<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med detta examensarbete var att göra en inledande studie som ger en första uppfattning av nivån på den aeroba energiomsättningen under skyddstjänst ombord på ett fartyg. Frågeställning: Vilken nivå på den aeroba energiomsättningen når försökspersonerna upp till under skyddstjänstövning?</p><p>Metod</p><p>Tjugotre kadetter som studerar till officerare genomförde förtester i form av submaximalt och maximalt cykeltest samt beep-test för beräkning av maximal syreupptagningsförmåga. Femton av dessa deltog som försökspersoner i en slutövning i skyddstjänst där hjärtfrekvens (Hf) mätningar gjordes och upplevd ansträngning skattades enligt Borgskalan.</p><p>Resultat</p><p>Sex av försökspersonerna uppnådde högst nivåer på den aeroba energiomsättningen under momentet "skrovskadeskydd", sju under momentet "brand 2" och två under "brand 1". Hf varierade mycket mellan momenten och individerna pga. att försökspersonerna hade olika arbetsuppgifter, men det moment som gav högst medel Hf och högst uppnådda Hf var skrovskadeskyddsmomentet. Den skattade ansträngningen enligt Borgskalan upplevdes som mest ansträngande i skrovskadeskyddsmomentet.</p><p>Slutsats</p><p>Under momenten var det flera som under mer än hälften av tiden låg i en pulszon som innebar medelintensivt eller högintensivt arbete, vilket tyder på att det krävs en hög aerob energiomsättning för många av uppgifterna. Trots att uppgifterna fördelades inom grupperna och några fick arbeta hårdare än andra bör den tyngsta uppgiften fungera som minimikrav som samtliga i besättningen måste uppnå. Nivån på ett konditionskrav för sjögående personal går ej att fastställa med denna studie, men värdena som presenteras visar dock att arbetet under längre tid kan ligga på nivåer som kräver en hög aerob energiomsättning.</p>

Syfte och frågeställningar Syftet med detta examensarbete var att göra en inledande studie som ger en första uppfattning av nivån på den aeroba energiomsättningen under skyddstjänst ombord på ett fartyg. Frågeställning: Vilken nivå på den aeroba energiomsättningen når försökspersonerna upp till under skyddstjänstövning? Metod Tjugotre kadetter som studerar till officerare genomförde förtester i form av submaximalt och maximalt cykeltest samt beep-test för beräkning av maximal syreupptagningsförmåga. Femton av dessa deltog som försökspersoner i en slutövning i skyddstjänst där hjärtfrekvens (Hf) mätningar gjordes och upplevd ansträngning skattades enligt Borgskalan. Resultat Sex av försökspersonerna uppnådde högst nivåer på den aeroba energiomsättningen under momentet "skrovskadeskydd", sju under momentet "brand 2" och två under "brand 1". Hf varierade mycket mellan momenten och individerna pga. att försökspersonerna hade olika arbetsuppgifter, men det moment som gav högst medel Hf och högst uppnådda Hf var skrovskadeskyddsmomentet. Den skattade ansträngningen enligt Borgskalan upplevdes som mest ansträngande i skrovskadeskyddsmomentet. Slutsats Under momenten var det flera som under mer än hälften av tiden låg i en pulszon som innebar medelintensivt eller högintensivt arbete, vilket tyder på att det krävs en hög aerob energiomsättning för många av uppgifterna. Trots att uppgifterna fördelades inom grupperna och några fick arbeta hårdare än andra bör den tyngsta uppgiften fungera som minimikrav som samtliga i besättningen måste uppnå. Nivån på ett konditionskrav för sjögående personal går ej att fastställa med denna studie, men värdena som presenteras visar dock att arbetet under längre tid kan ligga på nivåer som kräver en hög aerob energiomsättning.

