Huvudsyftet är att belysa redovisnings-konsulter och Reko samt att återge en representativ överblick över hur redovisningskonsulter själva upplever att Reko påverkar deras yrkesrolls utveckling till att bli en profession.I denna studie har kvantitativ metod använts. Data har samlats in genom en granskning av teori och tidigare forskning inom ämnesområdet samt en enkätundersökning som har gått ut till branschorganisationen Fars redovisningskonsulter. Vi har redovisat och analyserat data med hjälp av en regressionsanalys, hypoteser och tabeller.

Förskola och skola har en unik möjlighet att uppmärksamma barn som far illa. Enligt Socialtjänstlagen kapitel 14 paragraf 1 ska alla som arbetar med barn anmäla till socialnämnden vid misstanke om att ett barn far illa. Anmälningsskyldigheten är ett livsnödvändigt skydd för barnen men trots detta anmäls det alltför sällan och detta beror bland annat på okunskap om anmälningsskyldigheten. Myndigheter har dessutom en lagstadgad skyldighet att samverka då det gäller barn som far illa. Familjelyftet grundades 2009 och har som en del i sitt uppdrag att besöka all personal i Sävar rektorsområde för att informera om anmälningsskyldigheten. Vi blev ombedda att utvärdera den del av Familjelyftets verksamhet som innefattar de informationstillfällen som gavs till personal i Sävar rektorsområde. Bland annat ville Familjelyftet veta mer om personalens syn på socialtjänstens arbete och anmälningsskyldigheten, och om detta förändrats efter kontakt med Familjelyftet. Vi mailade ut en webbenkät till samtliga anställda inom förskola, låg-, mellan- och högstadiet samt till dagbarnvårdarna i Sävar rektorsområde. Vi fann bland annat att endast hälften av de tillfrågade deltagit i Familjelyftets informationstillfällen. 94 procent av respondenterna ansåg att informationen som gavs var relevant. Efter informationstillfället hade majoriteten fått en mer positiv bild av socialtjänsten. / Familjelyftet

Sammanfattning Syfte Syftet med studien var att analysera och jämföra de åtta system/modeller som finns bland Sveriges landsting, som beskriver arbetet med uppföljningen av FaR® mellan förskrivare och patient. Genom empirin, som grundar sig på ett flertal intervjuer med ansvariga för detta arbete, undersöktes vad som enligt de tillfrågade har lett till framgång respektive motgång i uppföljningsarbetet (mellan förskrivare och patient). Studien syftade även till att undersöka om, och i sådant fall i vilken utsträckning uppföljningsarbetet bygger på de teoribaserade beteendeförändringsmodellerna som FaR® har hämtat inspiration från. Frågeställningar Vilka svårigheter och möjligheter har påträffas med arbetet kring uppföljningen mellan förskrivare och patient? Hur är uppföljningsarbetet förankrat i ett teoretiskt perspektiv? (Det vill säga om, och i vilken utsträckning uppföljningsarbetet bygger på beteendeförändringsmodeller?) Metod En kvalitativ metod har använts där sju intervjuer med de landsting/regioner som innehar system/modeller över uppföljningsarbetet, ligger till grund för det presenterade resultatet. En innehållsanalys har sedan genomförts med de transkriberade intervjutexterna. Resultat Resultatet visade att svårigheter infann sig på både individ - (attityder) och organisationsnivå (journalsystem, dokumentation, statistik etc.). Möjligheterna visade sig vara dokumentationen som exempelvis leder till meningsfullhet i arbete. Möjligheter har också kommit sig av de samarbeten några av landstingen/regionerna använder sig av, som exempelvis god kvalité och sparande av tid och resurser. Systemen/modellerna var inte i någon högre utsträckning förankrat i de beteendeförändringsmodellerna som FaR® har hämtat inspiration från, eller någon annan teori. Dock var delar inom arbetet såsom motiverande samtal och ”ett patientcentrerat förhållningssätt” hämtat ur exempelvis forskning, eller FaR®-metoden i sig. Slutsats Goda förutsättningar finns för att följa patienten och dess recept. Förslaget är dock att finna mer strategier inom organisationsteori och implementering för lyckade system/modeller över uppföljningsarbetet mellan förskrivare och patient.

