<p>Försvarsmakten har skapat en doktrinhierarki där det redovisas hur Försvarsmakten konceptuellt skall genomföra insatser. Doktrin för luftoperationer är den del av doktrinen som specifikt riktar sig mot flygstridskrafter. I dagens insatsförsvar är tänkbara insatser väsensskilda från invasionsförsvarets insatser, och för detta har en ny typ av förband skapats, insatsförbandet. Flygstridskrafterna bidrar med bland annat Stridsflygenhet (SE), en insatsdivision utrustad med JAS 39. I denna uppsats avser jag undersöka huruvida doktrinen erbjuder stöd, konceptuellt eller praktiskt, till ledningen för en enhet av det ovan nämnda slaget. Jag har genom litteraturstudie tagit fram på vilket sätt DLuftO anger att flygstridskrafter skall nyttjas. Jag har intervjuat ledningen på SE 01 och SE 02 för att undersöka doktrinens roll i verksamheten. Därefter har jag genomfört en komparativ analys mellan verkligheten och doktrinen. Genom analysen har jag kunnat dra slutsatsen att DLuftO till begränsad del erbjuder stöd för divisionsledning i det moderna insatsförsvaret.</p> / <p>The Swedish armed forces has created a doctrine which, on a conceptual level, regulates how the Armed Forces carry out operations. “Doctrine for air operations” (DLuftO) is Air Force specific and forms apart of the overall doctrine of the Swedish Armed Forces. In the Swedish Air Force the focus has shifted from national defence to international operations. This has created new tasks and demands, which has led to the creation of a new type of unit. This unit will have to be prepared to meet the demands of a combined mission in international operations. One of these units is the SE unit (SE =Fighter Unit), a JAS 39 squadron with air-to-air, air-to-ground and reconnaissance capabilities. In this essay, I intend to investigate whether the doctrine offers support, conceptually or practically, to the commanding officers of a fighter unit of this kind. I have investigated in what way DLuftO dictates how air power is intended to be used. I have interviewed commanding officers on SE 01 and SE 02 to investigate how the doctrine is used. This has then formed the basis for a comparative analysis between reality and the doctrine. I have been able to conclude that DLuftO offers a limited amount of support for commanding officers on a fighter squadron in a combined military operation.</p>

Försvarsmakten har skapat en doktrinhierarki där det redovisas hur Försvarsmakten konceptuellt skall genomföra insatser. Doktrin för luftoperationer är den del av doktrinen som specifikt riktar sig mot flygstridskrafter. I dagens insatsförsvar är tänkbara insatser väsensskilda från invasionsförsvarets insatser, och för detta har en ny typ av förband skapats, insatsförbandet. Flygstridskrafterna bidrar med bland annat Stridsflygenhet (SE), en insatsdivision utrustad med JAS 39. I denna uppsats avser jag undersöka huruvida doktrinen erbjuder stöd, konceptuellt eller praktiskt, till ledningen för en enhet av det ovan nämnda slaget. Jag har genom litteraturstudie tagit fram på vilket sätt DLuftO anger att flygstridskrafter skall nyttjas. Jag har intervjuat ledningen på SE 01 och SE 02 för att undersöka doktrinens roll i verksamheten. Därefter har jag genomfört en komparativ analys mellan verkligheten och doktrinen. Genom analysen har jag kunnat dra slutsatsen att DLuftO till begränsad del erbjuder stöd för divisionsledning i det moderna insatsförsvaret. / The Swedish armed forces has created a doctrine which, on a conceptual level, regulates how the Armed Forces carry out operations. “Doctrine for air operations” (DLuftO) is Air Force specific and forms apart of the overall doctrine of the Swedish Armed Forces. In the Swedish Air Force the focus has shifted from national defence to international operations. This has created new tasks and demands, which has led to the creation of a new type of unit. This unit will have to be prepared to meet the demands of a combined mission in international operations. One of these units is the SE unit (SE =Fighter Unit), a JAS 39 squadron with air-to-air, air-to-ground and reconnaissance capabilities. In this essay, I intend to investigate whether the doctrine offers support, conceptually or practically, to the commanding officers of a fighter unit of this kind. I have investigated in what way DLuftO dictates how air power is intended to be used. I have interviewed commanding officers on SE 01 and SE 02 to investigate how the doctrine is used. This has then formed the basis for a comparative analysis between reality and the doctrine. I have been able to conclude that DLuftO offers a limited amount of support for commanding officers on a fighter squadron in a combined military operation.