No description available.

No description available.

Vänsterkammares ejektionsfraktion (VKEF) är idag en av de vanligaste och mest betydelsefulla parametrarna vid ekokardiografiska under-sökningar. VKEF ger ett mått på hur stor mängd slutdiastolisk kammarvolym som pumpas ut under systole. Idag är tvådimensionell ekokardiografi (2DE) den mest förekommande metoden för undersökning av VKEF där andra metoder kan implementeras så som mitral annular plane systolic excursion (MAPSE) och speckle tracking. Studien undersöker sambandet mellan metoderna MAPSE, speckle tracking samt tredimensionell ekokardiografi (3DE) avseende bedömningen av longitudinell väggrörlighet i vänster kammare samt VKEF.Longitudinell väggrörlighet i vänster kammare samt VKEF mättes med metoderna 2D-speckle tracking, MAPSE och 3DE på 25 patienter med olika frågeställningar remitterade för en ekokardiografisk undersökning. Pearsons rangkorrelationstest visar på ett signifikant samband mellan metoderna MAPSE och speckle tracking avseende bedömningen longitudinell väggrörlighet (r= 0,415). Signifikant resultat erhölls även för metoderna 3DE och 2DST avseende bedömning av VKEF genom en Bland-Altman analys (r=0,498). Ett signifikant samband mellan MAPSE och 2DST avseende be-dömningen av longitudinell väggrörlighet i vänster kammare finns. Avseende be-dömningen av VKEF erhålls resultat som tyder på signifikant skillnad i bedömningen. / Left ventricular ejection fraction (LVEF) is one of the most com-mon and most significant parameters in today’s echocardiographic exams. LVEF is a measurement of the amount of end-diastolic ventricular volume which is ejected out during systole. Although, two-dimensional echocardiography (2DE) is the most common method to examine LVEF, other methods can be implemented with 2DE such as mitral annular plane systolic excursion (MAPSE) and speckle tracking. The study examines the relationship between the methods MAPSE, speckle tracking, and three-dimensional echocardiography (3DE) regarding the assessment of longitudinal wall movement in left ventricular and LVEF. Longitudinal wall movement in the left ventricular and LVEF was measured with the methods, 2D- speckle tracking, MAPSE and 3DE on 25 patients with different issues, which were referred for an echocardiographic exam. Results: Pearson’s rank correlations test indicates a significant correlation between the methods MAPSE and speckle tracking regarding the assessment longitudinal wall movement (r=0.415). Significant results were also obtained for the methods 3DE and 2DST regarding the assessment of LVEF with a Bland-Altman analysis (r=0.498). A significant correlation exists between MAPSE and 2DST regarding the assessment of longitudinal wall movement of the left ventricle. Regarding the assessment of LVEF, obtained results, indicate a significant difference.

Tvådimensionell ekokardiografi som en icke-invasiv metod används bl.a. vid bedömning av systolisk vänsterkammarfunktion. Slagvolym (SV) är den mängd blod hjärtat pumpar ut under systole och används för vidareberäkningar av hjärtminutvolym (CO) och cardiac index (CI). Vänstra kammarens utflödestrakt (LVOT) anses vara det bästa området att beräkna SV. Då multipliceras LVOT-diameter och Velocity time integral (VTI)- ett mått på hur långt blodet skickas under systole. VTI mäts manuellt eller automatiskt utifrån dopplerkurvan som lagts i LVOT. Förutom SV, CO och CI används LVOT och VTI inom den kardiologiska diagnostiken vid utredningen av klaffsjukdomar, shuntar och hjärtsvikt.Syftet med studien var att jämföra om det fanns signifikant skillnad när VTI mättes manuellt och automatiskt.22 patienter deltog i denna studie och båda VTI-mätningar (den manuella och- automatiska) utfördes på varje patient. En jämförelse av båda mätningarna gjordes och vidare analyserades angående hur båda VTI påverkade slagvolymberäkningen.Resultatet visade att automatiska VTI gav högre värde än manuella VTI och resulterade med högre slagvolymvärden. Skillnaderna var signifikanta eftersom p-värdena var motsvarande 0,002 och 0,003. Metoderna hade dock en bra korrelation (r=0,950 för VTI, r=0,984 för SV).Vidare forskning behövs för att kunna avgöra om den manuella metoden kan ersättas med den automatiska.