<p><p>Människans totala energiomsättning bestäms av basalmetabolism, termisk effekt av föda och energiförbrukning genom aktivitet. Genom att mäta energiförbrukningen före och efter måltid hos en individ, kan man uppskatta den relativa termiska effekten hos olika typer av föda. Syftet med uppsatsen är att studera hur måltidens innehåll av protein påverkar den termiska effekten. I studien ingick 12 personer i åldrarna 19 – 57 år varav 9 kvinnor och 3 män. Varje person deltog vid två besökstillfällen och fick i samband med dessa inta olika måltider, en proteinrik måltid samt en måltid sammansatt enligt svensk näringsrekommendation (SNR). Måltidsordningen bestämdes genom lottning. Vid varje besök utfördes tre mätningar (före måltid, 30 minuter efter måltid samt 120 minuter efter måltid). Efter en viloperiod på 15 minuter genomfördes första mätningen på 20 minuter. Därefter fick testpersonen en iordninggjord måltid. 30 minuter efter intag av måltid genomfördes den andra mätningen. 120 minuter efter intag av måltid genomfördes den tredje och sista mätningen. De första 5 minuterna uteslöts och en <em>steady state </em>period á 3 minuter valdes för respektive registrering. Proteinrik måltid visade signifikant skillnad mellan tidpunkterna före måltid, 30 min efter måltid och 120 min efter måltid med p<0,001. Måltiden enligt SNR visade signifikant skillnad mellan tidpunkterna före måltid, 30 min efter måltid och 120 min efter måltid med p=0,006. Jämförelse mellan måltidstyperna visade att skillnad förelåg efter 120 minuter, där energiomsättningen efter proteinmåltiden var 7 % högre än energiomsättningen efter en standardmåltid (p<0,013). Intag av föda ökar energiomsättningen i jämförelse med vilomätning både vid proteinrik måltid samt vid måltid enligt SNR. Högt proteinintag ger en ökad energiomsättning i jämförelse med intag av måltider enligt svenska näringsrekommendationer.</p></p>

Several studies shows that dietary supplements do not have any proven effects on health, yet these supplements are increasing in sales. The study aims to find out what attitudes and knowledge people involved in physical activity have towards supplements and which factors influence them to buy supplements. How these factors differ between men and women was investigated. The study is based on answers from 100 collected questionnaires from people who are physically active at several gyms. Of those who participated in the study, 56 percent were men and 44 percent were women. The study showed that the influence of family and friends and to speed recovery after exercise, were the two most common reasons that affected men and women into buying dietary supplements. The study also showed that the majority of the participants found the supplements to be a good complement to their regular diet. Overall the study shows that the use of supplement is high among the respondents and women and men take supplements for different reasons.

Människans totala energiomsättning bestäms av basalmetabolism, termisk effekt av föda och energiförbrukning genom aktivitet. Genom att mäta energiförbrukningen före och efter måltid hos en individ, kan man uppskatta den relativa termiska effekten hos olika typer av föda. Syftet med uppsatsen är att studera hur måltidens innehåll av protein påverkar den termiska effekten. I studien ingick 12 personer i åldrarna 19 – 57 år varav 9 kvinnor och 3 män. Varje person deltog vid två besökstillfällen och fick i samband med dessa inta olika måltider, en proteinrik måltid samt en måltid sammansatt enligt svensk näringsrekommendation (SNR). Måltidsordningen bestämdes genom lottning. Vid varje besök utfördes tre mätningar (före måltid, 30 minuter efter måltid samt 120 minuter efter måltid). Efter en viloperiod på 15 minuter genomfördes första mätningen på 20 minuter. Därefter fick testpersonen en iordninggjord måltid. 30 minuter efter intag av måltid genomfördes den andra mätningen. 120 minuter efter intag av måltid genomfördes den tredje och sista mätningen. De första 5 minuterna uteslöts och en steady state period á 3 minuter valdes för respektive registrering. Proteinrik måltid visade signifikant skillnad mellan tidpunkterna före måltid, 30 min efter måltid och 120 min efter måltid med p&lt;0,001. Måltiden enligt SNR visade signifikant skillnad mellan tidpunkterna före måltid, 30 min efter måltid och 120 min efter måltid med p=0,006. Jämförelse mellan måltidstyperna visade att skillnad förelåg efter 120 minuter, där energiomsättningen efter proteinmåltiden var 7 % högre än energiomsättningen efter en standardmåltid (p&lt;0,013). Intag av föda ökar energiomsättningen i jämförelse med vilomätning både vid proteinrik måltid samt vid måltid enligt SNR. Högt proteinintag ger en ökad energiomsättning i jämförelse med intag av måltider enligt svenska näringsrekommendationer.

