Bakgrund: Diabetes Mellitus (DM) är en kronisk sjukdom som kan påverka flera kroppsliga funktioner, vilket i sin tur kan leda till svåra komplikationer. En av dessa är svårläkta sår, vilket är förknippat med en omfattande börda för patienterna. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av att leva med diabetiska fotsår vid DM typ 1 och 2. Metod: Studien genomfördes genom en litteraturöversikt med kvalitativ metod. Studien baserades på elva vetenskapliga artiklar som återfanns genom artikelsökning i databaserna CINAHL och MEDLINE samt manuell sökning. Artiklarna analyserades enligt analys av Friberg i fem steg. Resultat: Litteraturöversikten resulterade i fyra huvudteman; upplevelser av fysisk påverkan, upplevelser av ekonomisk påverkan, upplevelser av social påverkan och upplevelser av emotionell påverkan. Vidare sammanställdes nio subteman. Slutsats: Diabetiska fotsår hos personer med diabetes påverkar psykologiska och sociala aspekter, begränsar rörlighet och orsakar funktionsnedsättning. Brist på stöd leder till ensamhet och börda, medan smärta hindrar social interaktion. Sjuksköterskor kan med kunskap och gott bemötande bidra till ökad kunskap om egenvård och psykosociala effekter och främjar patientens självständighet, hälsa och välbefinnande. / Background: Diabetes Mellitus (DM) is a chronic disease that can affect several bodily functions, which in turn can lead to severe complications. One of these are hard-to-heal wounds, which is associated with an extensive burden for the patients. Aim: To describe patients’ experience of living with diabetic foot ulcers in DM type 1 and 2. Method: The study was conducted through a literature review using a qualitative method. The study was based on eleven scientific articles that were found through an article-search in the databases CINAHL and MEDLINE as well as through manual search. The articles were analyzed according to analysis by Friberg in five steps. Results: The literature review resulted in four main themes; experiences of physical impact, experiences of financial impact, experiences of social influence and experiences of emotional impact. Furthermore, nine subthemes were compiled. Conclusion: Diabetic foot ulcers in people with diabetes affect psychological and social aspects, limits mobility and cause disability. Lack of support leads to loneliness and a feeling of being a burden to others, while pain hinders social interaction. With knowledge and compassion, nurses can contribute to increase the patient’s knowledge about self-care and psychosocial effects which can promote the patient's independence, health, and well-being.

Bakgrund: Diabetes mellitus är ett växande folkhälsoproblem då allt fler insjuknar i sjukdomen. Det är en kronisk sjukdom och förekommer i två olika typer, typ I och typ II varav typ II är den mest utbredda. Övervikt är en bidragande orsak till att personer utvecklar diabetes mellitus typ II, därför är det viktigt att göra livsstilsförändringar när diagnosen erhållits. Det är betydelsefullt att som sjuksköterska hjälpa och stödja personer utifrån deras behov. Syfte: Att beskriva kvinnors upplevelser av att leva med diabetes mellitus typ II. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ design där 16 artiklar har analyserats och sammanställts till ett resultat. Resultat: Flertalet kvinnor upplevde en ökad oro och stress över hur de skulle hantera sin sjukdom. Det fanns flera olika faktorer som påverkade hur kvinnorna skötte sin sjukdom. För att de skulle förändra sin vardag och genomföra livsstilsförändringar var det nödvändigt med kunskap och information. Slutsats: För att hantera sin sjukdom krävs adekvat information ifrån hälso- och sjukvården. Brist på adekvat information kan visa på att det inte finns så stor kompetens kring sjukdomen. För att kunna optimera vården är det viktigt att som sjuksköterska ha kunskap om hur sjukdomen upplevs. / Background: Diabetes mellitus is a growing public health problem as more fall ill with the disease. It is a chronic disease and occurs in two types, type I and type II, which type II is the most widespread. Obesity is a contributing factor to people developing diabetes mellitus type II, so it is important to make lifestyle changes when diagnosed been acquired. It is significant as a nurse to help and support people based on their needs. Aim: To describe women's experience of living with diabetes mellitus type II. Method: A literature review where a qualitative design has been implemented, 16 articles have been analyzed to the result. Results: Most women experienced increased anxiety and stress over how to manage their disease. There were several factors that influenced how women managed their disease. To change their daily lives and to implement lifestyle changes, it was necessary to have knowledge and information. Conclusion: To manage their condition it requires adequate information from healthcare. Lack of adequate information can demonstrate that there is not so much expertise about the disease. In order to optimize the care it is important that as a nurse to have knowledge of how the disease is experienced.

