Based on the Salem witch trials of 1692-1693, Arthur Miller’s play The Crucible treats a historical event that could be considered overflowing with patriarchal oppression. Despite the author’s clear disapproval of the historical cruelty, the play continuously reveals patriarchal structures and shows misogynist tendencies in its depiction of women. This essay suggests that the two main female characters Abigail Williams and Elizabeth Proctor function as representations of binary oppositions based on the patriarchal assumption of two categories of women: the ‘bad girl’ and the ‘good girl,’ which both reinforce the idea of women as unnuanced objects rather than multifaceted subjects. By arguing that Abigail and Elizabeth represent the binary pairs ‘selfish/sacrificing’ and ‘promiscuous/frigid,’ the essay finds that the two women are depicted as ‘either/or’ and that the unnuanced portrayals result in an unsympathetic reading of them. Finally, the essay concludes that regardless if the woman is a ‘good girl’ or a ‘bad girl,’ she is socially punished or given unflattering characteristics in order not to compete with the male protagonist in terms of reader sympathy. / Arthur Millers pjäs The Crucible skildrar häxprocesserna i Salem 1692-1693, en historisk händelse som kan anses vara genomsyrad av patriarkalt förtryck. Trots författarens uttalade förakt gentemot häxprocessernas grymhet finns det tydliga och återkommande patriarkala strukturer i den stundom misogyna pjäsen, särskilt i dess kvinnoporträtt. Denna uppsats visar hur de två kvinnliga huvudkaraktärerena Abigail Williams och Elizabeth Proctor fungerar som representationer av binära motsatser baserade på den patriarkala idén om två kategorier av kvinnor: den ’dåliga flickan’ och den ’duktiga flickan’, vilka förstärker synen på kvinnor som onyanserade objekt snarare än mångfacetterade subjekt. Genom att argumentera för hur Abigail och Elizabeth representerar de binära paren ’självisk/självuppoffrande’ och ’promiskuös/frigid’ finner denna uppsats att Abigail och Elizabeth är porträtterade som ’antingen/eller’ och att den onyanserade karaktäriseringen resulterar i en osympatisk läsning av dem. Slutligen påvisar uppsatsen att oavsett om kvinnan är en ’duktig flicka’ eller en ’dålig flicka’ blir hon socialt bestraffad eller försedd med osmickrande karaktärsdrag i syfte att inte konkurrera med den manliga protagonisten om läsarens sympati.

This essay aims to explore the philosophical meaning of the expression ”present and real” in Clara – or, On Nature’s Connection to the Spirit World by F. W. J. Schelling. Clara is unique among the works of Schelling since it is written as a discussion embedded in a symbolic and fictional context. One of the reasons for this is its aim to ground all scientific knowledge in that which is “present and real”. After having presented an overview of the life and philosophy of Schelling, as well as his relevance in contemporary philosophy, this essay is constituted by a thorough textual analysis of Clara. The analysis reveals how the text through descriptions of emotions, environments and a symbolic story highlights a certain “qualitative aspect” of the present and real.  As what is simultaneously ”the ideal in the real” and “the real in the ideal” this aspect escapes rational quantifying reason, revealing a foundational indivisible unity of life. An awareness of this intuitively known aspect of life can give rise to an immediate knowing, and felt as inspiration it can trigger the mind into the process of making what is immediately known into scientific “realized” knowledge. This way, an awareness of the pre-rational can lead to a permanent clairvoyance – a cognition in which that, which initially appears as irrational, can be made comprehensible. Interestingly, “the ideal in the real” coincides with the concept of “qualia”, the potential existence of which is lively debated within the field of consciousness studies today. Not much has been written about Clara so far, possibly partly because it concerns “the Spirit World” in its substantial sense. However, this essay hopes to show that Clara is phenomenologically, ontologically and epistemologically relevant and that it has a philosophical value of its own. / Denna uppsats syftar till att analysera den filosofiska innebörden av uttrycket ”närvarande och verkligt” i F. W. J Schellings verk Clara – or, On Nature’s Connection to the Spirit World. Detta verk är unikt bland Schellings övriga verk då det är utformat som en diskussion satt i en symbolisk och fiktiv kontext, bland annat i syfte att förankra all vetenskaplig kunskap i det närvarande och verkliga. Efter en presentation av Schellings liv, filosofi och dagsaktualitet utgörs uppsatsen av en ingående textanalys som visar hur Schelling med hjälp av känslo- miljö- och händelseskildringar i Clara framhäver en särskild ”kvalitativ aspekt” av det närvarande och verkliga. Denna undflyr det rationella kvantifierande förnuftet och uppenbarar livets grundläggande odelbara enhet. Såsom det ideala i det reala sammanfaller denna aspekt med begreppet ”kvalia” vars existens livligt debatteras inom medvetandefilosofin idag. Clara visar dock att det ideala i det reala även är detsamma som det reala i det ideala och att en medvetandegörning om denna kvalitativt, omedelbart och intuitivt kända aspekt av livet kan ge upphov till ett omedelbart vetande och inspiration som kan realiseras vetenskapligt. I samverkan med förnuftet kan denna förrationella medvetenhet leda till en beständig klarsynthet inom vilket allt, även det som först förefaller irrationellt, kan göras begripligt.  Inte mycket har tidigare skrivits om Clara, möjligen delvis beroende på att den berör andevärlden i konkret bemärkelse, vilket kan verka vetenskapligt avskräckande. Denna uppsats hoppas dock visa på verkets fenomenologiska relevans och dess filosofiska egenvärde. [1]För mer info om kvaliadebatten se exempelvis: Edmond Wright (editor). The case for qualia. (Cambridge: MIT press, 2008)