Durant ce doctorat en collaboration avec Bayer CropScience, une famille de réactifs appelés Réactifs de type Fluoroalkyl Amines (ou FARs) a été étudiée (spécialement le TFEDMA) pour réaliser ’introduction de groupes fluorés émergents (EFSs). Après une activation à l’aide d’un acide de Lewis, les sels de fluoro-iminium obtenus ont été utilisés pour la difluoroacylation d’arenes et hétéroarènes riches en électrons, ou la synthèse efficace et régiosélective de pyrazoles et d’isoxazoles possédant un groupe -CHF2 à partir d’éthers vinyliques et apparentés, d’éthers d’énol silylés ou de composés CH-acides. Un nouveau FAR a été développé permettant l’introduction du groupe -CHFOCF3 sur des pyrazoles. La synthèse de nouveaux 3,5-bis(fluoroalkyl)-NH-pyrazoles a été réalisée à partir d’azines fluorées et de FARs. Une méthode régiosélective de synthèse de 3,5-bis(fluoroalkyl)-pyrazoles avec une vaste diversité structurale accessible a ensuite été développée à l’aide de cétimines fluorées, d’hydrazines et de FARs. La synthèse de bis(fluoroalkyl)pyrimidines a été développée à partir d’acétoacétates fluorés, d’amidines et de FARs. Trois produits de réarrangement de type cyclobutène hautement fonctionnalisés ont été préparés. La synthèse de pyrazoles et d’isoxazoles substitués par des groupes -CHF2 et -OCF3 a été réalisée similairement, et un exemple difficile d’acide pyrazole-3-carboxylique contenant ces deux substituants a été préparé. Le concept de FAR vinylogue a été illustré avec la préparation de l’acide 4-perfluoropropylnicotinique à partir d’iodure de perfluoropropyle. / During this 3-year PhD project in collaboration with Bayer CropScience, a family of fluorinating reagents (Fluoroalkyl Amino Reagents, FARs) was extensively studied (especially TFEDMA), and was used for various applications implying fluoro iminium salts after Lewis acid activation. The difluoroacylation of electron-rich arenes and heteroarenes was developed. The synthesis of difluoromethylated pyrazoles and isoxazoles was achieved from vinyl ethers and analogues, silyl enol ethers or CH-acidic substrates. A new FAR was developed for the facile introduction of -CHFOCF3 group. A first method was developed allowing for the first access to 3,5-bis(fluoroalkyl)-NH-pyrazoles using fluorinated azines and FARs. The regioselective synthesis of 3,5-bis(fluoroalkyl)pyrazoles with tunable regioselectivity and broad substitution scope was developed using fluorinated ketimines, hydrazines and FARs. The synthesis of bis(fluoroalkyl)pyrimidine carboxylates was successfully achieved from fluorinated acetoacetates, amidines and FARs. Three highly functionalized cyclobutene products formed by rearrangement were isolated and characterised by crystallography. The syntheses of pyrazoles and isoxazoles bearing trifluoromethoxy and difluoromethyl motifs were developed from α-trifluoromethoxy-aryl-ketones, hydrazines and FARs, and a challenging pyrazole carboxylic acid bearing both substituents was synthesized. The concept of vinylogous FAR was exemplified with the synthesis of 4-perfluoropropylnicotinic acid from perfluoropropyl iodide.

<p>Vi har under vår verksamhetsförlagda del av utbildningen insett att lärarrollen handlar om så mycket mer än att planera och genomföra lektioner. Många gånger finns en oro för barns sociala situation. Vår kunskap omkring lärarens skyldighet att anmäla till socialtjänsten när barn misstänks fara illa var, innan detta arbete, begränsad. I vår kvalitativa undersökning har vi vänt oss till pedagoger och rektorer verksamma inom Skellefteå kommun för att ta del av deras attityder och kunskaper om anmälningsplikten. I intervjuerna har vi också undersökt vilka rutiner som finns på skolorna kring anmälningsplikten och hur samarbete med socialtjänsten upplevs. Socialtjänsten är den instans som har det yttersta ansvaret över barn och ungas välmående, därför vände vi oss även till socialtjänsten i Skellefteå för att synliggöra deras uppfattning av samarbetet. Undersökningen visar att de flesta pedagogerna vill vara säkra på att barnet far illa innan de vänder sig till socialtjänsten. På skolorna finns det utarbetade rutiner för att pedagogerna ska få stöd när anmälan görs men att pedagogerna saknar utbildning om barn som far illa. Pedagogerna tar sällan chansen att rådfråga socialtjänsten om råd i enskilda fall. Undersökningen visar även att samarbetet mellan skolan och socialtjänsten kan förbättras.</p>