Background: Diabetes Mellitus type II is a chronic disease that is characterized by impaired insulin secretion an insulin-resistant tissue. This disease may, if insufficiently threated cause multiple symptoms like fatigue, difficulty sleeping and dry skin. Complications caused by the disease include arteriosclerosis where cardiovascular disease is the most common cause of death in diabetics. Self-care is relevant to decrease these symptoms and complications where Orem’s self-care model can provide insight. Aim: To explore the factors that may be of importance for the patient’s adherence to self-care and health promoting actions at Diabetes Mellitus type II. In addition, the included studies selection groups are described. Method: This study was conducted as a descriptive literature study with 11 articles with qualitative, quantitative and mixed approaches. Main Result: The adherence of self-care at Diabetes Mellitus type II may be affected by factors as if the patient has enough knowledge about the disease and self-care. Additional factors are if the patient is motivated or not, the effect of self-care on the daily life, complications, social support and if the patient is accepting the illness or not. The participants were recruited from different countries and included nurses specialized in diabetes, patients with diabetes and patients with hypertonia. In addition, the participants were recruited from mother studies, health centers and patient records. Conclusion: The nurse should work to promote health and to do that the nurse needs to see the whole patient as an individual and his or her needs. It is therefore important to have sufficient knowledge about the disease, as well as all the factors that may affect the patient's adherence to self-care in diabetes mellitus type II. / Bakgrund: Diabetes Mellitus typ II är en kronisk sjukdom som kännetecknas av nedsatt insulinsekretion och insulinresistent vävnad. Denna sjukdom kan om otillräckligt behandlad resultera i flera symtom som trötthet, sömnsvårigheter och torr hud. Komplikationer av sjukdomen är bland annat åderförkalkning där hjärt- och kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken hos personer med diabetes. För att minska risken för dessa symtom och komplikationer är egenvård relevant där Orems egenvårdsmodell kan bidra med insikt. Syfte: Var att undersöka vilka faktorer som kan ha betydelse för patientens följsamhet av egenvård och hälsofrämjande åtgärder vid Diabetes Mellitus typ II. Därtill beskrivs de ingående studiernas urvalsgrupper. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie med 11 artiklar med kvalitativ, kvantitativ och mixad ansats. Huvudresultat: Följsamheten av egenvård vid Diabetes Mellitus typ II kan påverkas av faktorer som kunskap om sjukdomen och egenvård. Ytterligare faktorer är huruvida patienten är motiverad eller inte, egenvårdens påverkan på det dagliga livet, komplikationer, socialt stöd, huruvida patienten accepterar sin sjukdom. Deltagarna till studierna rekryterades från olika länder och bestod av diabetessjuksköterskor, patienter med diabetes och patienter med hypertoni i olika kombinationer. Därtill rekryterades deltagarna från moderstudier, hälsocentraler eller patientregister. Slutsats: Sjuksköterskan bör arbeta hälsofrämjande och för att göra det måste sjuksköterskan se hela patienten som individ och dennes behov. Det är därför viktigt att sjuksköterskan besitter tillräcklig kunskap om sjukdomen, samt alla de faktorer som kan ha betydelse för patientens följsamhet av egenvård vid Diabetes Mellitus typ II.