I dagens samhälle finns det många yrken och sammanhang där ryggsäckar är vanligt förekommande. När det handlar om att transportera tunga grejer kommer en bra ryggsäck väl till hands. Däremot kan en ryggsäck med fel sorts egenskaper ge obehag och i värsta fall kan skador uppstå speciellt i axelpartiet där påfrestningarna är som störst på dem allra flesta ryggsäckarna. Då detta problem är så pass utbrett har Coxa Carry försökt hitta en lösning på det och skapat en ny bärsele, med inspiration från bergsklättring och fjällvandring, som lägger vikten på höften istället för axelpartiet som en vanlig ryggsäck vilket skulle förhindra skav och påfrestningar. Då Coxa Carry inriktar sig på idrott har syftet med projektet var att ta reda på hur Coxa Carry’s bärsele påverkar kroppen vid fysisk aktivitet ur ett vetenskapligt perspektiv och på så sätt bidra med mer information till företaget. Med andra ord var målet med detta projekt att ta reda på om en skidåkare kan prestera på en högre nivå med en ryggsäck från Coxa Carry på ryggen jämfört med en vanlig ryggsäck detta då det inte finns någon påfrestning på axlarna.  Metoderna som användes under detta projekt var dels fälttester, där testpersonerna fick betygsätta deras upplevelser och åsikter utifrån en Likert-skala, men också en pilotmätning i energiomsättning där ryggsäckarnas påverkan testades och analyserades i en generisk miljö. Resultaten visade på att det är skillnad mellan ryggsäckarna när det kommer till komfort och upplevelser. Däremot kan ingen markant skillnad avläsas av syreförbrukning och energiomsättning mellan de båda ryggsäckarna.  Slutsatsen som kan dras av projektet är att komforten är den största bidragande faktorn för prestationen. Det som inte kan fastställas är att ryggsäckarna skulle ha en påverkan på energiomsättning och syreförbrukning då brister uppstod under testerna. / In today's society, there are many professions and contexts where backpacks are common. When it comes to transporting heavy stuff, a good backpack comes in handy. On the other hand, a backpack with the wrong kind of features can cause discomfort and in the worst case injuries, especially in the shoulder area where the stresses are greatest on the vast majority of backpacks. Since this problem is so widespread, Coxa Carry has tried to find a solution to it and created a new carrier, inspired by rock climbing and mountain hiking, which puts the weight on the hip instead of the shoulder area like a regular backpack, which would prevent chafing and strain. As Coxa Carry focuses on sports, the purpose of the project was to find out how Coxa Carry's carrier affects the body during physical activity from a scientific perspective and thus contribute with more information to the company. In other words, the goal of this project was to find out if a skier can perform at a higher level with a backpack from Coxa Carry on the back compared to a regular backpack when there is no strain on the shoulders.  The methods that were used during this project were field tests, where subjects had to rate their experiences and opinions based on a Likert-scale, but also a measurement in metabolism where the impacts of the backpacks were tested and analyzed in a standardized environment.  The results showed that there is a difference between the backpacks when it comes to comfort and experiences. However, no significant difference can be read from oxygen consumption and metabolism between the two backpacks. The conclusion that can be drawn from the project is that comfort is the biggest contributing factor to performance. What cannot be determined is that the backpacks would have an impact on metabolism and oxygen consumption as deficiencies occurred during the tests. / <p>Betygsdatum 2023-06-07</p>

