Syfte: Hur ser samarbetet ut mellan förskola och socialtjänst? Hur arbetar förskolan med socialt utsatta barn? Hur uppfattar förskolan sin anmälningsskyldighet? Metod: Detta är en kvalitativ intervjustudie av hur förskolelärare arbetar med socialt utsatta barn. Under arbetets gång har förskola, socialsekreterare samt förskolechef deltagit i intervjuer för att få svar på dessa frågor. Resultat: Under våra intervjuer har vi kommit fram till att förskollärare ofta känner att de saknar utbildning för att våga göra en anmälan. Däremot berömmer socialtjänsten förskolan då det gäller att göra en anmälan och att se tidiga tecken på barnen. Diskussion: Förskolan kan arbeta med socialt utsatta barn utefter många metoder, en utav de metoderna är samtalet. Samtalet kan till exempelvis vara ett utvecklingssamtal. Det är genom ett samtal med vårdnadshavare och barn som man först kan förstå deras situation. Utifrån detta samtal kan vidare bedömning göras.

Vi har genomfört en studie där syftet varit att undersöka hur vuxna barn har upplevt sin uppväxt med minst en förälder med alkohol- och/eller narkotikamissbruk. Detta är ett viktigt ämne då det är många barn som lever i dessa familjeförhållanden. Studien är en kvalitativ studie med hermeneutik som metodansats och det teoretiska ramverket består av Scheffs teori om sociala band vilket inkluderar emotionerna stolthet, skuld och skam samt Beckers stämplingsteori. Genom intervjuer med tio stycken vuxna barn till missbrukare har vi kunnat få en djupare förståelse om deras barndom och hur den påverkat dem. Det finns flera gemensamma nämnare i intervjupersonernas berättelser som exempelvis stort ansvar hos barnet, olika våldshandlingar och känslor av ilska, oro, stress och besvikelse. Detta har lett till ett ständigt känslomässigt ansvar i form av kontrollbehov och att känna oro för sin förälder. Detta visar att barnen under sin uppväxt varit medberoende på ett eller annat vis. Karaktärsdrag som att ha svårt att säga nej, ett ständigt ansvarstagande och att vilja vara andra till lags har även följt med intervjupersonerna upp i vuxen ålder. I kontrast till den tidigare forskningen har vår studie indikerat på att det känslomässiga ansvaret var det mest framträdande medan det praktiska ansvaret varit sekundärt.

Studiens syfte var att beskriva det misshandlade barnets upplevelse av sin vardag och erfarenhet av möten med vården. Metoden som användes var kvalitativ narrativ analys. Fem patografiska autobiografier analyserades. Resultatet redovisades i fem teman: "den dysfunktionella familjen", "lögnen som strategi", "barnets ensamma kamp", "vara osynlig i vården" samt "från avgrunden till fristad". Diskussionen baserades på en syntes av Travelbees Human-to-Human Relationship Model och analysens fynd, det vill säga de fem temana. Slutsatsen visade att det misshandlade barnets upplevelser av sin vardag och erfarenhet av vården innebär, att barnet helt måste avstå från sina rättigheter till - inte enbart ömsesidiga, utan även enklaste mänskliga - möten i hemmet och vården, att barnet då blir helt avskuret från andra människor, hemma, i vården, i skolan - övergiven åt ett omänskligt lidande med innebörder av smärta, skam, skuld, svek, att barnet, trots det totala nederlaget, hade en drivkraft, en önskan om en bättre framtid, vilket konkretiseras genom barnets tillfälliga fristad, sjukhuset, där barnet samlar mod, tillit och hopp. / The purpose of the study was to describe the abused children´s experience of everyday life  and encounters in hospital care. The method used was qualitative narrative analysis. Five autobiographic pathografies were analyzed. Results: in the analysis emerged five themes: ”the dysfunctional family”, ”lie as a strategy”, ”the lonely struggle of the child”, ”to be invisible in care situations” and ”from the abyss to sanctuary”. The discussion was based on a synthesis of the Human-to-Human Relationship Model by Travelbee and the findings, i e the five themes. The conclusion made it clear that the abused children´s experiences of everyday life and encounters in hospital care mean, that the child entirely must give up its rights to - not only mutual, but also simply human - meetings in the home and in hospital care, that the child then becomes entirely cut off from other people, at home, in hospital care, in school - abandoned to inhuman suffering with meanings of pain, shame, guilt, betrayal, that the child, despite the total defeat, had an inner force, a wish for a better future, which is made concrete through the child's sanctuary, the hospital, where the child gather courage, trust and hope.

Studiens syfte var att undersöka och förstå vad en dysfunktionell familj är enligt familjebehandlare samt hur familjebehandlingsarbete fungerar med dysfunktionella familjer och med barnet i fokus. Studien är kvalitativ och den datainsamlingsmetod som har använts är semistrukturerade intervjuer. I studien intervjuades fem familjebehandlare. Det empiriska materialet har analyserats genom en innehållsanalys. Studiens resultat är uppdelad i tre olika teman, vilka är definition av en dysfunktionell familj, arbetsmetoder samt barns bästa. I resultatet framkom det att alla familjebehandlarna är överens om att alla familjer som de kommer i kontakt med i sitt dagliga arbete är dysfunktionella familjer. Kortfattat beskriver behandlarna att dysfunktionella familjer är familjer där något inte fungerar som det ska samt där barnet i familjen inte får sina behov tillgodosedda. Vidare i resultatet framkom det att olika typer av samtal med familjer är en mycket central arbetsmetod inom familjebehandling. I resultatet framkom det även att familjebehandlarna inte kommer i kontakt med barnet lika mycket som med föräldrarna i sitt arbete. Familjebehandlarna försöker dock vara medvetna om att det är för barnets skull som de utför sitt arbete samt att de hela tiden arbetar efter barnets behov och inte efter föräldrarnas behov. / <p>2018-08-28</p>