A thesis submitted to the Faculty of Arts, University of the Witwatersrand, Johannesburg, for the degree of Doctor of Philosophy. / Since Eybers went to live in Amsterdam in 1961 her poetry has always been simultaneously published in Amsterdam and Cape Town. Nine of her sixteen collections since she made her debut in 1936 can therefore be called "Dutch" in the sense that they have not only been published in the Netherlands, but have also been reviewed there extensively and very positively. She is regarded as a poet belonging to the Dutch literary tradition, and was awarded the highest prize for Dutch literature in 1991. All of this has happened without her losing her South African readership or status as one of the greatest Afrikaans poets. In this study I present an overview of the situation in Holland with regard to the scant acceptance and Jack of knowledge of Afrikaans and of its literature at the time Eybers went to live there. The uniqueness of her Dutch acceptance is analysed against this background. An overview of her Dutch and South African reviews (1962-1992)clearly shows that Dutch reviewers have always been fascinated by the fact that they can understand her work in spite of the fact that Afrikaans is otherwise considered a language from which texts need to be translated into Dutch in order to be readable and marketable. Because Eybers lives in the Netherlands she shares a frame of reference with her Dutch readers. Her language has incorporated many typical Dutch phrases, allowing her poetry to become more accessible and familiar to Dutch readers. Basically,though, she still writes in Afrikaans and South African readers still read and regard her as an Afrikaans poet In her poems - which often describe her state of voluntary exile and In which memories of the vast South African landscape are described - South African readers therefore find much which is familiar to them. Her themes -Iove.Ionellness, ageing, death, estrangement - are universal. In spite of this wide acceptance an in depth study or the particularities of the Eybers Idiolect and fields of reference clearly shows that both sets of leaders are constantly faced with quite severe comprehension problems. I therefore argue that the work of Eybers offers a unique example of "making it strange", the element which the Russian Formalists regarded as the essentiai difference between natural language and poetic language. The "double world" and "go between" language of Eybers result in a blend of intimacy and strengeness which two sets of readers experience in different ways. I argue that particular "ungrammaticalities" make her "Dutch" volumes "doubly poetical". Formalist, reception and semiotic theories are employed in a descriptive explanation of the Eybers phenomenon. / Andrew Chakane 2018

<p>Bakgrund: Yttrandefriheten blir ofta ett ämne för debatt då någon yttrar en åsikt som är kontroversiell eller ouppskattad. Detta blev fallet 1998 då konstnären Elisabeth Ohlsons fotografiska utställning Ecce Homo hade vernissage i Stockholm. Utställningen innehöll gestaltningar av olika situationer ur Nya Testamentet där Jesus porträtterades av olika homosexuella män som i sin tur omgavs av andra homo-, bi- och transsexuella som föreställde bland annat apostlarna och Jesus mor Maria. I mars 2010 hamnade konstnären Lars Vilks åter i hetluften, när det stod klart att ett flertal olika personer gripits utomlands för planer på att mörda honom. Anledningen till att Vilks var målet för attentatet var hans teckning av Muhammed som rondellhund, då det inom islam är förbjudet att avbilda profeten Muhammed. Båda konstnärer utsattes för hot från människor som menade att man inte får ta sig friheten att behandla religiösa symboler hur man vill. Detta ledde till debatter om både konstverken i sig samt var gränsen för yttrandefrihet går inom konsten.</p><p>Frågeställningar: Målet med denna uppsats är att undersöka debatterna angående Ecce Homo och Muhammedbilden så som de har framställts i Dagens Nyheter, för att på så sätt urskilja eventuella skillnader mellan samtalen angående synsättet på yttrandefrihet. Frågeställningen är alltså: Har det skett någon förändring i debatten om yttrandefrihet mellan 1998 och 2010, att döma av hur yttrandefriheten konstruerades i debatten om Ecce Homo respektive Muhammedbilden?</p><p>Metod: Analysen av sammanlagt tio debatt- och kulturartiklar har utförts med hjälp av diskursanalys, där Torsten Thuréns verktyg för textnära analys ur "Tanken, språket och verkligheten" har fungerat som stöd.</p><p>Slutsats: Den ursprungliga frågeställningen om det har skett någon förändring i debatten mellan 1998 och 2010 är inte helt okomplicerad att besvara, då analysen visade att samtalet om Ecce Homo inte behandlade yttrandefrihet lika konkret som samtalet om Muhammedbilden. De analyserade artiklarna om Ecce Homo handlade istället till störst del om homosexuellas rättigheter i kyrkan och samhället. Däremot kan man se exempel på stöd för yttrandefriheten i form av att debattörerna önskar se ett utökat och öppnare samtal om homosexuellas rättigheter och i förlängningen att homosexuellas rättigheter ska vara jämställda heterosexuellas. I debatten om Muhammedbilden å andra sidan, behandlar samtalet nästintill uteslutande yttrandefriheten. Yttrandefriheten konstrueras som en nödvändig, grundläggande rättighet som inte får inskränkas till följd av hot från odemokratiska krafter. Fyra av fem artikelförfattare tar klart ställning för yttrandefriheten medan den femte diskuterar ämnet och begreppet yttrandefrihet i sig, utan att i klartext ta ställning för eller emot Lars Vilks konstverk. Slutsatsen blir därmed att debatterna blir komplicerade att jämföra med varandra på grund av mängden olika diskurser som debatterna rör sig inom, samt att samtalet om Muhammedbilden rönte en betydligt häftigare, explicit debatt om yttrandefrihet än vad Ecce Homo (dock implicit) gjorde.Nyckelord: Lars Vilks, Elisabeth Ohlson, Ecce Homo, diskursanalys, yttrandefrihet</p>

