Denna studie utfördes på Systembolagets laboratorium i Jordbro, där ett flertal analyser utförs på alkoholhaltiga och alkoholfria drycker i Systembolagets sortiment. Studien syftade till att utforma en förbättrad metod vid bestämning av koncentrationen glukos, fruktos och sackaros i drycker med en alkoholhalt under 15 vol% och med en sockerhalt under 5 g/l. Den befintliga metod som användes idag behövde utvecklas för att kunna ge en högre mätsäkerhet. För att bestämma halten av glukos, fruktos och sackaros används ett spektrofotometriskt instrument som använder sig av enzymatiska metoder för att mäta olika koncentrationer, i det här fallet glukos, fruktos och sackaros. Tre olika kalibreringskurvor skapades från en standardlösning med en koncentration på 0,5 g/l av vardera sockerart, för att innefatta intervallet 0-5 g/l. En flerpunktskalibrerings med fem punkter gjordes då det blir ett säkrare resultat än med en enpunktskalibrering som tidigare använts. När kalibreringskurvorna var utformade validerades metoden, vilket måste göras innan den kan godkännas. Metodvalidering innebär att vissa tester genomförs för att bevisa att metoden faktiskt gör det den ska göra. De valideringsparametrar som prövades var repeterbarheten, den mellanliggande precisionen, detektionsgränsen, rapportgränsen, riktigheten och mätosäkerheten. För beräkning av mätosäkerhet användes HPLC som referensmetod. Ett kontrollkort utformades för respektive sockerart genom att ett kontrollprov tillverkades syntetiskt med en koncentration på 1 g/l av de olika sockerarterna. Tjugo stycken prover togs från kontrollprovet där samtliga analyserades mot en ny framtagen kalibreringskurva. Resultaten sammanställdes i ett kontrollkort där varningsgräns och aktionsgräns markerades ut. Kontrollkorten kommer att användas som ett referensprov tillsammans med prover varje gång analyser görs. Resultatet för kontrollprovet visar om något i körningen gått snett. Om resultaten inte passar in i kontrollkortet är det med stor sannolikhet att det gått snett även för proverna. Kontrollkort är inte en del av valideringen men något som behövs för att laboratoriet ska kunna ackreditera metoden. Valideringen visade att metoden som utformades för ändamålet var bättre än den ursprungliga metoden och den nya metoden kunde tas i bruk. / This study was carried out in the laboratory at Systembolaget Company in Jordbro. The laboratory performs many analyses on alcoholic and non-alcoholic beverages, which can be found in the selection at Systembolaget. The purpose of the study was to form an improved method for determination of the concentration of glucose, fructose and sucrose in beverages with an alcohol content below 15 % and a sugar content lower than 5 g/l. The current method needed to be improved to give a higher measurement certainty. To determine the content of glucose, fructose and sucrose a spectrophotometric instrument for enzymatic methods was used. Three different calibration curves where formed from a standard solution with a concentration at 0,5 g/l of each sugar, to include the interval of 0-5 g/l. Calibrations curves with five points where formed to give a safer result than with only one point. After the calibration curves were formed, the method was validated. A method needs to be validated before it can get approved. Validation means that certain tests must be done to prove the method is actually doing what it is supposed to do. The validation parameters that were chosen were the instrument precision, the intermediate precision, the detection limit, the reporting limit, the accuracy and the measurement uncertainty. For the measurement uncertainty the results were compared to results which had been analysed with a HPLC. A control chart was formed for each of the sugars. A control sample was synthetically made with a concentration of 1 g/l of each of the sugars. Twenty samples were taken from the control sample where each of them were analysed against a newly done calibration curve. The results were put together in a control chart where warning limits and action limits were marked. The control chart will tell if analyses in the future go wrong. A sample from the control sample will be analysed together with future analyses. If the results from the control samples doesn’t get approved by the control chart there is a very big chance that the results for the other samples are also bad. Control charts are not a part of the validation but are required if the laboratory wants the method to get accredited. The validation of the method showed that the new method was better than the old one.

