Att bromsa klimatförändringarna och ta hand om dagens miljöproblem på ett sådant sätt kommande generationers möjligheter att uppfylla sina behov inte hämmas är en av de största utmaningarna som mänskligheten ställts inför. En del i problematiken är att minska beroendet av utvinning av nya resurser och i stället återanvända de resurser som redan finns integrerade i samhället för att kunna främja, samt skapa, fungerande kretslopp. Näringsämnen som fosfor och kväve, som finns i avloppsslam, kan exempelvis utvinnas och återanvändas. Falu Energi och Vatten AB är det kommunala bolaget i Falun som arbetar med dessa frågor, genom Falu Återvinning. På grund av för höga metallhalter i rötslammet går det inte att återföra till produktiv mark, men att kompostera slammet tillsammans med annat material för att tillverka anläggningsjord har identifierats som ett möjligt avsättningsalternativ. Syftet med rapporten är att undersöka läckaget av metaller och näringsämnen till recipienten från den anläggningsjord som tillverkas i pågående pilotprojekt av rötslam från Främby Avloppsreningsverk. Målet med arbetet är att jämföra provresultaten med gränsvärden för att undersöka om gränserna uppfylls samt hur andra aspekter som lukt, buller och ekonomi påverkas av anläggningsjorden. Prover har tagits på recipientvatten från vegetationsskiktet på Kemslamdeponin. Rapporten riktar sig till Falu Energi och Vatten som kan använda den som ett beslutstödsunderlag, men även andra aktörer som ställs inför liknande frågor och problematik. Metoder som har använts för att genomföra arbetet är litteraturstudier, personlig kommunikation, provtagning, jämförelser av provsvar med gällande gränsvärden och platsbesök på Falu Återvinning och Främby Avloppsreningsverk. Relevanta beräkningar har också genomförts av författarna. Ett vanligt användningsområde för rötslam i Sverige är inblandning i anläggningsjord. Kraven på anläggningsjord skiljer sig från den jord som används i exempelvis balkonglådor. All jord ska uppfylla gällande Svenska lagar och förordningar men högre krav ställs på anläggningsjordens genomsläpplighet av nederbörd och bärighet då den ska kunna användas på grönytor. Gränsvärden för metall- och näringsinnehåll i ytvatten finns inte sammanställda. Som indikatorer har därför olika gräns- och riktvärden använts, närmare bestämt Livsmedelsverkets gränser för dricksvatten, Havs- och Vattenmyndighetens gränser, Naturvårdsverkets riktvärden för bakgrundshalter samt andra äldre gränsvärden för sjöar och vattendrag. Rötslammet i Falun innehåller höga metallhalter, delvis efter lång tids gruvdrift. Detta syns inte i resultaten från provtagningen av recipientvattnet, då alla metaller uppfyller livsmedelsverkets gränser. Halterna av näringsämnen är höga i recipientvattnet, men det går inte att säga att det är enbart läckage från anläggningsjorden som bidrar till de höga halterna. Ett sätt att öka efterfrågan på anläggningsjorden är att certifiera den. Detta kan göras genom antingen en REVAQ-certifiering av reningsverket eller en SPCR 148-certifiering av anläggningsjorden. Detta är dock inte möjligt i Falun, på grund av för höga metallhalter i både rötslammet och den färdiga anläggningsjorden. För en REVAQ-certifiering är ett mål att mg Cd/kg P-kvoten ska vara under 17 år 2025. För att slammet i Falun ska nå dessa nivåer krävs en minskning av kadmiumhalterna i slammet med omkring 20 % årligen. Även om certifiering inte är möjlig så kan jorden användas inom Falu stad. Ur ett ekonomiskt perspektiv är det möjligt att tillverka jorden utan att kostnaderna överstiger nyttorna, även om en certifiering inte är möjlig. Som framtida studier har behovet av uppströmsarbete identifierats, så även införande av kontrollprogram för genomförande av regelbundna smittskyddsprovtagningar och behovet av att undersöka ytterligare ämnens påverkan på möjligheten att införa en certifiering. / Preventing climate change and taking care of today's environmental problems in a way future generations can meet their own needs without inhibiting is one of the biggest challenges that humanity faces. Part of the problem is to reduce the dependence on extraction of new resources and instead reuse the resources that are already integrated into society in order not only to promote, but also create, effective recycling. For instance, nutrients such as phosphorus and nitrogen that are present in digested sewage sludge can be recycled. Falu Energy and Water is the municipal company working with these issues in Falun, Sweden. However, due to its high concentration of metals, digested sewage sludge alone, it is not suitable for reusing as a nutrient on productive land. To compost the digested sewage sludge with other materials in order to create plant soil has been identified as an alternative solution. The aim of this study is to evaluate the leach of nutrients and metals from plant soil to the recipient from the soil manufactured with the digested sewage sludge from Främby sewage treatment plant. The goal is to compare results from water samples with existing limits to investigate if they are met, along with other impact aspects. Samples have been collected from the recipient water at the Kemslam-landfill. The target group is Falu Energy and Water, who can use the report as a decision-making support document, although even other operators in the field may benefit from the report. Methods used to evaluate the problem are literature review, personal communication, samplings, comparison of the samples with existing limits and site visits in Falun. The authors have carried out appropriate calculations. A common way of using sewage sludge in Sweden today is by creating plant soil. There are some requirements the plant soil has to meet unlike other soils used in window boxes and pots. Plant soil should be able to be used on green areas and thus