Idag är ekokardiografi den dominerande undersökningsmetoden för att studera hjärtat. Ekokardiografi kan med hjälp av ultraljud avbilda hjärtat utifrån olika projektioner som kan antingen sparas som stillbilder eller rörliga sekvenser. Ultraljud av hjärtat är en icke-invasiv teknik som kan utföras snabbt och orsakar därmed inget obehag för patienten. Global longitudinell strain (GLS) är ett vanligt mått inom ekokardiografi. GLS används allt oftare i kliniskt syfte för att bland annat följa behandlingsresultat och dessutom för tidig upptäckt av förändringar i myokardiet. Syftet med denna studie var att utreda om det fanns någon signifikant skillnad av mätvärden GLS mellan de två olika mjukvaruprogrammen, EchoPac och TomTec. I studien inkluderades 30 patienter, där sinusrytm och en god bildkvalité kunde erhållas. Mann-Whitney U test visade på en signifikant skillnad med P-värde 0,042. Bland-Altmandiagrammet visade på att alla värden, 30 totalt, förutom tre värden förhåller sig inom ett 95% konfidensintervall. Slutsatsen är att det finns en skillnad avseende GLS mellan de två mjukvaruprogrammen, utifrån denna studie. Analys av GLS hos samma patient bör utföras med samma mjukvaruprogram för att minimera variation av mätvärden så mycket som möjligt. / Echocardiography is today the dominant examination method for studying the heart. Echocardiography can with help of ultrasound provide an image of the heart from various projections that can either be saved as still images or moving sequences. Ultrasound of the heart is a non-invasive technique that can be performed quickly and thus causes no discomfort to the patient. Global longitudinal strain (GLS) is a common measure in echocardiography. GLS is increasingly used in clinical practice to monitor treatment outcome and to detect early changes in the myocardium. The purpose of this study was to determine if there were any significant difference in the measurement values of GLS between two different software programs, EchoPac and TomTec. The study included 30 patients with sinus rhythm and good image quality. The Mann-Whitney U test showed a significant difference of P 0.042. The Bland-Altman diagram showed that all values, 30 in total, except of three, are within a 95% confidence interval. The conclusion is that there is a difference of GLS between the two software programs, based on this study. Analysis of GLS in the same patient should be performed with the same software program to minimize measurement errors as much as possible.

No description available.

Den vanligaste metoden som används för att undersöka hjärtats morfologi, anatomi samt funktion är tvådimensionell ekokardiografi. Vid bedömning av hjärtats globala systoliska kammarfunktion och väggrörlighet används ”vänster kammares utdrivnings- eller ejektionsfraktion” (VKEF). Vanligtvis görs en visuell bedömning men för att kunna göra en mer korrekt bedömning används ofta semiautomatiska mätningar och beräkningar som hjälpmedel eftersom det förenklar utlinjering av endokardiet.Syftet med studien är att jämföra semiautomatisk VKEF-bedömning utförd med automated 2D cardiac quantification (a2DQ) med visuellt skattad VKEF, vid transthorakal ekokardiografi. Inspelade ultraljudssekvenser från 50 tidigare utförda ultraljudsundersökningar ingick i studien. Patienter med arytmier såsom förmaksflimmer exkluderades. I studien jämfördes en beräknad VKEF erhållet med den semiautomatiska metoden a2DQ mot en visuellt bedömd VKEF utförd av erfarna bedömare. VKEF jämfördes initialt dels >55% dels <55% för det två metoderna. Dessutom gjordes ytterligare jämförelse enligt följande kriterier >55%, 45-54 %, 30-44 % och <30 %. Kappa-analys relaterat till den initiala bedömningen visade på en måttlig överensstämmelse (k = 0,47). Motsvarande analys gjord på de indelade kriterierna erhölls en kappa koefficient på 0,41. Den visuella bedömningen ger i denna studie högre VKEF. Studien tyder på att a2DQ är en mindre lämplig metod då den undervärderar VKEF och bör inte rekommenderas som stöd för oerfarna bedömare. / The most commonly used method to examine the heart’s morphology, anatomy and function within clinical context is 2-dimensional echocardiography.When assessing the heart’s global systolic ventricular function and wall mobility the left ventricular ejection fraction (LVEF) is utilized. To aid with the visual assessment, semi-automatic measurements and calculations are often used. These computerized methods automatically measure the heart volume using the reference point’s outline at the endocardium. The aim of this study is to compare a semi-automatic LVEF-assessment method, automated 2D cardiac quantification (a2DQ), to visually assessed LVEF using transthoracic echocardiography. Recorded ultrasound sequences from 50 previously performed ultrasound studies were included in the study. Patients with arrhythmias such as atrial fibrillation were excluded. In the study, an estimated LVEF obtained with the semiautomatic method a2DQ was compared to a visually evaluated LVEF performed by experienced examiner. LVEF was initially compared to> 55% <55% for the two methods. In addition, further comparison was made according to the following criteria> 55%, 45-54%, 30-44% and <30%. Kappa analysis related to the initial assessment showed moderate consistency (k = 0.47). Corresponding analysis made on the categorized criteria obtained a kappa coefficient of 0.41. The visual assessment gives higher LVEF in this study.The study suggests that a2DQ is a less appropriate method as it underestimates LVEF and should not be recommended as support for inexperienced examiners.