The properties of industrially produced pulp and corresponding cooked pulp devised in the laboratory were studied during the first part of this project. The industrial pulp proved to have a lower surface charge compared to the laboratory-cooked pulp, while similar results were obtained during total charge analysis. Regarding properties such as fiber width and fiber length, no major differences between the pulps were found, and during the analysis of the total content of individual monosaccharides, only the amount of xylose differed showing a slightly lower amount for the laboratory-cooked pulp. Part two of the project included a method formation for analyzing the carbohydrate composition on the surface of pulp fibers. The sample containing polysaccharides was hydrolyzed with a mixture of cellulase and hemicellulase which resulted in gradual fiber peeling. The method itself may in fact need further development, but overall the test generated a positive outcome. To desalinate and lower the content of sugars within the enzyme mix before hydrolysis along with using calibration solutions containing enzymes were shown to be important factors in retaining optimal results.

Paracetamol är den aktiva substansen i ett flertal smärtstillande läkemedel. Paracetamol äräven ett vanligt ämne vid självmordsförsök, då en överdos kan leda till livshotandeleverskador. Laboratoriet Klinisk Kemi i Karlskrona hade för avsikt att införa ett nyttreagens för kvantitativ in vitro analys av p-paracetamol på instrumentet Alinity serie cifrån Abbott®. Detta på grund av att reagenset från Abbott® inte behövde kalibreras likaofta som tidigare reagens. Syftet med studien var därför att genomföra en metodverifieringav reagenset Abbotts® Acetaminophen på två Alinity serie ci instrument. För attgenomföra en metodverifiering behövdes reagensets repeterbarhet och riktighetkontrolleras, samt en metodjämförelse genomföras. Detta gjordes genom att analysera enhög och en låg kontroll 25 gånger på masterinstrumentet och 20 gånger påslavinstrumentet. Därefter analyserades samma kontroller 5 gånger över fem dagar påmasterinstrumentet, samt 35 patientprover på både referensmetoden och den nya metoden.Det resultat som erhölls var att samtliga inomserie- och mellanserieprecisioner hade envariationskoefficient inom de riktlinje som företaget angivit. Metodjämförelsen visade ettlinjärt förhållande mellan de båda reagensen med en korrelationskoefficient på 0,9999.Den slutsats som drogs var att det fanns en god repeterbarhet för både master- ochslavinstrument gällande samtliga kontrollnivåer för inomserieprecisionen. Vidare, förmellanserieprecisionen på masterinstrumentet gav även detta en god repeterbarhet för bådakontrollnivåerna. Metodjämförelsen gav ett linjärt samband mellan de två metoderna ochhade en låg bias mellan varandra. Metodverifieringen kunde därför godkännas och den nyametoden Abbotts® Acetaminophen (Abbott Diagnostics) kunde tas i bruk på Klinisk Kemii Karlskrona.

Efterfrågan på energi ökar snabbt, och denna trend förväntas bestå. Det råder dock ingen tvekan om att världen för närvarande befinner sig i en energikris, som är en katastrof både ekonomiskt och miljömässigt. Följaktligen är sökandet efter alternativa energikällor för att ersätta fossila bränslen absolut nödvändigt. Biobränslen som härrör från biomassa ökar i popularitet på grund av deras höga tillgänglighet och förmåga att minska utsläppen av växthusgaser. Butylbutyrat är ett potentiellt substitut för diesel- och flygmotorbränsle, vilket gör det till en viktig energikälla för både land- och lufttransporter. I den här studien undersöks enzymatisk katalys för produktion av butylbutyrat genom förestring av butanol och smörsyra med hjälp av olika membran. Användningen av enzymer som katalysatorer erbjuder många fördelar jämfört med traditionella kemiska katalysatorer, såsom ökad selektivitet, mildare reaktionsförhållanden och miljövänliga processer. Estrarnas byggstenar, n-butanol och smörsyra, är viktiga kemikalier och kan produceras i biotekniska processer med hjälp av förnybara källor som lignocellulosabaserad biomassa, vilket bidrar till övergången från en petroleumbaserad till en hållbar energiförsörjning. Produktionen av butanol och smörsyra i bioreaktorer försvåras av de typiska hindren för biobränsleproduktion, såsom produkthämning, höga bearbetningskostnader i efterföljande led och låga utbyten. NanoLodge-projektet bygger på tre reaktorer, en för produktion av butanol och en för smörsyra, i två separata men sammankopplade kontinuerliga Clostridium fermenteringar, och ett tredje reaktionssystem för enzymatisk förestring. Alla tre processerna i en, med dedikerade membran som separerar de olika reaktiva systemen, förväntas öka utbytet och samtidigt skapa en mycket integrerad anläggning som kan skalas upp för storskalig drift. Med hjälp av Raman-spektroskopi, GC-FID, FTIR och SEM undersöktes och karakteriserades fem distinkta material och deras relativa membranförändringar, inklusive enzymet på det översta lagret. FTIR-resultaten indikerade att för några av dem var porerna effektivt fuktade med reaktanterna, och membranens hydrofobicitet ökades genom att applicera lämplig beläggning, som även innefattade enzymet. Även om varken syntes av butylbutyrat eller passage genom de olika skikten av membranen inträffade, visade Raman-spektroskopi och GC-FID att et av membranen var en möjlig kandidat för förestring. Dessutom kunde inte alla testade membran motstå reaktionsmediet eftersom SEM-bilder avslöjade att vissa områden av ytan och strukturen hade ändrats något. Mer studier behövs för att fastställa att det med lovande membranet och dess modifieringar, särskilt den hydrofoba naturen och det immobiliserade enzymet, är acceptabla för butylbutyratsyntes. Ytterligare forskning kan utforska processoptimering, enzymimmobiliseringstekniker och reningsmetoder nedströms för att förbättra den totala effektiviteten och ekonomiska bärkraften för denna enzymatiska förestringsprocess.

