<p>I min yrkesverksamhet som Levande verkstadpedagog behöver jag ofta förklara vad det är jag arbetar med eftersom min yrkesgrupp inte är så känd. Då jag behöver samarbeta och samverka med olika yrkesgrupper är jag beroende av deras medverkan för att det jag vill uppnå med verksamheten inte skall motverkas. Tidigare har jag använt mig av förklaringar som formulerades vid starten av Levande verkstad 1968, men funnit att mycket av det jag sade inte stämde med min erfarenhet. Den upplevda oförmågan att uttrycka mig kring mitt arbete har lett mig till magisterkursen i praktisk kunskap. I uppsatsen har jag tagit hjälp av Aristoteles begreppsvärld för att undersöka vad som ligger bakom det jag gör d.v.s. vilka intentioner jag har med det jag gör då det borde ha betydelse för mitt handlande. Hur konstruerar jag min värld och hur ger jag mening åt mitt handlande? Och hur stämmer mina resonemang överens med mina egna intentioner? För att få svar på dessa frågor utgick jag ifrån en berättelse från den tiden när jag arbetade inom ett språkprojekt för språksvaga invandrarkvinnor. Berättelsen gav mig möjlighet att reflektera kring olika episoder från min egen erfarenhet och pröva dem mot olika teoretiska resonemang. Genom att kritiskt granska hur jag resonerade kring ett personligt möte med en kvinna och hennes livsberättelse fann jag att mina medvetna intentioner inte alltid stämde överens med hur jag handlade och tänkte. Intentionen att låta människor få komma till tals på sina egna villkor motsades till viss del av att jag i vissa situationer, ovetandes hade intagit en vertikal position i förhållande till kvinnorna i språkprojektet. Jag fann också att jag i andra sammanhang tenderat att värdera skapande kommunikativa uttryck enbart som konstformer i stället för att se deras mening som en viktig del i genuint personliga livsberättelser.</p>

I min yrkesverksamhet som Levande verkstadpedagog behöver jag ofta förklara vad det är jag arbetar med eftersom min yrkesgrupp inte är så känd. Då jag behöver samarbeta och samverka med olika yrkesgrupper är jag beroende av deras medverkan för att det jag vill uppnå med verksamheten inte skall motverkas. Tidigare har jag använt mig av förklaringar som formulerades vid starten av Levande verkstad 1968, men funnit att mycket av det jag sade inte stämde med min erfarenhet. Den upplevda oförmågan att uttrycka mig kring mitt arbete har lett mig till magisterkursen i praktisk kunskap. I uppsatsen har jag tagit hjälp av Aristoteles begreppsvärld för att undersöka vad som ligger bakom det jag gör d.v.s. vilka intentioner jag har med det jag gör då det borde ha betydelse för mitt handlande. Hur konstruerar jag min värld och hur ger jag mening åt mitt handlande? Och hur stämmer mina resonemang överens med mina egna intentioner? För att få svar på dessa frågor utgick jag ifrån en berättelse från den tiden när jag arbetade inom ett språkprojekt för språksvaga invandrarkvinnor. Berättelsen gav mig möjlighet att reflektera kring olika episoder från min egen erfarenhet och pröva dem mot olika teoretiska resonemang. Genom att kritiskt granska hur jag resonerade kring ett personligt möte med en kvinna och hennes livsberättelse fann jag att mina medvetna intentioner inte alltid stämde överens med hur jag handlade och tänkte. Intentionen att låta människor få komma till tals på sina egna villkor motsades till viss del av att jag i vissa situationer, ovetandes hade intagit en vertikal position i förhållande till kvinnorna i språkprojektet. Jag fann också att jag i andra sammanhang tenderat att värdera skapande kommunikativa uttryck enbart som konstformer i stället för att se deras mening som en viktig del i genuint personliga livsberättelser.