Thesis (MSc)--Stellenbosch University, 2012. / ENGLISH ABSTRACT: Context: There are serious deficiencies in the current tests and criteria available for the diagnosis of diabetes. A novel screening method for the earlier and more efficient detection of type 2 diabetes would be a significant clinical advance. Objective: The hexosamine biosynthetic pathway (HBP) usually acts as a fuel sensor and its activation leads to O-GlcNAcylation of target proteins in a glucose-responsive manner. O-GlcNAc transferase (OGT) and O-GlcNAcase (OGA) are responsible for O-GlcNAc addition and removal, respectively. As higher HBP flux is linked to insulin resistance/type 2 diabetes, we hypothesized that increased O-GlcNAcylation of leukocyte proteins can detect the onset of pre- and overt diabetes. Materials and methods: 74 participants from Bellville and Stellenbosch (Western Cape, South Africa) were recruited and characterized as normal, pre-diabetic or diabetic. Leukocytes (granulocytes and lymphocytes) isolated from study subjects were evaluated for O-GlcNAcylation, OGA and OGT expression by flow cytometry, immunofluorescence microscopy and Western blotting. Results: Leukocyte O-GlcNAcylation increased in both pre-diabetic and diabetic individuals, with leukocyte sub-population data showing the greatest sensitivity. OGA expression and O-GlcNAc/OGA ratios elevated in parallel with increasing glucose concentrations. OGT expression did not significantly change for any of the study subjects investigated. Conclusions: The initial and significant increases in leukocyte O-GlcNAcylation demonstrate great potential for the earlier detection of pre-diabetic and diabetic individuals. OGA expression and O-GlcNAc/OGA ratios may also have diagnostic value. Together our data show strong promise for eventual diagnostic utility and the more efficient detection of type 2 diabetes. / AFRIKAANSE OPSOMMING: Die konteks: Daar is ernstige tekortkominge in die huidige toetsing en kriteria vir die diagnose van diabetes. ʼn Nuwe metode vir die vroeë en meer effektiewe opsporing van tipe 2 diabetes sal beduidende kliniese voordeel inhou. Doelstelling: Onder normale omstandighede tree die heksosamienbiosintetiese pad (HBP) as energie sensor op, en die aktivering daarvan gee aanleiding tot O-GlcNAsetilering van proteïene in ʼn glukose-afhanglike wyse. O-GlcNAs transferase (OGT) en O-GlcNAse (OGA) is onderskeidelik verantwoordelik vir O-GlcNAs toevoeging en verwydering. Aangesien hoër HBP fluks verband hou met insulienweerstandigheid /tipe 2 diabetes, stel ons ʼn hipotese voor dat opsporing van verhoogde O-GlcNAsilasie van leukosietproteïene, die aanvang van pre-diabetes en diabetes kan voorspel. Materiale en metodes: 74 vrywillige deelnemers van Bellville en Stellenbosch (Wes Kaap Provinsie, Suid Afrika) is gewerf en gekarakteriseer as normaal, pre-diabeties of diabeties. Leukosiete (granulosiete en limfosiete), uit bloed van deelnemers geïsoleer, is vir O-GlcNAsilasie, OGA en OGT uitdrukking deur vloeisitometrie, immunofluoressensie-mikroskopie en Western blotting, ondersoek. Resultate: Leukosiet O-GlcNAsetilering is verhoog in beide pre-diabetiese en diabetiese individue, met leukosiet sub-populasie wat die mees sensitiewe data gelewer het. OGA uitdrukking en O-GlcNAs/OGA verhoudings in parallel verhoog tot ʼn toename in glukose konsentrasies. OGT uitdrukking het nie betekenisvol verander in enige van die individue wat ondersoek is nie. Gevolgtrekkings: Die vroeë en betekenisvolle toename in leukosiet O-GlcNAsetilering toon groot potensiaal vir die vroeë opsporing van pre-diabetiese en diabetiese individue. OGA uitdrukking en O-GlcNAs/OGA verhoudings het ook moontlik diagnostiese waarde. Ons data toon belowende resultate vir die gevolglike diagnostiese waarde en ʼn meer effektiewe opsporing van tipe 2 diabetes.