Children are abused and neglected everywhere in our society, both in cities and in the country, in Swedish families and in families with a foreign background. The parents are primarily responsible for their children's upbringing, care and supervision but the Child Protective Agencies are responsible for children growing up under secure and good conditions, which mean that they must intervene if a child is abused or neglected in their home environment. To get the opportunity to fulfil this obligation, it must come to their knowledge if a child is maltreated and therefore some authorities are mandated to report when they suspect that a child needs protection. However previous research shows that few cases are reported (Lagerberg, 1998, Lundén & Broberg 2003). The aim of this thesis has been to describe and analyze preschool teachers´ views of mandatory reporting, how they use it and the teachers’ opinions of what may affect its use. The purpose of the thesis was reached after six interviews with preschool teachers’ in a medium-sized municipality in southern Sweden. The result is presented according to themes, which is then analyzed with the communication theory and theoretical concepts of help and power. The result shows that the preschool teachers’ feel that they have enough knowledge to make a report, however there are situations in which they choose not to. Instead they try to solve the problem in other ways such as by talking to the parents. The opinions of the preschool teachers’ are that uncertainty, the relationship with parents, colleagues’ attitude and the fait in social services are factors that can affect the use of mandated reporting. Although the preschool teachers’ have had bad experiences of mandatory reporting, they consider that the child has the right to get the help it needs. They feel that the report is vital for the child, a must and a matter of course. Preschool teachers’ assumes from the child when they are doing or considering a report. The child is in focus, it is in the teachers thoughts and the teachers do what they think is best for the child.

<p>Children are abused and neglected everywhere in our society, both in cities and in the country, in Swedish families and in families with a foreign background. The parents are primarily responsible for their children's upbringing, care and supervision but the Child Protective Agencies are responsible for children growing up under secure and good conditions, which mean that they must intervene if a child is abused or neglected in their home environment. To get the opportunity to fulfil this obligation, it must come to their knowledge if a child is maltreated and therefore some authorities are mandated to report when they suspect that a child needs protection. However previous research shows that few cases are reported (Lagerberg, 1998, Lundén & Broberg 2003). The aim of this thesis has been to describe and analyze preschool teachers´ views of mandatory reporting, how they use it and the teachers’ opinions of what may affect its use. The purpose of the thesis was reached after six interviews with preschool teachers’ in a medium-sized municipality in southern Sweden. The result is presented according to themes, which is then analyzed with the communication theory and theoretical concepts of help and power. The result shows that the preschool teachers’ feel that they have enough knowledge to make a report, however there are situations in which they choose not to. Instead they try to solve the problem in other ways such as by talking to the parents. The opinions of the preschool teachers’ are that uncertainty, the relationship with parents, colleagues’ attitude and the fait in social services are factors that can affect the use of mandated reporting. Although the preschool teachers’ have had bad experiences of mandatory reporting, they consider that the child has the right to get the help it needs. They feel that the report is vital for the child, a must and a matter of course. Preschool teachers’ assumes from the child when they are doing or considering a report. The child is in focus, it is in the teachers thoughts and the teachers do what they think is best for the child.</p>

Barn som far illa är en utsatt grupp i vårt samhälle. Många gånger är orsaken till att barn far illa att de personer som barnet är i beroendeställning till, vårdnadshavarna, brister i sin föräldraförmåga. Till skydd för barnen har vissa yrkesgrupper anmälningsskyldighet till socialtjänsten vid misstanke om att ett barn far illa. Många av dessa anmälningar görs av skolan och det är därför intressant att undersöka hur lärare ser på sin anmälningsskyldighet och hur de resonerar kring att göra orosanmälningar. Syftet med uppsatsen är att beskriva lärares förhållningssätt till sin anmälningsskyldighet med fokus på årskurs 4-6. Sex lärare och en rektor från två städer intervjuades och materialet analyserades sedan genom en kvalitativ innehållsanalys. I studien framkom att lärare gör egna bedömningar av barnets situation innan en anmälan till socialtjänsten görs. Barn som utsattes för omsorgssvikt bedömdes inte vara i en lika utsatt situation som de barn som utsatts för våld eller sexuella övergrepp, där misstankar ofta ledde till en omedelbar anmälan. I fall där barnet misstänktes vara offer för försummelse var det inte ovanligt att skolan avvaktade med att anmäla för att se om egna insatser kunde hjälpa barnet. En risk med detta är att barn i utsatta situationer får vänta längre på hjälp.

Abstract Authors: Erica Forsberg och Jonathan Andersson Title: Discovering maltreated children – Obligation to report in preschool [Upptäcka barn som far illa – Anmälningskyldighet I förskola] Supervisor: Paula Wahlgren Assessor: We have conducted personal interviews with eight different preschool teachers to try to find out why there are fewer reports about maltreated children being made from preschools than from other instances that has contact with children and are obligated to issue such reports, but also what different preschool teachers consider to be maltreatment of children. We also want to know how they reason when facing a possible maltreated child. We have then compared our results to those of previous science reports and to our selected theories, profession theory and collaboration theory. The main conclusions are that background, previous experiences and also knowledge about what happens after a report is issued are all important factors when making the decision to issue a report. We also see that all the subjects we interviewed values information highly and would like more education on the subject of how to report, but also on how to discover if a child is being maltreated. We also see that there is often a need to problematize the situations in a bigger picture, and not only the specific issue that is visible for the preschool teachers at the moment that they are in contact with the children.   Keywords: Maltreated children, problematize, cooperation, confidence   Nyckelord: Barn som far illa, problematisera, samarbete, förtroende