Biokatalys medför ett alternativt tillvägagångsätt för att kunna utforska och utveckla kemiskt syntetiserade vägar för produktionen av eftertraktade kemikalier, där hållbarhet och miljön tas till beaktan. I denna studie undersöktes potentialen av en enzymatisk kaskad för produktion av 5-hydroximetylfurfurylamin (HMFA). HMFA är en förening med tillämpningar inom flera industrier som till exempel jordbruks- och läkemedelsindustrin. Den enzymatiska kaskaden består av två reaktioner, varav den första involverar dekarboxylering av lysin med användning av lysindekarboxylas för att producera en så kallad ”smart amindonator” kadaverin. Den andra reaktionen i kaskaden består utav ett transaminas från Silicibacter pomeroyi (SpTA) som konverterarar 5-hydroximetylfurfuryl (HMF) till HMFA med hjälp av det framkallade kadaverinet från den första reaktionen i kaskaden. En enzymatisk kaskad tillåter mildare reaktionsbetingelser, mindre avfall och energisnål användning som därmed minskar miljöpåverkan samtidigt som det beaktar några av dem 12 principerna av grön kemi. Det uppstod utmaningar som hindrade slutförandet av den enzymatiska kaskaden, men trots detta erhölls värdefulla insikter. Denna studie belyser de invecklade reaktionsmekanismerna och några av de svårigheterna med immobilisering av enzym på EziG bärare. Trots att den avsedda kaskaden inte slutfördes, gav lärdomarna nya perspektiv samt potentiella områden att fortsätta undersöka för framtida framsteg inom biokatalys. / Biocatalysis is a promising alternative to chemical synthesis routes for high value chemicals which considers the sustainability and environmental aspect. In this study the feasibility of utilizing an enzymatic cascade for the production of 5-hydroxymethylfurfurylamine (HMFA) was explored. HMFA is a compound with diverse applications in industries such as agriculture and pharmaceuticals. The cascade consists of two main reactions, the first of which involves the decarboxylation of lysine using a lysine decarboxylase to produce cadaverine. The cadaverine produced will then be utilized as an amine donor in the second reaction, which involves the use of a transaminase derived from Silicibacter pomeroyi (SpTA) together with 5-hydroxymethylfurfural (HMF). This cascade considers the principals of green chemistry such as milder reaction conditions and less waste, hence aiming to reduce the environmental impact. Although there were challenges preventing the completion of the enzymatic cascade, valuable insights were gained. The contribution of this study sheds light on the intricate reaction mechanisms and some of the key difficulties with enzyme immobilisation. While the intended cascade was not finalized, the lessons learned will provide for new perspectives and potential future advancements in biocatalysis.