<p>Barn som far illa är något som många inte vill se eller höra talas om och i tidigare forskning kan ses att yrkesverksamma inte alltid anmäler till socialtjänsten redan vid misstanke att ett barn far illa trots deras anmälningsskyldighet. Syftet med studien var att få en ökad förståelse för förskollärares förhållande till lagen om anmälningsskyldighet. För att uppnå studiens syfte användes den kvalitativa metoden där fyra förskollärare intervjuades. Resultatet analyserades sedan mot lagrum och tidigare forskning. Förskollärarna i studien kände till sin skyldighet att anmäla, men de fanns flera skäl till att de inte anmälde redan vid misstanke. Det starkaste skälet var att de ville ha något att gå på, bevis. Allmänna regler för hur en anmälan skulle gå till fanns inte, då förskolorna arbetade olika. Samverkan med socialtjänsten existerade inte mer än vid en anmälan, men samtliga önskade ett samarbete.</p>

No description available.

<p>Syftet med min uppsats är att fördjupa mig kring hur personalen på några förskolor resonerar kring sin skyldighet att anmäla när de misstänker att ett barn far illa. Utifrån detta vill jag förstå om personalen upplever några svårigheter med anmälningsplikten, för att därmed känna</p><p>till vilka dessa svårigheter kan vara.</p><p>Utifrån detta syfte har jag formulerat om följande frågeställning:</p><p>*Vilka eventuella hinder eller problem kan uppstå i samband med anmälningsplikten</p><p>vid misstanke om att ett barn far illa?</p><p>Genom att använda mig av den kvalitativa forskningsmetoden lyckades jag samla in empiriskt material från förskolepedagoger på fem olika förskolor. Jag genomförde sammanlagt 5 kvalitativa intervjuer, varav tre av dem består av gruppintervjuer och två enskilda. Efter insamlingen och bearbetningen av det insamlade materialet kom jag fram till att vissa teorier</p><p>skulle kunna tillämpas för att ge en förklaring och ett svar på min frågeställning. Jag har använt mig av tre olika sociologer för att besvara min frågeställning. Erwing Goffmans teori</p><p>kring olika roller, framträdande och team har jag använt mig av för att förklara hur mina informanter måste förhålla sig till sin roll som förskolepedagog och även hur de arbetar som ett team när de har ett gemensamt intresse om barnen. Vidare använder jag mig av Anthony</p><p>Giddens teori kring de abstrakta systemen för att klargöra hur de olika myndigheterna, som t.ex. socialtjänsten fungerar i förhållande till förskolorna. Därefter tar jag upp två av Beverly Skeggs begrepp, dissimulering och disidentifikation för att förklara hur man ibland förnekar eller tar avstånd från något som verkar hotande. Resultatet från intervjuerna visar om att det</p><p>finns många hinder och problem som gör det svårt för personalen på de olika förskolorna att anmäla när de misstänker att ett barn far illa, rädsla för att konfrontera föräldrarna, man vill ha ”bevis” för att anmäla t.ex. blåmärken, anmälningar som rinner ut i sanden, många gånger känns det meningslöst att anmäla en andra gång, bristande kunskap om hur man ska upptäcka</p><p>barnen, personalen blir själva utsatt för hot och trakasserier och får ingen professionell hjälp i samband med detta.</p>

Barn som far illa är något som många inte vill se eller höra talas om och i tidigare forskning kan ses att yrkesverksamma inte alltid anmäler till socialtjänsten redan vid misstanke att ett barn far illa trots deras anmälningsskyldighet. Syftet med studien var att få en ökad förståelse för förskollärares förhållande till lagen om anmälningsskyldighet. För att uppnå studiens syfte användes den kvalitativa metoden där fyra förskollärare intervjuades. Resultatet analyserades sedan mot lagrum och tidigare forskning. Förskollärarna i studien kände till sin skyldighet att anmäla, men de fanns flera skäl till att de inte anmälde redan vid misstanke. Det starkaste skälet var att de ville ha något att gå på, bevis. Allmänna regler för hur en anmälan skulle gå till fanns inte, då förskolorna arbetade olika. Samverkan med socialtjänsten existerade inte mer än vid en anmälan, men samtliga önskade ett samarbete.