Bakgrund: Diabetes Mellitus är kronisk sjukdom som är kopplat till lidande och förlust av livskvalitet. Egenvård är avgörande för att minska de negativa konsekvenserna. Mindre än hälften av alla diabetespatienter uppnår god egenvård. Anledningen är bland annat begränsad kunskap om diabetes och bristande egenvårdsföljsamhet. Införandet av Informations- och kommunikationsteknologi i diabetesvården påbörjades för att förbättra det kliniska resultatet och livskvaliteten för patienter med diabetes typ 2. Syfte: Att beskriva hur information och kommunikationsteknologi kan främja egenvård på distans för patienter med diabetes mellitus typ 2. Metod: Litteraturstudie, där artiklarna söktes i CINAHL, PubMed och Web of Science. Artiklarna som inkluderades var 15 artiklar med kvantitativ, kvalitativ samt mixed metod. Resultat: Resultatet visade att Information och kommunikationsteknologi såsom internet, dator och mobiltelefonbaserade egenvårdsprogram främjade egenvård hos patienter med diabetes typ 2 genom ökad kunskap, ökad medvetenhet, ökad motivation samt förbättrad livsstilsförändring i kost och motion. Slutsats: IKT som hjälpmedel kan underlätta dagliga utmaningarna för patienter med diabetes typ 2 eftersom den täcker kunskapsluckan och därtill ökar patienternas medvetenhet och motivation till egenvård. / Introduction: Diabetes Mellitus is a chronic disease that is linked to suffering and lack of quality of life. Self-care is essential to reduce the negative consequences. Less than half of all patients achieve good self-care. Some of the reasons are limited knowledge of diabetes and poor self-care compliance. The introduction of ICT in diabetes care was started to improve clinical outcomes and quality of life for patients with diabetes type 2. Aim: To describe how information and communication technology can promote self-care in distance for patients with diabetes mellitus type 2. Methods: Literature study, in which the articles were searched in CINAHL, PubMed and Web of Science. Articles included were 15 articles with a quantitative, qualitative and mixed method. Results: The results showed that information and communication technology such as internet, computer and mobile phone-based self-care program promoted self-care in patients with diabetes type 2 by increasing knowledge, awareness, motivation and improving lifestyle change. Conclusion: Information and communication technology can facilitate the daily challenges for patients with type 2 diabetes because it covers the knowledge gap and increases patient awareness and motivation for self-care.

Unga vuxna typ 1 diabetiker i åldern 18-29 år har inte optimal diabetes-behandling. Insulin saknas och glukos kan inte transporteras till kroppens celler. Egenvård måste ske i form av insulintillförsel, regelbundna måltiderna och blodsockerkontroller. Behandlingsmålet är ett normalt liv och hindrande av långtidskomplikationer. Syftet med litteraturöversikten var att beskriva hinder och möjligheter av betydelse för egenvård hos unga vuxna med diabetes typ 1. Systematisk litteraturöversikt i tre olika databaser resulterade i elva vetenskapliga artiklar. Två kategorier framkom: Hinder och resurser för egenvård, vilka delades i subkategorierna vårdrelation vid transition, kommunikation vid transition, sociala relationer och patientens autonomi. Livet förändras i många avseenden i åldern 18-29 år. Det egna ansvarstagandet, autonomin och delaktigheten påverkas av bristande rutin, ostrukturerad livsstil, stress, dåliga vanor, felprioriteringar och bristande motivation. Patientens kontroll av sjukdom och egenvård är en viktig inre resurs som kan stärkas genom fortsatt utbildning, vilket resulterar i ökad delaktighet. Överföring mellan vårdgivare och tillgänglighet måste förbättras. Sjuksköterskans kunskap om samband mellan egenvårdsförmåga och motivationshöjande terapimetoder måste fördjupas och vidare forskning för att hitta åtgärder som främjar egenvården måste göras. / Young adult type 1 diabetics aged 18-29 do not have optimal diabetes treatment. Insulin is missing and glucose can not be transported to the body's cells. Self-care such as insulin administration, regular meals and bloodsugar controls must be done. The treatment goal is normal life and prevention of long-term complications. The purpose of the literature review was to describe obstacles and possibilities of self-care in young adults with type 1 diabetes. Systematic literature review in three different databases resulted in eleven scientific articles. Two categories emerged: Obstacles and resources for self-care, which were divided into subcategories care relationship at transition, communication at transition, social relations and patient autonomy. Life is changing in many respects between the ages of 18 and 29. Responsibility, autonomy and participation are affected by lack of routine, unstructured lifestyle, stress, bad habits, bad priorities and lack of motivation. The patient's control over disease and self-care is an important internal resource that can be strengthened through continuing education, resulting in increased participation. Transfers between healthcare providers and accessibility must be improved. Nursing knowledge about self-reliance and motivational therapy methods needs to be deepened and further research to find actions that promote selfesteem must be done.

