Bedömning av vänster förmaks storlek är viktigt vid diagnosticering samt sjukdomsprognos, men även vid riskbedömning av allvarliga kardiovaskulära sjukdomar. Den vanligaste metoden för bedömning av vänster förmaks storlek är ekokardiografi. Vänster förmak kan bedömas utifrån olika mätmetoder där volymmätning i apikal fyrkammarvyn och tvåkammarvyn är den vanligaste mätningen som ger mest verklighetstroget resultat. Storleken kan även mätas genom mätning av den anteroposteriora diametern i parasternal långaxelsnitt. Syftet med studien var att undersöka om storleken skiljer sig signifikant åt mellan metoderna samt att se om mätningen i långaxelsnittet underskattar storleken jämfört med volymmätningarna. I studien analyserades 30 patienters ekokardiografiska bilder med volymmätning samt mätning av den anteroposteriora diametern. Korrelationsanalysen visade på signifikant positiv korrelation med en determinationskoefficient på 0,667 (P <0,001). Bland-Altmandiagrammet visade att alla värden förutom ett håller sig inom ett 95% konfidensintervall. Vid jämförelse i storleksklassificering metoderna mellan, så påvisades 60% likhet. Mätning av den anteroposteriora diametern är svår för oerfarna att utföra korrekt då det förekommer mycket artefakter och volymmätningen är lättare att lära sig. Volymmätningarna har en större variation än dimensionsmåttet, vilket kan bero på att dimensionsmåttet begränsas av det thorakala rummet. Slutsatsen är att metoderna skiljer sig statistiskt signifikant åt och att dimensionsmåttet underskattar storleken på vänster förmak jämfört med volymmätningar. / Assessment of left atrial size is important in diagnosis and disease prognosis, but also in risk assessment of serious cardiovascular diseases. The most common method for assessing the size of the left atrium is echocardiography. The left atrium can be estimated from different measurement methods where the volume measurement in the apical four-chamber view and the two-chamber view is the most common measurement that gives the most realistic result. The size can also be measured by measuring the anteroposterior diameter in the parasternal long-axis view. The aim of the study was to investigate whether the size differs significantly between the methods and to see if the measurement in the long-axis view underestimates the size compared with the volume measurements. In the study, 30 patients’ echocardiographic images were analyzed with volume measurement as well as measurement of the anteroposterior diameter. The correlation analysis showed a significant positive correlation with a coefficient of determination of 0,667 (P <0,001). The Bland-Altman plot showed that all values in addition to one, remain within a 95% confidence interval. When comparing size classification between the methods, 60% similarity was shown. The anteroposterior diameter is difficult for the inexperienced to perform correctly as there are many artifacts and the volume measurement is easier to learn. The volume measurement has a greater variation than the anteroposterior diameter, which may be due to the diameter being limited by the thoracic cavity. The conclusion is that the methods are statistically significant different and that the anteroposterior diameter underestimate the size of the left atrium compared with the volume measurements.

Introduktion: Vid ekokardiografi används ultraljudsvågor med frekvens över 20 000Hz. Ultraljudssändare med piezoelektriska kristaller används för att generera ljudvågor som skickas ut i kroppen, reflekteras och sedan återvänder till kristallerna för att skapa en ultraljudsbild. Ejektionsfraktionen uttrycker hur stor del av den diastoliska volymen som pumpas ut i kroppen under systole och är en viktig parameter vid bedömning av den globala systoliska funktionen. Den rekommenderade metoden Simpsons biplan jämförs med Philips automatiska funktion a2Dq, som utgår ifrån speckle tracking principen, för bedömning av ejektionsfraktionen. Material och metod: 32 hjärtfriska testpersoner mellan 20–43 år inkluderades i tvärsnittsstudien. Apikala 4- och 2-kammarbilder insamlades ifrån testpersonerna och användes för beräkning av ejektionsfraktionen. Den manuella metoden Simpsons biplan grundas på operatörens utlinjering av endokardiet. Den automatiska funktionen a2Dq utgår ifrån 53 hjärtmodeller och placerar en region of interest automatiskt. Den semiautomatiska funktionen används genom att operatören modifierar region of interest men inte längden av vänsterkammaren. Resultat: Resultatet visade att det inte förelåg någon signifikant skillnad i mätvärdena av ejektionsfraktionen mellan de tre mätprinciperna. Den semiautomatiska och manuella metoden som är operatörsberoende hade likvärdiga mätresultat. Den automatiska funktionen erhöll totalt 6 mätvärden som hamnade utanför normalgränserna. Diskussion: Automatiska funktioner för bedömning av ejektionsfraktionen utvecklas snabbt och kräver utvärderingar. Automatiska mätningar har påvisats vara fördelaktiga