Denna studie tar upp olika faktorer som spelar in i familjedaghem och dess verksamhet och hur/om familjedaghem kan vara ett alternativ till förskolan utifrån föräldrars och dagbarnvårdares erfarenhet. Studien tar upp skillnader i de pedagogiska verksamheterna och skildrar dessa i texten. De frågeställningar som studien baseras på är: Hur kommer det sig att föräldrarna har valt att ha sina barn på familjedaghem istället för förskolaoch Finns det några tydliga skillnader i den pedagogiska verksamheten på familjedaghem och förskola utifrån dagbarnvårdarens och föräldrars erfarenheter? Tidigare forskning inom detta område har bland annat tagit upp dagbarnvårdares yrkesstatus, olika typer av barnomsorg samt föräldrarnas syn på verksamheten i familjedaghem. Studien är utförd utifrån kvalitativa metoder med intervjuer och enkätundersökning. Studien är gjord på ett familjedaghem där dagbarnvårdaren, föräldrarna samt dagbarnvårdarens chef blivit inkluderade. Resultat visar på betydelsen av en liten barngrupp både för barn samt föräldrar. Det har också framkommit att de primära faktorerna vad gäller varför föräldrar väljer denna barnomsorg är trygghet och gruppkonstellationen.

This scientific essay starts with a description of a dilemma that I as a childminder find hard to handle. The story is reproducing an incident where this day care child -John- is getting an outburst that is affecting many persons in the group activity local for childminders. The problems that are created by the repeated defiant and unwieldy outbursts by this boy are challenging to handle. I have got certain experiences of children with special needs, but that competence is not sufficient in this case. The text also describes the doubt if a single childminder really is capable to handle a child that is demanding a lot more assistance than what is normal among day care children. Is it possible to offer all the children secure attention and interesting learning when one of them is demanding extra attention and support? Would an single-handed educator be able to help the boy to function better in social contexts? When I reflect over my dilemma, I am framing my questions. Through the writing I seek a deeper insight about what solutions eventually turns out to work for the challenging child. As a result of this examining writing process, I have found that the including of the child in the day care group was successful beyond expectation. The relation between me and the child is developing in a positive way when I choose to handle his tantrums in a less emotional way. An empathic approach and dialogues opens up for a cooperation which give the child possibilities to become a participant and able to affect his everyday situation at the family day care. The smaller group is a postulate for the positive development taking place within the boy. According to me, professional childminders should have a natural place as carers to children who for various reasons do not work or thrive in larger groups. The essay also includes explorations of other educators experiences in the form of participating observations on a preschool. The initial report, the observations, the empirical analysis and the result are all linked together with the theories of practical knowledge, my reflections, new insights, theoretical knowledge, research and literature that strengthen these. The practical knowledge is running like a red thread through the text. / Den här vetenskapliga essän börjar med en beskrivning av ett dilemma, som jag som dagbarnvårdare, upplever svårhanterligt. Berättelsen återger en incident där dagbarnet, John får ett utbrott, som påverkar många personer på dagbarnvårdarnas gruppverksamhet. Problemen som pojkens återkommande trotsiga och svårhanterliga anfall orsakar är utmanande att handskas med. Viss erfarenhet av barn med speciella behov har jag men den kompetensen räcker inte till i det här fallet. Jag funderar över vilken inverkan pojkens raserianfall har på de andra barnen och vuxna i gruppverksamheten -både i den större och mindre gruppen som barnet vistas i. I texten beskrivs också tvivlet över huruvida en ensam arbetande dagbarnvårdare är kapabel att hantera ett barn, som kräver betydande assistans utöver det som dagbarn vanligtvis gör. Kan en pedagog på egen hand hjälpa pojken att fungera bättre i socialt kontext? När jag reflekterar över mitt dilemma så väcks mina frågeställningar. Genom skrivandet söker jag en djupare insikt om det som med tiden visar sig fungera för det utmanande barnet. Till följd av den här granskande skrivprocessen har jag kommit fram till att inkludering av barnet i dagbarnsgruppen lyckades över förväntan. Relationen mellan barnet och mig utvecklas positivt när jag väljer att hantera de problematiska utbrotten mindre emotionellt. Empatiskt förhållningssätt och samtal öppnar till ett samarbete, som ger barnet möjlighet att vara delaktig och påverka sin vardag på familjedaghemmet. Den mindre gruppen är en förutsättning för den gynnsamma utvecklingen som sker hos pojken. Enligt mig bör yrkesgruppen dagbarnvårdare ha sin givna plats som omsorgsgivare för barn som inte av olika anledningar trivs eller mår bra i större grupper. Uppsatsen innehåller även ett utforskande av andra pedagogers erfarenheteri form av deltagande observationer på en förskola. Den inledande berättelsen, observationerna, analysenav empirin samt resultatet knyts samman med den praktiska kunskapens teori, mina reflektioner, nya insikter, teoretiska kunskaper, forskning och litteratur som stärker dessa. Den praktiska kunskapen går som en röd tråd genom texten.