Vid en ekokardiografisk undersökning läggs fokus främst på klaffunktion, hjärtrumsstorlek och vänstersidans systoliska funktion. Vänstersidans diastoliska funktion har dock börjat få större betydelse, men upplevs ofta vara svårbedömd. Höger kammare har en komplex anatomi med ett trabekulerat myokardie och är otillgängligt placerad i bröstkorgen, vilket gör den svårare att bedöma än vänster kammare. 1995 publicerades ett index för bedömning av hjärtats kombinerade systoliska och diastoliska funktion, myocardial performance index (MPI). Syftet med studien var att undersöka om MPI kan vara en användbar och kompletterande metod vid bedömning av systolisk och diastolisk funktion i höger respektive vänster kammare. I den aktuella studien ingick 33 personer i åldrarna 21–80. MPI beräknades med pulsad vävnadsdoppler under en hjärtcykel. MPI jämfördes mot traditionella ekokardiografiska mätmetoder som speglar systolisk och diastolisk funktion för vänster respektive höger kammare. Normalfördelnings-, korrelations- och överrensstämmelseanalyser utfördes. För vänstersidig kammarfunktion sågs en signifikant korrelation mellan MPI och MAPSE. Ingen eller dålig överensstämmelse sågs mellan MPI och samtliga traditionella mätmetoder för systolisk funktion. För högersidig kammarfunktion sågs en starkt signifikant korrelation mellan MPI och FAC samt TAPSE. Mindre god överensstämmelse sågs mellan högersidans MPI och FAC samt TAPSE. För MPI och E/e’ sågs ingen signifikant korrelation hos vare sig vänster eller höger kammare och en sämre överensstämmelse än om klassificeringen hade gjorts rent slumpmässigt. Användbarheten av MPI för bedömning av vänster kammarfunktion anses, baserat på aktuell studie, vara låg. MPI kan vara användbart vid bedömning av höger kammares systoliska funktion, men inte avseende diastolisk funktion.