då de inte är så tidskrävande som den manuella Simsons biplanmetoden. Tidsaspekten framhävs i de flesta studier dock på bekostnad av säkra mätresultat. Observationerna i denna studie påvisar att den automatiska funktionen inte är säker nog för användning. Konklusion: Enligt observationer ifrån denna studien rekommenderas att den automatiska funktionen ifrån Philips inte används. / Introduction: Ultrasound are soundwaves with frequencies above 20 000Hz. Piezoelectric crystals are used to generate sound waves that can be transmitted into the tissue and reflected back to the crystals to obtain an ultrasound image. The ejection fraction expresses how much blood the left ventricle pumps out with each contraction and is an important parameter for assessment of the hearts global systolic function. The recommended method Simpson´s biplane to assess ejection fraction is compared with Philips automatic function a2Dq, which is based on the principle of speckle tracking. Material and method: The study population included 32 tests subjects with age between 20-43 years old. The test subjects had no records of earlier heart pathologies. Apical 4- and 2-chamber images were collected for the purpose to measure the ejection fraction. The manual method Simpson´s biplane is based on the sonographers manual tracking of the endocardial border. The automatic function a2Dq is based on 53 heart models with different anatomy and physiology and applies a region of interest automatically along the endocardial border. The semi-automatic function allows the sonographer to adjust the region of interest but not the length of the chamber. Result: The result showed that there was no significant difference in the measured values of ejection fraction between the three different techniques. The semi-automatic and Simpson´s biplane method showed equivalent results. The automatic function showed a wide variance of measurements which resulted with a total of 6 measurement ended up below the normal values for ejection fraction. Discussion: Automatic functions for assessing the ejection fraction rapidly develops and requires validations. Automatic functions have shown to be advantageous as the are not as time-consuming as the manual Simpson´s biplane method. In most studies, however, the time aspect is emphasized at the expense of correct measurements results. The observations in this study show that the automatically function a2Dq from Philips are not providing correct measurements. Conclusion: According to observations in this study, it´s recommended that the automatic function from Philips shouldn’t be used.

Pulmonell hypertension (PH) är en sjukdom med flera olika etiologier som bidrar till ett förhöjt tryck i lungkretsloppet. PH definieras som ett medelartärtryck i lungpulsådern   25mm Hg i vila uppmätt vid högersidig hjärtkateterisering (RHC). De olika orsakerna till PH delas in i fem grupper. Denna studie fokuserar på grupp I, som utgörs av pulmonell arteriell hypertension (PAH). PAH bidrar till en tryckbelastning av högerkammaren där högerkammaren måste arbeta mot ett högre tryck. Detta leder till en nedsatt högerkammarfunktion. I nuläget används right ventricular stroke work index (RVSWI) inom RHC, för att mäta högerkammarens arbete. Syftet med studien var att jämföra RVSWI beräknat med ekokardiografi och RHC. Detta för att finna ytterligare ett mått vid bedömning av högerkammarfunktion med ekokardiografi hos patienter med PAH. RVSWI beräknades med två ekokardiografiska metoder (RVSWIEKO1= 90 - (0,62 x pulmonalisflödets accelerationstid (PAT) x slagvolymindex (SVIEKO)), RVSWIEKO2= ((0,61 x maximala gradienten över tricuspidalisinsufficiensen (TRmaxPG)) + medeltrycket i höger förmak (mRAP) + 2) x SVIEKO). Båda metoderna påvisade statistisk signifikant skillnad (p &lt;0,001) i absoluta värden mot RVSWI erhållet med RHC.  En av metoderna (RVSWI EKO2) påvisade en måttlig korrelation mot RHC, medan RVSWI EKO1 hade en försumbar korrelation mot RHC. Studien visade att ekokardiografiskt beräknat RVSWI kan användas, som ett ytterligare mått vid bedömning av högerkammarens funktion. Det krävs dock fler studier för att parametern ska kunna användas kliniskt. / Pulmonary hypertension (PH) is a disease with many different etiologies contributing to an increased pressure in the pulmonary circulation. PH is defined as a mean arterial pressure in the pulmonary artery ≥ 25mm Hg at rest measured by right heart catheterization (RHC). The different causes of PH are divided into five groups. This study focuses on group I, which consists of pulmonary arterial hypertension (PAH). PAH contributes to a pressure overload of the right ventricle. The right ventricle must work at a higher pressure, which leads to a reduced right ventricular function. Currently, right ventricular stroke work index (RVSWI) by right heart catheterization (RHC) is a measure of right ventricular workload. The purpose of the study was to compare RVSWI calculated with echocardiography to RVSWI by RHC. And to find an additional measure for assessing right ventricular function by echocardiography in patients with PAH.  