Syftet med min uppsats är att fördjupa mig kring hur personalen på några förskolor resonerar kring sin skyldighet att anmäla när de misstänker att ett barn far illa. Utifrån detta vill jag förstå om personalen upplever några svårigheter med anmälningsplikten, för att därmed känna till vilka dessa svårigheter kan vara. Utifrån detta syfte har jag formulerat om följande frågeställning: *Vilka eventuella hinder eller problem kan uppstå i samband med anmälningsplikten vid misstanke om att ett barn far illa? Genom att använda mig av den kvalitativa forskningsmetoden lyckades jag samla in empiriskt material från förskolepedagoger på fem olika förskolor. Jag genomförde sammanlagt 5 kvalitativa intervjuer, varav tre av dem består av gruppintervjuer och två enskilda. Efter insamlingen och bearbetningen av det insamlade materialet kom jag fram till att vissa teorier skulle kunna tillämpas för att ge en förklaring och ett svar på min frågeställning. Jag har använt mig av tre olika sociologer för att besvara min frågeställning. Erwing Goffmans teori kring olika roller, framträdande och team har jag använt mig av för att förklara hur mina informanter måste förhålla sig till sin roll som förskolepedagog och även hur de arbetar som ett team när de har ett gemensamt intresse om barnen. Vidare använder jag mig av Anthony Giddens teori kring de abstrakta systemen för att klargöra hur de olika myndigheterna, som t.ex. socialtjänsten fungerar i förhållande till förskolorna. Därefter tar jag upp två av Beverly Skeggs begrepp, dissimulering och disidentifikation för att förklara hur man ibland förnekar eller tar avstånd från något som verkar hotande. Resultatet från intervjuerna visar om att det finns många hinder och problem som gör det svårt för personalen på de olika förskolorna att anmäla när de misstänker att ett barn far illa, rädsla för att konfrontera föräldrarna, man vill ha ”bevis” för att anmäla t.ex. blåmärken, anmälningar som rinner ut i sanden, många gånger känns det meningslöst att anmäla en andra gång, bristande kunskap om hur man ska upptäcka barnen, personalen blir själva utsatt för hot och trakasserier och får ingen professionell hjälp i samband med detta.

Vi har under vår verksamhetsförlagda del av utbildningen insett att lärarrollen handlar om så mycket mer än att planera och genomföra lektioner. Många gånger finns en oro för barns sociala situation. Vår kunskap omkring lärarens skyldighet att anmäla till socialtjänsten när barn misstänks fara illa var, innan detta arbete, begränsad. I vår kvalitativa undersökning har vi vänt oss till pedagoger och rektorer verksamma inom Skellefteå kommun för att ta del av deras attityder och kunskaper om anmälningsplikten. I intervjuerna har vi också undersökt vilka rutiner som finns på skolorna kring anmälningsplikten och hur samarbete med socialtjänsten upplevs. Socialtjänsten är den instans som har det yttersta ansvaret över barn och ungas välmående, därför vände vi oss även till socialtjänsten i Skellefteå för att synliggöra deras uppfattning av samarbetet. Undersökningen visar att de flesta pedagogerna vill vara säkra på att barnet far illa innan de vänder sig till socialtjänsten. På skolorna finns det utarbetade rutiner för att pedagogerna ska få stöd när anmälan görs men att pedagogerna saknar utbildning om barn som far illa. Pedagogerna tar sällan chansen att rådfråga socialtjänsten om råd i enskilda fall. Undersökningen visar även att samarbetet mellan skolan och socialtjänsten kan förbättras.

No description available.

No description available.