Bakgrund: I Sverige insjuknar årligen 43 barn av 100000 i typ 1-diabetes (T1DM). Hos barn, som befinner sig i ett stadium av intellektuell och psykologisk utveckling, kan det finnas svårigheter att tillämpa den ideala terapeutiska behandlingen. Denna aspekt är något som särskilt måste beaktas av sjuksköterskan. De komplikationer som kan uppstå vid obehandlad diabetes skapar lidande för både individen, familjen och samhället. Syfte: Beskriva vilka erfarenheter barn i åldern 6-18 år har av att leva med diabetes mellitus typ 1 samt beskriva vilka datainsamlingsmetoder som använts i de utvalda vetenskapliga artiklarna. Metod: En deskriptiv litteraturstudie. Tema, kategorier och datainsamlingsmetoder har identifierats i elva kvalitativa artiklar och sammanställts. Huvudresultat: I samtliga artiklar som redovisas i resultatet framträdde ett tydligt tema – erfarenheten att vara annorlunda. Erfarenheter av att lära sig hantera egenvård i vardagen gestaltades av barn som utmanande. Barns erfarenheter i relation till vården beskrevs som opersonliga. Utifrån den metodologiska frågeställningen framkom det att majoriteten av de inkluderade studierna använde intervjuer som datainsamlingsmetod. Slutsats: Barn i 6-18 årsåldern inhämtade snarlika erfarenheter av att leva med T1DM. Temat ”same same but different” var tydligt övergripande i artiklarna och avspeglar barnens erfarenheter att uppfatta sig “annorlunda” mot andra, från omgivningen eller bara i sitt eget sinne. Upplevelsen att vara “annorlunda” satte sin prägel på sociala- och vårdrelationer och äventyrade hantering av egenvård. Sjuksköterskan bör förankra sitt vårdande arbete till barns unika erfarenheter av att leva med sjukdomen och skräddarsy en vårdstrategi utifrån det individuella barnet. / Background: Annually in Sweden, 43 children out of 100,000 are affected by type 1 diabetes (T1DM). Children, who are in a state of intellectual and psychological development, can have difficulties to apply the ideal therapeutic treatment. This aspect must be given particular consideration by the nurse. The complications that occur due to untreated diabetes, cause suffering for the individual, their family and the society. Purpose: Describe what experiences children in the age of 6-18 years have of living with diabetes mellitus type 1 as well as describe what methods of data collection have been used in the included articles. Method: A descriptive literature study. Theme, categories and data collection methods have been identified in eleven qualitative articles and compiled.   Main result: In all the articles presented in the result a clear theme appeared – the experience of being different. Experiences of learning how to manage self-care in the daily life were by the children described as challenging. Children's experiences in relation to the care were described as impersonal. Based on the methodological issue, it emerged that most of the included studies used interviews for their data collection. Conclusion: Children in the age of 6-18 years gathered similar experiences of living with T1DM. The theme "same same but different" was general in the articles and reflect the children's experiences of being perceived as "different" to others, from the environment or only in their own mind. The experience of being "different" put its stamp on the social and health relationships and jeopardized the management of self-care. The nurse should anchor their caring work to children’s unique experiences of living with the disease and tailor a treatment strategy based on the children’s individual needs.