Glykerat hemoglobin, HbA1c, är en indikation på genomsnittligt glukosvärde. HbA1c används vid diagnostisering av diabetes men också uppföljning av diagnostiserade diabetiker. Uppföljningen visar hur väl diabetiker förhåller sig till kost men också medicinering. Informationen av patientens HbA1c värde spelar en stor roll i vidare behandlingar. Analysmetoden HbA1c är inte helt standardiserad vilket har medfört att flera analysmetoder utvecklats för HbA1c. Syftet med denna studie var att undersöka om en enzymatisk, Direct enzymatic HbA1c eller immunologisk analysmetod, Hemoglobin A1c kan lösa problemet med hemoglobin-variationer vid analys av HbA1c som idag analyseras med HPLC som rutin på klinisk kemi-laboratorium i Västerås. Genomförandet gjordes på två instrument, TOSOH G7 och AU 680. TOSOH:s värden (HPLC) användes vid jämförelse av de två analysmetoderna på AU680. Förberedelse och behandling, såsom hemolysering, skedde innan proven sattes i instrumentet AU680. Resultatet (n=134) visade att analysmetoden Hemoglobin A1c förhöll sig väl till HPLC analysmetod (R 2=0,98) jämfört med vad analysmetoden Direct enzymatic HbA1c gjorde (R2=0,86). Likartade resultat kunde observeras för Hemoglobin A1c (R2=0,98) och Direct enzymatic Hba1c (R2=0,95) då bara patientprov med hemoglobin-varianter analyserades (n=10). Mann-Whitney’s U-test vid analys av hemoglobin varianter med Hemoglobin A1c visade en tendens till signifikant skillnad gentemot HPLC analysen (p=0,051; n=34). Fel reagens erhölls från reagenstillverkaren gällande Direct enzymatic, Detta kan förklara det erhållna resultatet och kräver fler analyser med korrekta reagens. Hemoglobin A1c bör även undersökas vidare med mer omfattande provmaterial för möjlig standardisering i rutin hos KKTM i Västerås. / Glycated hemoglobin, HbA1c, is an indication of average long-term glucose. HbA1c is used as a diagnostic method for diabetes but also as a follow-up for diagnosed diabetics. Follow-ups shows how well a diabetic relates to diet but also medication. The information of the patient's HbA1c value plays an important factor in further treatments. The analysis method for HbA1c is not standardized, which has resulted in several analysis methods developed for HbA1c. The purposes of this study were to investigate whether an enzymatic, Direct enzymatic HbA1c or immunological assay method, Hemoglobin A1c, can solve the problem of hemoglobin variations in the analysis of HbA1c, which is currently analyzed by HPLC as a routine at the clinical chemistry laboratory in Västerås The implementation was performed on two instruments, TOSOH G7 and AU 680. The values from TOSOH (HPLC) were used for comparison of the two analysis methods applied on the AU680. Preparation and treatment, such as hemolysis, occurred before putting the samples into the AU680 instrument. The result showed that the Hemoglobin A1c assay method was well-matched with HPLC assay (R2 = 0.98) in comparison to that of the Direct enzymatic HbA1c assay method (R2 = 0.86). Similar results could be observed for Hemoglobin A1c (R2 = 0.98) and Direct Enzyme HbA1c (R2 = 0.95) when only samples from patients with hemoglobin variants were analyzed (n=10). Solely analysis of hemoglobin variants with Hemoglobin A1c showed a boundary case for a significant difference compared to HPLC analysis (P = 0.051; n=134). Incorrect reagents were obtained from the reagent manufacturer in the case of Direct enzymatic. This can explain the results obtained. Hemoglobin A1c should also be investigated with more extensive test materials for possible standardization in the routine of KKTM in Västerås.

