Byggindustrin har en stor potential i att vara väl digitaliserad. Byggindustrin är en av de äldsta bland de industrier på jorden, att den inte ligger i framkantenen när det gäller att vara digitaliserad är inget nytt.Syftet med denna rapport är att kunna ge överblick över vart och hur augmented reality används i dagsläget samt att kunna redovisa ett användarvärde för tekniken. Rapporten redovisar potentiella användningsområden inom byggbranschen.I denna rapport har tre metoder tillämpats. En litteraturstudie som ger en överblick på vart och hur augmented reality kan användas idag samt vilka brister byggindustrin har. Intervjustudien ger en helhetssyn på branschens acceptans av digitalisering idag, hur tekniken används idag samt potentiella användningsområden för tekniken. Värdeerbjudandemetoden har byggts upp på dessa föregående metoder för att kunna hitta ett användarvärde för tekniken i byggindustrin.Användningen av augmented reality inom produktionsskedet är väldigt sällsynt idag. Det är inget seriöst verktyg som används utan mer som en leksak, mer som ett visningsverktyg. Detta kan bero på de brister som tekniken har idag vilket är att positioneringen av 3D-modeller inte sker automatiskt samt att synfältet är väldigt begränsad för användaren. Idag är acceptans för ny digitalteknik väldigt begränsad och segt eftersom användarvärde för ny teknik är svårt att upptäcka samt att det finns en “generationskrock” mellan senior-arbetare som är vana vid att arbeta med sina metoder och junior-arbetare som är mer vana vid ett mer digitaliserad arbetssätt.Augmented reality har en stor potential inom byggindustrin där ökad samsyn är den mest betydande positiva faktorn för fältarbetare samt konsulter. Byggindustrin ser en potential i augmented reality för framtiden, det är bara en tidsfråga tills användningen av tekniken blir normaliserad inom byggbranschen. / The construction industry has enormous potential in being well digitized. The construction industry is one of the longest among the other industries on our planet, therefore it has a problem to be in the frontline of being digitized and it is nothing new.The purpose of this report is to be able to provide an overview of where and how the technology is currently used and to be able to report a user value for the technology. The report presents potential applications in the construction industry.In this report, three methods have been applied. A literature study that gives an overview of where and how the technology can be used today and what shortcomings the construction industry has. The interview study provides a holistic view of the industry's acceptance of digitization today, how the technology is used today and potential uses for the technology. The value proposition method has been built up on previous methods to be able to find a user value for the technology in the construction industry.The use of technology at the construction phase is exceedingly rare today. It is not a serious tool that is used but more like a toy, more like a viewing tool. This may be due to the shortcomings that technology has today, which is that the positioning of 3D models does not happen automatically and that the field of view is extremely limited for the user. Today, acceptance of new digital technologies is extremely limited and tough because user value for modern technologies is difficult to define and there is a "culture clash" between senior workers who are used to working with their methods and junior workers who are more used to more digitized ways of working.Augmented reality has enormous potential in the construction industry where increased consensus is the most significant factor for field workers as well as office consultants. The construction industry sees a potential in augmented reality for the future, it is only a matter of time until the use of the technology becomes normalized in the construction industry.

Sharing a single, large touchscreen between several collaborating users is the research area of multi-user touchscreen interfaces, also named collaborative groupware. Collaborative groupware concerns how to best facilitate teamwork over such shared digital spaces. The technology is used in a number of high-technological and expert-dominated domains including emergency coordination, urban planning, military strategy, etc. This thesis investigates the problem of how to facilitate such mixed-focus work on a multi-user touchscreen in a two-dimensional geospatial context - a digital map - while avoiding the problematic use of widgets and click interfaces. Through a background study of previous work, a new solution is suggested. It is a handchord-input-based interface that uses hand-pattern recognition to interface with multiple users simultaneously and provides graphical tools to enable and enhance geospatial collaborative work. This solution is implemented and evaluated in two user studies. The first investigates the solution in the aspects of practical interfacing, tool impact, and hybrid collaboration on small teams of two. A second smaller expert user study evaluates the technique in the aspects of responsiveness, effectiveness, and representation; with more formalized procedures. The results show that a strong majority of users in the first study could successfully and quickly learn chord-input interfacing, and use it to access a variety of functionality with effectivity and enhancement of collaboration. The results of the second survey received moderately positive feedback in all aspects, with reserved opinions for its usage potential. These results indicate that chord-based interfacing, successfully implemented, could contribute to improved teamwork and task-solving in relevant collaborative contexts. / Kollaborativa gruppprogramet är området som faciliterar samarbete på delade digitala utrymmen. Den här tesen utreder problemet om hur man faciliterar kollaborativ, mix-fokuserad arbete på en fleranvändarpekskärm i en geospatial konext utan att använda problematiska knappar och klickbara gränssnitt. Kollaborativa geospatiala gränsnittanvänds i ett flertal av högteknologiska expertdominerade domäner som inkluderar nödsituationskoordinering, , militär strategi, etc. Den föreslagna lösningen är ett handackordsbaserat gränsnitt som använder fingeringenkänning för att interagera flera användare samtidigt och förse verktyg som möjliggör och förbättrar geospatialt samarbete. Denna lösning implementeras och är möjligtvis den mest omfattande implementationen av hand-ackord, men med signifikanta buggar. Denna utvärderas i två användarstudier. Den första undersöker lösningen i aspekterna av handackordsinteraktion, verktygens påverkan och hybridsamarbete i små lag om två. En andra, mindre studie utvärderar tekniken i termer av gensvar, effektivet och representation. Resultatet visar att ackord-baserade gränssnitt kan framgångsrikt förse en mångfald av funktionalitet med effektivtet och förbättring av samarbete i en geospatial kontext. Resultatet av den första studien visar att handackordbaserade kan bidra till förbättrat samarbete och problemlösning i geospatiala kontexter på en fleranvändarpekskärm, där vissa användare finner det mer praktiskt och enklare att bemästra än andra. Resultatet av den andra studien påvisade tämligen positiv respons i alla aspekter, med reservation för dess tillämpningspotential.