<p><strong>Aim:</strong> The aim of this study was to describe the total energy expenditure (TEE) and physical activity levels (PAL) within a group of children with cystic fibrosis (CF) and to compare the results with a control group with healthy children. The aim also was to compare the rated activity levels between the groups as well comparing the difference between boys and girls within the groups. <strong>Method:</strong> The study included 30 participating children, divided into two groups with 15 participants in each group. One of the groups was a CF-group and the other a group of controls, matched for gender and age. Activity diaries were studied and data were presented decrepitly and analyzed with Wilcoxon rank sum test. <strong>Result:</strong> The result showed no difference between the groups while comparing TEE and PAL. Half of the participants in both groups (53,34 % and 46,67 %) reached a moderate or high physical activity level during the registration. No significance was proved between the groups as they rated their activity level, numbered 6-9, in their activity diaries. Neither could any differences be proved significant in rated activity between the boys and girls within the groups. <strong>Conclusion:</strong> The conclusion was that no significant differences appeared regarding TEE or PAL between the CF-group and the control group participating in this study. Neither were there any differences in activity level between boys and girls within the groups.</p> / <p><strong>Syfte:</strong> Syftet med studien var att beskriva energiomsättning och fysisk aktivitetsnivå hos en grupp barn med cystisk fibros (CF) och jämföra resultatet med friska barn i en kontrollgrupp. Syftet var också att jämföra skattade aktivitetsnivåer mellan grupperna samt mellan flickor och pojkar inom de båda grupperna. <strong>Metod:</strong> I studien deltog 30 barn, indelade i två grupper om 15 deltagare. Grupperna var en CF-grupp och en kontrollgrupp matchad efter kön och ålder. Aktivitetsdagböcker granskades och data sammanställdes och data presenterades deskriptivt och analyserades med Wilcoxsons rangsummetest. <strong>Resultat:</strong> Resultatet visade att det inte fanns skillnad mellan de båda grupperna vid jämförelse av TEE och PAL. Ungefär hälften av alla deltagare (53,34 % resp. 46,67 %) nådde moderat eller hög aktivitetsnivå under de registrerade dagarna. Det förekom ingen signifikant skillnad mellan grupperna med avseende antal skattade 6-9:or i aktivitetsdagboken. Inte heller någon skillnad mellan könen inom de båda grupperna kunde påvisas. <strong>Slutsats:</strong> Slutsatsen var att det inte fanns någon signifikant skillnad beträffande energiomsättning eller fysisk aktivitet mellan barn med CF och friska barn som deltog i denna studie. Inte heller kunde någon skillnad i aktivitetsnivå mellan könen inom grupperna påvisas.</p>

Aim: The aim of this study was to describe the total energy expenditure (TEE) and physical activity levels (PAL) within a group of children with cystic fibrosis (CF) and to compare the results with a control group with healthy children. The aim also was to compare the rated activity levels between the groups as well comparing the difference between boys and girls within the groups. Method: The study included 30 participating children, divided into two groups with 15 participants in each group. One of the groups was a CF-group and the other a group of controls, matched for gender and age. Activity diaries were studied and data were presented decrepitly and analyzed with Wilcoxon rank sum test. Result: The result showed no difference between the groups while comparing TEE and PAL. Half of the participants in both groups (53,34 % and 46,67 %) reached a moderate or high physical activity level during the registration. No significance was proved between the groups as they rated their activity level, numbered 6-9, in their activity diaries. Neither could any differences be proved significant in rated activity between the boys and girls within the groups. Conclusion: The conclusion was that no significant differences appeared regarding TEE or PAL between the CF-group and the control group participating in this study. Neither were there any differences in activity level between boys and girls within the groups. / Syfte: Syftet med studien var att beskriva energiomsättning och fysisk aktivitetsnivå hos en grupp barn med cystisk fibros (CF) och jämföra resultatet med friska barn i en kontrollgrupp. Syftet var också att jämföra skattade aktivitetsnivåer mellan grupperna samt mellan flickor och pojkar inom de båda grupperna. Metod: I studien deltog 30 barn, indelade i två grupper om 15 deltagare. Grupperna var en CF-grupp och en kontrollgrupp matchad efter kön och ålder. Aktivitetsdagböcker granskades och data sammanställdes och data presenterades deskriptivt och analyserades med Wilcoxsons rangsummetest. Resultat: Resultatet visade att det inte fanns skillnad mellan de båda grupperna vid jämförelse av TEE och PAL. Ungefär hälften av alla deltagare (53,34 % resp. 46,67 %) nådde moderat eller hög aktivitetsnivå under de registrerade dagarna. Det förekom ingen signifikant skillnad mellan grupperna med avseende antal skattade 6-9:or i aktivitetsdagboken. Inte heller någon skillnad mellan könen inom de båda grupperna kunde påvisas. Slutsats: Slutsatsen var att det inte fanns någon signifikant skillnad beträffande energiomsättning eller fysisk aktivitet mellan barn med CF och friska barn som deltog i denna studie. Inte heller kunde någon skillnad i aktivitetsnivå mellan könen inom grupperna påvisas.