Etylenglykol (EG) är ett toxiskt ämne som kan orsaka livsfarliga komplikationer. Syftet med studien var att genom systematiska litteratursökningar göra en sammanställning och en jämförelse av metoder som används för direkt kvantifiering av EG i patientprov. Studien utfördes med en systematisk litteraturstudiemetod, genom litteratursökning i två databaser: PubMed och MEDLINE. Datasökningens resultat var 12 vetenskapliga artiklar som validerade fyra direkta kvantifieringsmetoder. De kvantifieringsmetoderna av EG delades upp i fyra grupper: enzymatiska, gaskromatografi med flammajoniserings detektor (GC-FID), gaskromatografi masspektrometri (GC-MS) och vätskekromatografi-tandem-masspektrometri (LC–MS-MS). De fyra metoderna jämfördes för att bestämma vilken metod som har bäst sensitivitet och specificitet. Däremot kunde denna jämförelse inte utföras i GC-MS och LC–MS-MS på grund av avsaknad data för vissa sensitivitet och specificitet parametrar och därav så jämfördes endast enzymatisk metoder och GC-FID mot varandra. Slutsatsen av jämförelsen mellan GC-FID och enzymatiska metoder har antytt på att den termiska desorption-gaskromatografi med flammajoniserings detektor (TDC-GC-FID), som var en ny utveckling av GC-FID, var den bästa metoden utifrån dens sensitivitet och specificitet. Det behövs dock utföras studier där alla fyra metoder testas för samma parametrar för att bestämma den absoluta bästa metoden för direkt kvantifiering av EG. / Ethylene glycol (EG) is a toxic substance that can cause life threatening complications. The aim of this study was through systematic literature searches create a summary and comparison between methods used for direct quantification of EG in patient samples. The study performed a literature study in the databases: PubMed and MEDLINE. The data search resulted in 12 scientific articles that validated four direct quantification methods.  Those methods were: enzymatic, gas chromatography with flame ionizing detector (GC-FID), gas chromatography mass spectrometry (GC-MS) and liquid chromatography tandem mass spectrometry (LC-MS-MS). The four methods were compared to decide which method had the best specificity and sensitivity. This comparison could not be done in GC-MS and LC-MS-MS due to missing data for certain specificity and sensitivity parameters and therefore only GC-FID and enzymatic methods were compared to each other. The conclusion of the comparison between GC-FID and enzymatic methods have resulted in that the thermal desorption gas chromatography with flame ionizing detector (TDC-GC-FID), that was a newly developed GC-FID, was the best method due to its specificity and sensitivity. Future studies where all four methods are tested for the same parameters to decide the absolute best method for direct quantification of EG is needed.

Trä är den bästa förnyelsebara källan för att producera många produkter på grund av dess biokompatibla och biologiskt nedbrytbara natur. Träets biomassa har en motstridig natur mot enzymatisk uppgradering. Det beror på olika orsaker som ligninhalt, acetylhalt i hemicellulosa och cellulosakristallinitet som blockerar enzymets bindningsställe. Denna studie kommer under BioUPGRADE, som är en samarbetsplattform för att skapa högvärdiga och mångsidiga material på ett hållbart sätt med hjälp av biokatalys. Det allmänna syftet med denna studie är att producera holocellulosa och hemicellulosasubstrat från olika träslag och producera, rena och validera galaktosoxidas som en potentiell biokatalysator för träfibermodifiering. Studien undersöker effekten av kemisk perättiksyradelignifiering på två träslag, lövträ av eukalyptus (HW), och barrträ av gran (SW), undersökta vid olika tidsintervall, där PAA framställdes exsitu med ett volymetriskt förhållande på 1:3. Med resultaten från PAA-behandlingen avlägsnades 38,53 % lignin i eukalyptus och 31,80 % i barrved. Hemicellulosautbytet ökade med 47,40 % för eukalyptus och 19,05 % för gran med en ökning av tiden för PAA-behandling. Acetylhalten i hemicellulosan minskade från 2 % till 0,6 % i lövträ och 1,96 % till 0,6 % i barrträ. Cellulosautvinningen efter delignifieringen var nästan 100 %. Galaktosoxidaset producerades i en skakkolv med användning av Pichia pastoris KM71H-stammen. Pichia pastoris KM71H-celler odlades med användning av det buffrade komplexa glycerolmediet (BMGY) och galaktosoxidas uttrycktes med användning av Pichia pastoris KM71H-stammen i buffrat komplex metanolmedium (BMMY). Det uttryckta GaOx-proteinet renades därefter med användning av AKTA-kromatografi med användning av en 5 ml Histrap FF-kolonn. För att bestämma proteinkoncentrationen utfördes bicinchoninsyra (BCA) analys och GaOx som producerades i skakkolvsodling var 286,25 mg/L. Den specifika aktiviteten hos skakkolven som produceras GaOx är 164,24 U/mg. Det kan observeras att PAA-behandling visar sig vara en effektiv metod för delignifiering eftersom cellulosautvinningen är nära 100 % och förlusten av hemicellulosa är relativt låg med det använda volymetriska förhållandet. GaOx som produceras i skakkolvsproduktion visar ett lovande utbyte med en betydande specifik aktivitet mot galaktosen som substrat och kan användas i framtiden för enzymatisk uppgradering av träets biomassa. / Wood is the best renewable source for producing many products due to its biocompatible and biodegradable nature. The wood biomass has a recalcitrance nature towards enzymatic upgrading. It is due to various reasons such as lignin content, acetyl content in hemicellulose, and cellulose crystallinity which blocks the enzyme binding site. This study comes under BioUPGRADE, which