RVSWI was evaluated with two echocardiographic methods (RVSWIEKO1= 90 - (0,62 x pulmonary acceleration time (PAT) x stroke volume index (SVIEKO)), RVSWIEKO2= ((0,61 x tricuspid regurgitant maximum pressure gradient (TRmaxPG)) + mean right atrial pressure (mRAP) + 2) x SVIEKO). Both the echocardiographic methods showed a statistically significant difference (p &lt;0.001) in absolute values ​​compared to RVSWI by RHC. One of the echocardiographic methods (RVSWI EKO2) showed a moderate correlation with RHC, while RVSWIEKO1 showed a negligible with RHC. The study has shown that RVSWI evaluated with echocardiography can be used as an additional measure, when assessing right ventricular function. However, more studies are needed until the parameter can be used clinically.

This thesis introduces an novel approach to model regularization in Vision Transformers (ViTs), a category of deep learning models. It employs stochastic embedded feature selection within the context of echocardiography video analysis, specifically focusing on the EchoNet-Dynamic dataset. The proposed method, termed Gumbel Vision-Transformer (G-ViT), combines ViTs and Concrete Autoencoders (CAE) to enhance the generalization of models predicting left ventricular ejection fraction (LVEF). The model comprises a ViT frame encoder for spatial representation and a transformer sequence model for temporal aspects, forming a Video ViT (V-ViT) architecture that, when used without feature selection, serves as a baseline on LVEF prediction performance. The key contribution lies in the incorporation of stochastic image patch selection in video frames during training. The CAE method is adapted for this purpose, achieving approximately discrete patch selections by sampling from the Gumbel-Softmax distribution, a relaxation of the categorical. The experiments conducted on EchoNetDynamic demonstrate a consistent and notable regularization effect. The G-ViT model, trained with learned feature selection, achieves a test R² of 0.66 outperforms random masking baselines and the full-input V-ViT counterpart with an R² of 0.63, and showcasing improved generalization in multiple evaluation metrics. The G-ViT is compared against recent related work in the application of ViTs on EchoNet-Dynamic, notably outperforming the application of Swin-transformers, UltraSwin, which achieved an R² of 0.59. Moreover, the thesis explores model explainability by visualizing selected patches, providing insights into how the G-ViT utilizes regions known to be crucial for LVEF prediction for humans. This proposed approach extends beyond regularization, offering a unique explainability tool for ViTs. Efficiency aspects are also considered, revealing that the G-ViT model, trained with a reduced number of input tokens, yields comparable or superior results while significantly reducing GPU memory and floating-point operations. This efficiency improvement holds potential for energy reduction during training. / Detta examensarbete introducerar en ny metod för att uppnå regularisering av Vision-Transformers (ViTs), en kategori av deep learning-modeller. Den använder sig stokastisk inbäddad feature selection i kontexten av analys av ekokardiografivideor, specifikt inriktat på datasetet EchoNet-Dynamic. Den föreslagna metoden, kallad Gumbel Vision-Transformer (G-ViT), kombinerar ViTs och Concrete Autoencoders (CAE) för att förbättra generaliseringen av modeller som förutspår ejektionsfraktion i vänstra ventrikeln (left ventricular ejection fraction, LVEF). Modellen inbegriper en ViT frame encoder för spatiella representationer och en transformer-sekvensmodell för tidsaspekter, vilka bilder en arkitektur, Video-ViT (V-ViT), som tränad utan feature selection utgör en utgångspunkt (baseline) för jämförelse vid prediktion av LVEF. Det viktigaste bidraget ligger i införandet av stokastiskt urval av bild-patches i videobilder under träning. CAE-metoden anpassas för detta ändamål, och uppnår approxmativt diskret patch-selektion genom att dra stickprov från Gumbel-Softmax-fördelningen, en relaxation av den kategoriska fördelningen. Experimenten utförda på EchoNet-Dynamic visar en konsekvent och anmärkningsvärd regulariseringseffekt. G-ViTmodellen, tränad med inlärd feature selection, uppnår ett R² på 0,66 och överträffar slumpmässigt urval och V-ViT-motsvarigheten som använder sig av hela bilder med ett R² på 0,63, och uppvisar förbättrad generalisering i flera utvärderingsmått. G-ViT jämförs med nyligen publicerat arbete i tillämpningen av ViTs på EchoNet-Dynamic och överträffar bland annat en tillämpning av Swin-transformers, UltraSwin, som uppnådde en R² på 0,59. Dessutom utforskar detta arbete modellförklarbarhet genom att visualisera utvalda bild-patches, vilket ger insikter i hur G-ViT använder regioner som är kända för att vara avgörande för LVEF-estimering för människor. Denna föreslagna metod sträcker sig bortom regularisering och erbjuder ett unikt förklaringsverktyg för ViTs. Effektivitetsaspekter beaktas också, vilket avslöjar att G-ViT-modellen, tränad med ett reducerat antal inmatningstokens, ger jämförbara eller överlägsna resultat samtidigt som den avsevärt minskar GPU-minnet och flyttalsoperationer. Denna effektivitetsförbättring har potential för energireduktion under träning.

