Studiens syfte är att studera professionens rekommenderade anpassningar för elever med dyslexi i relation till provsituationer i skolan. Studien genomfördes för att finna kunskap om detta ämne eftersom tidigare forskning saknades. Utgångspunkten i studien är Rawls teori om rättvisa samt begreppen likvärdighet och jämlikhet. En kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer via zoom med sammanlagt åtta speciallärare, specialpedagog och logopeder användes i studien. Resultatet visar att återgivningen från logopeden till skolan är ett viktigt tillfälle. Hem och skola samtalar med logopeden och då elevens unika behov är i centrum kan logopedens rekommendationer bli genomförbara för skolan. Resultat från studien visar också att det är av vikt att elever med dyslexi får möjligheten att använda sig av assisterande verktyg i provsituationer. Slutsatser från studien är att informanterna såväl definierar som initierar anpassningar för elever med dyslexi på liknande vis. Skolans profession uttrycker svårigheter med att genomföra logopedens rekommendationer och hänvisar till organisation och resurser. Professioner i skolan och forskningen visar på ambivalens vid kunskapsbedömning i relation till anpassningar vid provsituation och i synnerhet nationella prov. Vidare eftersöks riktlinjer kring bedömning och hur anpassningar påverkar elevens resultat utifrån likvärdighet så det blir en rättvis bedömning. Båda yrkesgrupperna lyfter samtalet som metod för att utveckla kunskapsredovisning och bedömning för elever med dyslexi. Logopederna utifrån perspektivet vad blir synligt då en elev saknar sina vardagliga anpassningar och skolans profession vill göra rätt såväl för eleven som i tjänstemannautövningen.