårdpersonalen i sin vårdarroll och som personer är viktigt för att de ska kunna ge en individuell vård till patienterna. Genom att stärka ett samspel och en dialog mellan patienter, närstående, vårdpersonal och vårdteamet ges möjlighet till att kunna göra de bästa individuella bedömningarna om vad som bidrar till välbefinnande för patienten. / Program: Fristående kurs

Bakgrund: Personcentrerad vård innebär att stödja personlighet, prioritera relationer, möjliggöra delaktighet i beslutsfattande samt att skapa ett positivt psykosocialt klimat. En förutsättning för personcentrerad vård är personcentrerat klimat. För personal kan personcentrerat klimat innebära trygghet och säkerhet, vardaglighet och gemenskap. Syfte: Att beskriva vård- och omsorgspersonalens uppfattningar av personcentrerat klimat på särskilt boende gällande dimensionerna trygghet och säkerhet, vardaglighet och gemenskap. Metod: En metodtriangulering genomfördes med en skala för personcentrerat klimat för beskrivning av personalens kvantitativa uppfattningar med deskriptiv statistik samt att kvalitativa intervjuer genomfördes och analyserades med deduktiv innehållsanalys. Resultat: Många av vård- och omsorgspersonalen uppfattade att det fanns ett personcentrerat klimat och mest framträdande var att patienterna var i säkra händer, att det var hemtrevligt för patienterna och att det var enkelt för patienterna att ta emot besök. Det som uppfattades förekomma i lägre utsträckning var att man inte kunde vara sig själv, att det inte fanns ett lugn och att patienterna inte hade någon att prata med om de så önskad. De flesta uppfattningar kunde relateras till personalen i arbetsgruppen, personal som individer eller till personal som vårdar de boende, men det fanns också uppfattningar som kunde relateras till den boende, anhöriga och till omgivningen. Slutsats: Många av vård- och omsorgspersonalen uppfattade att det fanns ett personcentrerat klimat. Det fanns aspekter som uppfattades som personcentrerat klimat i högre respektive lägre utsträckning avseende trygghet och säkerhet, vardaglighet och gemenskap.

Bakgrund: En stor del av den äldre befolkningen har någon hjälp inom kommunal hälso- och sjukvård, exempelvis särskilt- och ordinärt boende. Sjuksköterska inom kommunal hälso- och sjukvård har omvårdnadsansvar för patienten och arbetar efter att vård och omsorg ska genomföras tillsammans med patienten och utformas i enlighet dennes önskemål så långt det är möjligt. Ett hjälpmedel för både sjukvårdspersonal och patienten är en samordnad individuell plan, SIP, som underlättar för alla inblandade och framförallt patienten. Målet med SIP är att patienten ska få vara med och planera sin vård efter sina önskemål i så stor utsträckning som möjligt. Syfte: Beskriva sjuksköterskors upplevelser av arbetet med samordnad individuell plan för äldre patienter inom kommunal hälso- och sjukvård. Metod: Kvalitativ intervjustudie med fokusgrupper tillsammans med sjuksköterskor som arbetar inom kommunal hälso- och sjukvård. Det insamlade materialet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskorna upplevde att det inte fanns tillräckligt tydliga rutiner för hur arbetet med SIP skulle gå till. Det var bristande samarbete med vårdcentralerna och även internt med omvårdnadspersonalen. Det upplevdes som att alla inblandade professioner inte alltid visste vad en SIP var och hur det skulle utföras. Sjuksköterskorna upplevde också att det var svårt för många patienter att vara delaktig i planeringen av sin vård och omsorg. Slutsatser: Det krävs tydliga rutiner för SIP, både nationellt och lokalt, för att det ska fungera som det hjälpmedel det är tänkt. Alla inblandade professioner behöver också få utbildning om SIP och fokus behöver vara på att få patienten delaktig i planeringen på bästa möjliga sätt för att de ska uppnå en känsla av trygghet och på så vis kan vårdbehovet minska.

Bakgrund: Det har visat sig genom tidigare forskning att patienter upplever brister i bemötandet från sjuksköterskor i vården och att detta leder till att de känner sig osäkra, osynliga och inte delaktiga. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta personcentrerat. Metod: En systematisk litteraturstudie med beskrivande syntes. Analysprocessen presenteras utifrån datainsamling och urval, genomförande och dataanalys. Resultat: I resultatet framkom två huvudteman och fyra subteman. Tema 1: Organisatoriska förutsättningar med subteman, att arbeta över professionens gränser och sträva efter teamwork samt att arbetsmiljön påverkar personcentrerat arbetssätt. Tema 2: Relationens betydelse med subteman, att kommunikationen har betydelse och att sträva efter patientens delaktighet. Slutsats: Sjuksköterskor uttrycker en önskan om att sträva efter en vårdande relation, se personen som en unik individ, göra denne delaktig samt värna om integritet och värdighet hos patienter. Sjuksköterskor har dock svårt att utöva ett personcentrerat arbetssätt i klinisk praxis då det framgår att hinder som bristande förutsättningar i vårdmiljö och vårdverksamhet står i vägen för detta. Dessa hinder utgjordes av bristande teamsamarbete, otillräcklig kommunikation mellan olika professioner, tidsbrist samt en kultur på arbetsplatsen som inte stödjer ett personcentrerat arbetssätt.

No description available.