Heart failure with preserved ejection fraction has its main pathophysiology in the diastolic dysfunction which is characterized by increased filling pressures. This can be discovered during a routinely performed echocardiographic examination. In 2016 the American Society of Echocardiography published a recommendation to simplify the assessment of diastolic dysfunction. Whether or not these recommendations have simplified the gradings is questionable. Left atrial strain has been shown to decrease in the absent of diastolic dysfunction and 3D echocardiographic volume measurements of the left atrium has been showing more accurate volumes of the heart compared to 2D-measurements. A quantitative study was therefore made to compare the results from the recommended algorithm with the two methods - left atrial strain and 3D-measurements of the left atrium volume. A total of 138 women and men were included with the data collected both prospective and retrospective. The aim with this quantitative study was to examine if LA-strain and 3D volume measurements of the left atrium can be useful parameters to use in detecting diastolic dysfunction in future recommendations. The result showed significant differences (p&lt;0.05) in LA-strain between normal diastolic function and grade 2 and -3. Also, between grade 1 and grade 2- and 3. Between undetermined diastolic function there was a statistical difference with grade 2- and 3. LA-strain showed a significant negative correlation between E/é and 2D. LA-strain and 3D-measurements of the left atrium can be useful tools in the next recommendations of grading diastolic dysfunction.

Bakgrund: Ekokardiografi har en betydande roll i diagnostisering av vänster kammare. Genom undersökning av segmentell och global longitudinell strain samt strain rate kan regional och global kinetik bedömas. Vid kontraktion och relaxation deformeras myokardiet varvid segmentell strain mäter deformationen av respektive segment uttryckt i procent medan strain rate mäter hastigheten av deformationen. Genom summering av medelvärdet från alla segment erhålls global longitudinell strain. Syfte: Syftet med studien var att jämföra ultraljudbaserade segmentell och global strain samt strain rate i vänster kammare. Jämförelse har gjorts mellan mätningar utförd av erfaren biomedicinsk analytiker samt mindre erfarna biomedicinska analytikerstudenter. Metod: Kvantitativ studie där 10 testpersoner undersökts ekokardiografiskt. Bildtagningen och mätresultaten insamlades med Siemens Acuson SC2000. Sammanställning av insamlade mätvärden gjordes på Microsoft Excel och Microsoft Word i diagram och tabeller. För jämförelse av strain segmentellt och globalt samt strain rate har analysmetoden Related-Samples Wilcoxon Signed Rank Test använts. Resultat: Resultatet visade enbart en statistisk signifikant skillnad (p &lt;0,05) vid segmentell strain i basala segmenten i apikala projektioner mellan erfaren biomedicinsk analytiker och student 1. Konklusion: Datamaterialet är inte tillräckligt för att kunna generalisera resultatet till en större population. Det behövs fortsatta studier inom området för att dra en mer säkerställd slutsats. / Background: Echocardiography has a major role for assessment of the left ventricle. By using segmental and global longitudinal strain and strain rate both regional and global kinetics can be assessed. Segmental strain measures deformation of the myocardium as strain rate measures the velocity of the deformation. By summing the average from all segments, global longitudinal strain is obtained. Purpose:  To compare heart ultrasound-based segmental and global strain and strain rate in the left ventricle. Comparisons have been made between experienced biomedical laboratory scientist and less experienced biomedical laboratory scientist’s students. Method: Quantitative study were 10 test subjects have been examined echocardiographically. Imaging and measurements were collected with Siemens Acuson SC2000. Compilation of collected measurements were made on Microsoft Excel and Microsoft Word in charts and tables. For comparison of segmental and global strain and strain rate the analysis method Related-Samples Wilcoxon Signed Rank Test were used. Result: The result shows only one statistically significant difference (p &lt;0.05) of segmental strain in the basal segments of apical projections between experienced biomedical laboratory scientist and student 1.  Conclusion: The data material is not enough to generalize the result to a larger population. Further studies are needed to draw a more secure conclusion.

