När totalförsvarets sista delar avvecklades i samband med försvarsbeslutet 2000 försvann den lagerhållning som var viktig vid kris och krig. Detta har medfört att Försvarsmakten och andra krismyndigheter är beroende av det privata näringslivet för att kunna får fram förnödenheter. Samtidigt har näringslivets koncept ändrats från att ha egen lagerhållning till att skapa kostnadseffektiva koncept så som ”Lean – Just In Time”, där eftersträvan är att binda så lite kapital som möjligt i bland annat lagerkostnader. I Försvarsberedningens rapport Värnkraft, Inriktningen av säkerhetspolitiken och utformningen av det militära försvaret 2021-2025, framkommer det att Försvarsmakten och det nya totalförsvaret saknar logistiska förutsättningar. Samtidigt beskrivs det att totalförsvaret och Försvarsmakten skall kunna verka i höjd beredskap med begränsade logistiska flöden under en period på tre månader. Detta innebär att Sverige som nation behöver bygga upp en försörjningstrygghet som kan möta detta krav. Hur kan denna försörjningstrygghet skapas med hänsyn till beroendet av det privata näringslivet och dess avsaknad av egen lagerhållning? Hur skapar andra länder försörjningstrygghet inför kris och krig? Det är just detta som denna undersökning handlar om. Resultatet av undersökningen påvisar att en småstat kan skapa försörjningstrygghet genom frivilliga samarbeten och avtal med det privata näringslivet samt tvingande lagar och förordningar. I undersökningen framkommer det även att av de två undersökta länderna, är det Finlands koncept för försörjningstrygghet som skapar ett proaktivt system som bäst kan hantera begränsade logistiska flöden vid kris och krig.

Att Försvarsmakten och våra soldater i alla händelser har ammunition till sina vapen kan tyckas vara en självklarhet. Men att skapa de mest optimala och kostnadseffektiva förutsättningarna för att trygga försörjningen av all denna ammunition är en utmaning. Addera därtill att försörjningslösningen ska fungera i både fred, kris och i krig. Den viktigaste slutsatsen är att Försvarsmakten saknar en adekvat försörjningstrygghet inom finkalibrig ammunitionsförsörjning. Den nuvarande försörjningslösningen har enligt författarna inte en sammansatt helhet, som bygger på en genomtänkt och riskanalyserad design, som kan säkerställa tillgången av ammunition i fred, kris och i krig. Författarna har valt att kvalitativt utreda om Försvarsmaktens nuvarande försörjningslösning för finkalibrig ammunition är robust och motståndskraftig. Med en induktiv ansats har författarna genomfört djupintervjuer med respondenter inom både Försvarsmakten, Försvarets materielverk och Försvarsberedningen. Resultaten analyseras därefter deduktivt mot en referensram bestående av forskning inom riskhantering i försörjningskedjan, single- och dubbelloopslärande och tvärfunktionellt arbetssätt. Resultatet av den empiriska analysen är genomgående samstämmigt och tydligt. Det finns övergripande strategier och verktyg för att skapa goda förutsättningar, men det finns ingen genomtänkt och riskanpassad design och helhetslösning för hur hela försörjningslösningen ska fungera i fred, kris och i krig. Författarna ger avslutningsvis ett antal rekommendationer till Försvarsmakten, vilka baseras på arbetets analys och slutsatser.

Syftet med denna uppsats är att beskriva hur det system för ekonomisk beredskap som utvecklades iSverige inbegrep den inhemska textilindustrin. Uppsatsen beskriver om och på vilket sätt dennaindustri subventionerades av statliga medel. Undersökningen visar att under perioden 1972-1984erhöll svensk textilindustri minst 280 st avskrivningslån från Överstyrelsen för ekonomiskt försvarsom hjälp till finansiering av investeringar. Huvudsakligen avsåg investeringarna uppdatering avföretagens maskinpark vilket bidrog till att säkerställa Sveriges beredskap och försörjning av textilier iett läge av krig eller avspärrning.