<p>The attention of this paper would be to assess critically the consequences of any conscious effort to separate morality from politics giving that morality constitutes an essential and integral part of any political culture. With this understanding it becomes controversial and worrisome for any one to suggest that morality can be divorced from politics and still make a success out of the entire business of governance. The concept of Machiavellianism presents a very big challenge to this possibility in politics. I would attempt to show the dangers inherent in such a calculated effort using the Nigerian political experience as a case study</p>

<p>In this paper I explore the question ‘can a good manager be a good person?’ the answer is yes, no, or to a greater or lesser degree. Ultimately it depends on the ends at which the business, in which the manager works, aims towards. For these ends underpin what is ‘rational’ for how a manager should behalf. If a business’ end goal is purely profit maximisation then there is no room for a manager to take moral considerations into account, and therefore be a good person. If a business sees itself as a ‘practice’, consciously aiming to promote the social good the answer is yes, a good manager can be a good person. There are those businesses, and their managers, that fall somewhere in between these two ideal-types.</p>

<p>This is an investigatory work on the Aristotelian foundations of Martha Nussbaum's capabilities approach and the disability issue. After an initial exposition of the capabilities approach and the application of the approach on the disability issue, the author makes a survey of the previous works of Nussbaum on Aristotle. That survey of the works of Nussbaum on Aristotle was utilized to evaluate the Aristotelian foundations of the capabilities approach (which Nussbaum claims is an Aristotelian approach). The conclusion was that Aristotle, as developed by Nussbaum, does not provide a sufficient foundation for the approach nor for the issue on disability.</p>

<p>Arbetet beskriver hur tre lärare och en skolledare för ut och förankrar den värdegrund som be-skrivs i nuvarande läroplan (Lpo 94). Metoden som använts är personliga intervjuer och ett se-lektivt urval av intervjuade har gjorts. En litteraturgenomgång stöder de metoder och synsätt som lärarna framhåller. Resultatet visar att alla intervjuade har ett aktivt förhållningssätt till de värden som läroplanen lyfter fram. Det genomsyrar hela deras undervisning och arbetet pågår mer eller mindre ständigt.</p>

<p>Medical paternalism is a common practice in Pakistan, it can be justified on the principles of beneficence and non-maleficence in certain clinical situations but in the research medicine it can pose many ethical implications.</p><p>Islam is a communitarian religion but it provides full autonomy to the competent individuals. Pakistan Medical and Dental Council (PM&DC) codes of ethics have been formulated in line with the World Medical Association and it also states in its preamble that it follows Islamic bioethical laws. The PM&DC guidelines do not provide substantial system for obtaining consent from patients and the research participants. Neither does it comply with the Islamic bioethical laws nor with the International Declarations. The language used in the codes is ambiguous that can have different interpretations and there is no legal support from the civil law of the country. These factors supplemented with the cultural values have elevated the status of the physician and gives complete authority to them for medical decisions.</p><p>Medical paternalism in research medicine can be a violation of the dignity and autonomy of the research participants. Patients are used as means and commodities rather than end in themselves. The research involves risks of harms no matter how low these risks are – the matter of concern is that research participants are involved in research accompanied with risks about which they are not aware.</p>

<p>Sortering av liv? Etiske hensyn ved å lage barn med og uten genetisk risikoinformasjon. ”Sorteringssamfunnet” er et særnorsk begrep som ofte blir benyttet når etiske sider ved bruk av fosterdiagnostikk og ultralyd i svangerskapet debatteres eller når mer eksperimentelle metoder som preimplantasjonsdiagnostikk skal reguleres. Om begrepet har stor retorisk kraft, så har det like fullt et utematisert innhold. Er det alltid galt å sortere? Og dersom det er galt å sortere - hvem mener man er ofrene for sorteringen? Hvem handler man angivelig galt mot? Og er det kanskje mulig å handle galt uten å handle galt mot noen? I avhandlingen forsvares en mellomposisjon mellom det som har blitt kalt den nye og den gamle abortdebatten. Drøftingene i avhandlingen utgår fra omdiskuterte medisinsk-teknologiske tilbud og teknikker som fostervannsprøve, rutinemessig ultralyd, tidlig ultralyd, preimplantasjonsdiagnostikk og arvebærerscreening. Om etiske innlegg nasjonalt ofte har en kritisk brodd mot tilbud av fosterdiagnostikk og arvebærerscreening, er det stikk motsatte tilfellet i internasjonal bioetikk. Her er kritikken som oftest rettet mot genetisk ”uansvarlighet” før eller under en graviditet. I dette ligger det innbakt et premiss om at det er galt å bære frem et barn som sannsynligvis vil få en alvorlig funksjonshemming. En rekke filosofer hevder at man da handler galt overfor det fremtidige barnet. Den gamle eugeniske begrunnelsen er her erstattet med en tilsynelatende langt mer humanitær begrunnelse. Men konsekvensen av dette standpunktet tilsier at fosterdiagnostikk og arvebærertesting må omfatte alle blivende foreldre – av hensyn til barnet – for hvem som helst risikerer å få et alvorlig funksjonshemmet barn. Dermed blir fosterdiagnostikk og arvebærertesting en naturlig del av den forebyggende medisinen. Som en naturlig del av den forebyggende medisinen, fremstår den imidlertid ikke lenger som en fri valgmulighet for blivende foreldre. Hensikten er forebygging, ikke økt autonomi. Retten til å vite har blitt erstattet av en moralsk plikt til å vite. Avhandlingens bidrag er et filosofisk forsvar for både retten til å vite og retten til ikke å vite i forhold til genetisk risikokunnskap før og under et svangerskap. Sentralt i avhandlingen står imidlertid tematiseringen av hvilke dilemmaer som oppstår også for en slik grunnleggende liberal posisjon i møtet med moderne medisinsk teknologi. </p>