is a collaborative platform to create high-value and multipurpose materials sustainably using biocatalysis. The general aim of this study is to produce holocellulose and hemicellulose substrates from different wood species and produce, purify, and validate galactose oxidase as a potential biocatalyst for wood fiber modification. The study investigates the effect of chemical peracetic acid delignification on two wood species, eucalyptus hardwood (HW), and spruce softwood (SW) investigated at different time intervals, where the PAA was prepared ex-situ with a volumetric ratio of 1:3. With the results from the PAA treatment, 38.53% of lignin was removed in eucalyptus and 31.80% in softwood. The hemicellulose yield increased by 47.40% for eucalyptus and 19.05% for spruce with an increase in the time of PAA treatment. The acetyl content of the hemicellulose was reduced from 2% to 0.6% in hardwood and 1.96% to 0.6% in softwood. The cellulose recovery after the delignification was nearly 100%. The galactose oxidase was produced in a shake flask using the Pichia pastoris KM71H strain. Pichia pastoris KM71H cells were cultivated using the buffered complex glycerol media (BMGY) and galactose oxidase was expressed using the Pichia pastoris KM71H strain in Buffered complex methanol media (BMMY). The expressed GaOx protein was subsequently purified using AKTA chromatography using a 5ml Histrap FF column. To determine the protein concentration Bicinchoninic acid (BCA) analysis was performed and the GaOx produced in shake flask cultivation was 286.25 mg/L. The specific activity of the shake flask produced GaOx is 164.24 U/mg. It can be observed that PAA treatment proves to be an efficient method for delignification as the cellulose recovery is near 100% and the loss of hemicellulose is relatively low with the volumetric ratio used. The GaOx produced in shake flask production shows a promising yield with a significant specific activity towards the galactose as substrate and could be used in the future for the enzymatic upgrading of the wood biomass.

Enzymes and subcritical water can be used for the extraction of hemicelluloses from cereal by-products, making the processes eco-friendly. The polysaccharides extracted from cereal by-products can be used as matrices for development of materials for various applications. This includes bio-based materials such as films and hydrogels, which offer alternatives to existing materials produced from petrochemicals. The polymeric structure of cereal hemicelluloses contains functional groups which enable the modification of their structure by cross-linking, resulting in the formation of hydrogels. This project aims to use subcritical water extraction (SWE) to extract arabinoxylans (AXs) from corn and rye bran meanwhile the enzymatic treatment is done for purifying the samples during both pre- and post-treatment. AXs were further crosslinked by enzyme (laccase) for hydrogel preparation. During the whole project, the characterization included moisture and yield determination, starch and protein content which were tested using a spectrophotometer, monosaccharide content was analyzed by high performance anion exchange chromatography followed by pulsed amperometric detection (HPAEC-PAD) and phenolic acid content was quantified by high performance liquid chromatography (HPLC). The pretreatment for destarching and SWE process was successful. The result showed that arabinoxylans form corn bran were having higher content of arabino substituents, arabino toxylans ratio and ferulic acid content than rye samples. The enzymatic crosslinking could form strong gels in the condition that the AXs had high ferulic acid content. In terms of forming strong hydrogels or to improving the properties of AXs gel, the pre- and post-treatment should be optimized to increase the purity of the extracted feruloylated AX content. / Enzymer och subkritiskt vatten kan användas för extraktion av hemicellulosa från spannmålsbiprodukter, vilket gör extraktionen miljövänlig. Polysackariderna extraherade från spannmålsprodukter kan användas som matriser för utveckling av material för diverse applikationer. Detta inkluderar biobaserade material som filmer och hydrogeler, där petrokemikalier kan ersättas som råvara. Den polymera strukturen hos spannmålshemicelluloser innehåller funktionella grupper som möjliggör formation av tvärbindningar vilket resulterar i bildandet av hydrogeler. Syftet med detta projekt är extraktion av arbinoxylaner (AXs) från majs och rågkli genom att använda subkritiskt vatten-extraktion (SWE) där rening under för- och efterbehandling utförs enzymatiskt. AX modifierades därefter enzymatiskt (laccas) med tvärbindningar för hydrogelframställning. Under hela projektet karakteriserades hydrogelen utifrån fuktinnehåll, bestämmelse av utbyte, stärkelse och proteininnehåll som testades med en spektrofotometer, monosackaridhalten analyserades med högpresterande anjonsutbyteskromatografi följt avpuls-amperometrisk detektion (HPAEC-PAD), samt kvantifierades fenolsyrahalten med högupplöst vätskekromatografi (HPLC). Resultatet visade att arabinoxylaner från majskli hade högre innehåll av arabinosubstituenter, där förhållandet mellan arabino och xylans, samt arabino och ferulsyra innehållet var högre än för rågproverna. Den enzymatiska tvärbindningen kunde bilda starka geler i det tillståndet där AX hade en hög ferulsyrahalt. När det gäller att bilda starka hydrogeler eller att förbättra egenskaperna hos AXs-gel, bör för-och efterbehandlingen optimeras för att öka renheten fördet extraherade feruloylerade AX-innehållet.