The study aims to identify the influence of socioeconomic factors on the prevalence of type 2 diabetes for individuals aged 27 and older in the Republic of Belarus. We analyze data from the Diabetes Survey conducted by the Endocrinology Medical Center in Minsk and the Ministry of Health of the Republic of Belarus from 2011 to 2015. The association between socioeconomic factors and the prevalence of type 2 diabetes is examined using logistic regression with sequential adjustments for clinical and behavioral predictors. Our findings indicate that individuals with lower income and educational levels are more likely to suffer from type 2 diabetes than those in higher income and education groups. Moreover, the prevalence of type 2 diabetes decreases as income and educational level go up. Furthermore, this association remains significant even after further adjusting for various behavioral and clinical factors. In addition, we confirm that type 2 diabetes is more prevalent among overweight / obese, physically inactive and older individuals. These findings suggest that strategies for preventive diabetes programs should be focused on socioeconomic environment rather than on individual risky behavior only.

Varje år drabbas ungefär 900 barn i Sverige av diabetes typ 1. Det är en komplex sjukdom som påverkar hela individen och dennes livsvärld. Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom som gör att kroppens egna immunsystem attackerar betacellerna i bukspottskörteln. Detta gör att cellerna inte kan producera det livsviktiga hormonet, insulin. Det kan leda till allvarliga följdkomplikationer och i värsta fall döden. Syftet med examensarbetet är att beskriva barns upplevelse av att insjukna i och leva med diabetes typ 1. Metoden är en analys av kvalitativ forskning där vi sammanställer och analyserar data utifrån flera studier. I resultatet presenteras nio kvalitativa artiklar, publicerade mellan år 2009-2017 som på olika sätt belyser vilken innebörd en diabetesdiagnos medför för patienterna. I resultatet urskiljs två huvudkategorier med medföljande subkategorier. I resultatet framkommer det att barn känner sig annorlunda och ensamma. Diabetessjukdomen innebär stora utmaningar för barnen i form av dagliga moment som blodsockerkontroll och insulinadministrering. Barnen har en strävan att vara självständiga och detta sätts på prov i vardagen då barnet förväntas sköta sin diabetessjukdom själv. I diskussionen läggs fokus på vilka utmaningar som barnen ställs inför. Detta diskuteras i relation till föräldrarnas syn för att ge en nyanserad bild av hur de ser på utmaningarna som barnet ställs inför. Slutsatsen är att barn som lever med diabetes typ 1 upplever rädsla, ensamhet och en känsla av att vara annorlunda.

Um problema para profissionais que atendem crianças com doenças crônicas é o de encontrar técnicas de atendimento que motivem o tratamento, evite as complicações da doença e mantenham a qualidade de vida dos pacientes. Psicólogos, inseridos no âmbito hospitalar, que participam de programas de atendimento para crianças com Diabetes Mellitus tipo 1 (DM1), se deparam com o sofrimento das mesmas, angústia dos pais e preocupação das equipes de saúde, principalmente quando há baixa adesão ao tratamento. Diante dos riscos de complicações graves que rodeiam essa patologia; das dificuldades no atendimento psicológico de crianças com doenças crônicas e da tendência ao uso de jogos na área da saúde; desenvolveu-se o Gamellito Adventures, um jogo digital para crianças e adolescentes com DM1. Este jogo (game) propõe aos jogadores a realização de cuidados de automonitorização, aplicação de insulina, alimentação e atividade física em um personagem com DM1. Ao considerar esse contexto, temse como objetivo apresentar Gamellito Adventures, como um dispositivo mediador na intervenção da psicologia em crianças com DM1 e realizar um estudo clínico para avaliar os alcances de sua utilização jogo, a partir de conceitos winnicottianos que enfocam o brincar e os objetos transicionais. Trata-se de uma pesquisa clínicoqualitativa que se dotou do método clínico e teve como coleta de dados entrevistas com os pais, consulta de prontuário médico e a técnica do Desenho-Estória com Tema e a utilização do próprio game como mediador e instrumento de coleta no atendimento. Participaram deste estudo cinco crianças com diagnóstico de DM1 na faixa etária de sete