För att kunna säkerställa att en byggnad kan konstrueras enligt lagarna krävs att man vet hur storbelastning konstruktionen kommer utsättas för och därför är lastnedräkning viktig fördimensioneringsprocessen. Syftet med arbetet är att undersöka de skillnader som uppstår när mananvänder förenklingarna som finns i handboksformlerna jämfört med den avancerade finitaelementanalysen och hur materialvalet påverkar skillnaden.Ett typhus skapades med tre olika konstruktionslösningar för huset; en i betong, den andra i stål ochden tredje utförd i trä. I typhusets bottenvåning valdes fem punkter där det analyseras hur mycketlast som kommer ner. Vid handberäkningarna har ett kalkylblad skapats med ekvationer för 6.10 aoch 6. 10 b. För beräkningarna i FEM-design har load combinations skapats baserade på ekvationerför 6.10 a och 6.10 b.De procentuella skillnaderna mellan resultatet från handberäkningarna utan lastreduktion och FEM-design beräkningarna visar små skillnader i beräkningarna för punkt A och B för alla material. Ipunkt C ser man stora skillnader för stål och trä medan betong visar en skillnad på 9%. I punkt Doch E ser man större skillnad.Den här undersökningen visar att det inte är valet av material som avgör hur stor skillnad det blirmellan handberäkningar och FEM-designberäkningar utan hur komplex konstruktionen manberäknar är. Det är viktigt att ha förståelse för de beräkningar man gör i FEM-design annars riskerarman att inte förstå vad som går fel i beräkningarna.

Det här examensarbetet går ut på att jämföra EKS 11 och SS-EN 1991-1-7 olika beräkningsmodeller för olyckslaster. Ifall en byggnad endast har ett trapphus som enda nödutgång krävs det att den dimensioneras för olyckslaster. Dessa olyckslaster delas upp i två olika grupper, kända- och okända olyckslaster. Kända olyckslaster är exempelvis påkörning när byggnaden ligger nära en väg och explosion ifall det finns exempelvis gasledningar i byggnaden. Okända olyckslaster är de laster där man inte kan dimensionera för ett exakt värde. Istället dimensionerar man för att minska konsekvenserna av lasten där främsta alternativet är att använda de krav som ställs på väsentliga bärverksdelar och applicera dem på de bärande konstruktionsdelarna. Alternativt när byggnaden inte har gasledningar så kan man beräkna för okända laster genom att dimensionera via värdet som uppkommer från en gasexplosion, 34 kN/m2. Dimensioneringen anpassas efter ett verkligt projekt konstruerat av Structor. Tidigare problem har uppstått vid tolkning av eurokodens beräkningsgång och därför har eks 11 kommit med förtydliganden och med mer triviala lösningar kring olyckslaster. Beräkningsgången för de olika olyckslasterna ser olika ut beroende på om man följer eks 11:s metod eller eurokodens metod. Målet med arbetet är att förtydliga skillnaderna mellan de olika beräkningsgångarna och se vad som ligger till grund för dom. För att kunna skapa en bredare förståelse kring olyckslaster har eurokoden, EKS 11, litteratur och Structor varit till stor hjälp. Examensarbetet är avgränsat till olyckslaster när det bara finns ett trapphus som enda utrymningsväg där det sker en jämförelse mellan EKS 11 och SS-EN 19911-7. Resultatet visar att de två olika beräkningsgångarna ger två olika svar vid beräkning av både kända- och okända laster. Ekvationerna för att räkna fram olyckslaster i de olika standarderna tar hänsyn till olika saker vilket leder till olika resultat. Slutsatsen som går att dra är att det alltid finns olika förutsättningar för varje projekt. Därför bör det göras en riskanalys i projekteringsskedet för att avgöra vilken standard som ska användas för det aktuella projektet. / This dissertation is based on a comparison between the two different procedures on accidental actions in the Swedish norm EKS 11 and SS-EN 1991-1-7. If a construction only has a stairwell as the only emergency exit it requires that accidental actions determines. These accidental actions are categorized mainly to known and unknown accidental actions. Known accidental actions are for example collision by a vehicle or a gas leak from a gas pipe in the building. Unknown accidental actions are those loads that cannot be completely determined. Instead an analyze how to decrease the damage by accidental actions are used. The main approach is to value members as key elements, in effect making them strong enough to withstand a prescribed hazard loading. An alternative if the construction does not have any gas pipes is to use the pressure of 34 kN/m2 to represent the static equivalent from a notional gas explosion. The values in the work are based from a project constructed by the Swedish company Structor. Previously difficulties have occurred while comprehending the Eurocode’s calculation procedures therefore the new Swedish norm EKS have clarified a lot about accidental actions. The calculation procedures results in two different answers between the Eurocode and the Swedish norm EKS. The aim with this dissertation is too clarify the differences between them and perceive the reasons behind it. To be able to have a wider understanding of the subject accidental actions a screening has occurred of the Eurocode, the Swedish norm EKS and literature. The Swedish company Structor has also shared a lot of knowledge on the subject. The dissertation has been limited to accidental actions on stairwells as the only emergency exit and a comparison between the Swedish norm EKS 11 and SS-EN1-7. The outcome of the two different calculations shows two different results of the known and unknown accidental actions. The equations for calculating accidental action in the different standards considerate different things which leads to different results. The conclusion is that there always are different conditions in every project. Therefor a risk assessment should be done before the construction begins to determine which standard is the most suitable for the project.