This thesis is an analysis of the effects of pronatalist policies and social pressure to have children on the role of women in society. Written in French.

Dissertation--Pennsylvania state university, 2000. / Bibliogr. p. 263-274.

Bakgrund: Yttrandefriheten blir ofta ett ämne för debatt då någon yttrar en åsikt som är kontroversiell eller ouppskattad. Detta blev fallet 1998 då konstnären Elisabeth Ohlsons fotografiska utställning Ecce Homo hade vernissage i Stockholm. Utställningen innehöll gestaltningar av olika situationer ur Nya Testamentet där Jesus porträtterades av olika homosexuella män som i sin tur omgavs av andra homo-, bi- och transsexuella som föreställde bland annat apostlarna och Jesus mor Maria. I mars 2010 hamnade konstnären Lars Vilks åter i hetluften, när det stod klart att ett flertal olika personer gripits utomlands för planer på att mörda honom. Anledningen till att Vilks var målet för attentatet var hans teckning av Muhammed som rondellhund, då det inom islam är förbjudet att avbilda profeten Muhammed. Båda konstnärer utsattes för hot från människor som menade att man inte får ta sig friheten att behandla religiösa symboler hur man vill. Detta ledde till debatter om både konstverken i sig samt var gränsen för yttrandefrihet går inom konsten. Frågeställningar: Målet med denna uppsats är att undersöka debatterna angående Ecce Homo och Muhammedbilden så som de har framställts i Dagens Nyheter, för att på så sätt urskilja eventuella skillnader mellan samtalen angående synsättet på yttrandefrihet. Frågeställningen är alltså: Har det skett någon förändring i debatten om yttrandefrihet mellan 1998 och 2010, att döma av hur yttrandefriheten konstruerades i debatten om Ecce Homo respektive Muhammedbilden? Metod: Analysen av sammanlagt tio debatt- och kulturartiklar har utförts med hjälp av diskursanalys, där Torsten Thuréns verktyg för textnära analys ur "Tanken, språket och verkligheten" har fungerat som stöd. Slutsats: Den ursprungliga frågeställningen om det har skett någon förändring i debatten mellan 1998 och 2010 är inte helt okomplicerad att besvara, då analysen visade att samtalet om Ecce Homo inte behandlade yttrandefrihet lika konkret som samtalet om Muhammedbilden. De analyserade artiklarna om Ecce Homo handlade istället till störst del om homosexuellas rättigheter i kyrkan och samhället. Däremot kan man se exempel på stöd för yttrandefriheten i form av att debattörerna önskar se ett utökat och öppnare samtal om homosexuellas rättigheter och i förlängningen att homosexuellas rättigheter ska vara jämställda heterosexuellas. I debatten om Muhammedbilden å andra sidan, behandlar samtalet nästintill uteslutande yttrandefriheten. Yttrandefriheten konstrueras som en nödvändig, grundläggande rättighet som inte får inskränkas till följd av hot från odemokratiska krafter. Fyra av fem artikelförfattare tar klart ställning för yttrandefriheten medan den femte diskuterar ämnet och begreppet yttrandefrihet i sig, utan att i klartext ta ställning för eller emot Lars Vilks konstverk. Slutsatsen blir därmed att debatterna blir komplicerade att jämföra med varandra på grund av mängden olika diskurser som debatterna rör sig inom, samt att samtalet om Muhammedbilden rönte en betydligt häftigare, explicit debatt om yttrandefrihet än vad Ecce Homo (dock implicit) gjorde.Nyckelord: Lars Vilks, Elisabeth Ohlson, Ecce Homo, diskursanalys, yttrandefrihet

Beitrag über die Geschichte des Doppelklosters Schönau (Taunus, Rheinland-Pfalz) und die mittelalterliche Mystikerin Elisabeth von Schönau (ca. 1129-1164).

Zugl.: Wien, Univ., Diplom-Arbeit, 2003

Thesis (M.A.)--University of West Florida, 1996. / Title from title page of source document. Document formatted into pages; contains 109 pages. Includes bibliographical references.

Univ., Diss.--Göttingen, 2006.

Universiẗat, Diss.--Mainz, 1995.