a onze anos, sendo quatro meninas e um menino, atendidos no Ambulatório de Especialidades do Hospital Universitário da Universidade Estadual de Londrina. Foram realizadas duas sessões com os responsáveis, entrevista inicial e devolutiva, e quatro sessões com cada criança, sendo que a primeira e última foram aplicados os Desenhos-Estórias com Tema. As demais sessões foram explorados os recursos do game, dos cuidados básicos, minigames e quizzes. Os resultados evidenciaram que a utilização do Gamellito Adventures o faz um potente recurso terapêutico em sessão de atendimento psicológico de crianças com DM1. Os aspectos clínicos comuns percebidos nos estudos de caso foram: as questões maternas que envolvem os pacientes com DM1, o sentimento de se perceber diferente em relação a outras crianças em relação ao seu estado crônico, a dificuldade de simbolização, as passagens ao ato e a negação da doença. Em relação aos aspectos do jogo, o estudo dos casos possibilitou entender que o Gamellito Adventures se fez um disparador para a fala da criança em relação à sua doença e na medida em que favorece a simbolização, é mediador para estabelecer a transferência, a aproximação do conhecimento e a responsabilização, elementos essenciais para melhorar a adesão ao tratamento. O Gamellito Adventures dá subsídios para que a criança se sinta identificada ao personagem e possa, então, falar sobre ela e sua relação com o DM1 e passar da posição de alguém sempre cuidada para um agente ativo: e cuidador / A problem for professionals who treat children with chronic diseases is to find care techniques that motivate treatment, avoid complications of the disease and maintain the quality of life of patients. Psychologists in the hospital who participate in care programs for children with Type 1 Diabetes Mellitus (T1DM) are faced with their suffering, parents\' anguish and concern of health teams, especially when there is low adherence to treatment. Faced with the risks of serious complications surrounding this pathology; the difficulties in the psychological care of children with chronic diseases and the tendency to use games in the health area; developed the Gamellito Adventures, a digital game for children and adolescents with T1DM. In considering this context, we aim to present Gamellito Adventures as a mediator device in the intervention of psychology in children with T1DM and conduct a clinical study to evaluate the scope of their game use, based on Winnicottian concepts that focus on playing and the transitional objects. It is a clinical-qualitative research that was endowed with the clinical method and had as data collection interviews with the parents, consultation of medical records and the technique of Drawing-Story with Theme and the use of Gamellito Adventures itself as mediator and instrument collection. Five children with DM1 diagnosed in the seven to eleven years age group, four girls and one boy, attended the Specialized Ambulatory of the University Hospital of the State University of Londrina (AEHU / UEL). Two sessions were carried out with those responsible, initial and devolution interview, and four sessions with each child, the first and last one being applied the Theme-Story Drawings. The other sessions explored the features of Gamellito Adventures, basic care, minigames and quizzes. The results showed that the use of Gamellito Adventures makes it a powerful therapeutic resource in the psychological treatment session of children with T1DM. The common clinical aspects perceived in the case studies were: the maternal issues involving patients with T1DM, the feeling of perceiving themselves differently in relation to other children in relation to their chronic state, the difficulty of symbolization, the passage to the act and the denial of the disease. Regarding the aspects of the game, the study of the cases made it possible to understand that the Gamellito Adventures was a trigger for the speech of the child in relation to its disease and insofar as it favors symbolization, it mediates to establish the transference, the approximation of the knowledge and accountability, essential elements to improve adherence to treatment. Gamellito Adventures gives the child the ability to feel identified and can then talk about her and her relationship with T1DM and move from the position of someone always \"cared for\" to an active agent: and caregiver