Purpose: this degree project will examine the possibilities of increasing the structural integrity in case of fire of a preexisting concrete building according to the rules in EKS 11, specifically for a hospital building. Furthermore, the degree project will provide solutions to increase the structural integrity in case of fire. Method: the study is based on a technical report provided by Kadesjös Ingenjörsbyrå AB where information about the hospital buildings technical aspects is presented. To examine current rules for fire-resistance rating of the hospital building, the regulations presented in BBR and EKS 11 were studied. Products had to fulfill the criteria of the European testing standards when they were evaluated as solutions that would increase the structural integrity of the building. The products were then evaluated according to the criteria presented in Eurocode 2 when dimensioning with tabulated data. An interview were held with Michael Försth professor in structural and fire engineering. Professor Försth were asked questions to evaluate potential methods and products that could increase the fire-resistance rating of the hospital building. Results: showed that proposed solutions are able to increase the structural integrity in case of fire of the hospital building to a degree where they were able to fulfill the requirements. Not all solutions were appliable on all building components of the hospital buildings. The difference in technical aspects of the solutions were presented. Conclusions: the identified solutions for increasing the structural integrity in case of fire are rock wool insulation, fire protection paint, additional concrete casting on columns and installation of sprinkler system. The solutions differ in technical aspects such as the space they take when implemented, weight increase when implemented, the amount they increase the structural integrity in case of fire when implemented and the method of implementing the solutions.

Intresset av att uppföra byggnader i trä har ökat i kombination med att kunskapen inom ämnet har vuxit. KL-T är träskivor som kan formas efter behov, balkar, pelare, bjälklag samt väggar kan samtliga utföras som KL-T element. Ration mellan hållfasthet och vikt är en aspekt som har bidragit till att entreprenörer och konstruktörer ser fördelar med att bygga i just trä. KL-T är en produkt som begränsar träets svagheter i olika fiberriktningar eftersom lamellerna limmas korsvis. Den snabbt ökande användningen av KL-T har lämnat kunskapsluckor inom vissa områden och en av dessa kunskapsluckor är hur robustheten i en byggnad kan ökas för att hantera olyckslaster. Fortskridande ras uppstår när ett lokalt brott skapar ras i omkringliggande bärverk för att sedan fortplanta sig från element till element, vilket leder till kollaps av hela eller en del av byggnaden. För att motverka detta ska en viss nivå av robusthet i byggnaden uppnås. Det finns olika metoder att skapa robusthet i en byggnad, ett av dessa sätt är att sammanbinda bärverk med bjälklag och väggar med dragband enligt bilaga A i SS-EN-1991-1-7. Metoden benämns Indirekt Metod och är frekvent använd i branschen för alla typer av konstruktioner, men för betongkonstruktioner är den betydligt mer välutvecklad med generella metoder för sammanfogning. Hur vertikala och horisontella dragband bör utformas i en KL-T konstruktion är ett område som är i behov av tydliga metoder som uppfyller kapacitetskraven som regelverken ställer. Syftet med studien är att skapa förståelse för det nu gällande regelverket samt ge konkreta exempel på hur dragband kan utföras för att möta de nya kraven som EKS 11 medförde. Syftet är även att visa vad den Indirekta Metoden är och hur kraven uppfylls med hjälp av den. Studien visar kapaciteten för tre olika förbandstyper satta i scenarion där de nyttjas som vertikala samt horisontella dragband, både i och längsmed upplagslinje. Beräkningar visar att de olika förbandstyperna beter sig olika beroende av vilket dragband de sammanfogar med övrigt bärverk sam vilken placering i byggnaden de har. Vidare diskuteras kapacitetskrav och formlers anpassning för KL-T konstruktioner. För att skapa förutsättningar som branschen kan ta till sig behöver reducering av minimikraven för dragbandskapacitet utföras på ett mer tydligt sätt när dimensionering mot olyckslaster ska genomföras med den Indirekta Metoden för konstruktioner med låg egentyngd. / The interest to build in wood has increased in combination with grown knowledge in the subject. CL-T are wooden board that can be shaped in many different form, beams, pillars, wall and floor elements can all be made as CL-T elements. Ration between strength and weight is one aspect that has contributed entrepreneurs and designers to see the benefits of building in wood. CL-T is a product that reduce the weaknesses of the wood in different fiber directions since the slats are glued together crosswise. The rapidly increasing use of CL-T has left knowledge gaps, one of these knowledge gaps is how the robustness of a building can be increased to handle accident loads. Progressive collapse occurs when a local failure creates a collapse in surrounding structural elements and then propagate from element to element, leading to collapse of whole or part of the building. To counteract this a certain level of robustness must be achieved. There are various methods to create robustness in a building, one of these methods are to tie the walls to the floor with tension ties as described in Appendix A of SS-EN-1991-1-7. This method is called indirect method and is frequently used today for all types of structures. But for concrete structures it is considerably more well developed with general methods of how to tie the structure together. How vertical and horizontal ties should be designed in a CL-T construction need distinct methods that meets meet the capacity requirement set by the regulations. The purpose of the thesis is to create and understanding of the current regulations and to provide concrete examples of how tension ties can be carried out to meet the new requirements in EKS 11. It should also show what the indirect method is and how the requirements are met using it. The thesis shows the capacity of three different types and tension ties set in scenarios where they are used as both vertical and horizontal ties. Calculations show that the different types of ties behave differently depending on if they act a vertical or horizontal tie and which location in the building they have. Furthermore, the capacity requirements and the formulas adaption to CL-T designs are discussed. To create conditions that the industry can take on, reduction of the minimum requirements for tie capacity in constructions with a lightweight structural system needs to be made clearer when dimensioning against accidental loads with the indirect method.