Echocardiography examination is an important and familiar method for heart`s examination. Echocardiography is used to assess the function of the heart during to check the heart disease. In an echocardiography examination, the heart´s flow rates, contractility (pumping capacity), wall thickness, and inner diameter can be examined. All these examinations are done with the help of evolution of the ultrasonic waves that the ultrasonic transducer sends out and receives. The transducer consists of piezoelectric crystals that can both transmit and receive ultrasonic waves with frequencies exceeding 20 kHz. The purpose of the study is to compare the measurement of the left ventricular ejection fraction (LVEF) between an experienced biomedical scientist (BMA) and a student. In addition to see how the image quality affects the result. The measurement was performed by using the Simpson method. The result was analyzed by using with a static method. The results were analyzed by using a paired t-test to see if there is any significant difference between the performance of a BMA and a student. The measurement was performed on apical 4-chamber and apical 2-chamber image. The study included 30 patients, both heart -healthy and cardiac patients of the genders. The result showed that there is a significant difference in the performance of LVEF- measurements between BMA and student, with lower values measured by the student. / Ekokardiografiundersökning är en viktig och vanlig metod vid undersökning av hjärtat. Ekokardiografi används för att bedöma hjärtats funktion vid utredning av hjärtsjukdomar. Vid en ekokardiografiundersökning kan hjärtats flödeshastigheter, kontraktilitet (pumpförmåga), väggtjocklek, och innerdiameter undersökas. Alla dessa undersökningar görs med hjälp av tolkning av ultraljudsvågorna som ultraljudsgivaren skickar ut och tar emot. Givaren består av piezoelektriska kristaller som kan både sända och tar emot ultraljudsvågor med frekvens på över 20 kHz. Syftet med denna studie är att jämföra mätningen av den vänstra ventrikulära ejektionsfraktion (LVEF) mellan en erfaren biomedicinsk analytiker (BMA) och en student samt att se hur bildkvalitén påverkar resultatet. Mätningen utfördes med Simpsons- metoden. Resultatet analyserades med hjälp av en statistisk metod. Resultatet analyserades med hjälp av parat t-test för att se om det finns någon signifikant skillnad mellan utförandet av en BMA och en student. Mätningen utfördes på apikala 4-kammarbilder och apikala 2-kammarblider. Studien inkluderade 30 patienter, både hjärtfriska och hjärtsjuka patienter av både könen. Resultatet visade att det finns en signifikant skillnad i utförande av LVEF- mätningar mellan BMA och student, med lägre uppmätta värden av studenten.