På ett hem för vård och boende (HVB) kan barn som misstänks fara illa på något sätt placeras av socialtjänsten med eller utan förälder, för att deras situation ska utredas och lämpliga insatser ska kunna utformas om så behövs. Syftet med denna uppsats var att skapa större förståelse för hur behandlingsassistenter upplever sitt arbete med barn placerade på HVB-hem. Kunskapsöversikten sammanställdes med hjälp av tidigare forskning och litteratur som har visat att behandlingsassistenten under tiden barnet är placerat på HVB-hemmet kan ha en betydande roll för barnets framtid. Behandlingsassistenten utgör i de fall barnet placeras utan föräldrar den möjlighet till trygghet som barnet har under tiden på HVB-hemmet. För att besvara studiens syfte användes en kvalitativ metod där halvstrukturerade intervjuer genomfördes med sex behandlingsassistenter vid ett HVB-hem. Det målinriktade urvalet av respondenter användes för att säkerställa att dessa skulle ha erfarenheter och upplevelser inom ämnesområdet att dela med sig av. Resultatet visade att arbetet som behandlingsassistent med barn på HVB-hem är varierande. Det är både givande och svårt på samma gång och ingen dag är den andra lik. Resultatet visade också att arbetet är känslomässigt krävande och är en balansgång på flera plan då många av barnen haft det svårt. Drivkraften i behandlingsassistenternas arbete är att ha barnets bästa i fokus. / <p>Godkännandedatum  2013-06-07</p>

Syftet med denna studie är att undersöka rutiner och perspektiv på anmälningsprocessen i samband med barn som far illa i förskola och skola. Studien ger en djupare förståelse för anmälningsprocessen samt kunskaper om intervjupersonernas uppfattningar om detta.    Samtalsintervjuer användes som metod och utfördes på en förskola samt en skola inom samma kommun. I förskolan intervjuades två förskollärare, en specialpedagog samt en förskolechef. På skolan intervjuades två lärare, en kurator samt ett rektorstöd.      I resultatet framgår det att de intervjuade förskollärarna, lärarna samt specialpedagogen anser att det är otydliga rutiner vid en misstanke om att ett barn far illa, till skillnad från förskolechef och rektor som anser att detta är tydligt. Ett ytterligare resultat var att samtliga intervjupersoner ansåg att en stor del av lärarens roll innebär att vara ett stöd för barnet samt skapa en trygg och stabil miljö. Det framgick även av de intervjuade pedagogerna att återkoppling från socialtjänsten saknades för att kunna hjälpa barnet på bästa möjliga vis. Resultatdelen har utvecklats i analysdelen med det organisationsteoretiska perspektivet samt Bronfenbrenners utvecklingsekologiska förklaringsmodell som utgångspunkt. Som analysverktyg användes en av Killéns överlevnadsstrategi för att djupare kunna förstå resultaten.  En slutsats vi kan dra utifrån studien är att samtliga efterfrågar mer kunskap kring detta område. Efter att ha slutfört denna studie vill vi dela med oss av en viktig lärdom genom ett citat från en av intervjupersonerna: ”En anmälan görs för barnet, inte mot familjen”

SAMMANFATTNING Barnhälsovårdens mål är att främja barns hälsa och utveckling, förebygga ohälsa hos barn samt att tidigt identifiera och initiera åtgärder vid problem i barns hälsa, utveckling och uppväxtmiljö. För att uppnå målen krävs en verksamhet med bra kvalitet. För att mäta kvaliteten på barnhälsovårdens verksamhet i Uppsala län registreras data på individnivå i det regionala kvalitetsregistret Basta Syftet med föreliggande studie var att undersöka varför 277 barn födda 2012 och 2013 saknade registrering i Basta för kalenderår 2013. BVC-sjuksköterskor på aktuella barnavårdscentraler besvarade ett frågeformulär med frågor om vilka åtgärder som hade vidtagits för att komma i kontakt med familjen samt vad orsaken var att registrering saknades. Svarsfrekvensen var 100 procent. Resultatet visade att för 23 barn (8,3 %) var det oklart om de hade haft kontakt med BVC. För 12 av dessa var BVC-sjuksköterskan inte medveten om att barnet var listat på aktuell BVC. För 69 barn (24,9 %) hade BVC-sjuksköterskan glömt att registrera kontakt i Basta. Det fanns inget statistiskt säkerställt samband mellan geografisk tillhörighet, organisatorisk tillhörighet eller födelsetid på året och i vilken utsträckning som data saknades i Basta. Slutsatsen är att BVC hade kontakt med de flesta barnen, men för en grupp barn var det oklart om de hade haft kontakt med BVC. För det enskilda barnet kan utebliven barnhälsovård innebära risk för sämre hälsa och det kan vara ett tecken på att barnet far illa Information om, och förbättring av rutiner för hur och när data ska registreras är därför viktigt ur kvalitetssäkringssynpunkt.