Syfte: att kartlägga barnmorskors stödjande roll för den gravida kvinnan på barnmorskemottagning under covid-19 pandemin. Metod: kvantitativ tvärsnittsstudie. Data samlades in via webbenkäter och analyserades med deskriptiv statistik.   Resultat: Sextiofyra enkäter besvarades. Under covid-19 har tillräckligt med tid och information funnits för att stödja gravida kvinnor. Kollegialt och chefsstöd var viktigt för att erbjuda gravida kvinnor stöd. Samma kvalitet hölls på vården trots att vissa barnmorskebesök var digitala. Föräldrastöd i grupp kunde inte genomföras, alternativt genomfördes digitalt. Ogynnsamma förhållanden för kvinnor har varit svårare att uppmärksamma vid digital vård. Gravida kvinnor hade endast i undantagsfall möjlighet till en stödjande person närvarande på barnmorskemottagning, vilket ökade den stödjande rollen för barnmorskorna. Gravida kvinnor upplevde oro, men uppskattade besöken på barnmorskemottagning även under covid-19 pandemin. Barnmorskorna var oroliga att inte tillgodose gravida kvinnors behov av stöd.  Slutsatser: barnmorskornas stödjande roll påverkades av covid-19 pandemin. Huruvida digital vård underlättar för gravida kvinnor rådde delade meningar om. Kvinnor i utsatta situationer uppmärksammades inte i samma utsträckning. Adekvat vård och stöd för gravida kvinnor var en utmaning att tillgodose, men ombesörjts av barnmorskorna. Trygghet hade funnits i den stödjande rollen och barnmorskorna var överlag nöjda med arbetsinsatserna under covid-19 pandemin. / Aim: to survey the supportive role of midwives for the pregnant woman in antenatal care during the covid-19 pandemic. Method: quantitative cross-sectional study. Data were collected through a web-based survey and analyzed with descriptive statistics. Result: sixtyfour questionnaires were answered. There has been a sufficient amount of time and information to support pregnant women. Collegial and managerial support were important to support women. Some midwife visits had been replaced with digital care. Parental support in groups was not implemented during covid-19, alternatively implemented digitally. Adverse conditions for women have been more difficult to observe in digital care. Pregnant women could bring one person to the midwife's clinic in exceptional cases, which led to an increased supporting role for the midwives. Pregnant women expressed worry, but still appreciated visits to the midwife clinic during the covid-19 pandemic. The midwives were worried about not meeting the needs of support for pregnant women. Conclusions: the supportive role of midwives has been affected by covid-19. There are divided opinions about whether digital care facilitates maternal care for pregnant women. The midwives states that adequate care has been provided for the pregnant women. Midwives experienced confidence in the supportive role.

Type 2 diabetes is a chronic disease whose incidence has increased with more than 200% during the past 20 years. The increasing number of type 2 diabetes patients could result in more patients suffering from lower quality of life and life threatening complications. Furthermore, the growing need of care will increase the load on healthcare. To counteract this effect, digital tools could be used to put more care responsibility on the patient.  The aim of this project was to find and implement the relevant features for a digital type 2 diabetes tool for newly diagnosed patients. The final goal was to encourage self-care, reduce anxiety and thus improve quality of life, while decreasing the risk of complications. The research process of this project consisted of five phases: literature study (to find relevant features and their clinical evidence), interviews (to find the desires of patients and practitioners), data analysis (to prioritise features), development of the features and evaluation of the tool.  The results showed that important features were documentation of blood glucose measurements, patient education, data transfer, communication and care plan overview, but even more importantwas the possibility to individualise the tool for different patients. The evaluation indicated that a clear care plan overview that was easy to understand could help the patient prioritise care activities. Furthermore, patients could be encouraged by reminders, seeing improvements and having continuous communication with healthcare. It was found that for positive clinical outcomes, high usability is essential. To reach patient acceptance the tool must be relevant and easy to use. It must also give valuable output, such as decision support for self-care or new knowledge. To reach practitioner acceptance the tool should be based on evidence based methods and integrate well with existing systems.  Finally it was concluded that the knowledge and technology needed to build a successful tool is already present, they only need to be put together and formulated in a way which is understandable and useful for both patients, caregivers and developers. / Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom vars incidens har ökat med mer än 200% de senaste 20 åren. Det stigande antalet patienter med diabetes typ 2 kan leda till att fler patienter blir lidande av lägre livskvalitet och livshotande komplikationer. Dessutom ökar det stigande vårdbehovet belastningen på vården. För att motverka denna effekt kan digitala verktyg utvecklas så att mer ansvar kan läggas på patienten. Syftet med detta projekt var att hitta och implementera relevanta funktioner för ett digitalt verktyg för nydiagnostiserade patienter med diabetes typ 2. Målet var att uppmuntra egenvård, minska oro och därmed öka livskvaliteten samt minska risken för komplikationer. Projektets forskningsprocess bestod av fem faser: litteraturstudie (finna relevanta funktioner och deras evidens), intervjuer (kartlägga krav från patienter och vårdgivare), dataanalys (prioritera funktioner), utveckling av funktioner i HOPE platform och slutligen utvärdering av verktyget i HOPE platform. Resultaten visade att dokumentation av blodglukosmätningar, patientutbildning, dataöverföring, kommunikation och vårdplansöversikt var viktiga funktioner, men ännu viktigare var möjligheten att individanpassa verktyget för varje patient. Utvärderingen indikerade att en tydlig vårdplansöversikt som är enkel att förstå hjälper patienten att prioritera de viktigaste vårdaktiviteterna. Vidare kan patienter motiveras av påminnelser, att se förbättring och att ha kontinuerlig kontakt med vården. Det konstaterades att hög användbarhet är nödvändig för att uppnå positiva kliniska effekter. För att nå acceptans hos patienterna måste verktyget vara relevant, enkelt att använda och ge något värdefull tillbaka, så som beslutsstöd för egenvård eller ny kunskap. För att nå acceptans hos vårdgivarna bör verktyget baseras på evidensbaserade metoder och vara kompatibelt med nuvarande system. Slutligen drogs slutsatsen att kunskapen och tekniken för att skapa ett lyckat verktyg redan finns, men att kraven måste sammanställas och formuleras på ett sätt som är förståeligt och användbart för både patienter, vårdgivare och utvecklare.