Etylenglykol (etan-1,2-diol) är en dihydroxyalkohol som är en komponent i kylarvätska och andra frost- och kylskyddsmedel. Förtäring av etylenglykol leder till allvarliga skador och i värsta fall död utan behandling. I Sverige år 2020 fanns det endast ett tiotal laboratorier som erbjöd analys av etylenglykol dygnet runt. Detta leder till att prover ofta behöver skickas till större laboratorier med taxi vilket i sin tur leder till en försenad diagnosticering av patienten. Syftet med examensarbetet var att verifiera en enzymatisk kolorimetrisk metod för analys av etylenglykol i plasma på instrumentet Roche Cobas® 8000 modul c502. Reagenset som verifierades var DiscretPak™ Ethylene Glycol Reagents från företaget Catachem. Verifieringen gjordes med avseende på total precision (repeterbarhet), inomserieprecision och linjäritet. Resultaten jämfördes med analys på gaskromatograf. Provmaterialet bestod av patientprover av litiumheparinplasma,  patientprover av serum och kontrollprover från Equalis. Resultatet som erhölls vid verifieringen visade på linjär korrelation mellan den enzymatiska metoden och GC-analys. En negativ bias observerades dock i jämförelse med analys på gaskromatograf. Utvärdering av repeterbarhet gav CV 4,6% vid 9,0 mmol/L och 3,66% vid 40,0 mmol/L. Inomserieprecisionstudie gav CV 14,7% vid 1 mmol/L, 5,2% vid 4 mmol/L och 1,4% vid 17 mmol/L. Precisionen är viktigast vid de lägre koncentrationerna. Insättning av behandling med antidot är aktuellt vid 4 mmol/L. Utvärdering av linjäritet visade på ett starkt linjärt samband hos analysen vid koncentrationer <50 mmol/L. Vid koncentrationer >50 mmol/L fanns ett linjärt samband men en minskad överensstämmelse mellan den beräknade och den uppmätta koncentrationen observerades. Metodverifieringen ansågs vara godkänd för kliniskt bruk och analysen kommer att införas i analyssortimentet hos Klinisk Kemi i Växjö. / Ethylene glycol is an alcohol that is a common component in antifreeze. Ingestion of ethylene glycol will, without treatment, lead to severe organ damage and in worst-case death. In 2020 there was only a few laboratories in Sweden that offered analysis of ethylene glycol all hours of the day and week. This means that samples often need to be transported to laboratories at larger hospitals which leads delayed diagnosis of the patient. The purpose of this study was to verify an enzymatic method for analysis of ethylene glycol in plasma on the instrument Roche Cobas® 8000 module c502. The reagent that was used was DiscretPak™ Ethylene Glycol Reagents from Catachem. The study included evaluation of total precision, within-run precision, linearity, and a comparison with analysis with gas chromatography (GC). The sample material consisted of patient samples of plasma, patient samples of serum and quality controls from Equalis. The result of the study showed linear correlation between the enzymatic method and analysis with GC. A negative bias was observed in comparison to analysis with GC. The coefficient of variation (CV) for total precision was 4,7% at 9,0 mmol/L and 3,7% at 40,0 mmol/L. The CV for within-run was 14,7% at 1 mmol/L, 5,2% at 4 mmol/L and 1,4% at 17 mmol/L. The precision of the method is most important at lower concentrations. The evaluation of linearity showed linear correlation at concentrations <50 mmol/L with. A linear correlation was observed at concentrations >50 mmol/L, although the agreement with the calculated concentrations decreased. The method verification was successful as the results were deemed acceptable for clinical use.