Introduktion: Vänsterkammarens ejektionsfraktion (VKEF) är ett central mått på systolisk funktion i vänster kammare och är en av de mest betydelsefulla parametrar vid ekokardiografiska undersökningar. Idag är Simpson biplan metoden den mest använda metoden för bestämning av ejektionsfraktionen. Vid ekokardiografiska undersökningar sänder givaren med piezoelektriska kristaller ut ultraljudsvågor med en frekvens över 20 000 Hz. Ljudvågorna som skickas ut i kroppen reflekteras och sedan återvänder de till givaren för att skapa en bild. Denna studie jämför den tvådimensionella (2D) ultraljudsmetoden Simpsons biplan med Philips Heart Model som är en automatiserad tredimensionella (3D) funktion för bedömning av VKEF.  Material och metod: I studien inkluderades 31 hjärtfriska försökspersoner mellan åldrarna 21-64. Det samlades in bilder på apikala 4- och 2 kammarbilder från alla försökspersoner där Simpsons biplan metoden användes för att beräkna ejektionsfraktion. Apikala 4-kammarbilder samlades in för att beräkna ejektionsfraktionen med Philips Heart Model 3D funktion.  Resultat: Resultatet från denna studie visade att det inte föreligger någon signifikant skillnad mellan Simpsons biplan metoden och Philips Heart Model metoden för bestämning av ejektionsfraktion. Båda metoderna visade likvärdiga mätresultat.  Diskussion: Philips Heart Model metoden är en relativ ny funktion som använder sig av artificiell intelligens för att analysera 3D bilder. Philips Heart Model metoden är en säker funktion att använda då de flesta studier bevisar likvärdiga och säkra mätresultat i jämförelse med andra metoder.  Konklusion: Enligt denna studie ger Philips Heart Model funktionen likvärdiga mätresultat av vänsterkammarens ejektionsfraktion i jämförelse med Simpsons biplan. / Introduction: Simpson’s biplane method is the most used method for determining the left ventricular ejection fraction (LVEF) in echocardiographic examinations. Ejection fraction is a central measurement of the heart's global systolic function. The probe with piezoelectric crystals emits ultrasound waves with a frequency above 20,000 Hz. The sound waves that are sent out into the body are reflected and then return to the probe to create an image. This study compares the two-dimensional (2D) ultrasound Simpson's biplane method with the Philips Heart Model method, which is an automated three-dimensional (3D) function for assessment of LVEF.                                                                                                                          Material and method: 31 subjects with no recorded heart pathologies between the ages of 21-64 were included in the study. Apical 4- and 2-chamber images were collected from the test subjects, where the Simpson's biplane method was applied to calculate the ejection fraction. 2D apical 4-chamber images were collected to convert to 3D and used to calculate the ejection fraction with the Philips Heart Model.    Results: The results of this study showed that there is no significant difference between the Simpson’s biplane method and the Philips Heart Model method for determining ejection fraction.    Discussion: The Philips Heart Model method is a relatively new feature that uses artificial intelligence to analyze 3D images. The Philips Heart Model method is a reliable feature to use as most studies have proven similar and reliable measurements when comparing it with other methods for determining LVEF.    Conclusion: According to this study, the Philips Heart Model feature provides equivalent measurements in comparison with the manual method Simpson's biplane.

Ekokardiografi (EKO) är en vanlig metod som används för bedömning och uppföljning av eventuella hjärtsjukdomar. Idag är tvådimensionell (2D) EKO standardmetoden för bestämning av slutdiastolisk volym (EDV), slutsystolisk volym (ESV) och ejektionsfraktionen (EF). Tredimensionell (3D) EKO har börjat användas mer kliniskt för bestämning av EDV, ESV och EF. Idag används två olika 3D mjukvaruprogram, Tomtec som är helautomatiserad och Dynamic Heart Model (DHM) som även den är helautomatiserad. Dessa används för bestämning av EDV, ESV och EF. Syftet med undersökningen var att jämföra två olika 3D-mjukvaruprogram, Tomtec samt DHM, för bestämning av EF och vänsterkammarvolymer (EDV och ESV). Dessa jämförs även med 2D som idag är standardmetod för värdering av både volymer och EF. Det erhölls signifikanta skillnader mellan programmen Tomtec och DHM, där högre volymer uppmättes med DHM. I jämförelse med 2D påvisades även signifikant större volymer med 3D (Tomtec och DHM). Resultatet från korrelationsanalysen visade en mycket hög korrelation mellan Tomtec och DHM för EDV, ESV och EF. Även en hög korrelation mellan 3D och 2D för bestämning av EDV, ESV och EF förelåg. Detta bekräftades med Bland Altman analyserna som visade goda överenstämmelser mellan Tomtec och DHM, samt mellan 3D och 2D. Överenstämmelserna mellan metoderna var hög. Mjukvaruprogrammen Tomtec och DHM stämmer väl överens med