The research examines pedagogical approaches to work on interpreting expressions in a developed educational organisation. The essay contains two analyses: A re-analysis of a previous study (study 1) where two art educators in a museum art program were interviewed and a new empirical study with two art educators from Levande Verkstad (study 2). In study 1 it became apparent that conversations about images are not an isolated activity that take place at a specific instance in the art-process. Five different teaching moments for interpreting expressions were identified. These teaching moments, together with the didactic basic questions of why and how, created the analys-model used in the study. Previous studies shows a gap in knowledge on aesthetic learning processes when it comes to interpreting expression. Research shows that both teachers and students find activities of interpreting expression difficult. The theory section shows links between experience, reflection and learning by linking theories from Dewey and Dreyfus and Dreyfus. Theories concerning multiliteracy, text interpretation and literacy learning are tested against the activity interpreting expression in order to clarify the research question. The interviews show that the educators have well-thought-out and locally known methods and a local meta-language for teaching the ability to interpret expression.  The educators use expression as a didactic tool by among other things treat artifacts as narrative and by avoiding describing artifacts in the terms "fine" or "ugly". For the educators in the study, the expression also becomes a didactic goal since the purpose of the teaching design is to find a personal expression of ones own / Studien undersöker pedagogers förhållningssätt kring arbete med att tolka uttryck i en kvalificerad pedagogisk verksamhet. Uppsatsen innehåller två analyser: En re-analys av en tidigare opublicerad studie (studie 1) där två konstpedagoger i en bildpedagogisk museiverksamhet intervjuades samt en ny empirisk undersökning där två bildpedagoger från Levande Verkstad intervjuades (studie 2). I studie 1 framkom att samtal om bilder inte är en isolerad aktivitet som sker vid ett avgränsat tillfälle i skaparprocessen. Fem olika undervisningsmoment för att tolka uttryck kunde identifieras. Dessa undervisningsmoment, tillsammans med de didaktiska grundfrågorna varför och hur, skapade den analysmodell som används i studien. Tidigare forskning visar på ett glapp i forskning kring estetiska lärprocesser när det gäller tolka uttryck. Den forskning som finns visar att både lärare och elever tycker att tolka uttryck är svårt. Teoriavsnittet visar på samband mellan erfarenhet, reflektion och lärande genom att knyta samman teorier från Dewey samt Dreyfus och Dreyfus. Teorier kring multiliteracy, texttolkning och läsinlärning provas mot aktiviteten ”tolka uttryck” i syfte att klargöra forskningsfrågan. Intervjuerna i empirin visar att pedagogerna har genomtänkta och lokalt kända metoder och ett lokalt metaspråk för att arbeta med att utveckla förmågan att tolka uttryck. Pedagogerna använder uttrycket som didaktiskt verktyg bland annat genom att se artefakter som berättande och genom att undvika att beskriva artefakter i termerna ”fint” eller ”fult”. För pedagogerna i studien blir uttrycket också ett didaktiskt mål då syftet med undervisningsdesignen är att hitta ett eget personligt uttryck.

In this scientific essay, I reflect on children's free creation within the creative activities in Swedish school and at leisure time centers based on my experiences as a Living Workshop pedagogue. I start from an event where a student expresses that during our creative sessions we "only make feelings" when the child and another pedagogue were allowed to create exactly what the child wanted. It made me think about how much I, as an educator control the students in their creation and what free creation really means. The purpose of this thesis is to investigate what my role as a Living Workshop pedagogue and leisure time center pedagogue is in the creative activity. My reflections are based on Vygotsky and May's theories of creativity and imagination and examine how the view of creative activity within the school can look like based on a dissertation on how teachers in aesthetic subjects and principals legitimize aesthetic activity. I present the current theories in Living Workshop pedagogy and reflect on the concept of free creation based on different theories. Furthermore, I reflect on what restrictions in relation to children's free creation there may be within Living Workshop pedagogy, as well as what restrictions there may be within the school and the leisure time center's activities linked to the current governing documents. / I denna vetenskapliga essä reflekterar jag över barns fria skapande inom den skapande verksamheten i skola och på fritidshem från mina erfarenheter som Levande Verkstadspedagog. Jag utgår ifrån en händelse där en elev uttrycker att vi under våra skapandepass ”bara gör känslor” när hen tillsammans med en annan pedagog fick skapa precis vad hen ville. Det fick mig att börja fundera över hur mycket jag som pedagog styr eleverna i deras skapande och vad ett fritt skapande egentligen innebär. Syftet med uppsatsen är att undersöka vilken min roll som Levande Verkstadspedagog och fritidshemslärare är inom den skapande verksamheten. Mina reflektioner tar sin utgångspunkt i Vygotskij och Mays teorier om kreativitet och fantasi samt undersöker hur synen på skapande verksamhet inom skolan kan se ut utifrån en avhandling kring hur lärare inom estetiska ämnen och rektorer legitimerar estetisk verksamhet. Jag presenterar de teorier som är rådande inom Levande Verkstadspedagogiken och reflekterar över begreppet fritt skapande utifrån olika teorier. Vidare reflekterar jag över vilka begränsningar i förhållande till barns fria skapande det kan finnas inom Levande Verkstadspedagogiken men även vilka begränsningar det kan finnas inom skolan och fritidshemmets verksamhet kopplat till de rådande styrdokumenten.