The ever-growing demand of wireless traffic poses a challenge for current cellular networks. Each new generation must find new ways to boost the network capacity and spectral efficiency (SE) per device. A pillar of 5G is massive multiple-input-multiple-output (MIMO) technology. Through utilizing a large number of antennas at each transmitting node, massive MIMO has the ability to multiplex several user equipments (UEs) on the same time-frequency resources via spatial multiplexing. Looking beyond 5G, cell-free massive MIMO has attracted a lot of attention for its ability to utilize spatial macro diversity and higher resilience to interference. The cell-free architecture is based on a large number of distributed access points (APs) jointly serving the UEs within a coverage area without creating artificial cell boundaries. It provides a promising solution that is focused on delivering uniform service quality throughout the mobile network. The main challenges of the cell-free network architecture lie in the computational complexity for signal processing and the huge fronthaul requirements for information exchange among the APs. In this thesis, we tackle some of the inherent problems of the cell-free network architecture by providing distributed solutions to the power allocation and mobility management problems. We then introduce a new method for characterizing unknown interference in wireless networks. For the problem of power allocation, a distributed learning-based solution that provides a good trade-off between SE performance and applicability for implementation in large-scale networks is developed with reduced fronthaul requirements and computational complexity. The problem is divided in a way that enables each AP (or group of APs) to separately decide on the power coefficients to the UEs based on the locally available information at the AP without exchanging information with the other APs, however, still attempting to achieve a network wide optimization objective.  Regarding mobility management, a handover procedure is devised for updating the serving sets of APs and assigned pilot to each UE in a dynamic scenario considering UE mobility. The algorithm is tailored to reduce the required number of handovers per UE and changes in pilot assignment. Numerical results show that our proposed solution identifies the essential refinements since it can deliver comparable SE to the case when the AP-UE association is completely redone. Finally, we developed a new technique based on a Bayesian approach to model the distribution of the unknown interference arising from scheduling variations in neighbouring cells. The method is shown to provide accurate modelling for the unknown interference power and an effective tool for robust rate allocation in the uplink with a guaranteed target outage performance. / Den ständigt växande efterfrågan på trådlös datatrafik är en stor utmaning för dagens mobilnät. Varje ny nätgeneration måste hitta nya sätt att öka den totala kapaciteten och spektraleffektiviteten (SE) per uppkopplad enhet. En pelare i 5G är massiv-MIMO-teknik (multiple-input-multiple-output). Genom att använda ett stort antal antenner på varje mobilmast har massiv MIMO förmågan att kommunicera med flera användarutrustningar (eng. user equipment, UE) på samma tid/frekvensresurser via så kallad rumslig multiplexing. Om man ser bortom 5G-tekniken så har cellfri massiv-MIMO väckt stort intresse tack vare sin förmåga att utnyttja rumslig makrodiversitet för att förbättra täckningen och uppnå högre motståndskraft mot störningar. Den cellfria arkitekturen bygger på att ha ett stort antal distribuerade accesspunkter (AP) som gemensamt serverar UE:erna inom ett täckningsområde utan att dela upp området konstgjorda celler. Detta är en lovande lösning som är fokuserad på att leverera enhetliga datahastigheter i hela mobilnätet. De största forskningsutmaningarna med den cellfria nätverksarkitekturen ligger i beräkningskomplexiteten för signalbehandling och de enorma kraven på fronthaul-kablarna som möjliggör informationsutbyte mellan AP:erna. I den här avhandlingen löser vi några av de grundläggande utmaningarna med den cellfria nätverksarkitekturen genom att tillhandahålla distribuerade algoritmlösningar på problem relaterade till signaleffektreglering och mobilitetshantering. Vi introducerar sedan en ny metod för att karakterisera okända störningar i trådlösa nätverk. När det gäller signaleffektreglering så utvecklas en distribuerad inlärnings-baserad metod som ger en bra avvägning mellan SE-prestanda och tillämpbarhet för implementering i storskaliga cellfria nätverk med reducerade fronthaulkrav och lägre beräkningskomplexitet. Lösningen är uppdelat på ett sätt som gör det möjligt för varje AP (eller grupp av AP) att separat besluta om effektkoefficienterna relaterade till varje UE baserat på den lokalt tillgängliga informationen vid AP:n utan att utbyta information med de andra AP:erna, men ändå försöka uppnå ett nätverksomfattande optimeringsmål. När det gäller mobilitetshantering utformas en överlämningsprocedur som dynamiskt uppdaterar vilken uppsättning av AP:er som servar en viss UE och vilken pilotsekvens som används när den rör sig över täckningsområdet. Algoritmen är skräddarsydd för att minska antalet överlämningar per UE och förändringar i pilottilldelningen. Numeriska resultat visar att vår föreslagna lösning identifierar de väsentliga förfiningarna eftersom den kan leverera jämförbar SE som när AP-UE-associationen görs om helt och hållet. Slutligen utvecklade vi en ny Bayesiansk metod för att modellera den statistiska fördelningen av de okända störningarna som uppstår på grund av schemaläggningsvariationer i närliggande celler. Metoden har visat sig ge en korrekt modell av den okända störningseffekten och är ett effektivt verktyg för robust SE-allokering i upplänken med en garanterad maximal avbrottsnivå. / <p>QC 20230503</p>