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar: Syftet var att undersöka energiutgifterna vid användandet av en dansmatta respektive ett traditionellt danspass. Våra frågeställningar var: Hur skiljer sig energiutgiften för ett traditionellt danspass mot ett pass med dansmatta? Samt: hur förhåller sig energiutgiften i de olika aktiviteterna till de dagliga rekommendationer för fysisk aktivitet? Metod: Försöksgruppen som genomförde studien bestod av fyra män och fyra kvinnor i åldrarna 23-26 år. Försökspersonerna har sedan tidigare blandad vana av fysisk aktivitet. Metoden utarbetades utifrån sambandet mellan hjärtfrekvens (HF) och arbetsbelastning (w). Försökspersonerna fick genomgå tre olika typer av tester. I det första testet fick de på ergonometercykel cykla på olika belastningar och utifrån deras HF vid olika arbetsbelastningar bestämdes ett linjärt samband. Det andra testet bestod av ett danspass på dansmatta till given musik. Under detta pass registrerades deras genomsnittliga HF. I det tredje testet fick försökspersonerna dansa utifrån en förutbestämd koreografi under samma musik som vid dansmattan. Även här registrerades genomsnittlig HF. Värdena från de två sista testerna användes i det linjära sambandet och gav sedan värden för genomsnittlig arbetsbelastning under aktiviteterna. Från arbetsbelastningen kunde sedan syreupptag (l/min), och energiutgift (kcal) räknas ut.  Resultat: Resultaten för studien visade att danspasset (7,4kcal/min) hade en 40 % högre energiutgift än ett pass med dansmatta(4,6kcal/min). Danspasset nådde således upp till, och översteg de dagliga rekommendationerna för fysisk aktivitet medan passet med dansmatta inte gjorde det. Slutsats: Dansmatta kan rent energimässigt fungera som substitut till ett danspass, men att valet av teknik är av avgörande betydelse för vilken energiutgift aktiviteterna har, trots det kan det fungera som pedagogiskt hjälpmedel. / Abstract Aim: The objective of the study was to investigate the energy expenditure with the use of dance mat respectively a traditional dance class. The questions at issue were: What differences, in energy expenditure, an ordinary dance class and a session with dance mat? And: how do the two activities, dance mat and dance class, stand to the recommendations for daily physical activity? Method: The test group that completed the study consisted of four men and four women in the ages 23-26 years old. The test subjects all have previous experience in mixed physical activity. The method was formed through the relation between heart rate (HR) and effect (w). The test group went through three different types of tests. In the first test a bicycle ergonometer were used and both HR and effect was recorded and formed into a linear equation. The second test was a session with dance mat to a given sample of music. During the test their average HR was recorded. In the third test the test group danced a premade choreography to the same sample of music and their average HR was recorded. The HR variables were set in the linear equation to establish their average effect during the two activities. Oxygen uptake (l/min) and energy expenditure (kcal) was calculated from these figures. Results: The results of this study shows that dance class (7.4kcal/min) have 40 % higher energy expenditure than the session with dance mat (4.6kcal/min). The dance class reaches and exceeds the recommended lower limit of physical activity, while the session with dance mat does not. Conclusions: It is possible to use dance mat as a replacement for a dance session, but the energy expenditure is depending on which technique you use in the different activities, despite that it could be used as a pedagogical instrument.