varandra och med 2D EKO. Skillnaden beror sannolikt på att Tomtec, DHM och 2D bygger på olika metodiker, däremot är denna skillnad obetydlig vid klinisk användning. / Echocardiography (ECHO) is a common method used for assessment and follow-up of possible heart diseases. Today, two-dimensional (2D) ECHO is the standard method for determining end-diastolic volume (EDV), end-systolic volume (ESV) and ejection fraction (EF). Currently, three-dimensional (3D) ECHO is used more clinically for the determination of EDV, ESV and EF. Two different 3D software are used today, Tomtec which is a fully automated method and Dynamic Heart Model (DHM) which is also a fully automated method. These are used to determine EDV, ESV and EF. The aim of the study was to compare two different 3D softwares, Tomtec and DHM, for assessment of EF and left ventricular volumes (EDV and ESV). These are also compared to 2D, which currently is the standard method for assessing both volumes and EF. Significant differences were seen between the Tomtec and DHM software, where higher volumes were measured with DHM.  In comparison with 2D, significantly larger volumes were obtained with 3D (Tomtec and DHM). The result from the correlation analysis showed very high correlation between Tomtec and DHM for EDV, ESV and EF. High correlation between 3D and 2D for determination of EDV, ESV and EF was present. This was confirmed with the Bland Altman analyses, which showed good agreement between Tomtec and DHM, as well as between 3D and 2D. Agreements between the methods were high. The Tomtec and DHM softwares showed good agreement as well as with 2D ECHO. The significant difference is probably because Tomtec, DHM and 2D are based on different methodologies, although in clinical practice this difference is of minor relevance.

Abstrakt: Vänster förmaksstorlek har prognostisk betydelse inom kardiologi. Det finns generellt enighet om att vänster förmaksvolymmätning (VFV) är det bästa mätmåttet av vänster förmaksstorlek. För närvarande används S5-1 som är en phased array givare, som första val, för att avbilda 2-dimensionella två- och fyrkammarvyer. Matrix array givaren X5-1 är ett praktiskt kliniskt alternativ för insamling av samma 2D projektioner men den har inte utvärderats på ett adekvat sätt mot S5-1 givare avseende VFV. Syftet med studien är att undersöka om det föreligger någon statistisk signifikant skillnad vid bestämning av VFV i apikal tvåkammarvy beroende på val av givare. Studien omfattade 50 patienter som var remitterade för en ekokardografisk undersökning på avdelningen för klinisk fysiologi och nuklearmedicin på Skånes Universitetssjukhus i Malmö. Ekokardiografiska bilder, insamlades med båda givarna, från både patienter med normal och abnormal vänster förmaksstorlek som hade sinusrytm. VFV mättes med Simpsons biplanmetod efter gällande amerikanska och europeiska riktlinjer. Det fanns en signifikant korrelation mellan medelvärdet av VFV, mätta på bilder som erhållits med de två olika insamlingsmetoderna (r =0,98, P 0,0001). Den utförda Bland-Altmananalysen visade också en statistiskt signifikant överensstämmelse i VFV mätning mellan de två insamlingsmetoderna. Studien visade att X5-1 givaren kan vara ett praktiskt alternativ för att erhålla 2D tvåkammarprojektion på ett mer tidseffektivt sätt jämfört med S5-1 givaren. / Abstract: Left atrial size has a prognostic significance in cardiology.There is ecumenical agreement that measurement of left atrial volume (LAV) is the best way to evaluate the left atrial size. Currently, S5-1, a phased array transducer, is used as the first choice to depict the 2-dimensional (2D) two- and four apical chamber views. X5-1, a matrix array transducer, is a practical clinical option for collecting the same 2D projections, but it has not been adequately assessed against the S5-1 transducer with LAV in consideration. The purpose of the present study was to investigate whether there is any statistically significant difference in the determination of LAV in apical two chamber views depending on the choice of transducer. The study included 50 patients who were referred for an echocardiographic examination at the Department of Clinical Physiology and Nuclear Medicine at Skåne University Hospital in Malmö. Echocardiographic images collected with both transducers, from patients with both normal and abnormal left atrial sizes and with sinus rhythm. LAV was measured using Simpson's biplane method according to the current American Society of Echocardiography (ASE) and European Association of Cardiovascular Imaging (EACVI) guidelines. There was a significant correlation between the mean of LAV, measured in images obtained by the two different transducers (r = 0.98, P 0.0001). The Bland-Altman analysis showed a statistically significant agreement in LAV measurement between the two methods. The X5-1 transducer is possibly a practical alternative to obtain 2D apical two-chamber projection in a more time efficient manner compared to the S5-1 transducer.