<p>Denna uppsats utgår från tre texter av Torbjörn Tännsjö och tittar på huruvida kollektiv kan sägas vara ansvariga för handlingar som de utför, samt om det ens finns något sådant som kollektiva handlingar.</p>

<p>Finns det värdefakta? Kan vi ha kunskap i moralfrågor? Finns det över huvud taget rätt och fel i moralfrågor? Med dessa frågor i bakhuvudet vill författaren undersöka ett vanligt argument mot moralisk realism i allmänhet, och Michael Huemers variant av moralisk realism i synnerhet. Detta antirealistiska argument säger att det är så pass vanligt med oenigheter i moralfrågor och att den bästa förklaringen till detta är att moralen är subjektiv. Argumentet säger vidare att etiken lider av bristande konvergens beträffande upplösta etiska oenigheter över tid, jämfört med exempelvis naturvetenskapen. Detta faktum verkar, menar vissa antirealister, ytterligare tala emot att det existerar värdefakta. Med detta som utgångspunkt tar uppsatsförfattaren reda på varför argumentet misslyckas med att skada Michael Huemers moraliska realism.</p>

<p>I min yrkesverksamhet som Levande verkstadpedagog behöver jag ofta förklara vad det är jag arbetar med eftersom min yrkesgrupp inte är så känd. Då jag behöver samarbeta och samverka med olika yrkesgrupper är jag beroende av deras medverkan för att det jag vill uppnå med verksamheten inte skall motverkas. Tidigare har jag använt mig av förklaringar som formulerades vid starten av Levande verkstad 1968, men funnit att mycket av det jag sade inte stämde med min erfarenhet. Den upplevda oförmågan att uttrycka mig kring mitt arbete har lett mig till magisterkursen i praktisk kunskap. I uppsatsen har jag tagit hjälp av Aristoteles begreppsvärld för att undersöka vad som ligger bakom det jag gör d.v.s. vilka intentioner jag har med det jag gör då det borde ha betydelse för mitt handlande. Hur konstruerar jag min värld och hur ger jag mening åt mitt handlande? Och hur stämmer mina resonemang överens med mina egna intentioner? För att få svar på dessa frågor utgick jag ifrån en berättelse från den tiden när jag arbetade inom ett språkprojekt för språksvaga invandrarkvinnor. Berättelsen gav mig möjlighet att reflektera kring olika episoder från min egen erfarenhet och pröva dem mot olika teoretiska resonemang. Genom att kritiskt granska hur jag resonerade kring ett personligt möte med en kvinna och hennes livsberättelse fann jag att mina medvetna intentioner inte alltid stämde överens med hur jag handlade och tänkte. Intentionen att låta människor få komma till tals på sina egna villkor motsades till viss del av att jag i vissa situationer, ovetandes hade intagit en vertikal position i förhållande till kvinnorna i språkprojektet. Jag fann också att jag i andra sammanhang tenderat att värdera skapande kommunikativa uttryck enbart som konstformer i stället för att se deras mening som en viktig del i genuint personliga livsberättelser.</p>

<p>This study is an attempt to develop the discussion about self-injury with the aid of philosophical discussions about understanding. I will present a reading of the discussion between Michel Foucault and Jacques Derrida about reason and madness, and also an interpretation of the Derrida and Hans-Georg Gadamer encounter. These readings focus on the concept of understanding, on the possibility to understand the other and on the possibility to reach out from reason toward the irrational. The project to formulate an ethical approach to self-injury by Nancy Nyquist Potter is then used to bring the question about understanding to life. I conclude that the project of Potter, formulated as “uptake”, is weakened by the fact that she fails to recognize the underlying philosophical problems in stating the possibility to understand the meaning of something that until today has been considered meaningless.</p>