Vänster kammares ejektionsfraktion (EF) är ett mått på hur stor andel av den diastoliska kammarvolymen som pumpas ut under systole. EF anges i procent och tillämpas främst för bedömning av den globala systoliska vänster-kammarfunktionen och beräknas med hjälp av den slutdiastoliska volymen (EDV) och den slutsystoliska volymen (ESV). För närvarande är tvådimensionell ekokardiografi (2DE) den mest använda metoden för bestämning av vänster-kammarvolymer och EF med hjälp av Simpsons biplanmetod. Då 2DE kräver god erfarenhet för optimal bildinsamling samt att Simpsons gör geometriska antaganden av vänsterkammarens form, kan denna kombination visa sig vara problematisk, speciellt hos patienter med avvikande vänsterkammarform. Introduktionen av tredimensionell ekokardiografi (3DE) har gjort det möjligt att undvika geometriska antaganden tack vare den pyramidala datainsamlingen samtidigt som metoden anses vara mindre användarkänslig. Syftet med denna studie är att studera om undersökarens erfarenhet har en signifikant betydelse vid bestämning av vänster kammares EDV och ESV samt EF för respektive metod. Studien omfattade 20 deltagare med normal och avvikande systolisk vänster-kammarfunktion men inkluderade inte förmaksflimmer/-fladder, arytmi, pacemaker och andningsproblem. Deltagarna genomgick en riktad ekokardiografisk undersökning där bildinsamlingen utfördes av en erfaren undersökare och mätningarna av respektive volym utfördes av samma erfarna undersökare samt av en oerfaren. Resultaten av studien visade endast en signifikant skillnad för EF med 2DE mellan undersökarna (p = 0,03) samt en icke-signifikant korrelation (r = 0,267, p = 0,255). Däremot visade Bland-Altmananalyserna god överensstämmelse för samtliga mätningar mellan undersökarna. Därmed har denna studie visat att erfarenheten har en signifikant betydelse vid bestämning av EF med 2DE men inte med 3DE. / The left ventricular ejection fraction (EF) is a measurement of how much of the end-diastolic ventricular volume is ejected during systole. EF, specified in percent, is mainly used to evaluate the left ventricular global systolic function and is calculated with the end-diastolic volume (EDV) and the end-systolic volume (ESV). Two-dimensional echocardiography (2DE) is currently the most commonly used imaging method for the assessment of the left ventricular volumes and EF, along with Simpson’s biplane. The combination of 2DE requiring good level of experience to achieve optimal image acquisition and Simpson’s geometric assumptions of the left ventricular shape could prove to be problematic, especially in patients with abnormal left ventricular shape. The introduction of three-dimensional echocardiography (3DE) has made it possible to avoid the geometric assumptions due to the pyramidal data acquisition. At the same time the method is also considered to be much more user-friendly. The aim of this study is to investigate if the sonographer’s experience is of importance when assessing EDV, ESV and EF of the left ventricle using both imaging methods. The study included 20 participants with normal and abnormal left ventricular systolic function but did not include atrial fibrillation and flutter, arrhythmia, pacemakers and patients with the inability to hold their breath. The participants underwent a modified echocardiographic examination and the image acquisitions were performed by an experienced sonographer. The measurements were performed by the same experienced sonographer and by an inexperienced one. The results of this study showed a significant difference only for EF with 2DE between the sonographers (p = 0,03) as well as a non-significant correlation (r = 0,267, p = 0,255). The Bland-Altman analyses, however, showed good level of agreement for all measurements. Consequently, this study has shown that experience is of importance when assessing EF with 2DE, but not with 3DE.

Hjärtats pumpförmåga är en av de olika funktioner som bedöms vid en transthorakal ekokardiografisk (TTE) undersökning. För bedömning av vänsterkammarfunktion finns ett antal olika parametrar som utmärker sig, däremot är känsligheten och specificiteten för de olika parametrarna varierande. Syftet med denna studie var att utföra en jämförelse av konventionella metoder för mätning av vänsterkammarfunktionen med fokus på AV-planets förflyttning och myokardiets kontraktilitet som tyder på ett välfungerande myokard. Bildinsamlingen för projektet har skett i det kliniska flöde av patienter som sedan tidigare är insamlat i anslutning till rutinmässiga undersökningar. De bilder som behövdes för projektet erhölls hos 25 patienter som har genomgått en klinisk undersökning vid Hjärtmottagningen, eko-lab, Skånes Universitetssjukhus, Lund.  Studien baserades på en jämförelse mellan olika konventionella metoder för mätning av systolisk vänsterkammarfunktion; global longitudinell strain (GLS), Mitral Annular Plane Systolic Excursion (MAPSE) och Tissue Motion Annular Displacement (TMAD). Resultatet av jämförelsen mellan parametrarna visade statistiskt signifikanta skillnader mellan GLS och TMAD (p &lt;0,001) samt mellan GLS och MAPSE (p &lt;0,001). Däremot erhölls ingen signifikant skillnad mellan ΔTMAD (medelvärde av TMAD i två- och fyrkammar-vy) och ΔMAPSE (medelvärde av MAPSE i två- och fyrkammar-vy). Korrelationsanalysen mellan strain och TMAD (i både fyr-och tvåkammar-vy) samt strain och MAPSE (i fyr-och tvåkammar-vy) påvisade en korrelation. Det erhölls även en stark korrelation mellan ΔTMAD och ΔMAPSE.