it is required to have a higher carrying capacity and permeability of water. All soil has to meet the requirements in the Swedish laws and regulations. Limit values for surface water are not compiled today. Therefore, limit values for drinking water from the Swedish National Food Agency were used as indicators, along with guidance values from the Swedish Agency for Marine and Water management and the Swedish Environmental Protection Agency. The digested sewage sludge from Främby sewage treatment plant contains high levels of metals, partly due to former mining in Falun. High levels of metals are not shown in the samples and when the samples are compared with limit values for drinking water, all values meet the limits required by the Swedish National Food Agency. Despite the high level of nutrients, it is not possible to determine that the leakage to the recipient is only caused from the plant soil. Certification of plant soil is one way to increase the demand of it. This can be done in two ways, REVAQ certification at the treatment plant or SPCR 148 certification of the plant soil. Due to the high content of metals in both sewage sludge and the plant soil, neither REVAQ certification nor the SPCR 148 certification are possible to implement at the moment. It is still possible to use the plant soil within the Falu city borders. From an economic perspective the production of plant soil with both Samuelsdal- and Kemslam mixture is possible but it is holding soil with Samuelsdals-mixture that is the cheaper approach and the one that is intended for commercial soil in the future. As for future studies, a need for upstream work has been identified; among others inspection programs for infection control and investigation of the impact other substances in the sewage sludge that impact on the possibility of using the soil and introducing a certification in the future.

Microproduction, also called distributed generation, is something that has become more and more popular in the electric grid. Microproduction can however lead to unacceptable performance if several units are installed in the same low voltage network. It is therefore good to know a limit where the performance of the low voltage network becomes unacceptable based on given parameters. This limit is usually called hosting capacity. In this report the hosting capacity with respect to voltage and current have been studied in three low voltage networks which are located in Falu Elnäts concession area. This has been done by simulations in a GIS-program where critical times of the grid have been simulated. When the hosting capacity had been decided attempts have been made to increase the hosting capacity with four different measures. The measures examined are line gain, tap changer, reactive compensation and voltage regulation in the form of MPV. For the investigated network the hosting capacity varied virtuously. For all three grids were too high voltage during low load with maximum power production however the reason that the performance of the grid became unacceptable. The reasons that the voltage became unacceptable at different amounts of microproduction depends mainly on four things. These were the voltage in the substation, the amount of customers in the grid, the quality of the lines and the line length between the customer and substation. The best measure to increase the hosting capacity in a net is line gain in the most of the cases. Tap changer and the voltage regulator MPV are however two other measures that are recommended, but mainly as temporary solutions. Reactive compensation on the other hand is something that isn’t recommended based on this report.

The aim of this study is to investigate which communication strategies and channels the mu- nicipal company Falu Energi & Vatten should use in order to become more efficient in com- municating with citizens between 18 to 29 years old. The company is owned by the munici- pality of Falun and manages community services in electricity, district heating, fresh water, sewerage, metropolitan area network and waste disposal. The following theories have been used in the study: convergence culture, digital natives, information overload, communication strategies and uses & gratifications theory. The methods used in the study are 4 focus group interviews and one informant interview. The members of the focus groups where within the age range 18-29 years and lived in the city of Falun. Each focus group included four partici- pants and the groups were divided based on four different forms of housing; student homes, rental apartments, owned apartments and own villas. The informant interview was conducted with the director of communication at Falu Energi & Vatten. The empirical material was col- lected during the 24th, 25th, 26th and 27th of November 2014. The results of the study shows that media habits among young adults have changed which has led to a non-correspondence in relation to how Falu Energi & Vatten communicates. Due to this Falu Energi & Vatten needs to make changes in their communication strategy, add new channels to their media mix and in some cases reduce the use of others. Falu Energi & Vatten must actively work to both dis- seminate information and make information available in order to reach this age group. The result also shows that the significantly increased media output has led to a desire for personal- ized communication, which means that Falu Energi & Vatten should review the possibility to offer more targeted information. Last but not least, a clear result is that the company should use Facebook for communication with young adults as the majority of the participants wish to communicate with the company through this particular channel. Facebook can be used both to disseminate information but also to facilitate information retrieval and dialogue.