Den grafiska romanen Alena analyseras i denna uppsats med fokus på tematiken  psykiskt försvar. En intermedial metod används för att studera hur bild och text kommunicerar denna tematik. Uppsatsens frågeställning är -     Hur gestaltas psykets försvar i text respektive bild i Kim W. Anderssons Alena? Uppsatsen baseras på jagpsykologisk teori för förklarandet av psykisk försvarsmekanik. Den psykologiska teorin kopplas till den intermediala analysen av basmediernas samverkan och klargör hur de kommunicerar psykiskt försvar. Resultatet av uppsatsen visar att det är genom kommunikationen mellan bilden och texten som den psykologiska aspekten utläses. I vissa fall tyds tematiken genom expanderande förhållande mellan basmedierna, där de vidare förklarar varandras uttryck och skapar en större möjlighet till psykologiska tolkningar. I andra fall är det ett kontrapunktiskt förhållande mellan medierna som möjliggör utläsning av exempelvis ontologiska skikt. De ontologiska skikten visar på alternativa ”sanningar” och upplevelser, som inte uttrycks konkret i diegesen. Resultaten tydliggör det opålitliga berättarperspektivet som verket präglas av. Läsaren möts flera gånger av olika utsagor och motsägande skuldbeläggning.  Genom tydliggörande av verkets psykologiska prägel skapas en förståelse för berättelsens ifrågasättande av sig själv.

The aim of this essay is to investigate the meaning and importance of the female friendship within Ellen Moers tradition and theory regarding the female gothic. In this essay, I argue that the female friendship has played an important role in the portrayal of the Gothic fiction as socially critical of women’s position in the society, mainly by examining the two works Rebecca by Daphne du Maurier and Gone Girl by Gillian Flynn. The essay is also interested in how the female gothic has developed over time and whether the notion can be applied while analysing more contemporary gothic, and thus, considers the works’ different time periods.